stav

Enligt generalkatalogen är detta en stav, snidad, med två människobilder. Proveniensen är angiven som British Columbia.

Detta är en schamanstav från haidaindianerna och befinner sig i ett mycket gott skick. Det är en mycket ovanlig stav och ett absolut A-föremål. Staven är skickligt snidad med rikligt av detaljer, t.ex. de två avbildade schamanernas ögon och hattar liksom landuttern längst ned. De avbildade schamanerna har öppna ögon utan synliga pupiller och öppna, närmast gapande, munnar. Deras händer verkar krampaktigt hålla sig i staven. Det föreställer schamaner i trance. Båda människofigurerna har typiska haidaschamanhattar. Längs ned på staven är en landutter snidad, också den med många detaljer t.ex. ögonen och tänderna men också benen. De två schamanernas ropande munnar kan tyda på att man vill visa att schamanerna är besatta, Vid i stort sett samtliga schamanseanser hos haida blev schamanen besatt av någon form av ande som talade genom honom eller henne.

Framlidne masset haida Henry Geddes, född 1913, berättade att vid schamanseanserna hos haida ¿The schaman becomes possessed every time¿. Något som man kan uppfatta som skrämmande av publiken. Jim Hart, född 1952, från masset haida som är släkt med Geddes på sin mors sida och vars schamanmask finns utställd i utställningen, har vid besök här i museet 1983 och 1990, lämnat många kommentarer om denna schamanstav. Han har definitivt identifierats den som tillhörande haida samt konstaterat att de avbildade schamanerna föreställer besatta schamaner i extas. Deras hattar är också typiska haidaschamanhattar enligt Hart. Hart anser också att staven är ett verk av en mästersnidare. Konststilen på hela staven är mycket typisk haida. Landuttern nederst på staven är det typiska schamankraftgivande djuret hos haida även om det också finns andra. Den förmedlar schamankraft till vissa människor genom sin tunga. En speciell detalj med denna stav är att figurerna är pluggade i staven, men genom monterglaset vid dokumentation i oktober 2001, förefaller figurerna också vara integrerade i staven och snidade ut från denna.

Snidade stavar och kortare käppliknande ämbetsmarkörer av många typer användes i ceremonier och riter av alla nordvästkustindianer. En del var talarstavar, som annonserade vem som var ¿speaker¿, talare för en hövding. Detta är fortfarande fallet hos nuu-chah-nulth. En del var tidmarkeringsstavar som också skulle signalera rörelserna i vissa danser. Ytterligare andra var schamanstavar vilka användes och används både för att visa schamanens status men också hans ämbete och ankomst i vissa lägen. Den schaman som en gång ägt denna stav måste ha varit mycket mäktig då staven är så stor och välsnidad. Det kan ha varit schamanen själv som snidat den, men det troliga är att en professionell träsnidare utfört ett arbete som detta, något den välkända haidakonstnären Jim Hart också hävdade./JG