Nonnen, Edward, 1804-1862

Till riksdagen 1834 framlade landshövdingen i Skaraborgs län C G Gyllenhal en motion om ett lantbruksinstitut på Degeberg, vartill fogades en framställning av N med begäran om anslag till lärarlöner och ett antal friplatser. Den ingående motiveringen visar att N:s målsättning i första hand var att utbilda sönerna till större jordägare, så att de kunde sprida kunskap om ett rationellare, på vetenskapliga insikter grundat jordbruk. För att även tillgodose behovet av ökad lantbrukskunskap hos allmogen skulle en längre kurs för rättarelärlingar inrättas. Ett årligt anslag beviljades trots kompakt motstånd i bondeståndet. Institutet ställdes under nyutnämnde stadsrådet Poppius uppsikt, och en styrelse tillsattes med landshövdingen som ordförande och N som självskriven ledamot.
N stod för den teoretiska delen av utbildningen vid institutet. han var - ohämmad av en kvardröjande engelsk brytning - en god och entusiasmerande lärare. I de mer praktiskt och tekniskt orienterade ämnena var Skinner en ovärderlig medhjälpare. För undervisning i avdikning och ängsvattning anlitades jordbruksingenjören Anders Johnsson, och i skogsvård och kreatursskötsel användes skärskilda handledare. Som hjälpvetenskaper ingick botanik, teknisk kemi, kreaturssjukdomar och bokföring.
Snart visade det sig att det begärda anslaget var för kanppt, och N reste 1838 till Sthlm för att söka utverka stöd till institutet. Bl. a. fick han audiens hos Karl XIV Johan, som visade stort intresse för saken, och bland de högre stånden fann N i vida kretsar förståelse för Degebergs betydelsefulla roll. Bondeståndet skärpte däreom sin misstänksamma och avoga hållning till en enhällig manifestation, som indirekt riktade sig mot de andra ståndens underkännande av böndernas sakkunskap, och N fick utstå åtskilliga smädelser för sina nya metoder. Fördubblade anslag från 1840 beviljades icke desto mindre av riksdagen. Trots böndernas motstånd hade intresset för ökad lantbruksundervisning då blivit så stark, att medel anslogs till inrättandet av ännu ett lantbruksinstitut, vid Ultuna kungsladugård, och till flera lägre lantbruksskolor. N erbjöds föreståndarbefattning vid Ultuna men föredrog att stanna på Degeberg, som blivit internationellt känt.
Vid sidan av mönsterjordbruket och utbildningsanstalten vid Degeberg inrättade Skinner en mekanisk verkstad för framställning av jordbruksredskap och verktyg. Efte en förnyad studieresa till Storbritannien lät N också uppföra ett litet tegelbruk med en därifrån införd maskin som framställde olika slags tegelrör för täckdikning. Inspirerad av Nathorst, som var expert på fåravel, arbetade N energiskt för att skapa ett stamschäferi i Skaraborgs län, och under en period förlades ett statligt sådant till Degeberg. Under 1830- och 40-talen var fårskötseln där omfattande.
Efter 18 års verksamhet nedlades elevkurserna på Degeberg. N hade då i hög grad uppnått sitt ursprungliga syfte med institutet. Statens lantbruksinstitut på Ultuna var då färdigt att ta över den högre undervisningen och runt om i landet fanns ett tiotal lantbruksskolor. Där hade åtskilliga hans tidigare - i allt 187 - elever placerats som föreståndare eller lärare, medan andra spelade en viktig roll som kringresande jordbrukskonsulenter. Lantbruksskolan fortsatte emellertid till efter N:s död med 24 lärlingar om året. Då den 1863 upphörde hade 353 rättare utbildats där.

1828 köpte N godset Degersberg vid Vänern, omfattande omkr. 250 tunnland åker och 200 tunnland skog. Både mangårdsbyggnad och åkrar befann sig i synnerligen dåligt skick, men jordmånen var god. N fick till en början använda all sin energi på att rusta upp egendomen. Redan första hösten grävdes djupare och mer ändamålsenligt placerade diken. Sammanslagningen av jordlotter inledde ett omfattande skiftesarbete, som skulle möjliggöra en rationellare brukning av jorden. Genom plöjning med hästar i stället för oxar förbättrades gödningen av jorden. Införandet av cirkulationsbruk (bestående av klöver, foderrotfrukter och säd) ökade också avkastningen. Vidare förebereddes anläggning av trädgård och park med 3 000 träd och buskar från föräldrarnas trädgård på Liseberg. Mot Vänern planterades hagtorn som vindskydd, skogen gallrades och vägarna förbättrades. För det planerade mönsterbruket ansökte N om att tullfritt få införa avelsdjur, utsäde och jordbruksredskap från utlandet. Från morbrodern A R Lorents säteri Lärjeholm fick han en värdefull medhjälpare i den skotske inspektorn Alexander Skinner. Efter ett par år började N:s arbete bära frukt och 1830 kunde han mottaga sin första lantbrukselev.
1830 träffade N i Sthlm, presidenten i kommerskollegium G Poppius, som kom att betyda mycket för tillkomsten av ett lantbruksinstitut på Degeberg. Lantbruksundervisningen, hade debatterats under flera riksdagar, men oenighet rådde om såväl nyttan som organisationen och finansieringen av en utbildningsanstalt. 1832 hade LA som prisämne frågan hur en sådan bäst borde organiseras. Uppgiften besvarades bl. a av J Nathorst, som var nära vän med N och hade besökt Möglin s å som denne. Nathorst prisbelönta förslag förordade ett lantbruksinstitut med en högre och en lägre linje. I första rummet underströks vikten av den praktiska delen av utbildningen, därefter den egentliga jordbruksvetenskapen och sist hjälpvetenskaperna. Förslaget överensstämde väl med N:s likaledes av Thaer starkt influerade planer för Degeberg.

