SÄRNA KYRKA

Dagens förhållanden är i stort följden av flera ombyggnationer och i synnerhet av omfattande förändringar som infördes 1958.

Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med indraget och rakt avslutat kor i öster, vapenhus i söder, sakristia i norr och västtorn. Vapenhuset och sakristian är placerade i höjd med långhusets mitt, mot norr respektive söder, och balanserar varandra. Ingångar finns genom tornet, södra vapenhuset. Byggnaden är uppförd på en förhöjd och gråputsad betonggrund, med källare för elcentral under sakristian.

Byggnadens stomme är uppförd av liggtimmer med stockar som är skarvade på längden. Skarvningen är förstärkt med vertikala stolpar, på ömse sidor om väggarna. Stommen är utvändigt brädfodrad med vitmålad locklistpanel.

Portarna till kyrkans ingångar är identiska, de har överljusfönster och pardörrar. Dörrarna har vinklad spåntpanel av lackad furu. Sakristian som har en tillbyggd ingång till källaren har en enkel dörr med liggande spåntpanel. Södra och västra portens omfattningar bär vägglyktor. Ingångarna ligger högt i förhållande till marknivån och samtliga har därför trappor av röd sandsten. Västra ingången är även försedd med räcke av smide.

Långhuset har stora rundbågiga fönsteröppningar, fyra på varje sida. Koret har en fönsteraxel med rektangulärt fönster i norr och söder, samt ett högt placerat triangulärt fönster i östra gaveln. Tornet har endast smala mindre fönster i höjd med vapenhuset, ett i norr och ett i söder, samt ett litet runt fönster i höjd med tornkammaren mot norr. I höjd med klockkammaren har tornet, i samtliga väderstreck, höga ljudöppningar försedda med träluckor. Översta tornkammaren, som inrymmer tornuren, har svarta urtavlor i varje väderstreck.

Tornet har två indragningar med takfall och hög avsmalnande spira som avslutas med torntak. Övriga byggnadskroppar täcks av sadeltak med undantag av sakristian som har pulpettak. Samtliga tak är täckta med skiffer.

Spiran kröns av ett järnkors med krans stående på ett klot; krans och klot är förgyllda. Långhusets nock, i höjd med östra gaveln, kröns av ett järnkors med hjärta och ankare. Korset är märkligt nog vänt i taknockens riktning.

I sin helhet är kyrkans nuvarande utformning och karaktär stram och avskalad. Den har ett enhetligt utförande i material och färgsättning och en rigiditet i stilen som härstammar från ombyggnationerna. Den enda utsmyckande detaljen i fasaderna är södra vapenhusets gavelfält.

Kyrkans nuvarande invändiga gestaltning och inredning är ett resultat av 1958-års fullständiga ombyggnad, då hela interiören m.m. omdanades. Kyrkans ursprungliga nygotiska prägel utraderades. Takstolarna övertäcktes, de öppna bänkkvarteren ersattes med slutna och interiörens polykromi ersattes med en stram, ljus färgsättning. Spetsbågiga fönster ersattes med rundbågiga medan korets fönster med glasmålningar togs bort. Koret fick då ett stort krucifix som enda prydnad. Av den ursprungliga inredningen består endast takkronorna och dopfuntens fot i porfyr.

Kyrkans väggar är klädda med stående, bred och falsad panel. Innertaket som har spegelvalv är utfört med smal falsad panel. Väggar, innertak och inredningar är målade i ljusa kulörer, från vit till ljusgul och ljusgrå. Delar av bänkinredningen samt predikstolen och altarringen avviker något. Golvet har ett brädgolv av fernissad (lackad?) furu.

Kyrkorummets dörrar har samma stil och utförande; de består av pardörrar mot vapenhusen och av en enkeldörr mot sakristian. Dörrarna till tornets vapenhus har inglasning i överdelarna.

