EKEBYBORNA KYRKA

Ekebyborna kyrka är belägen på ett höjdparti i ett för övrigt flackt öppet odlingslandskap söder om sjön Boren. Kyrkan har en komplicerad medeltida byggnadshistoria. Den uppfördes av tuktad kalksten sannolikt omkring 1100-talets mitt och under slutet av 1100-talet uppfördes tornet i väster. Tornet har i bottenvåningen ett tunnvalv med torntrappan i murens södra del. Tornets andra våning är indelat i två rum med tunnvalv, varav det norra kallas för S:t Birgittas bönekammare. Muren på det ursprungliga långhusets västgavel har spår efter kvaderritsningar. Tornet har dubbla ljudöppningar med kolonnetter i romansk stil. Under 1300-talet utvidgades långhuset åt öster med ett stort kor och sakristian tillbyggdes på den norra sidan. Omkring 1400-talets mitt ersattes det tidigare plana trätaket av kryssvalv. Under senmedeltiden inträffade ytterligare en större ombyggnad då korets östra vägg nedrevs och förlängdes med ett smalare kor. Kyrkan har kalkmålningar som tillkommit vid tre olika tillfällen mellan 1430-talet och 1520-talet. Målningarna i det höggotiska koret har släktskap med framställningar av den s k Risingemästaren, men anses utförda av en elev till denne. De senare målningarna tillskrivs en elev till mäster Amund.

I slutet av 1500-talet lät riksrådet Hogenskildt Bielke, ägare till Ulfåsa slott, uppföra ett gravkor på långhusets södra sida. Gravkoret och den stora gravtumban uppfördes av byggmästaren Hans Fleming, som var arkitekt för Vadstena slott. Gravkoret försågs med kryssvalv och fick exteriört formen av en enkel sakristiutbyggnad med sadeltak. Gravtumban är rikt skulpterad och har spår efter bemålning. Bielke begravdes dock aldrig här utan i Riddarholmskyrkan. Efter en förödande brand 1671 uppfördes 1687 ett nytt tak på långhuset och tornspira av byggmästaren Mathias Schröder från Gripenberg.

Ekebyborna kyrka 1946.

I början av 1800-talet tillkom två för kyrkorummet mycket betydelsefulla tillägg. Den stämningsskapande altartavlan, föreställande Nattvardens instiftande, är målad av Pehr Hörberg 1804. Målaren, tecknaren, grafikern och skulptören Per Hörberg (1746-1816) var sin tids mest anlitade kyrkomålare. Han har målat 87 altartavlor varav 57 i Östergötland. Två år senare tillkom orgeln, tillverkad av Per Schiörlin i Linköping. Orgelbyggare Per Schiörlin (1736-1815) var lärljunge till Linköpings stifts förste orgelbyggare Jonas Wistenius.
Den mest genomgripande förändringen av kyrkan utfördes 1828 av byggmästaren Abraham Nyström. Abraham Nyström (1789-1849) var tillsammans med sina söner August (1814-1886) och Johan Robert (1817-1890) storbyggmästarna i Östergötland under 1800-talet. Mellan åren 1836 och 1851 stod de för sju nybyggen av kyrkor och nio kyrkoombyggnader samt talrika uppdrag för profan bebyggelse. Nyström eftersträvade det rena nyklassicistiska kyrkorummet och de medeltida kalkmålningarna överkalkades och kyrkan fick delvis ny inredningen i tidens anda. Han lär själv ha utfört ritningarna till predikstolen. I det Bielkeska eller Sparreska gravkoret revs kryssvalven och ersattes av ett tunnvalv och gravtumban monterades ner för att lämna plats åt en bänkinredning. Exteriört lät han riva det sannolikt medeltida vapenhuset på kyrkans södra sida och tog upp en västportal på tornet. I anslutning till att Hörbergs altartavla placerades i kyrkorummet eller eventuellt i samband med Nyströms renovering har även det dekormålade träaltaret och altarringen tillkommit.

