HÄGERSTENSÅSEN

Hägerstensåsen

Högt placerat norr om Södertäljevägen och omgivet av grönområden skiljer Hägerstensåsen ut sig från de omkringliggande stadsdelarna. Tillsammans med Årsta var Hägerstensåsen det första bostadsområdet i Stockholmstrakten som byggdes enligt nya idéer om fristående stadsdelar utanför innestaden med väl utbyggd service och lokaler för det sociala livet.

Stadsplaner och utbyggnad
Hägerstensåsen var ända fram till 1930-talets slut obebyggd mark. Området norr om Sedelvägen ägdes av firman Olsson & Rosenlund, medan trakterna söderut kom i Stockholms stads ägo i samband med köpet av Västberga gård 1937. Ungefär tio år efter att de första bostadshusen började uppföras blev Hägerstensåsen 1948 en egen stadsdel.
I augusti 1937 skrev markägaren Olsson & Rosenlund till Stockholms stad och anhöll om en stadsplan för den nordligaste delen av sitt område. Man skickade också med ett förslag på kvartersindelning och vägdragningar. Stadsplanekontoret tog förslaget som utgångspunkt för sitt arbete och en första plan med enbart villabebyggelse upprättades snabbt. Olsson & Rosenlund anmärkte dock på den låga exploateringsgraden, och planen ändrades till att bestå av främst smalhus och ett mindre antal villor i en krans runt om. Under 1930-talets sista år uppfördes ett antal hus enligt planen, men utbyggnadstakten mattades av i och med krigsutbrottet och byggenskapen återupptogs först i mitten av 1940-talet.
År 1939 anhöll Olsson & Rosenlund om en stadsplan för sitt kvarvarande markområde. Det förslag som skickades till stadsplanekontoret var undertecknat av arkitekterna Ancker-Gate-Lindegren. Förslaget godkändes i princip, och en stadsplan upprättades. I november 1941 föreslog dock Olsson & Rosenlund vissa förändringar; företaget önskade prova de nya idéer som arkitekterna tagit del av från utlandet, främst från anglosaxiskt håll. Förslaget innehöll nu ett centrum med affärstorg, skola och biograf i området vid nuvarande Riksdalertorget. Man samlade alltså affärer och serviceinrättningar till ett begränsat område istället för att som tidigare sprida ut dem bland bostadshusen. Ett viktigt inslag i dessa s.k. grannskapsenheter var lokalerna för olika slag av sociala sammankomster. Med ett gemensamt centrum och centralt placerade samlingslokaler hoppades man att trivseln och samhörigheten bland invånarna skulle öka.
Den nya planen, som presenterades av stadsplanekontoret 1943, bar i hög grad Ancker-Gate-Lindegrens prägel. Utbyggnaden av bostadsområdet och centrum skedde under åren 1947-48. Centrumbebyggelsen runt tunnelbanestationen vid Riksdalertorget fick som accent ett nio våningar högt bostadshus med butiker i bottenvåningen. Postkontoret i torgets nordvästra hörn ritades av Erik Lallerstedt med påkostad väggmosaik och etsade glasdörrar.
Vid torget planerades för ett medborgarhus, men de slutgiltiga ritningarna kom först 1956, signerade av Bengt Gate. På hösten 1957 invigdes medborgarhuset som hade två delar - en del för de vuxna och en del för ungdomarna med bl a en barnteater.
I samband med att Olsson & Rosenlunds mark planlades 1943 gjorde stadsplanekontoret också en plan för stadens eget område söder om Sedelvägen. Det bebyggdes under andra hälften av 1940-talet med nästan enbart lamellhus som till sin storlek och utformning nära anslöt till de övriga husen i stadsdelen.

Upprustning och förtätning
Hägerstensåsen genomgick under 1990-talet stora förändringar av bebyggelsen, både genom ombyggnader av äldre hus och nybyggnader. Precis som i många andra förortsstadsdelar från 1930- och 1940-talet blev medelåldern bland invånarna med tiden högre och antalet ensamhushåll ökade. Service och affärer försvann i takt med att befolkningsunderlaget minskade. Efter diskussioner antog kommunfullmäktige 1988 ett förslag om upprustning och förtätning. Man började med att uppföra nya bostadshus i anslutning till Riksdalertorget och på andra sidan Sedelvägen utmed skolans tomt. Det s.k. Centrumhuset blev färdigt 1995 och var tänkt att förstärka Hägerstensåsens centrum med bl.a. en större livsmedelsaffär. Bostäder har även byggts över tunnelbanespåren och i mindre centrala lägen i det sydöstra hörnet, där HSB uppförde drygt 80 nya lägenheter i början av 1990-talet. De nya byggnaderna är i stort sett utformade som punkthus, insprängda i den äldre lamellhusbebyggelsen. Dessutom har Hökmossens skola i samma område tjänat ut sin gamla roll och byggts om till bostäder.

Texten är baserad på boken Stockholm utanför tullarna - Nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholms stadsmuseiförvaltning och Stockholmia förlag 2003. Författare till avsnittet är Hedvig Schönbäck.