Stor begravningsprocession för Johan Gustaf Köhler vid Skönviks sågverkssamhälle där han arbetade som faktor. Processionen bestod av 31 ekipage och ett hundratal gående personer. Flaggorna vajar på halvstång och en stor skara människor har slutit upp. Likvagnen står uppställd till vänster med ett för tillfället rest tält bredvid. Bakom vagnen i följet går kistbärarna- 8 stycken män i hög hatt. De är sågverkets äldsta arbetare och förmän. Begravningen hölls i Sköns kyrka.

Den 14 maj 1895 skriver Sundsvalls tidning:
En högtidlig begrafningsakt ägde i söndags rum i Sköns kyrka, då stoftet af faktor Johan Gustaf Köhler vigdes till den sista vhilan. Vid sorgehuset i Skönvik hade vid 1/2 4- tiden samlats en stor skara människor, näst värkets arbetarepersonal, som nu ville bringa den aflidne sin sista afskedshälsning. Den storartade processessionen bestod af 31 ekipager jämte ett hundratal gående till fots.
Jordfästningen egde rum i kyrkan, som var nästan fylld af folk.
Sedan kistan blifvit nedsatt, sjöng en manskvartett "Jag går mot döden hvar jag går" hvarefter kyrkoherden Andersson höll ett kort minnestal öfver den hädangångnes lifsgärning samt riktade några tröstens ord till de sörjande.
Sedan sjöng kvartetten "Jag går till himlen hvar jag går" hvarfteer kistan utbars och nedsänktes i nya kyrkogården. Kvartetten uppstämde nu "Snabba äro lifvets stunder".
Bland ett stort antal kransar å kistan märktes från sönerna Gustaf och Carl "Ett sista farväl" från Skönviks aktiebolag "Tack för en långvarig och trogen tjänst"; från kamrater, från brädgårdspersonalen, från Aug. Åberg m.fl.
Kistan bars af 8 st. värkets ädste arbetare och förmän.