Under 1900-talet har kyrkan restaurerats vid flera tillfällen, bl a under ledning av arkitekt Erik Fant. Erik Fant (1889-1954) var kontrollant vid restaureringen av Vreta Klosterkyrka 1915-17 och kompanjon med den blivande riksantikvarien Sigurd Curman. Fant kom senare att utföra ett stort antal restaureringsuppdrag för såväl kyrkor som profan bebyggelse i Östergötland, som t ex Linköpings slott och nya slottet på Bjärka Säby. Renoveringen av Ekebyborna kyrka innebar bl a en delvis ny bänkinredning, gravkoret återställdes och gravtumban återfick sin plats. Värt att notera är även att foten till en medeltida dopfunt av kalksten nyligen påträffades nedgrävd på kyrkogården. Den är av rödgrå kalksten och tillhör övergångstidens dopfuntar från 1200-talets mitt.

HÄNDELSELISTA
Förteckningen gör inga anspråk på att vara komplett. Den bygger enbart på nedan redovisade källor och kan i framtiden komma att revideras.

1150-1199 Nybyggnad – kyrka av sten, återstår långhusets västra del. (GL)

1150-1199 Nybyggnad – torn av sten. (GL)

1150-1224 Fast inredning – trädörr med järnsmide, ursprungligen placerad i sydportalen, nu i vapenhuset. (BR, GL, K)

1250-1350 Arkitekturbunden utsmyckning – målningar sannolikt på ett trätak, kvarvarande bemålade brädor utgör väggar i ett sakramentsskåp intill sakristidörren. (GL)

1300-1350 Ändring – ombyggnad, kyrkan förlängdes åt öster. (GL)
1300-1350 Nybyggnad – sakristia av sten på korets norra sida. (GL)

1430-talet Ändring – ombyggnad, valvslagning. (GL)

1430-1450 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålningar i det höggotiska koret. (GL)

1500 ca Ändring – ombyggnad, kor. (GL)
1500-1520 Arkitekturbunden utsmyckning – kalkmålningar i det ”nya koret”, sannolikt utförda av en elev till mäster Amund. Överkalkades 1828 och togs delvis fram igen 1948-49. (GL)

1600 ca Nybyggnad – gravkor och gravtumba, riksrådet Hogenskildt Bielke, d.1605 och hans hustru Anna Sparre d.1595 på Ulfåsa, byggmästare Hans Fleming.
Gravkoret förändrades 1828 och gravtumban ”återställdes” 1925. Eventuellt höjdes korpartiet i samband med gravkorbygget. (GL, ML, ÖLM)

1671 Brand - kyrkans tak, tornhuv, klockstapel m.m. förstördes. (BR)

1673 Specifika inventarier – storklockan gjuten av Johan Meyer, Stockholm. (GL)

1687 Ändring – ombyggnad, exteriör. Ny tornspira och nytt tak efter branden uppfördes av byggmästare Mathias Schröder från Gripenberg. (GL)

1700-1799 Ändring – ombyggnad, fönstren förstorades vid flera tillfällen. (BR)

1752 Specifika inventarier – lillklockan gjuten av Magnus Hultman, Norrköping. (GL)

1790 Fast inredning – altare av trä. (GL)

1804 Specifika inventarier – altartavla utförd av Pehr Hörberg, skänkt av greve Carl Edward Gyldenstolpe på Ulfåsa. (GL)

1806 Specifika inventarier - altartavlans ram, tillverkad av Anders Malmström, Tjällmo, far till konstnären August Malmström. (BR, GL)

1806 Fast inredning – orgel tillverkad av Per Schiörlin, Linköping, senare förändrad 1828, 1839,1889, 1918 och 1952. (GL, ÖLM, AU)

