När kyrka

Väggar och valv i kyrkorummet och i sakristian (Mariakapellet)
Kyrkorummets och sakristians (Mariakapellets) väggar och valv är putsade med kalkbruk och avfärgade vita med undantag av väggarna i Mariakapellet som är avfärgade ljusblå. Mellan predikstolen och baldakinen finns rester av medeltida muralmåleri. Kyrkans samtliga valv (torn-, kor- och de sex långhusvalven) är kupolartade, gotländska kyssvalv. Långhusvalven bärs av två kalkstenskolonner.
Tornrummet och sakristiutrymmet avskiljs från kyrkorummet med ett rikt dekorerat träskrank, och ett förrådsrum är avdelat i den västligaste delen av ringkammaren genom en enkel målad brädvägg, Väggarna i övrigt är putsade.
Bjälklag och golv
Trägolv i kyrkorummet (målat), Mariakapellet (kilformade bräder som bemålats) och i tornrummet (målat i den del som utgör sakristia och obehandlat i förrådet). Delar av kyrkorummets golv är belagt med gravhällar av kalk- och sandsten. Altarrunden är upphöjd med ett steg.
Trappor och stegar etc.
Murtrappan upp till vindarna löper i tornets södra och västra murar, den leder upp till tornets första vindsvåning, vidare leder trästegar upp genom tornet och tornhuven, den senare försedd med vilplan av trä. Vindarna över långhus och kor har inspektionsbryggor av trä.

Fast inredning
Den fasta inredningen utgörs av ett högaltare, altaruppsats, väggskåp samt två korbänkar i koret, i långhuset står kyrkbänkarna, predikstolen samt läktaren. Tornrummet åtskiljs från kyrkorummet med ett skrank bakom vilket ett sakristiutrymme och ett förrådsutrymme är inrättat.

Som framgått av byggnadshistorien består kyrkan av kor, sakristia (numera inrett till Mariakapell), långhus samt torn.

Ytterväggar och murverk
Uppförd av tuktad och huggen kalksten med dekorativa inslag av rödaktig kalksten i portalerna. Portaler, omfattningar, socklar och hörnkedjor är av fint huggen kalksten.

Tornhuv och yttertak
Tornhuven är av sedvanlig gotländsk modell, åttkantig. Huven är klädd med snedkantade bräder (s.k. tornpanel). Tornhuven är Gotlands högsta, spiran kröns av en vindflöjel till vilken det är ca 56 m. På fyra sidor är gluggar upptagna, gluggarna är försedda med fågelskyddsnät på träramar. Stommen av cirkelsågade virken utgörs av en modern takstolskonstruktion med högben, kryss och horisontella virken i panelens plan samt invändiga förstyvningar av dubbla träreglar mellan motstående högben. Kyrkklockan hänger i tornhuven, klockbocken står på ett betongvalv.

Klockdäcket utgörs av ett gjutet betongvalv, på ovansidan asfaltbestruket. Uppgångshålet täcks av en plåtlucka. Utkastare mot norr.
Vattendäcket under klockan består av ett pannplåtsklätt trädäck med fall mot en ränndal med utkastare av trä mot norr.

Taken över gallerierna, långhuset och koret täcks av falar, sakristian av enkupigt tegel. Tätningar mot omgivande murverk av blyplåt. Hängrännor (svarta) och stuprör (vita) av plåt på korets och långhusets båda takfall. Långhusets tak är tvådelat med ett vertikalt parti, vilket ger kyrkan formen av en basilika. De vertikala väggpartierna är utvändigt klädda med medeltida takspån av ek, spikade på ett underlag av bilade bräder. Väggpartierna är försedda med luckor. Allt synligt virke är tjärsmort.

Långhusets takstolar består av bilade virken som kompletterats med sågat virke. Virkena är delvis dymlade och delvis spikade. Förstärkningar i form av stålvajrar. Korets takstolar består av sågade virken med högben samt fem omgångar hanbjälkar samt saxsparrar.

Galleriernas och Mariakapellets takkonstruktioner är ej besiktigade.

Fasader
Fasaderna är putsade med kalkbruk och avfärgade vita, hörnkedjor, socklar omfattningar och portaler undantagna.

