utställningstext

Utställningstexter:

Litauen - ett land i kläm mellan mäktiga grannar. 1991.

Litauen omnämns för första gången i en krönika från 1009. På 1200-talet enades litauerna under hertig

Mindaugas och storhertigdömet Litauen grundades. Framgångsrikt försvarade de sig mot de tyska

ordensriddarna som var ute efter att både kristna och underkuva dem.

Genom Molotov-Ribbentroppakten 1939 delade Sovjetunionen och Tyskland upp delar av Östeuropa.

Finland och de baltiska staterna förklarades tillhöra det sovjetiska intresseområdet. Senare samma år

marscherade mer än 100 000 sovjetiska trupper in i Litauen. Efter ett kuppartat val till det sovjetstyrda

parlamentet förklarades 1940 Litauen som en republik i Sovjetunionen. En hård sovjetisering inleddes.

Godtyckliga arresteringar och deportationer inleddes.

Med Gorbachovs tillträde 1985 öppnades möjligheter till frihet (glasnost) och förändring (perestrojka).

I Litauen uttrycktes detta i protester mot de centralt styrda miljöfarliga industriprojekten.

I juni 1988 bildades ”rörelsen för perestrojka i Litauen” – SAJUDIS. Den bildades av en grupp reformivriga

intellektuella. Bland medlemmarna i ursprungsgruppen fanns bl .a. Vytautas Landsbergis och Kazimiera

Prunskiene. Sajudis fick alltfler anhängare. Massmöten och demonstrationer avlöste varandra. I oktober

samlades över 100 000 människor för att bevittna hur den nyligen legaliserade litauiska flaggan hissades på

Gediminas-tornet.

I januari 1989 beslöt Litauens högsta råd att det litauiska språket skulle gälla som officiellt språk. I valet till

den sovjetiska folkkongressen vann Sajudis en häpnadsväckande seger. Detta ledde till ett närmare

samarbete mellan Sajudis och det litauiska kommunistpartiet.

De folkliga demonstrationerna fortsatte. På 50-årsdagen av Molotov-Ribbentroppakten formade mer än en

miljon människor en mänsklig protestkedja från Vilnius i Litauen till Tallinn i Estland. I slutet av året frigjorde

sig det litauiska kommunistpartiet från Moskvas ledning.

De första fria parlamentsvalen inom Sovjetunionen genomfördes i Litauen i februari 1990. Sajudis vann en

överväldigande seger. Rörelsen fick 91 av 141 mandat. Några veckor senare valdes Vytautas Landsbergis till

president. Samma dag, den 11 mars, utropades den självständiga oberoende staten Litauen. I regeringen

ingick också representanter från det litauiska kommunistiska partiet.

Gorbachov förklarade omgående de litauiska besluten som olagliga. Nervkriget mellan Moskva och Vilnius

startade. Sovjetiska trupper startade jakten på litauer som avvikit från armén.

Några månader senare införde Sovjetunionen en politisk och ekonomisk blockad. All försörjning av råolja

stoppades. Järnvägarna blockerades. Efter många samtal mellan Moskva och Vilnius, kom parterna överens

om att uppskjuta självständighetens förverkligande i 100 dagar. Blockaden mot Litauen upphörde.

Förhandlingarna mellan Moskva och Vilnius fortsatte. I november genomförde sovjetiska förband en

militärparad i Vilnius. Detta ledde till sammanstötningar mellan civila och soldater. Spänningen steg.

Kring årsskiftet 90/91 fördes fler sovjetiska förband in i Litauen. Spänningen stegrades ytterligare.

Regeringens beslut om kraftiga prishöjningar på basvaror ledde till kraftiga protester. Moskvatrogna

demonstranter försökte tränga in i parlamentet. Beslut om prishöjningar upphävdes och regeringen avgick.

De Moskvatrogna demonstrerade och strejkade med syfte att få tillstånd till direkt presidentstyre av

Gorbachov. 10 000-tals litauer skyndade till parlamentet för att med sina barrikader och kroppar hindra en

sovjetisk attack. Den 11 januari attackerade och ockuperade sovjetiska styrkor flera byggnader i Vilnius. Den

13 januari anföll fallskärmstrupper TV-tornet och TV-huset. Vid attackerna dödades 13 personer. Dagen

kallas ”den blodiga söndagen”.

Händelserna väckte indignation och protester i hela världen. Några veckor senare genomförde Litauen en

egen folkomröstning om självständigheten. 90 % av de röstande var för självständighet.

Den 19 augusti kom sedan händelserna som totalt förändrade hela läget i Sovjetunionen och de baltiska

staterna. En statskupp inleddes i Moskva i syfte att stärka centralmakten i Sovjetunionen. Återigen

ockuperades centrala byggnader i Vilnius och andra städer. Två dagar senare gav kuppmakarna i Moskva

upp. Sovjettrupperna utrymde ockuperade byggnaderna och återgick till kasernerna. Den 27 augusti erkände

Sverige Litauen.

Den 6 september - efter 51 år av sovjetiskt styre - erkände Sovjetunionen Litauen som en fri och självständig

stat. Den formella frihetskampen var över.

DEPORTATIONER OCH FOLKMORD

Enligt icke-angreppsavtalet mellan Tyskland och Sovjet i augusti 1939 kunde Sovjet kuppartat ”införliva” de

baltiska staterna. När litauerna protesterade blev de anklagade för antirevolutionär och statsfientlig

verksamhet. I juni 1941 började massarresteringar och deportationerna. 400 000 litauer deporterades till

Sovjet under åren 1941-1958, många fick aldrig återse sitt land.

Sedan Nazityskland invaderat Sovjetunionen sommaren 1941 begicks folkmord på många platser i Litauen.

Över 124 000 litauiska judar förintades.

Efter upproret 1863 förbjöds litauerna att trycka böcker på sitt eget språk. Böckerna trycktes då i Preussen.

Frivilliga ”bokbärare” smugglade nattetid, med risk för sina egna liv, in böcker i landet.

Ett vanligt förekommande tavelmotiv i Litauen föreställer en kvinna som sittande vid spinnrocken läser en

bok för sina barn. Under bordet ligger hunden vars uppgift är att varna henne så att hon hinner gömma

boken om någon rysk myndighetsperson kommer.

KORSHÖJDEN

Den berömda ”korshöjden”, en 60 meter hög kulle i norra Litauen, har varit både fornborg och förkristen

kultplats. Litauer har i alla tider betraktat den som helig.

De första träkorsen restes redan på 13–1400-talen. Efter upproren mot det ryska förtrycket 1832 och 1836

restes en skog av kors på kullen, en protest mot myndigheternas förbud att sätta kors vid upprorsoffrens

gravar på kyrkogårdarna. Korshöjden blev en symbol för litauernas frihetskamp. Under den senaste

sovjetiska ockupationen höggs korsen gång på gång ned av polis och militär. Genast reste människorna, både

litauer och andra balter, nya kors. Hundratusentals kors i olika storlekar står på korshöjden idag.

OBS! En annan version av utställningstexter finns i arkivet bland texterna.