Inredning och inventarier
Altarbordet, ett enkelt rektangulärt bord av furu, är uppställt på ett förhöjt podium, även det av furu. Altartavlan utgörs av en vävnad, med motiv ur Jesu liv, som täcker hela korväggen. Den är skapad 1981 av konstnären Dagmar Lodén och utförd av Alice Lund Textilier AB i Borlänge. Triumfkrucifixet av lindträ som är uppställt framför vävnaden, över altarbordet, är ett verk från 1958 av konstnären Curt Thorsiö. Altarringen är utförd i omålad furu. Den har knäfall, indelning med speglar och vinklade sidostycken.

Dopfunten utgörs av en silverskål, placerad på ett fundament av särnaporfyr. Skålen är från början ett skidpris, vunnet av Särnas legendariske skidlöpare Per Erik Hedlund, och skänkt till kyrkan 1926.

Predikstolen är ritad av arkitekt R. Hjort, som även svarade för kyrkans ombyggnad 1958.

Läktaren har fått sin nuvarande gestaltning vid ombyggnaden på 1950-talet. Den har läktarbarriär med gallerverk och bärs av 12 pelare. Läktaren nås genom tornkammaren över vapenhuset.
Orgelfasaden har genomgångsvalv i mittdelen och sidoanslutningar till valvet genom spjälväggar. Fasadfältet över valvet är utsmyckat med musikaliska symboler.

Orgeln är en Åkerman & Lund från 1950 med två manualer, pedal och 25 stämmor, av vilka några härstammar från den första orgeln, en Zetterkvist från 1894.

Takkronorna av mässing är från Skultuna och anskaffade i slutet av 1800-talet. Kronan över läktaren är från 1700-talet. I tornets vapenhus hänger en mässingskrona, skänkt till församlingen på 1690-talet, denna härstammar från Gammelkyrkan. På långhusets väggar hänger lampetter av mässing med speglar.

Tornet har två klockor. De är gjutna i malm 1893-94 av J. D. Grundberg i Sundsvall och ersätter ursprungliga klockor som smälte i branden 1893.

Övriga upplysningar
De vid 1958-års ombyggnad nedtagna fönster med glasmålningar förvaras, enligt uppgift, på kyrkans vind.

På en höjd sydväst om den gamla kyrkplatsen med Särna Gammelkyrka, ligger Särnas nya kyrka och nya kyrkogård. Kyrkan uppfördes för att ersätta byns äldre kyrka som bedömdes vara för nedsliten för att rustas upp.

Kyrkobygget påbörjades 1865, efter ritningar av Pehr Johan Ekman, men det skulle dröja till 1879 innan arbetet slutfördes och den nya kyrkans kunde invigas. Redan i februari 1893 drabbades dock den nya kyrkan av en förödande brand, och församlingen tvingades tillbaka till sin gamla kyrka som av en tillfällighet stod kvar.

Kyrkans återuppbyggnad genomfördes mellan 1893 och 1895. Man återskapade då föregångaren i alla väsentliga detaljer, vilken präglades exteriört av tidstypiska nygotiska former och s.k. snickarglädje, lik de samtida kyrkorna i Hamra och Tyngsjö.

Redan 1914 genomfördes en restaurering som medförde väsentliga ändringar i kyrkans ur-sprungliga karaktär. Den nygotiska stilen dämpades, bl.a. fick kyrkan en enhetlig brädfodring och tornet erhöll en enklare form med kapade takutsprång men påbyggdes med tornur.

Kyrkans nuvarande gestaltning är emellertid restultat av ytterligare en genomgripande om-byggnad som genomfördes 1958. Endast planformen, även den med vissa förändringar, påminner om 1860-talets kyrka. Tornets utformning ändrades på nytt, det förhöjdes ett tiotal meter och försågs med nytt tornur. De nygotiska spetsfönstren omvandlades till rundbågiga, taken fick skifferbeklädnad och koret fick en indragen rak avslutning. Hela interiören omdanades. De tidigare synliga takstolarna övertäcktes, de öppna bänkkvarteren ersattes med slutna och interiörens polykromi ersattes med en stram, ljus färgsättning. Korets fönster med glas-målningar plockades bort och koret fick ett stort krucifix som enda prydnad. Av den ursprungliga inredningen består endast takkronorna och dopfuntens porfyrfot.