Fönster och andra muröppningar
Kyrkorummets fem fönsteröppningar är spetsbågiga och har omfattningar, solbänkar och masverk av kalksten. Fönstren har målade bågar och spröjs av trä, i masverken blyinfattade glas. Sakristians två fönsteröppningar är rundbågiga, har blyspröjsade glas monterade direkt i stenkarmen. Tornets fönster samt de båda fönstren i sakristian har innanfönster monterade på stenbågarnas insida.

Tornets ljudgluggar, två i varje väderstreck har med undantag av de östra som täcks av långhusets röste omfattningar, bågar, kolonnetter samt solbänkar av kalksten. På bågarnas insida är fågelskyddsnät på träramar monterade.

I tornets västra fasad finns tre ljusgluggar med fågelskyddsnät på träramar. Koret, sakristian och långhuset har i gavelröstena öppningar försedda med träluckor.

Tornet har i södra fasaden tre rakslutna öppningar av varierande storlek, de täcks av dörrar av stående, tjärade bräder.

Portaler
Kyrkans tre portaler är av huggen kalksten, de båda sydportalerna är uppbyggda av både grå- och rödaktig kalksten medan tornportalen i den västra fasaden helt består av grå kalksten.

Korportalen är rikast utformad tätt följd av den snarlika långhusportalen som utgör kyrkans huvudingång Korportalen är tresprångig och långhusportalen femsprångig. De har båda kapitälband med växtornament, delvis manteltäckt tympanon. Spegeldörrar, vilka utvändigt är gulmålade och invändigt är ådringsmålade i bruna valörer. Långhusets dörröppning är försedd med ett blyspröjsat överljusfönster. Korportalen har ut- och invändiga ramper av trä.
Tornportalens enda dekoration utgörs av de profilerade imposterna. Dörrblad av stående bräder den är utvändigt tjärsmord och försedd med smidesbeslag. På den södra dörrposten finns ristade årtal. Portalen är invändigt försedd med ett enkelt vindfång.

I slutet av 1100-talet uppfördes ett absidkor med långhus, och vid mitten av 1200-talet tillfogades ett torn med tydlig försvarsfunktion. Omkring 1300 ersattes det romanska koret och långhuset med motsvarande byggnadsdelar i gotisk stil.

Sedan kyrkan uppfördes har en sakristia tillfogats på dess norra sida, 1820, den ersattes 1878 av en ny på samma plats. I övrigt har kyrkans exteriör inte förändrats nämnvärt sedan byggnadstiden. 1771-72 gjordes omfattande reparationsarbeten murarna putsades och dragankare av ek lades in i tornmurarna. Vid mitten av 1800-talet förnyades delar av kyrkans socklar. 1884 genomfördes en restaurering då bl.a. dörrbladen i portalerna och glasen i fönstren byttes, långhusportalen försågs även med överljusfönster. Vidare insattes nya kolonnetter och baser i torngluggarna, och invändigt vattrevs väggar och valv och avfärgades i ljugrå ton.

På 1930-talet försågs kyrkan med värmeledning, golven lades om och grunden till den romanska kyrkan undersöktes. 1949 byggdes tornhuven om med ny konstruktion och kyrkklockan flyttades upp en våning. 1959-60 nyhöggs en stor del av långhusportalens omfattning av Henry Karlsson, Slite.

De senaste restaureringarna
Den senaste invändiga restaureringen gjordes 1982-83 efter förslag av arkitekt Birger Andersson, Sanda väggar och valv rengjordes, lagades och kalkavfärgades. Muralmålningar påträffades men befanns vara i så fragmentariskt skick att de kalkades över. Inredningen rengjordes och konserverades. Ett sakristiutrymme inrättades i ringkammaren under läktaren. Sakristian från 1878 inreddes som ett enskilt andaktsrum och kallas numera Mariakapellet.

Den senaste utvändiga restaureringen genomfördes 1993 efter förslag av arkitekt Jan Utas, Visby. Arbetena omfattade främst takreparationer och omputsning av fasaderna, men även dörrar och fönster sågs över och vissa träd på kyrkogården togs ned.