Hamrånge kyrka

Den väl sammanhållna interiören domineras av de tolv höga pelarna som bär taket. Mittskeppet är tunnvälvt och blåmålat och avslutas över koret i ett halvt kupolvalv. Sidoskeppen är indelade mellan pelarna i djupa vita spegelvalv. Murarna är slätputsade och avfärgade vita med profilerade fönsteromfattningar och dekorativa målade pilastrar i koret. Golvet är ett obehandlat plankgolv förhöjt tre steg i koret.

På sidorna om koret finns rummen för sakristian och det gamla sockenbiblioteket, numera manöverrum för värmesystemet, med läktare ovanpå. Väggarna är vita och läktarskranken har en skuren dekor lika orgelläktaren. Läktarna används numera som museum för föremål från den föregående kyrkan, en samling med inventarier från medeltiden till 1700-talet.
Koret domineras av altartavlan med Kristi uppståndelse efter förlaga i Kungsholmskyrkan i Stockholm, innefattad i en förgyllt ram. Innan tavlan kom på plats fungerade det nu dolda korfönstret i mitten som centralmotiv, bemålat liksom absidens övriga två. Nedanför står altarbordet med den halvcirkelformade altarringen framför, och bredvid mittgången, i anslutning till koret, står kororgeln från 1995. Denna är anpassad till övrig inredning, genom växtornamentik och listverk i guld, utan att kopiera motiven.

Predikstolen flyttades en pelare närmare församlingen vid renoveringen 1934 från att tidigare suttit i höjd med läktaren ovanpå sakristian. I samband med flytten byggdes således en ny trappa, helt i stil med predikstolen. Den åttasidiga korgen har samma skurna dekor som läktarskranken, om än något mer dekorerad samt med förgyllda partier. Baldakinen tar upp delar av dekoren på korgen men är även den ytterligare dekorerad. Innertaket är tygklätt med det allseende ögat och duvan hängande i mitten. Taket kröns av ett förgyllt kors och klot.

Orgelläktaren sträcker sig över hela rummets bredd och var ursprungligen rakt avslutad mot långhuset. Det nuvarande utskjutande mittpartiet tillkom 1934, utfört i samma stil och med samma dekor som sidopartierna och läktarna vid koret. Det ursprungliga golvet är bevarat och kompletterat och bredvid orgeln finns ett fåtal bänkrader kvar. Under läktaren avskärmades 1973 utrymmen för brudkammare, toaletter och kapprum. Väggarna är byggda av laserad stående lockpanel till 2/3 av takhöjden, och brudkammaren avslutas mot taket av plexiglas.
Orgelfasaden är väl anpassad efter kyrkorummet genom att ta upp motivet med rundbågar. De många synliga piporna innefattas av ett tunt ramverk, till stor del förgyllt. Det högre och bredare mittpartiet är liksom de två sidopartierna dekorerade med slingor, fyrpass och bladornament.

De fyra slutna bänkkvarteren öppnar upp mot koret och mötet mellan mitt- och korsgången då hörnen är avskurna. Skranket har en liknande men något enklare dekor än läktarna och släta fyllningar i dörrarna. Vindfången vid långhusets entréer byggdes 1934. De enkla släta väggarna är avfärgade vita som murarna och dekorerade med citat över de glasade dubbeldörrarna.

Färgsättningen av de fasta inventarierna går i olika nyanser av grått mot de vita väggarna och fönstren, samt det blå valvet. Pelarna i långhuset och pilastrarna i koret framhävs genom att vara marmorerade. Värt att särskilt notera är det stora antalet äldre inventarier som finns i kyrkan. Bland andra kan nämnas dopfunten från 1200-talet med sitt ålderdomliga lock, samt ett flertal medeltida träskulpturer med ursprung i den föregående kyrkan.

