Tingen: Tavlor

HISTORIEMÅLERI OCH RUINROMANTIK
Ett dramatiserat berättande

Det sena 1800- och tidiga 1900-talet var en tid av både bakåt- och framåtblickande. Helsingborgs museums konstsamlingar speglar denna periods idéer och strömningar. Här finns många skildringar av det lokala i form av natur och stadslandskap, stadsvyer från Helsingborg med omgivande landsbygd.

Historiska byggnader blev favoritobjekt för många konstnärer. I våra samlingar är sannolikt Kärnan den byggnad som är mest avbildad. 1800-talets mitt och senare hälft var historiemåleriet tid. Precis som i läroböckernashistorietexter skulle de historiska målningarna påminna ”folket” om kung och fosterland och historiens ”stora” personer och händelser. Vardagsscener från bondgårdar och folkliv förekom också. Kända motiv dök upp i tryckt form, i någon veckotidning.

Inom arkitekturen gjordes också stilmässiga tillbakablickar, som återgavs i konsten. 1800-talet är känt för sina nystilar där dekorationer och stildrag hämtades från historien. Ett exempel är Helsingborgs rådhus som byggdes i nygotisk stil som en slags spegling av medeltiden. Samtidigt arbetades på många håll i Europa med att restaurera äldre byggnader. I Frankrike gjorde sig Viollet-Le-Duc känd som de stora katedralernas räddare när han ledde arbetet med att reparera och återskapa medeltida byggnader. I Sverige var Helgo Zettervall ett känt namn. Georg Brunius arbetade också med restaureringsprojekt. Under åren 1843-46 arbetade han med stora restaureringar av Mariakyrkan i Helsingborg. Arbetet med att återställa Kärnan 1893-94 illustrerar väl de restaureringsideal som präglade tiden.

NATIONALROMANTIK SOM STILIDEAL
Kvalitet och estetik för alla

I mötet med Carl Larssons konstnärskap föddes ett stil- och ett boendeideal som lever än idag. Målningarna från hemmet i Sundborn blev förebilden byggd på tradition, natur och landsbygd. Carl Larsson var påverkad av den brittiska Arts & Crafts-rörelsen som sedan 1800-talets andra hälft hade reagerat mot massproducerade billiga stilimitationer och påvra bostadsmiljöer. Där hade man länge förespråkat mötet mellan tillverkaren och konstnären. Idéerna handlade lika mycket om sociala frågor, om att skaffa en bättre tillvaro åt arbetarklassen. Möbler av dålig kvalitet skulle ersättas av genomtänkt hantverk. Tyvärr blev produkterna så dyra att bara en välbärgad medelklass hade råd att köpa dessa. Detsamma blev fallet i Sverige. Men ett boendeideal som delvis blickade bakåt och inte framåt hade kommit för att stanna för de som hade råd och tid att inreda enligt det nya modet.

Arts & Crafts i England förespråkade hantverk som produktionsmodell, både för att skapa ett värdigt arbetsliv och för att behålla hög kvalitet på möbler och inredning. I Sverige fångades dessa ideal upp bland annat Ellen Key, författare,pedagog och samhällsdebattör. Hennes pamflett ”Skönhet för alla” som kom ut första gången 1904 fick stort genomslag i diskussioner om vad som var god smak. Keys övertygelse och ideal gick hand i hand med Arts & Craft-rörelsen, även om Ellen Key framför allt riktade kritik mot överlastade borgerliga hem. Key menade att om hemmen blev vackra att titta på och sköna att vistas i skulle många av industrisamhällets avigsidor med familjebråk och superi motverkas. Välordnade hem skulle vara en väg till ett bättre samhälle.

Nationalromantiken genomsyrade den borgerliga världen, och den fanns hos samlarna. De tidiga samlarna var ofta privatpersoner med specialintressen. En sådan var konstnären Nils Månsson Mandelgren som reste runt och dokumenterade bondekulturen i Sverige. Han var med och grundade Svenska Slöjdföreningen 1845. Tillkomsten berodde till stor del på att skråväsendet avskaffades. Det fanns en oro för att hantverkskunnandet skulle försvinna och man var också