ÄRTEMARKS KYRKA

Kyrkan består av ett långhus med tresidigt avslutat kor i öster, torn i väster och vidbyggd sakristia mot nordost. Kyrkans äldsta delar, långhusets västra murar, härstammar troligen från 1200-talet. 1728 utvidgades kyrkan åt öster då det tresidiga koret tillkom, liksom sakristian. Samtidigt byggdes troligen ett vapenhus mot väster, vilket revs när tornet uppfördes 1893.

Kyrkans gråstensmurar täcks av vit spritputs med släta port- och fönsteromfattningar. Längs långhusets takfot löper en tandsnittsliknande fris. Likadana friser finns också på tornet vid klockvåningen, tornets övre våning, som är smalare än våningarna under. Långhusets och sakristians sadeltak täcks av skiffer. Över koret är långhustaket valmat. Tornet kröns av en spira med skivtäckning av koppar. Överst finns en glob med ett kors, också av koppar. Under klockvåningens ljudluckor finns en avtäckning av koppar.

Förutom de markerade friserna har kyrkans exteriör nygotiska stildrag (från 1893) i form av spetsbågiga fönsteröppningar och ljudluckor. Ovan kyrkporten till vapenhuset i väster finns också spetsbågig slätputsad fasadornamentik, liksom kring tornets dubbla ljudluckor åt alla fyra väderstreck. Motivet med dubblering av fasadelement återkommer i sakristians dubbla fönsteröppningar mot norr. Mot väster finns ett stort rosettfönster i tornet. Långhusets stora fönster är smårutsindelade och innerbågarna har blyspröjs med antikglas. Solbänkarna är av kalksten. Ingångar till kyrkan finns genom vapenhuset i tornet, en port utformad som pardörr, och till sakristian, en enkeldörr från öster. Porten och dörren har snedställd panel och är liksom fönstren blåmålade.

SAMMANFATTANDE INTERIÖRBESKRIVNING - Kyrkorummet ger ett ljust och rymligt intryck och har kor i öster samt orgelläktare i väster. Långhusgolvet består av lackade brädor medan det förhöjda korgolvet är av slipade kalkstensskivor. Väggarna är vitputsade. Takets trätunnvalv av släta brädor, med tydliga skarvar, är ljust målat. Taklisten är profilerad och marmorerad i rödbruna toner. Parspegeldörren (troligen från 1937) till vapenhuset är marmorerad i röd-grått med grön ådring runt om och enkeldörren (eventuellt 1893) till sakristian är ådringsmålad i grågrönt. Långsidornas stora rundbågiga sexluftsfönster har kopplade bågar som är indelade i smårutor. Innerbågarna har blyspröjs och antikglas

Altaret har ett fundament av betong (1987), bl a med två markerade kors på sidorna. Altarhällen, troligen kalksten, är av äldre datum och har tidigare varit placerad på olika platser i kyrkan. Altaruppsatsen från 1739 är utförd av bildhuggaren Nils Falk och färgsatt av målarmästaren Hans Georg Schüffner ("Guds målare på Dal och Västra Värmland"). Båda är kända för arbeten i s k provinsiell barock, eller bondbarock, i många av stiftets kyrkor. Altaruppsatsens uppbyggnad följer ett känt mönster, rikt utformad med spiralvridna kolonner, änglar, växtornamentik m m. Nedre tavlan har en kalvariegrupp flankerad av Moses och Aron. Den övre tavlan har en Kristusfigur som håller en korsstav. Altarringen är formad som en halvcirkel med en öppen barriär av svarvade balusterdockor, svagt ådrade i grå-grön ton. Altarringen är troligen ursprungligen från 1893 och fick sin nuvarande utformning 1987 då den delades på mitten och försågs med infällda höj- och sänkbara hjul. Predikstolen på norra sidan av koret är utfört av bildhuggaren Isac Schullström och liksom altaruppsatsen ett praktfullt arbete i barockstil. Schullström är också känd från många av stiftets kyrkor. Korgen liksom baldakinen är mönstermålade i rött och blått. På korgen och trappbarriären finns bl a förgyllda skulpturer av evangelisterna. Till trappan finns en dörr med överstycke utformat som en utsnidad tavla. Baldakinen pryds efter känt mönster av änglar och ett segerlamm. Under den svävar den helige ande framställd som en skulpterad försilvrad duva.

