Skellefteå landsförsamlings kyrka

Invändigt är kyrkans tak välvda, i korsmitten utförda som kryssvalv, i korsarmarna som tunnvalv och indelade genom gördelbågar som svarar mot väggarnas pilastrar. Väggarna avslutas uppåt av en kraftig och rikt profilerad gesims. Väggar och valv är putsade och vitfärgade. Koret är placerat i östra korsarmen med altaret framför ett avdelat parti inrymmande ett sanctuarium med medeltida skulpturer. På altaret står ett nordtyskt altarskåp från 1400-talets senare del. Predikstolen, sannolikt ritad av Jacob Rijf, är placerad i nordöstra hörnet av korsmitten och består av en rund gråmålad korg med rik förgylld ornamentik i nyklassicistisk stil, runt ljudtak med lambrequin som avslutas av ett klot och kors. Orgelläktaren är placerad i västra korsarmen. Bänk-inredningen är öppen och blågrönmålad. Från huvudentrén i väster löper en mittgång fram mot koret. I sidoarmarna är bänkarna hela med sidogångar. Från den medeltida kyrkan härrör ett flertal förnämliga skulpturer och inventarier: den romanska Skellefte-madonnan från 1100-talet, altarskåpet och triumfkrucifixet från 1400-talet, Sankta Anna, Maria med barnet, Sankt Göran och draken och många fler. Landets äldsta predikstolsur från 1759 och altartavlan av Carl Theodor Staaf från 1851 bör också särskilt nämnas.

Kyrkans interiör har ändrat karaktär på ett genomgripande sätt flera gånger. Främst gäller det orienteringen i rummet och bänkinredningens placering. Den centrala karaktären har ersatts av en betoning av den öst-västliga längdriktningen. 1876 försågs kyrkan med nya bänkar med konturskurna gavelstycken, placerade utmed korsarmarnas väggar och med mittgångar i korsform. Vid Fredrik Falkenbergs omgestaltning 191516 omdanades östra korsarmen till kor, altaret placerades framför en upphöjd altar-överbyggnad med halvcirkelformad kolonnad, altarringen delades på mitten, det medeltida altarskåpet placerades på altaret och läktaren i östra korsarmen revs. Orgeln med orgelfasad från 1872 och läktarskranket flyttades till den västra läktaren som tillkom 1876, bänkinredningen ändrades till täta bänkryggar med ramstycken och fyllningar samt nya bänkskärmar, i sidoarmarna gjordes hela bänkrader med sidogångar mot väggarna, vindfång tillkom och den tidigare bemålade interiören vitkalkades. 1935 lades nytt brädgolv ovanpå det gamla, bänksitsarna breddades och ryggarna lutades något bakåt. 1949 sattes nya läktartrappor av ek in. 1954 installeras ny orgel av A. Mårtensson, Lund. År 1964 genomfördes en genomgripande reparation och omgestaltning av koret och vindfången genom arkitekten Rolf Bergh. Särskilt stora förändringar gjordes i koret. 1916 års altaröverbyggnad avlägsnades, östra korsarmen avdelades genom ett skrank av järnsmide och mässing och ett sanctuarium med uppställning av medeltida skulpturer anordnades längst mot öster. Ett stort runt fönster togs upp i fondväggen och försågs med en glasmålning av Britta Reich-Eriksson. Altarringen återställdes till ursprunglig form, nytt altare i svart skiffer sattes in och det medeltida triumfkrucifixet sattes upp i gördelbågen framför altaret. En dopplats med ny dopfunt i skiffer anordnades framför den äldre altartavlan i korsmitten. Nytt korgolv av fjällskiffer lades in. Bänkinredningen flyttades längre från väggarna, glesades ut och målades om. Sakristian återställdes till sitt medeltida utseende. Vapenhus och vindfång omdanades, bl.a. genom att skiffergolv lades in och en läktarunderbyggnad med bl.a. brudkammare genomfördes. 1984 utvidgades läktarunderbyggnaden och kapprum, skötrum samt HKWC tillkom samt även ljudpaneler under kyrkorummets fönster.

null, Den första träkyrkan vid platsen uppfördes troligen på 1330-talet och ersattes 1386 av en större. 1485 lades grunden till en ny stenkyrka, som invigdes 1507. Denna byggdes om efter ritningar från år 1793 av den österbottniske byggmästaren Jacob Rijf och invigdes år 1800. I praktiken innebar detta uppförandet av en ny kyrka med sakristian och merparten av det medeltida murverket i östpartiet och delar av västra korsarmen bevarat. Kyrkan, som vilar på en rustbädd av timmer, har en korsformig plan med östra armen kortare än de övriga och ingångar från alla fyra håll.

Exteriört är kyrkan i det närmaste oförändrad. Sakristians fönster försågs med inbrottsgaller av järn 1823. De ursprungligen brädspånklädda taken lades om 1901, med kopparplåt på tornlanterninen och järnplåt på korsarmarna och sakristian. 1902 tillkom skranket av smidesjärn på tornets altan. 1935 lades kopparplåt även på korsarmarna och sakristian. Putsen har förnyats flera gånger, vilket kan ha påverkat strukturen. Nya entréplan och trappor liksom socklar av marmor på gavelpartierna utanför ingångarna tillkom 196364. Vid östra korsarmens södra sida har en sentida överbyggd källartrappa anordnats i sen tid.