N gjorde en pionjärinsats inom den agrara undervisnngen genom att till Sverige förmedla utländska erfarenheter om praktiska brukningsmetoder och -teknik. Han sökte - liksom tidigare R Macklean och Stjersvärd - konsekvent utnyttja och överföra skotsk sakkunskap till Degeberg. Genom vännen och senare svärfadern Wiliam Thorburn fick N tillgång till skotsk lantbrukslitteratur och skotska tidskrifter som Journal of the Highland Society och Edingburgh Review. Att hans närmaste man var skotte och att flera inspektorer och en lantbruksingenjör hade studerat jordbruk i Skottland var led i samma strävan. En annan viktig insats gjorde N genom att sprida på vetenskapliga insikter grundad kunskap om förhållanden som var avgörande för jordbrukets avkastning. Han sökte därvid förmedla den kemiska forskningens landvinnigar och speciellt resultaten av Justus v Liebigs banbrytande undersökningar om jordmånens kemiska sammansättning och växternas näringsbehov.
Vid de almänna sv lantbruksmötena från 1846 fann N ett tacksamt forum för sina ambitioner. Det sjätte allmänna lantbruksmötet 1853 avlade studiebesök på Degeberg, och han var en av de drivande krafterna vid arrangerandet av det nionde mötet, i Gbg 1860. N spred också kunskap

son till John och Anna Mathilda f. Lorent. Gift 1862 11/8 med Margaret James Thorburn (f. 1824 11/9 d. 1913 28/3).
I det förmögna hemmet vid Buckingham Gate i London uppfostrades N i varmt kristen anda, och stor vikt lades vid att han skulle utbilda sig för en gagnerik livsgärnng. Inom jordbruket, som befann sig i stark teknologisk utveckling, fann fadern ett fruktbart verksamhetsfält för den naturvetenskapligt intresserade sonen. Från elvaårsåldern inriktades dennes studier systematiskt på ämnen av betydelse för en framtida jordbruksexpert, såsom botanik, entomologi och kemi. 1817 inskrevs N och fadern som ledamöter av The Royal Institution, där de bl. a åhörde föreläsningar i kemi av Michael Faraday, som även gav N privatlektioner. Familjens flyttning till Göteborg 1819 innebar en svår omställning för N efter de intelektuellt stimulerande åren i London.
Hösten 1821 begav sig N till Sthlm, där han studerade kemi för J J Berzelius, som uppmuntrade honom till att bli kemist. N fortsatte emellertid sina agrart inriktade studier. Efterson systematisk undervisning i lantbruksämnen ännu inte förekom i Sverige, följde N föreläsningar av prof i veterinärkunskap S Norling och dennes kollega anatomen A Retzius och åhörde dessutom föreläsningar i mineralogi av prof N W Almroth.
Efter de teoretiska studierna i Sthlm ville N skaffa sig praktisk erfarenhet av moderna jordbruksmetoder på det skånska godset Engeltofta, vilket dock till hans besvikelse inte längre var det välskötta mönsterjordbruk som det hade varit under C G Stjernsvärds tid som ägare. Hösten 1824 reste han till Albrecht Thaers lantbruksakademi Moglin nära Potsdam. Där fann N att lantbruksundervisningen bedrevs som ett vetenskapligt studium, och att idén att starta ett liknande lantbruksinstitut i Sverige började ta form hos honom.
Studierna på Möglin under två vintrar kompletterades med inemot ett års resande till mer eller mindre avancerade jordbruk i Tyskland och Österrike. Våren 1827 fortsatte han sin resa genom Flandern till Storbritannien, där besöken på gods och gårdar i grevskap med intensivt och diffrentierat jordbruk såsom Kent, Norfolk och Suffolk samt Midlothian och East Lothian i Skottland visade sig vara särskilt givande när det gällde praktiska jordbrukshanteringen.
Hösten 1827 återvände N till Sverige och sökte genom resor skaffa sig en överblick över förhållanden inom lantbruketi olika delar av landet. I Skaraborgs län, där näringen gav påfallande låg avkastning - och egendomspriserna var låga - fann han ett lämpligt arbetsfält.