Fästning/skans

Skans, ursprungligen kvadratiskt utlagd parallellt med ån, ca 240 x 230 m stor med bastioner i hörnen och mitt på sidorna. Vid revideringsinventeringen 1983 återstod sammanlagt ca 620 m uppdelat i 2 partier, 1 i N och 1 i V. Bestående av vallar och gravar.
Vallen är mestadels 0,3–0,5 m h och 2,5–3,5 m bred bestående av jord och stenar. Vallgraven som följer vallen är ca 0,3–0,5 m djup
och 2 m bred.
Graven som följer vallen är ca 0,3-0,5 m dj och 2 m br.
Nu försvunna delar finns dokumenterade på skiss från 1819 och en därpå baserad karta från 1865 (jmf Blennå 2014: 9).

Det finns många skrönor omkring skansen där såväl danskar som norrmän anges som anfallare eller försvarare. Kopplingar till borgen Faxeholmen i Söderhamn finns bland berättelserna. I sockenbeskrivningarna från 1790–1791 berättas "Å både östra och wästra sidan om Norrbo å finnes lemningaraf grafwar och bröstwärn, sedan de norrske fordom föllo in i Hellsingeland. En myra säges hafwa fått sitt namn af en blodig träffning därstädes och kallas nu Blodmyran (Bringeus 1961:271).
Under Engelbrektsupproret 1434 ska manskap från Faxeholmen ha förskansat sig på
Norrbo skans och rivit bort bron över ån. Erik Puke och Elof Djäkne, några av Engelbrekts män, samlade hälsingarna i syfte att befria folket från de danska fogdarna. Djäkne gav order om att danskarna i Norrbo skulle anfallas, genom att en styrka från Forsahållet skulle anfalla i fronten, medan styrkor från Bjuråker och Delsbo skulle anfalla väster- och österifrån. En natt stormades skansen och danskar dödades på plats eller hanns upp och dödades vid en vik i Norrdelen som har fått namnet Danskvik (L1950:1452/Norrbo 97:1) och ligger 2 km nordöst om skansen. Det berättas även om att danskarna haft ett läger vid Blodmyran (L1951:851/Bjuråker 177:1) ca 300 m sydväst om skansen. Namnet berättar om att danskar dödats här
(Hillström 1965:40f; Winblad von Walter 1910:62ff; Widmark 1945:108f). Enligt traditionen har man hittat ett svärd här.