Kyrkans medeltida dopfunt är placerad på korets södra sida. Det är en täljstensfunt daterad till ca 1200 med driven ornamentik utförd av en norsk mästare, kallad Tunemästaren och anses vara Dalslands kanske mest välarbetade och vackra dopfunt. I vapenhuset finns en gravhäll från 1300-talet. Det är en s k stavkorshäll, en gravhällstyp som är känd från ett kärnområde kring de Västgötska platåbergen. I Dalsland finns inga fler kända stavkorshällar förutom ett möjligt fragment från Ödskölt.

Bänkarna (från 1937) är indelade i två kvarter, anslutna mot långväggarna. De är slutna med marmorerade speglar i röd-grått på dörrarna och ljusare ådringsmålning runt om. Sitsar och ryggar är ådrade i grågrönt. Läktaren bärs upp av åtta, grönt ådringsmålade pelare med utskärningar, fasningar och profilerade listverk. Bröstningen har en ovanligt stor och markerad rundning med halva balusterdockor som liknar dem i altarringen. Bakom halvdockorna finns en slät skiva och under dessa finns marmorerade fält i röd-grått motsvarande bl a bänkdörrarna. Fasaden till läktarorgeln är från 1893 men själva orgeln senare ombyggd. Orgelhusets fasad är i nyklassicistisk stil, gråmålad med förgyllningar. Bl a finns överst förgylld dekor i form av en bruten tempelgavel med en urna och en text "Lofsjunger Herren". 1987 tillkom mindre läktarunderbyggnader, mot söder toalett och städskrubb och mot norr läktartrappan. Åt båda håll finns likadana väggpartier, grågrönt ådrade och med fackindelande listverk mot kyrkorummet.

