Västerlövsta kyrka

Interiören präglas i hög grad av de sina rikt utformade senmedeltida valv. Valven är så kallade stjärnvalv men valvstrålarna är delvis omformade till figurer som försetts med ansikten som modellerats i putsen. Dessa valv kallas även gubbvalv och förekommer i flera kyrkor i bl.a. västra Uppland och Västmanland. I slutet av 1400-talet när kyrkan var nybyggd målades de nyslagna valven med enkla målningar på valvgubbarna och ribborna. Några decennier senare, troligen på 1520-talet, försågs koret med figurmålningar.

Olika restaureringar som genomförts under 1900-talet sätter också stark prägel på interiören. 1913-1914 togs de medeltida målningarna fram och konserverades, både de från 1400-talets slut och de yngre från 1500-talet. Korvalvet och övre delen av östra korväggen är rikt utsmyckade med målningar. 1957-58 genomfördes en större in- och utvändig restaurering efter förslag av arkitekten Ragnar Jonsson, Stockholm. Då tillkom det nuvarande tegelgolvet i långhuset och norra sidokapellet liksom bänkinredningen i slutna kvarter målad i ljusgrått och blått. I korets båda hörn mot öster står delar av en äldre bänkinredning från 1600-talet med gavlar och dörrar i renässansstil. 1958 återställdes delar av gapskullen och den medeltida tegeltrappan i korets norra vägg.

Altarringen är från 1790-talet och på altaret står kyrkans praktfulla altarskåp från omkring 1520 tillverkat av Jan de Molders verkstad i Antwerpen. Skåpet, som skildrar Kristi liv, är mycket välbevarat. Mittpartiet är skulpterat medan dörrarna är bemålade. Det kröns av en fristående Kristusskulptur. Dopfunten av kalksten är tillverkad i mitten av 1200-talet och är kyrkans äldsta inventarium. På södra korväggen hänger ett stort kors med törnekrona och svepduk. Det var tidigare placerat på högaltaret mellan åren 1846 och 1903.

Predikstolen i sengustaviansk stil är placerad på väggen vid öppningen till sidokapellet i norr. Dess ursprungliga färger återställdes på 1950-talet. Orgelläktaren i väster har en barriär i barockstil som troligen tillverkats 1669. Läktaren bärs upp av åttkantiga träkolonner som är senare tillkomna. Orgelverket är tillverkat 1954 men orgelfasaden i nyklassicistisk stil härrör från en äldre 1870-talsorgel.

1996-97 skedde ytterligare en invändig restaurering efter förslag av arkitekt Göran Sollenberg, Enköping. Då tillskapades mer utrymme under läktaren i och med att de bakersta bänkraderna togs bort och ett nytt förberedelserum byggdes in under läktaren. Även pentry och handikapptoalett byggdes in i tornets bottenvåning. I norra sidokapellet placerades ett lätt altarbord i trä på den plats där dopfunten stått sedan 1958. Dopfunten flyttades i stället upp till koret. Den stora vävda bonaden från 1958 hänger kvar på norra väggen i sidokapellet. En ny kororgel införskaffades 1997 och placerades i norra sidokapellet. Dessutom tillkom en ny trappa från läktaren ner till västra delen av långhuset.

Västerlövsta kyrka är en senmedeltida salkyrka med sidokapell och sakristia i norr samt vapenhus i söder och torn i väster. I norra sidokapellet och sakristian ingår delar av en äldre kyrka som troligen byggts omkring år 1300. Tornet uppfördes först på 1820-talet och kröns av en kopparklädd lanternin med en hög spira som byggdes efter en brand 1901. Kyrkans planform, med långhus och kor av samma bredd och sakristia jämte en kapellutbyggnad på nordsidan, är karakteristisk för en rad senmedeltida kyrkor i Uppland, Västmanland och Dalarna.

Kyrkan har slätputsade, vitkalkade fasader på en gråmålad, spritputsad sockel. Fasaderna kröns av en profilerad, putsad taklist. Porten i vapenhusets södra gavel har en flersprångig, putsad och rusticerad omfattning. Porten i tornets bottenvåning har en enklare putsad omfattning. Kyrkan är försedd med stora, rundbågiga fönsteröppningar med blyspröjsade träfönster målade i ljusgrått. I norra sidokapellets västra fasad finns ett cirkelrunt fönster med flersprångig, putsad omfattning. Det är ett ursprungligt medeltida fönster som togs fram vid en restaurering på 1950-talet. Långhuset täcks av ett högt, brutet sadeltak. Norra sidokapellet och sakristian täcks av ett gemensamt valmat och brutet tak. Vapenhuset har ett högt sadeltak. Samtliga tak är koppartäckta.

Kyrkan har ända sedan 1700-talet genomgått flera stora renoveringar och ombyggnader. 1788 byggdes norra sidokapellet och sakristian om och försågs med nya mycket högre valv. Då byggdes även det medeltida sadeltaket om till ett högt, brutet tak mer i 1700-talets anda. Samtidigt påbörjades byggandet av tornet i väster men det avstannade och återupptogs först år 1826 då tornet fullbordades. På 1870-talet gick de ursprungliga gavelröstena till stor del förlorade i och med att det tidigare höga, brutna sadeltaket ersattes av ett nytt, mycket lägre brutet tak. År 1901 drabbades kyrkan av en eldsvåda och den ursprungliga tornlanterninen brann upp. I stället byggdes den nuvarande tornlanterninen krönt av en hög, spetsig spira. Arkitekt för ombyggnaden var den kände konstnären och arkitekten Agi Lindegren. Den nya tornöverbyggnaden fick en rik utformning i nybarockstil med ett intrikat mönster av svängda former och tempelgavlar med urtavlor burna av kolonetter. På 1950-talet återställdes kyrkans tidigare höga takfall och den nuvarande kopparplåtstäckningen tillkom.