1828 Ändring – ombyggnad, exteriör. Det sannolikt medeltida vapenhuset på långhusets södra sida revs och en ny ingång togs upp i tornet i väster. De sannolikt spetsbågiga fönsteröppningarna ersattes av rundbågiga, troligen även omputsning av fasaden med tjock spritputs. Byggmästare Abraham Nyström, Kristberg. (ÖLM)
1828 Ändring – ombyggnad, interiör, nya bänkar, minskning av läktaren samt ny bröstning, kalkmålningarna ”bortskrapades” och överkalkades, en del togs åter fram 1948-49. Sparreska gravkorets valv revs och ersattes med tunnvalv av gips. Gravtumban monterades ner, återuppsattes 1924. Byggmästare Abraham Nyström, Kristberg. (BR, GL, ÖLM)
1828 Fast inredning, ny predikstol tillverkad av byggmästare Abraham Nyström. (GL)
1828 Fast inredning – orgeln renoverades av J Haurelius, varvid orgelverket flyttades bakåt i samband med en minskning av läktaren. Bälgverket flyttades från läktarens södra sida till tornrummet. (AU)

1839 Fast inredning – orgeln reparerades av Carl Hanner, Linköping. (AU)

1847 Kulturhistorikern Nils Månsson Mandelgren besökte kyrkan. (GL)

1850-1899 Fast inredning – orgeln från 1806 förändrades genom att en del stämmor togs bort, renoverades 1952. (Östgöten 28/4 1952)

1850-1925 Teknisk installation – kamin öster om predikstolen. (ÖLM)

1889 Fast inredning – orgeln reparerades av A P Kullbom, Linköping. (AU)

1918 Fast inredning – orgeln ombyggdes av C A Lund, Linköping. (AU)

1924-1925 Ändring – restaurering, interiör. Ny bänkinredning, gravtumban, som monteras ner 1828, återställdes i gravkoret. Sannolikt nytt eller omgjort dörrparti till vapenhuset. Arkitekt Erik Fant, Stockholm. (ÖLM, ML)

1940 Teknisk installation – elektrisk uppvärmnings – och belysningsanläggning sannolikt bänkvärmare. (ÖLM)

1948-1949 Ändring – restaurering, interiör. Interiören målades om, det som återstod av kalkmålningarna togs fram. Bänkarna bättringsmålades. Arkitekt Erik Fant, Stockholm. (BR, ÖLM)

1952 Fast inredning – orgeln från 1806 renoverades av Th Forbenius & Co, Lyngby, Danmark, varvid den ursprungliga dispositionen återställdes. Den gamla trampanläggningen finns kvar. Tidigare renoverad 1828, 1839, 1889 och 1918. (GL, ÖLM, AU)

1959 Ändring – ombyggnad, interiör, nytt golv av råhuggen kalksten (i vapenhuset?) eventuellt lagt på ett äldre kalkstensgolv samt nya utvändiga trappstenar. (ÖLM)

1963 Ändring – restaurering – Bielkeska / Sparreska gravkoret iordningställdes. (GL)

1964 Ändring – restaurering, exteriör, hel eller delvis omputsning av fasaden samt avfärgning. (BR, ÖLM)

1972 Ändring – ombyggnad, exteriör. Befintlig taktäckning av falsad slätplåt ersattes av spån, med undantag av tornet som redan tidigare var spåntäckt. Sannolikt nya hängrännor och stuprör. (ÖLM)

1979 Ändring – ombyggnad, interiör, nya innerdörrar i vapenhuset samt ny dörr till tornuppgången, sannolikt delvis nya fönsterbågar med isolerglas. (ÖLM)

1980 Teknisk installation – el-radiatorer i vapenhuset. ÖLM

1986 Vård/underhåll, exteriör, putslagning, avfärgning, ommålning av fönster, dörrar m.m., omfogning av sockelstenar samt omtjärning av spåntak. Ingenjör Ture Jangvik, Linköping. (ÖLM)

1987 Fast inredning – förslag till renovering av orgeln. (ÖLM)

2003-2007 Kulturhistorisk inventering av kyrkan och kyrkomiljön, utförd av Östergötlands länsmuseum på uppdrag av Linköpings stift.

