Signe Ekblom (1890-1961), Askersund, tidigt 1900-tal

Signe Ekblom föddes i Lerbäcks socken, Närke. Hon var dotter till Carl Ekblom (1865-1930) och hans hustru Kristina född Danielsson (1864-1945). Båda från Värmland.

Från Mariedamm i Lerbäcks socken flyttade familjen till Rönneshytta 1893 och vidare till Johanneslund. Familjen flyttade till Askersund 1907 där fadern var trävaruhandlare.

Efter realexamen anställdes Signe 1907 på televerket i Askersund och 1916 blev hon telegrafexpeditör. Mellan 1920 och 1922 arbetade hon i Ludvika och Falun och återkom 1923 till Askersund, kanske för att stödja modern i samband med faderns sjukdom. Carl Ekblom led av psykisk sjukdom under perioder av sitt vuxna liv, 1926 togs han in på Sundby sjukhus efter flera års sjukdom i hemmet. Där gick Carl bort 1930.

Även hennes syster Hilda, utbildad sjuksköterska, hade en mental sjukdom, av läkarna diagnosticerad som schizofreni. Hon togs till Strängnäs hospital 1924. Hilda överfördes 1934 till Birgitta sjukhus i Vadstena där hon dog 1937.

I Askersund mötte Signe sin blivande make Axel Eriksson (1890-1963), som arbetade vid faderns firma. De gifte sig i Göteborg 1927.

Axel och Signe Ekblom fick aldrig några gemensamma barn, möjligen med tanke på att mental sjukdom gick i arv inom familjen. De bodde i villan Kristinedal och tillhörde den övre medelklassen i Askersund, bland annat talas det om att de hade stadens första bil. Signe var känd för sin skarpa tunga och var inte lätt att ha att göra med, något som både vänner och framför allt Axels son Sigurds blivande hustru Ingeborg och deras dotter Gudrun fick känna av. Livet igenom föreföll paret dock ha ett bra liv med sina älskade taxar.