LÅNGHUS
GOLV -
Slipat och lackat trägolv, lades in vid renovering 1987
VÄGGAR - Vitputsade
INNERDÖRRAR - Till vapenhus i väster: Parspegeldörrar, mot långhuset med speglar marmorerade i röd-grått och listverk i grå ådring, mot vapenhuset gråmålade med utanpåliggande speglar. Dörrarna troligen från renoveringen 1937 med färgsättning från renoveringen 1987. Dörrar till städutrymmen, toalett och elcentral i läktarunderbyggnaderna (1987): Grågrönt ådrade enkelspegeldörrar. Dörr från läktaren till tornet: Ett helt nytt dörrparti från 1987. Enkel spegeldörr med marmorering mot läktaren motsvarande parspegeldörrarna mellan långhus och vapenhus och grågrön ådring mot tornet. Halvcirkelformat överljus med dubbelglas, armerad ruta mot tornet.
FÖNSTER - Spetsbågiga stora fönsteröppningar från 1893. Tre mot söder och tre mot norr. Karmar, bågar och glas från 1937. 6-lufts fönster med kopplade bågar. Innerbågarna med småspröjs av bly och s k antikglas. Ytterbågarna med träspröjs och klara glas.
TAK - Trätunnvalv, ljust målat och med väl synliga skarvar och spikhuvuden. Troligen från 1800. Profilerad taklist marmorerad i rödbruna toner. Taket under läktaren - pärlspontpanel.
LÄKTARUNDERBYGGNADER - Tillkom vid renoveringen 1987. Finns både mot norr och mot söder där de upptar ungefär halva bänkkvarterens bredd. Mot söder toalett och städskrubbar och mot norr trappa till läktaren (elcentral under trappan). Trappan är svängd och det finns en skärmvägg med överljus mot öster. Denna liksom väggarna till utrymmena på södra har speglar som är ådringsmålade i grå-grönt.
KOR - Tresidigt avslutat kor i öster. Förhöjt ett steg. Samma golvnivå i hela koret.
GOLV - Slipade kalkstensplattor.
VÄGGAR - Som långhus
INNERDÖRR - Till sakristian mot norr: Grågrönt ådrad enkelspegeldörr (eventuellt från 1893 års renovering).
FÖNSTER - Ett stort spetsbågigt mot söder lika de i långhuset.
TAK - Som långhus
FAST INREDNING
ALTARE - Fundament av betongsten med ytskikt av grovt riven vitmålad betong med en ca 2 cm bred indragning 20 cm under altarbordet. Mellan indragningen och Altarbordet finns försänkta kors på sidorna. Altarbord av stenhäll (troligen kalksten) i gråton med rödaktiga skiftningar. Altaret fick denna utformning 1987. Altarhällen är gammal och har flyttats runt i kyrkan, Före 1987 var den placerad i fönsternischen i sakristian (där den troligen hamnade 1893).
ALTARUPPSATS - Tillverkat 1739 av bildhuggaren och konstnären Nils Falk, verksam i många av stiftets kyrkor. Färgsatt 1740 Hans Georg Schuffner, också känd från många av stiftets kyrkor som "Guds målare på Dal och i västra Värmland". Altaruppsatsen påminner om ett flertal altaruppsatser i Dalsland i provinsiell barock. Nederdelen har en utsnidad kalvariegrupp flankerad av spiralvridna kolonner. Här finns också Moses med lagtavlorna på ena sidan och Aron med rökelsekar på den andra. I överdelens mitt finns en Kristusfigur med en korsstav och på sidorna finns keruber med trumpeter. Altaruppsatsen är i övrigt rikt utsirad och bl a smyckad med bladornamentik och figurer.
ALTARRING - Troligen ursprunglig från 1893. Är utformad som en halvcirkel. Den ombyggdes vid renoveringen 1987 genom att den försågs med rundade balusterdockor, svagt ådrade i grå-grön ton (vid renoveringen 1937 hade den klätts in med en slät träskiva). 1987 sänktes den också, delades på mitten och försågs med infällda höj- och sänkbara hjul. Överliggare och knäfall är klädda med ett ljust rött tyg.
BÄNKINREDNING - Består av två hela bänkkvarter. Vägganslutna mot långsidorna. I väster togs tre bänkar bort 1987 i samband med tillkomsten av läktarunderbyggnaderna. Bänkinredningen tillkom 1937 och fick sin nuvarande färgsättning 1987. Slutna bänkar med breda dörrar. Speglarna på dörrarna är marmorerade i röd-grått, liknande dörrarna till vapenhuset. På insidan ådrade i grå-grönt.
PREDIKSTOL - Liksom altaruppsatsen ett praktfullt verk i provinsiell barock och utförd av en av stiftets kända konstnärer på 1700-talet, Isac Schullström som verkat i många av Dalslands och Värmlands kyrkor. Den liknar också många andra predikstolar i Dalsland. Predikstolen är rikt utformad med skulpturer av Jesus och de fyra evangelisterna samt mellan dem utskurna ramverk i bladornamentik. Korgen liksom baldakinen är mönstermålade i rött och blått. På korgen och trappbarriären finns förgyllningar bl a evangelistfigurer. Till trappan finns en dörr med överstycke utformat som en utsnidad tavla. Baldakinen pryds efter känt mönster av änglar och ett segerlamm.
