Hamn

Området sträcker sig från Smögenbryggan norrut mot torget, i väster sträcker sig
området till Lotstrappan och i öster omfattas Fiskauktionen.

Miljön utgörs av det gamla fiskelägret som växte fram i anslutning till den naturliga
hamnen mellan Smögenön och Kleven. Bebyggelsen består av bostadshus uppförda före
och omkring förra sekelskiftet. Husen är tätt placerade längs krokiga och smala gator
och består till stor del av dubbelhus på låg grund. Den täta bebyggelsen kommer sig
främst av markägoförhållanden och att det var praktiskt ur klimatsynpunkt, det kan
också vara en följd av fiskelagens nära samverkan och att det var praktiskt att bo nära
varandra. På 1950-talet delades viss mark upp i tomter, innan dess omfattade fastigheten
i princip den mark som huset stod på. Fasaddekorationer utgörs av enkla snickeridetaljer
ofta vid taklist och entré. Under årens lopp har majoriteten av de inledningsvis små
husen byggts till för att motsvara nya behov. Ofta kan byggnadshistoriken avläsas i
tillbyggnadens utformning och i vilka material som använts.

Smögenöns södra sida kantades under 1800-talet av sjöbodar, ofta i två våningar och i
dubbla rader med bryggor ut i vattnet. Sjöbodsbebyggelsen är en viktig symbol för
kustlandskapets historia och det betydelsefulla fisket. Området runt sjöbodarna är av
tradition samlingsplatser. Vid 1800-talets slut ersattes en del av dem med köpmanshus,
en ångbåtsbrygga och en ny gemensam brygga. Idag är det denna brygga,
Smögenbryggan, som ofta associeras med Smögen.

På 1920-talet byggdes Nya hamnen på Smögens norra del. Några årtionden senare
förlängdes kajen i den gamla delen av Smögen österut och Fiskauktionen uppfördes.
Sedan sekelskiftet 1900 har turismen på Smögen ökat vilket har satt sin prägel på ön,
framförallt på sjöbodsbebyggelsen längs Smögenbryggan som framför allt inrymmer
säsongsöppna butiker och matställen.

Karakteristiskt för den äldre delen är den täta bebyggelsen på låg grund och sjöbodarnas
gytter ner mot bryggan. Det organiskt framväxta gatunätet och möjligheten att kila
mellan husen är viktiga bärare av det historiska värdet. Även byggnadernas

Området sträcker sig från Smögenbryggan norrut mot torget, i väster sträcker sig
området till Lotstrappan och i öster omfattas Fiskauktionen.

Miljön utgörs av det gamla fiskelägret som växte fram i anslutning till den naturliga
hamnen mellan Smögenön och Kleven. Bebyggelsen består av bostadshus uppförda före
och omkring förra sekelskiftet. Husen är tätt placerade längs krokiga och smala gator
och består till stor del av dubbelhus på låg grund. Den täta bebyggelsen kommer sig
främst av markägoförhållanden och att det var praktiskt ur klimatsynpunkt, det kan
också vara en följd av fiskelagens nära samverkan och att det var praktiskt att bo nära
varandra. På 1950-talet delades viss mark upp i tomter, innan dess omfattade fastigheten
i princip den mark som huset stod på. Fasaddekorationer utgörs av enkla snickeridetaljer
ofta vid taklist och entré. Under årens lopp har majoriteten av de inledningsvis små
husen byggts till för att motsvara nya behov. Ofta kan byggnadshistoriken avläsas i
tillbyggnadens utformning och i vilka material som använts.

Smögenöns södra sida kantades under 1800-talet av sjöbodar, ofta i två våningar och i
dubbla rader med bryggor ut i vattnet. Sjöbodsbebyggelsen är en viktig symbol för
kustlandskapets historia och det betydelsefulla fisket. Området runt sjöbodarna är av
tradition samlingsplatser. Vid 1800-talets slut ersattes en del av dem med köpmanshus,
en ångbåtsbrygga och en ny gemensam brygga. Idag är det denna brygga,
Smögenbryggan, som ofta associeras med Smögen.

På 1920-talet byggdes Nya hamnen på Smögens norra del. Några årtionden senare
förlängdes kajen i den gamla delen av Smögen österut och Fiskauktionen uppfördes.
Sedan sekelskiftet 1900 har turismen på Smögen ökat vilket har satt sin prägel på ön,
framförallt på sjöbodsbebyggelsen längs Smögenbryggan som framför allt inrymmer
säsongsöppna butiker och matställen.

Karakteristiskt för den äldre delen är den täta bebyggelsen på låg grund och sjöbodarnas
gytter ner mot bryggan. Det organiskt framväxta gatunätet och möjligheten att kila
mellan husen är viktiga bärare av det historiska värdet. Även byggnadernas