Småindustriområde

Småindustriområde, ca 135 x 40-80 m (N-S) utmed Ö och V stranden av Örekilsälven, bestående av 1 dammvall och betongplintar, 1 kvarngrund, 2 såggrunder, 1 vägbank, 1 stenvalvbro, 1 grävd vattenränna , 1 grund till torkhus för säd.
Dammvallen är vinklad, ca 25 m l (huvudsakligen Ö-V), 0,3 - 2 m br och 1,5 - 4 m h. Byggd av oarmerad betong med ballast av varierande storlekar av natursten. Dammen har tre öppningar som tidigare varit reglerbara, samt ett bottenutskov. Omedelbart N om dammvallen på den östra stranden är flera betongplintar, kvadratiska och avsmalnande upptill, 1 - 4 m h, 0,3 - 0,5 m br och 0,3 - 0,5 m tj. N om betongplintarna finns en kvarnbyggnad i tre våningar, uppförd i stolpverk och klädd med rödmålad brädfodring.
Kvarngrunden är belägen på den västra stranden vid foten av ett bergsparti ca 7 m N om dammvallen. Den är fragmentariskt bevarad och troligen omrörd, men det som återstår av lämningen är ca 6 m i diam. och består av 0,5-1 m stora stenar.
Såggrunderna ligger mitt emot varandra på den västra resp. östra stranden, belägna 3-4 m S om dammvallen. Endast den nedersta delen av grunderna är bevarade. De är 7-13 m l, 3-5 m br (N-S) och 0,3-0,8 m h, uppförda av 0,2-1,5 m stora delvis tuktade kallmurade stenar i upp till tre förband.
Parallellt med den västra stranden löper en vägbank. Den är ca 35 m l, 1,5-2 m br (SV-NO) och omkring 0,3 m h, partiellt bevarad, uppbyggd av stensatta kanter och med sandfyllning. Vägbanken löper från såggrunden och i SV riktning fram till en stenvalvbro och inloppet till en grävd vattenränna.
Stenvalvbron är i ett spann, 2 m l, 1-2 m br (VSV-ONO) och upp till 1,5 m h. Kallmurad av 0,2-1 m stora stenar.
Vattenrännan är grävd och ca 50 m l (N-S). Tydligast i S i anslutning till stenvalvbron. Nedgrävningen tonar bort mot N och fördjupningen antyds endast av spår efter där vatten runnit vid höga flöden. Enstaka stenar synliga i den S delen.
Ca 30 m söder om stenvalvbron finns en husgrund efter torkhus för säd. Omkring 4 x 2 m stor och 0,3-0,5 m h av tuktad, kallmurad sten. Beläget i svag sluttning på den västra sidan av älven. Kraftigt övervuxen med vegetation, varför proportionerna var svåra att bedöma vid besiktningen.

Äldsta skriftliga belägg om kvarn under Skalltorp kommer från 1540. Äldsta kartbelägg för kvarn- och sågdrift kommer från 1600-talets mitt. På en karta från 1686 fanns två kvarnar och två sågar på platsen. Kontinuerlig kvarn och sågverksamhet tycks har förekommit under 1600-tal till 1900-tal, men antalet verk har varierat. Enligt storskifteskartan år 1812 finns 3 kvarnar med 3 linjära anläggningar i älven, möjliga vattenledare, rännor och fördämningar, markerade i N delen av området. I S delen av området är två byggnader (troligen sågar) markerade på vardera sidan älven med en däremellan linjär anläggning, troligen en dammvall. En såg omtalas i akten till kartan. Omedelbart Ö om älven är en "Samfält plan" markerad, ca 120 x 80-150 m st (Ö-V). Enligt Häradsekonomiska kartan 1890-97 finns 2 kvarnar, 2 sågar och 1 färgeri kallat "Tärjefors Färgeri" inom området. Enligt ortsbefolkningen har här även funnits 1 stamp och 1 kritpipsfabrik.
Den befintliga kvarnen och fördämningsvallen uppfördes 1935-36 och var i drift till 1973.