ORGEL - Läktarorgeln i väster tillkom 1893 i nyklassicistisk stil. Fasaden är bevarad sedan dess men orgeln byggdes om från sjustämmig till tolvstämmig 1937 och renoverades 1987. Fasaden är gråmålad med förgyllningar. Bl a finns förgylld dekor överst i form av en bruten tempelgavel med en urna och under detta texten "Lofsjunger herren".
LÄKTARE - Bärs upp av åtta grönt ådringsmålade fyrkantiga pelare med utskärningar, fasningar, och profilerade listverk. Bröstningen har en markant framskjutande och rundad form. På framsidan finns halvdockor, svagt ådrade i grågrön ton (motsvarande altarringens balusterdockor). Bjälklaget har marmorerade speglar i rött och grått motsvarande bl a bänkarnas dörrar. Baksidan täcks av en slät skiva, ådringsmålad i grått med överliggare ådringsmålad i grönt. Läktaren trägolv liksom trappan täcks av en heltäckningsmatta. Förutom en rad med fast monterade stolar på södra sidan finns enbart lösa stolar.
SPECIFIKA INVENTARIER
ALTARTAVLA - Se altaruppsats
DOPFUNT - Placerad vid korets södra sida, från 1200-talet och av täljsten. Enligt uppgift av s k Gudbrandsdalsk typ och foten skall var utförd av en norsk mästare, kallad Tunemästaren och anses vara Dalslands kanske mest välarbetade och vackra dopfunt
NUMMERTAVLOR - Två äldre, på var sida om altaruppsatsen.
VAPENHUS - Utgör tornets nedervåning.
GOLV - Grova oslipade kalkstenplattor.
VÄGGAR - Vitputsade
PORT - Kyrkport mot väster som kraftig pardörr, tillkom 1987 och har en trekantig ursparning på utsidan. Gråmålad. Profilerade snedställda brädor på utsidan och släta stående brädor på insidan. Kraftigt ålderdomligt lås som troligen flyttats över från en äldre port.
FÖNSTER - Ett mot söder och ett mot norr: Små, spetsbågiga 1-lufts, kopplade bågar med blyspröjs och s k antikglas i ytterbågarna och hela klara glas i innerbågarna.
TAK - Ljust grå slätpanel
ÖVRIGT - Vid norra väggen finns en s k stavkorshäll, en medeltida gravsten. Gravmonument av detta slag har sitt kärnområde kring Västergötlands platåberg och dateras vanligen till 1100-1200-talen. I Dalsland är de ytterst ovanliga och utöver denna häll är endast känt ett möjligt fragment från Ödskölt. Stavkorshällen i Ärtemark förmodas vara från 1300-talet.
SAKRISTIA - Tillbyggdes 1728 mot nordost samtidigt som kyrkan förlängdes österut med det tresidiga koret.
GOLV - Lackat trägolv, från renoveringen 1987.
VÄGGAR - Vitputsade
YTTERDÖRR - Mot öster, dubbeldörr med två enkeldörrar. Innerdörren grågrönt ådrad spegeldörr. Ytterdörren - från 1987 gråmålad fiskbensmönstrad panel på utsidan, grå slät skiva på insidan.
INNERDÖRR - Se koret
FÖNSTER - Mot norr finns två spetsbågiga fönster intill varandra, fönsteröppningarna från 1893 och karmar, bågar, glas från 1937 liksom övriga fönster i kyrkan. Kopplade bågar med blyspröjs och antikglas i innerbågarna, hela klara glas i ytterbågarna.
TAK - Ljusgrå slätpanel
ÖVRIGT - Andaktsbord utgörs av stenskivan av slipad kalksten i fönsternischen. Ny skåpsinredning längs västra väggen, av grågrönt ådrad trä. Tillkom vid renoveringen 1987.
TORN - Uppfördes 1893 och ombyggdes om 1937 då det fick en stabilare konstruktion och torngavlar åt de fyra väderstrecken togs bort.
VÅNING 1 - Utgörs av vapenhuset (se ovan)
VÅNING 2 - Rum innanför läktaren, nås via dörr från läktaren (se innerdörrar, långhus). Rummet används för förvaring.
GOLV- Obehandlade brädor
VÄGGAR - Vitputsade
DÖRR - Till läktaren (se innerdörrar, långhus)
FÖNSTER - Stort rosettfönster med enkelglas och breda blyspröjs.
TAK - Grågrön pärlspåntpanel.
ÖVRIGT - Brant trätrappa med profilerade handledare leder uppåt.
VÅNING 3 - "Övre plan" ett mellanrum från vilket man når kyrkvinden.
GOLV -Obehandlade brädor
VÄGGAR - Oputsad betong
DÖRR - Plåtklädd trädörr till vinden
FÖNSTER - Ett mot norr och ett mot söder: Små spetsbågeformade med enkelglas och järnspröjs.
ÖVRIGT - Enkel trätrappa till klockrummet ovan. Barriärer till trappan nerifrån av återanvända äldre träbalustrader.
VÅNING 4 - Klockrummet
GOLV -Obehandlade brädor
VÄGGAR - Oputsad betong
LJUDÖPPNINGAR - Spetsbågeformade paröppningar åt alla väderstreck. Luckor av trä, klädda med kopparplåt.

