SKÄRHOLMEN

Skärholmen ligger i den sydvästra delen av Stockholms kommun, utmed tunnelbanelinjen mot Norsborg. Stadsdelen byggdes i huvudsak under åren 1964-1968. Skärholmens centrum avsågs bli stadsdelsgruppcentrum för stadsdelarna Bredäng, Sätra och Vårberg, men skulle också fungera som regioncentrum för hela sydvästra Stockholm. Tanken om ett storcentrum i detta område framskymtar redan i Generalplanen för Stockholm 1952. Generalplanen för Skärholmen och Vårberg (Pl. 5010) utarbetades av Stockholms stadsbyggnadskontor och fastslogs 1963. Stadsplanearkitekter var Josef Stäck, Göran Sidenbladh och Sven Lundberg.

Den norra delen av Skärholmen består av ett större naturområde mot Mälaren. Söder om detta finns två parallella åsryggar i väst-östlig riktning som skiljs åt av en flack dalgång. På de norra höjderna finns radhus och villor samt skivhus, på de södra bara radhus och villor. I dalgången hittar man ett lamellhusområde i väster, och i öster ligger centrumanläggningen. Skärholmen följer alltså i stort den gängse mallen för hur bebyggelsen i en förort från denna tid brukar vara placerad, med enbostadshus längst ut och flerfamiljshus närmast centrumanläggningen, vilken markeras av högre skivhus. Stadsdelens arbetsplatsområde är förlagt direkt söder om centrumet. Gränsen för Skärholmen i öster och söder är Skärholmsvägen.

För att komma till Skärholmen från grannstadsdelarna följer bilisten Skärholmsvägen, mer långväga besökare tar E4:an. Sydöst om centrum leds trafikanten från dessa vägar via en komplicerad trafikkarusell till Vårbergsvägen och centrumanläggningens parkeringshus. Centrumanläggningen är på detta sätt i hög grad anpassad till massbilismen, något som har sin förklaring i funktionen som stadsdelsgruppcentrum.

Inom Skärholmen följer trafikplaneringen tidens gängse ideal. Planen är trafikseparerad, bilvägarna är oftast planskilda från gångstråken. Vårbergsvägen löper igenom området i öst-västlig riktning. Från denna trafikled utgår matargator mot norr och söder. Dessa ansluter till angörings- och entrégator inom de olika bostadsområdena. Inom stadsdelen rör man sig obehindrat till fots på gångvägar samt under och över matargatorna i viadukter och på broar. Parkering inom Skärholmens bostadsområden sker oftast på parkeringsplatser eller i parkeringshus under byggnaderna.

Skärholmens centrum ansluter i sin västra och norra del direkt till bostadsbebyggelsen. Centrumbebyggelsen domineras av att antal låga men massiva, nästan monumentala byggnadskroppar. Den måttliga höjden gör att de höga skivhusen i sluttningen norr om centrum blir det blickfång som dominerar stadsbilden. Centrumanläggningen ligger på ett stort betongdäck med ett system av underliggande last- och servicegator. I öster finns ett stort parkeringshus i fyra plan, med direkt anslutning till butiksstråken. Centrumanläggningen är alltså till största delen helt bilfri. Centrumets mittdel består av flera varuhus- och butiksbyggnader som idag är sammanbundna genom överglasning av ett av gångstråken. Den västra delen av centrumdäcket upptas av byggnader med offentlig verksamhet, som gymnasieskola, kyrka, bibliotek, biograf, ungdomsgård, idrottshall och teater. Här finns också ett pensionärshotell med 180 lägenheter. En långsträckt terrassbyggnad med ett regnskyddat butiksstråk utgör gräns mot norr, här finns även tunnelbanans biljetthall. Anläggningen inrymmer även daghem, kontor och en frikyrka. Tunnelbanespår och perrong är nedsprängd i bergssluttningen under terrassen. Gatunätet i centrumets markplan är rätvinkligt, i norr och söder finns större torgbildningar. På det norra torget; Skärholmstorget, pågår en livlig torghandel. Torg och gator är genomgående stensatta, med få gröna inslag. Stadsplanen för Skärholmens centrum utarbetades av Josef Stäck, Torsten Westman och Göran Sidenbladh.

Vid planeringen av Skärholmen eftersträvades en större täthet i bebyggelsen och en närmare anknytning mellan bostäderna och centrum än tidigare. Detta har lett till att inslagen av grönytor mellan bostadsområdena blivit ganska sparsamma. Gångvägen Skärholmsstigen utgör dock ett undantag. Detta smala nordsydliga grönstråk leder från höjden i norr till Skärholmsvägen i söder. Stråket korsas söder om Vårbergsvägen av ett större grönområde med skogspartier och öppna fält som följer dalgången mot öster. Gångvägar löper från bebyggelsen norrut mot Mälaren. I naturområdet här finns kolonilotter, en småbåtshamn samt Skärholmens gård, en äldre herrgårdsanläggning. I bostadsområdena finns 4 skolor med låg- mellan och högstadium samt ett 10-tal daghem, fritidshem och lekskolor. Skärholmen har två parklekar. Nordväst om centrumet, intill Ekholmsvägen, finns dessutom en fotbollsplan.

I Skärholmen finns även ett rikt utbud av offentlig konst, framförallt skulpturer. De flesta hittar man i lamellhusområdet väster om centrum. Vid infarten till centrumanläggningens parkeringshus är Aston Forsbergs höga "Vridande moment" i cortenstål placerad. Den är väl mest känd som "Skruven" och har blivit något av Skärholmens symbol. Utefter tunnelbanestationens södra perrong hänger John E Franzéns målningar av amerikanska bilar.

Skärholmen har förändrats relativt lite. Delar av centrumanläggningen blev dock inglasad 1985 och nya bostadshus har under 1980- och 90-talen tillkommit på kullen i norr. Arbetsplatsområdet söder om centrum, som också bland annat inrymmer hotell, har växt fram successivt under 1970 - 90-talen. För närvarande förändras bostadsområdet norr om centrum. Den sydligaste raden av skivhus har fått nymålade fasader. Bottenvåningarnas lägenheter har försetts med uteplatser och terrassen framför byggnaderna har omdanats. Åtgärderna avser att omfatta hela detta område. För att på ett bättre sätt knyta ihop bostadsområdet med centrum planeras en omvandling av hissanläggningen som leder upp till höjden. En bergbana planeras ersätta hissen och dess långa, mörka hisskorridor. Förändringarna syftar till att förbättra trivseln och öka innevånarnas känsla av personlig säkerhet i sin närmiljö. Initiativet kommer från ytterstadssatsningen i Skärholmen, de konkreta åtgärderna och deras utformning härrör från förslag från innevånarna själva.