Staloluokta kyrkkåta

Kyrkkåtan består av ett enda ovalt rum med koret i sydost, mittför ingången.
Rummet får sin karaktär av den runda och välvda formen och av de barkade
björkslanor som utgör bärande bågstänger och innerväggar. En svag
sotskugga tecknar sig i rummets övre del. Kåtans storlek gör att det krävs
dubbla uppsättningar av de bärande bågstängerna, i mitten stöttade av två
barkade, ojämna björkstolpar. Den bärande konstruktionen av självvuxet
virke har sammanfogats med genomgående bultar.
Koret är upphöjt genom ett avrundat golvpodie av spontat virke och
avgränsat med ett skrank av barkade björkslanor med en överliggare i
hyvlad och lackad furu.
Golvet är i övrigt ett jordgolv, på ömse sidor om mittgången täckt av lövat
björkris, där man sitter på renfällar. Mittgången avgränsas av kåtans
traditionella arranramar i form av runda stockar.
Predikstolen är byggd av samma lackade björkslanor som korskranket med
ett kors i fronten, medan altaret bakom antependiet är en enkel brädlåda.
I rummets mitt ligger den stenkantade öppna eldstaden som tänds när kyrkkåtan
är i bruk. Rummet belyses därigenom både från elden och takets rököppning och
genom de svagt färgade fönsterrutorna.

Kyrkkåtorna i Jokkmokks församling har sin upprinnelse i den
sommarverksamhet som drevs av de präster som vandrade mellan fjällvärldens
stora visten, miltals från vanliga kyrkor och kapell. Till en början samlades
man i någons bostadskåta, utomhus eller i en tillfälligt rest tältkåta. På 1940-
talet byggdes den första permanenta kyrkkåtan som under de närmaste
decennierna fick flera efterföljare.
Kyrkkåtan i Staloluokta byggdes 1971 av samebyns medlemmar, med stöd
från AMS och stiftelsen Seth M Kempes minnesfond.

Kåtan mäter ca 8 meter mellan väggarna och 3½ m i höjd. Till det yttre
tecknar den en rund, kupolliknande form, täckt av torv med ett litet träkors
på toppen. Den har ett flertal fönster i liggande format, alla med
blyspröjsade bågar. Dörren är en enkel plankdörr.