Komplettering vid inventeringen 2003:

Kyrkan består av ett långhus med tresidigt avslutat kor i öster, torn i väster och vidbyggd sakristia mot nordost. Kyrkans äldsta delar, långhusets västra murar, härstammar troligen från 1200-talet. 1728 utvidgades kyrkan åt öster då det tresidiga koret tillkom, liksom sakristian. Samtidigt byggdes troligen ett vapenhus mot väster, vilket revs när tornet uppfördes 1893.

Kyrkans långa byggnadshistoria följer en utveckling lik många av de Dalsländska kyrkornas. En medeltida gråstenskyrka förlängd mot öster med ett tresidigt kor på 16- eller 1700-talet, i Ärtemark 1728. Typiskt är också den praktfulla inredningen från 1700-talet i s k provinsiell barock av mästarna, Schüffner, Schullström och Falk. År 1800 lades yttertaket om med skiffer istället för spån och det platta innertaket ombyggdes till ett tunnvalv. 1893 genomfördes en tidstypisk renovering, med ganska omfattande förändringar av kyrkan i nygotisk stil, bl a de spetsbågiga fönstren och fasaddekor. I kyrkan förvaras ritningar av Helgo Zettervall, omarbetade av Fredrik Liljeqvist, två av dåtidens mest kända arkitekter. Vid samma tillfälle uppfördes västtornet och en fristående klockstapel revs. Inne i kyrkan ersattes de äldre slutna bänkarna med nya öppna, taket kläddes med pärlspontpanel och altaruppsatsen och predikstolen övermålades i vitt och guld. På den senare togs också dörren och delar av trappbarriären bort. Kyrkans stengolv byttes mot ett trägolv.

Nästa större renovering genomfördes 1937 efter handlingar av arkitekt Ärland Noréen, Kungliga byggnadsstyrelsen. Även denna renovering var tidstypisk genom dess ambition att söka återskapa en äldre karaktär efter de, som man uppfattade, negativa förändringarna från renoveringen 1893. Tornet byggdes om till en stabilare konstruktion samtidigt som de nygotiska stildragen tonades ner. Nya fönster sattes in med antikglas och blyspröjs i innerbågarna. I koret sattes två fönster mot öster igen och en ingång till långhuset mot söder ersattes med ett fönster. Innertakets pärlspontpanel togs bort och i koret lades kalkstenplattor. Altaruppsatsen och predikstolen rekonstruerades och konserverades samtidigt som altarringens och läktarens barriär täcktes med släta skivor på tidstypiskt manér. Predikstolens dörr med överstycke återställdes och den öppna bänkinredningen från 1893 förändrades till den nuvarande slutna.

Den senaste större renoveringen genomfördes 1986-87 efter handlingar av arkitekt Magnus Wångblad, Trollhättan. Både exteriöra och interiöra åtgärder genomfördes. Interiört sökte man även här att återskapa saker som förändrats vid tidigare renoveringar. Färgsättningen med marmoreringar och ådringsmålningar återknöt till tiden före 1893. Altarringens och läktarbarriärens balusterdockor togs fram eller nytillverkades med de äldre som förebild. Konservatorsarbeten genomfördes på predikstolen och altaruppsatsen. Samtidigt tillkom läktarunderbyggnaderna med en ny läktartrappan som ersatte den tidigare i vapenhuset. Exteriört återskapades västportalens utseende till tiden före 1937, då den bl a kläddes in med plåt. Fasaden omputsades och taket genomgick en översyn och reparation.