Nyckelharpa

Ur Protokoll för Uddevalla Museum 1942-1966 är följande text hämtad:
Intendentens och Styrelsens berättelse: Uddevalla Museum år 1944.
....
Katalogförda föremål voro vid årets slut 4891, vilket utgör en ökning på jämt 200 stycken. Genom inköp ha särskilt glas- och porslinsamlingarna ytterligare kompletterats. Vidare har från olika håll förvärvats fem st. allmogebonader på väv eller papper, vilket innebär avhjälpandet av en allvarlig brist, ty museet ägde tidigare intet exemplar av detta slags allmogekonst. Andra nyförvärv äro en nyckelharpa, vilken efter renovering kommer att bli en intressant sak, en sängvärmare av tenn, silversaker och allmogeföremål.

Bland 1945 års räkenskaper finns följande räkning:
Räkning Uddevalla den 13/8 1945 Uddevalla Museum till Harry Bäckman
Iordningställning av Nyckelharpa kr. 80 -, summa kr. 80 -
Betalt Uddevalla den 15/8 1945 Harry Bäckman
(I Bohusläningen den 27 maj 1948 finns en artikel om fiolbyggare Harry Bäckman.)

Uppgifter av Per-Ulf Allmo, Tullinge, vid besök i april 2004: Kroppen på nyckelharpan är förmodligen en originaldel från 1700-talets Uppland, gjord av gran med det lilla karaktäristiska hjärthålet delvis synligt; tidigare ursprungliga delar har troligen skadats någon gång och ersatts av ett annorlunda, udda, mer eller mindre utvecklat bygge. Per-Ulf hade i sin forskning stött på en modell som påminde om denna nyckelharpas utseende. Det var ett instrument av den finskfödde f.d. revisorn Elias von Langenberg, vilken ute på sin brors gård i Bergby på Väddö byggt otraditionella nyckelharpor på 1830-talet. Sannolikt är museets nyckelharpa tillverkad av honom. Man finner en blandning av den folkliga nyckelharpan med inslag från borgerskapets instrument exempelvis de tre skruvarnas placering på huvudets sida. En ännu mer utvecklad modell av Elias von Langenberg finns i Musikmuseets samlingar, Stockholm; nr 5497, tidigare N13720. Se bild på kopia i bilagepärm.

2018-08-15 Per-Ulf Allmo besöker Bohusläns museum för att studera nyckelharpan. Per-Ulf Allmo har i sin fortsatta forskning hittat information om att Elias von Langenberg tillverkat och förbättrat "efter egen uppfinning" konstruktionen på flera nyckelharpor. Enligt Allmo är det troligt att denna nyckelharpa blivit omgjord med originaldelar och nya delar blandade av von Langenberg.

Litteratur:
Allmo, Per-Ulf, Framlades then stora Nycklegijga, Förlaget Tongång och Per-Ulf Allmo 2016.

Allmo, Per-Ulf, Den gäckande nyckelharpan, En studie i instrumentets tillkomst, Förlaget Tongång och Per-Ulf Allmo 2004.
Se bilagepärm ang hans släktförhållanden.

Avlång, fiolliknande stråkinstrument med 19 s.k. nycklar med triangulär, skuren avslutning.
Tre av stämskruvarna är större än de övriga och sticker ut på höger sida om halsen. De har dekorativt utskuret huvud. I skruvplattan är nio stycken mindre stämskruvar.
Betsad. Högst upp på halsens undersida en ristad märkning i träet: "16Y1" eller "1671".
Något defekt.

Stråken ser inte så gammal ut om man tittar på patina och slitage. Den är med största sannolikhet utförd vid senare tillfälle än själva instrumentet.
Om det är en kopia av originalstråken eller en fritt skapad form av en senare instrumentbyggare vet vi inget om och kommer heller aldrig att få veta.

Ur handskrivna katalogen 1957-1958:
Nyckelharpa Renv.(?)
L. 99. Relativt välbevarad. Med stråke.

Lappkatalog: 97
Inventerad 1957.