Fickur

Fickur, fickrova - under 1800-talet och första delen av 1900-talet var fickuret en viktig manlig symbol för status och makt den som bar fickur styrde över sin egen och andras tid. Mera lyxbetonade ur kunde ha en briljant infattad på en av visarna. Det finns även fickur i något mindre storlekar som förr kallades för damur.
De äldsta bevarade fickuren är tyska och från omkring 1540. Från Frankrike härstammar ett fickur från 1551. De äldsta fickuren var dos- eller trumformade, och liknade miniatyrer av bordsur. Uren var konstruerade för att bäras om halsen eller i bältet.
Den moderna formen för fickur dyker upp i Frankrike runt 1630. Ungefär samtidigt börjar emaljdekoren, som kom att bli mycket populär att dyka upp. Guldsmeden Jean Toutin i Chäteaudun har antagits vara dess upphovsman. Urtavlorna var däremot oftast i silver. Först omkring 1720 börjar emaljurtavlorna att komma i bruk.
Många fickur ända in på 1900-talet saknade uppdragskrona. I stället spändes gångfjädern med hjälp av en urnyckel. Denna passade på en liten kvadratisk tapp, som man kom åt genom att med en nagel öppna boetten på urets baksida. Nyckeln passade även på en annan tapp, varmed visarna kunde ställas in på rätt tid. Urnyckeln brukade hängas tillsammans med urkedjan för att lätt vara till hands, när den behövdes.

Fickur i silver.
Boett i silver, förgylld invändigt med text: "Eric Nohrman, Norrköping, No 381". Vit emaljerad urtavla med romerska siffror och förgyllda, genombrutna visare. Text; "Nohrman, Norrköping".
Tillhörande kedja, se M 66156-2.
Inskriven i huvudkatalog 2017.