Förkortningar
AU – Unnerbäck, Axel R., Orgelinventarium. Bevarade klassiska kyrkorglar i Sverige,
Stockholm 1988.
BR – Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet;
www.bebyggelseregistret.raa.se
GL – Lindqvist, Gunnar, Ekebyborna kyrka, Linköpings Stifts kyrkor, 2003
ML - Liljegren, Mårten, Stormaktstidens gravkor, Stockholm 1947.
ÖLM – Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv
KÄLLOR
Bebyggelseregistret - kulturhistorisk bebyggelseinformation, Riksantikvarieämbetet;
www.bebyggelseregistret.raa.se
Liljegren, Mårten, Stormaktstidens gravkor, Stockholm 1947.
Lindqvist, Gunnar, Ekebyborna kyrka, Linköpings Stifts kyrkor, 2003
Nyström, Georg, Herrgårdarnas byggmästare och deras släktled under trehundra år. Värnamo
2002.
Ridderstad, Anton, Historiskt, Geografiskt och Statistiskt lexikon öfver Östergötland, A-M,
Norrköping 1877.
Sveriges Bebyggelse, Östergötlands län, del II, Uddevalla 1947
Ullén, Marian, Ljungstedt, Sune, Östergötlands medeltida dopfuntar,
Riksantikvarieämbetet 2003.
Östergötland, landskapets kyrkor. Red. Ingrid Sjöström och Marian Ullén.
Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria.
Riksantikvarieämbetet 2004.
Östergötlands läns kalender 1872.
Östergötlands länsmuseums arkiv

Övriga inventeringar
Sedan 2002 pågående inventering av kyrkogårdar/begravningsplatser i Östergötlands län, utförs av Östergötlands länsmuseum.
Bogårdsmurar i Linköpings stift, Östergötlands län, Grenberger Byggnadsrestaureringskontor 2004.
Prästgårdsinventeringen i Östergötlands län, utförd av Östergötlands länsmuseum 1978.

Kartor
Häradsekonomisk karta 1868-1877, Kristberg
Ekonomisk karta, 1948 och 1982, blad 8F 8c Ulvåsa

Sammanställt av Östergötlands länsmuseum i 2003, kompletterad 2007. Den kulturhistoriska bedömningen har utförts i samarbete med Linköpings Stift 2003.

Exteriör beskrivning
Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning med ett rektangulärt långhus med smalare rakslutet kor, sakristia och gravkor på långhusets norra respektive södra sida samt torn i väster. Kyrkan är uppförd av kalksten med vita spritputsade fasader med slätputsade fönsteromfattningar m m. Ett besiktningsprotokoll från 1961-11-02 skrivet av Christian Laine På Riksantikvarieämbetet uppges att spritputsen härrör från 1800-talets början och att under spritputsen ”framskymtar en svagt rödfärgad slamning, förmodligen härrörande från 1600-talet” och under det ”de ursprungliga kvadermurarna, som är kraftigt fogstrukna med i bruket ristade fogar.” På södra sidan finns en markering i putsen efter sydportalen. På kyrkans långsidefasader finns en skråkantad kalkstenssockel. Samtliga yttertak utgörs av spånklädda sadeltak. Tornet kröns av en konkav spåntäckt huv. Tornet har dubbla ljudöppningar med kolonnetter i romansk stil. De stora stickbågiga träfönstren är kopplade, gråmålade med korspost sannolikt från 1970-talet. Högt placerat på norra sidan finns ett äldre rundbågigt fönster. Även på korets östra sida finns ett äldre spetsbågigt fönster. Solbänkarna är täckta av kopparplåt. Huvudingången är via tornet i väster. Den tillkom i samband med en ombyggnad 1828 och är rundbågig med rusticerad omfattning med överliggande lunettefönster samt dörrblad klädda med diagonalställd profilerad panel. Till ingången leder en äldre kalkstenstrappa. På gravkorets västra sida en ingång med dörrblad klätt med stående profilerad panel, överliggare av röd kalksten samt lunettefönster. På sakristians västra sida finns spår i sockeln som kan antyda en igensatt dörröppning. På sakristians norra sida finns en ingång med ett dörrblad klätt med stående svartmålad panel.