LÅNGE ERIK

Fyrtornet på Storgrundet på norra Öland anlades mellan 1844-1845. Den nya fyren är av ett 27 meter högt, runt, vitputsat torn av kalksten, med en linsapparat av tredje ordningen med tillhörande lanternin. Ritningar till tornet (och hela fyrplatsen) uppgjordes av J. T. Byström och byggnadsarbetena leddes av byggmästaren Jonas Jonasson. Fyren tändes hösten 1845.
1884 byttes rovoljelampan ut mot fotogenlampa.
1906 byggdes torntoppen om för en ny linsapparat av tredje ordningen med luxljus (större modell).
1910 installerades en mistsiren med motor i ett nybyggt mistmaskinhus, ritat av Folke Lundberg.
1930 uppsattes en bifyr i tornets nedre del, som hölls lysande då lysbojen Ölands norra grund var indragen eller tillfälligt släckt.
1936 indrogs issignaleringen från fyren.
1946 anslöts fyrplatsen till det allmänna elnätet och hela fyrplatsen erhöll elektriskt ljus.
1949 anordnades en cirkulär radiofyr.
1950 installerades av reservkraftanläggning för fyrljus och radiofyr.
1976 automatiserades fyren.
Under 1990-talet uppsattes en modern lykta med roterande lins på räcket utanför lanterninen. Gamla linsen i lanterninen behölls.

KÄLLA: Sveriges fyrplatser. Dan Thunman, 2000., I ett odaterat förslag till nya fyrar i Sverige, troligen omkring 1669, fanns önskemål om en fyr på Ölands norra udde. Frågan väcktes på nytt under 1730-talet men det skulle dröja ända till år 1844 innan planerna sattes i verket. Detta år beviljades Kungl. Maj:t medel för anläggande av en ny fyrplats bestående av ett 27 meter högt, runt, vitputsat torn av kalksten med en linsapparat av tredje ordningen med tillhörande lanternin. Ritningarna och kostnadsberäkningar uppgjordes av J.T. Byström och byggnadsarbetena leddes av byggmästaren Jonas Jonsson.
Fyrplatsen anlades på Storgrundet under åren 1844-45, varefter fyren tändes hösten 1845.
1884 byttes rovoljelampan ut mot fotogenlampa
1906 byggdes torntoppen om för en ny linsapparat av tredje ordningen med luxljus (större modell).
1930 uppsattes en bifyr i tornets nedre del, som hölls lysande då lysbojen Ölands norra grund var indragen eller tillfälligt släckt.
1936 indrogs issignaleringen från fyren.
1946 anslöts fyrpplatsen till det allmänna elnätet. Såväl fyren som bostäderna erhöll elektriskt ljus.
1947 installerades ett nytt mistsignalmaskineri.
1948 tillbyggdes maskinhuset. Vidare anskaffades en elektronisk drivanordning för linsapparaten. En betongcistern gjöts för uppsamling av regnvatten.
1950 installerades en reservkraftanläggning för fyrljus och radiofyr.
1976 automatiserades fyren och under 1990-talet uppsattes en modern lykta med roterande lins på räcket utanför lanterninen. Gamla linsen i lanterninen behölls.

KÄLLA: Thunman, Dan. Sveriges fyrplatser - en bebyggelsehistorisk dokumentation av f.d. bemannade fyrplatser anlagda under Lotsverkets tid. Sjöfartsverket, Riksantikvarieämbetet, (Norrköping: Sjöfartsverkets tryckeri) 2000. ISBN: 91-86502-19-0