Sakristian är enkelt inredd med släta vita väggar och tak, brädgolv och ljust grå snickerier. Mot ena väggen står ett litet altare och bredvid leder en trappa upp till läktaren. Detta var innan 1934 trappan upp till predikstolen. En dörr leder ut på kyrkbacken i söder. Det tidigare sockenbiblioteket mittemot sakristian är idag uppdelat på två rum, det ena fungerar som förråd medan det andra innehåller utrustning för värmesystemet. En smal gång utanför de två rummen leder till en trappa och vidare upp på läktaren.
Vapenhuset upptas till största del av de dubbla trapporna till tornrummet. Väggarna är vitmålade liksom brädtaket medan golvet och trappstegen är trävita. Trappräcken och övriga snickerier är gråmålade. De dubbla entréportarna är liksom på utsidan dekorerade med kors i relief och målade mörkt grå. Tornrummet har liksom vapenhuset vita väggar, obehandlat trägolv och snickerier i grått. I ena hörnet leder en smal trappa vidare upp i tornet, och mitt i rummet står den inbyggda numera oanvända orgelbälgen. Denna har bevarats trots att orgeln moderniserats i flera omgångar.

Kyrkan i Hamrånge började uppföras 1847 efter att den äldre, delvis medeltida kyrkan förklarats för liten och dessutom i dåligt skick. Istället för att uppföra den nya byggnaden på samma plats placerades kyrkan strax bredvid på en kulle, okonventionellt orienterad i nord-sydlig riktning. Efter komplettering av orgel och altartavla under de följande 20 åren dröjde det till 1934 innan en mer omfattande renovering genomfördes. Denna resulterade bland annat i att läktarorgeln byggdes ut, predikstolen sänktes och flyttades närmare besökarna, vindfång byggdes, bänkarna glesades och färgsättningen ändrades. Med tiden har också läktaren underbyggts med utrymmen för kapprum, toaletter och brudkammare, och ett fåtal bänkrader har tagits bort för att ge plats åt en kororgel.

Kyrkobyggnaden är treskeppig med en absid i söder och ett högt torn i norr. Sakristian är infogad i rummet i direkt anslutning till koret och mittemot finns ett liknande rum som ursprungligen innehöll sockenbiblioteket. I norr finns orgelläktaren med trappa via kapprummet i underbyggnaden. De fyra bänkkvarteren omsluts av gångar längs murarna och delas av en mitt- och en korsgång. På södra sidan av koret är ett litet Mariaaltare uppställt. Ingångar till kyrkan finns mitt på långhusets båda sidor samt i tornet, och till sakristian jämte absiden i söder. Från vapenhuset leder dubbla trappor till tornrummet och därefter en enkeltrappa vidare upp i tornet.

Exteriören karaktäriseras av det upprepade nyromanska rundbågemotivet i fönster och friser. Grunden är av natursten, fogad med färgat bruk, och fasaderna slätputsade och avfärgade i en kraftigt rosa nyans mot dekorationer i vitt. Entréerna på långhuset är markerade med trappstegsgavlar och ett kölbågeformat överstycke ovan portarna. Långhusets profilerade takfot övergår i en dekorativ horisontell list på kortsidorna, som även sträcker sig över tornet och absiden. Under listen löper hela vägen en rundbågefris avbruten av lisener i hörnen samt mellan fönstren. Rundbågefriser finns även under tornets vinklade takfot och på långsidornas trappstegsgavlar. Ovan listen kröns den halvcirkelformade absiden av en attika. De stora dubbla entréportarna är alla dekorerade med kors i relief och målade i mörkt grått. Fönstren på kyrkan är höga och rundbågiga, liksom tornets ljudluckor, med profilerade omfattningar. Ovan läktaren i norr finns även två runda fönster, grönmålade som de övriga. Mellan ljudluckorna och takfoten sitter en urtavla på varje sida av det kvadratiska tornet. Sadeltaket över långhuset är liksom absidtaket falsat, och tornet avslutas uppåt med en kopparklädd lanternin och en hög spira krönt av ett förgyllt kors.