Kärrbo kyrka

Bevarad 1200-talsdopfunt och äldsta kända dokument - från 1309 ligger till grund för den etablerade uppfattningen att Kärrbo kyrka uppfördes på 1200-talet. Dåvarande långhus var kortare, hade bara små fönster mot söder och över kyrkorummet fanns ett trätak.

I mitten av 1400-talet ersattes kyrkorummets ursprungliga trätak med fyra stjärnvalv i tegel, vilka i likhet med väggarna blev bemålade. Samtidigt tillbyggdes vapenhuset, försett med ett enklare kryssvalv. I dess östra mur fanns troligen ett litet altare. Den alltjämt bevarade ingångsdörren blev rikt ornerad med smide.

Koret förstorades genom utbyggnad 1485-86, bekostad av lagman Gregor Mattsson Lillie, ägare till Lindö. Valvet över koret murades med större omfång och fick rikare form än kyrkorummets övriga. Samtidigt tillbyggdes sakristia, ursprungligen täckt med ett kryssvalv. Omkring 1500 fick koret ett nytt altarskåp, tillverkat i Lübeck.

På 1630-talet utbyggdes ett gravkor på södra sidan av Jesper Nilsson Cruus, Frösåkers dåvarande innehavare. Denne bekostade även predikstolen som alltjämt används. Samtidigt upptogs ett korfönster och södra långsidans fönster förstorades. Vid 1600-talets mitt lagades valven och i tidens anda blev fasaderna avfärgade i ljusröd nyans, med vita omfattningar. I slutet av 1600-talet upptogs fönster i norra sidan, medan befintliga fönster mot söder och sydväst utvidgades.

År 1700 reparerades och stabiliserades kyrkans tak. Sedan följde en lång förfallsperiod, mycket därför att den vattensjuka marken orsakade sättningsskador. Taket reparerades åter 1748, på samma gång som en dåvarande takryttare togs bort, men byggnaden förblev instabil.

Under den kände prosten Muncktells tjänstgöring i början av 1800-talet vidtog mer genomgripande reparationer, inledda 1804 med att förstärkande bjälkar sattes i takstolarnas undersidor. Sakristians sedan länge rämnade valv ersattes 1808 med ett platt trätak. Vidare avlägsnades sakristians stengolv, som varit konstant fuktigt på grund av vattentrycket från en källåder. Ersättande trägolv blev dock snabbt rötskadat och revs upp vid nästföljande stora inre reparation 1815. Även kyrkorummets dåvarande, nedsjunkna tegelgolv avlägsnades då och istället lades trägolv på ventilerad undergrund. De svårt skadade valven blev i stor utsträckning nymurade och förstärkta med dragjärn. Samtliga fönsteröppningar förstorades och fick nya fönstersnickerier, målade med pärlfärg. Altarskåpet fick ge plats åt ett förgyllt kors. Den befintliga predikstolen från 1633 sågs som prålig, miste därför sitt ljudtak och korgens apostlabilder övermålades med ljus oljefärg. Sannolikt ommålades bänkinredningen likadant. Även exteriört frångicks 1600-talsfärgsättningen, genom att fasaderna vitlimmades.

I anslutning till byggnadsreparationerna utfördes dräneringsarbeten för att få omgivande begravningsplats mindre vattensjuk. Det lyckades och församlingen övergav tidigare planer på att flytta begravningsplatsen.
Vid nästa stora förnyelse 1872 höggs kyrkfönstren upp till dagens storlek och fick alltjämt befintliga snickerier, målade med mörk oljefärg. Trägolven från den föregående upprustningen togs bort, mittgångar och kor fick ett decimetertjockt asfaltgolv, bestående av koltjära och granulerad koks. Den slutna bänkinredningen ersattes med öppna, ekådrade bänkrader på nya brädgolv. Predikstolen förändrades återigen då den fick annat underrede, marmorerades och förgylldes. Koret fick en öppen oval altarring och altarbord i trä/lådaltare, båda vitmålade. Valvreparationerna kunde denna gång begränsas till att laga sprickor, varpå följde en avfärgning i blåaktigt vitt. Längst fram i koret installerades två kaminer, anslutna till skorsten dragen över triumfbågen mellan kor och långhus. Att fuktproblem fortfarande fanns antyds av att bänkkvarterens brädgolv åtta år senare byttes ut mot cementgolv och orgelläktarens pelare i trä fick cementgjutna baser.

Under 1900-talet genomgick kyrkan en omgestaltning som av ekonomiska skäl delades upp i två etapper, 1921 och 1953. Ett mål var att söka utplåna spåren efter 1872 års nu nedvärderade gestaltning. Delvis på befintligt asfaltgolv, delvis på nygjuten bottenplatta lades av historiska skäl ett tegelgolv. Den öppna bänkinredningen borttogs och ersattes med en sluten. Till förebild användes en dörr från 1600-talsinredningen som fanns före 1872. Predikstolens ljusa marmorering togs med möda bort, den ursprungliga färgsättningen kunde identifieras och i viss mån återskapas. Bänkinredningen färgsattes med utgångspunkt i den restaurerade predikstolen. Återstående, fragmentariska väggmålningar från 1400-talet och ett 1600-talsfragment frilades och restaurerades. I valven hittades inga målningar, säkert en följd av 1815 års murverkslagningar. De kalkavfärgades i gulvit nyans för att kyrkorummet skulle få en varmare karaktär än förut. Läktarbarriären renskrapades från befintliga färgskikt och laserades i svagt brun ton. Korets tidigare öppna altarring slöts, altarbordet förstorades och målades mörkgrått för att även tjäna som podium för det återflyttade medeltida altarskåpet. En medeltida ingångsdörr, sedan många år förvarad i en bod på kyrktomten, blev uppsatt mellan vapenhus och kyrkorum. Kyrkans kaminer hade svärtat ned åtskilligt och ersattes med elektrisk uppvärmning.

De senaste femtio årens insatser har mer ensidigt rört vård och underhåll, samt tekniska installationer. Vid fasadrenovering 1976 användes platsblandat spritputsbruk, avfärgning skedde med Gotlandskalk. Kyrkorummets valv och väggar rengjordes med gomma pane 1985 och 1996 renoverades fasadsnickerier och spåntak.
Värmesystemet förnyades 1998.

I början av 2000-talet konstaterades höga fukthalter i kyrkorummet, vilket gav anledning att undersöka byggnadens dränering och grundförhållanden. Som framgår av redogörelsen på föregående två sidor har dessa problem varit återkommande i kyrkans historia.

Källor och litteratur

Otryckta källor
Kärrbo församlingsarkiv (KF):
Program för restaurering, av Sven Brandel 1920
Arbetsbeskrivning till restaurering av Kärrbo kyrka, av Viktor Segerstedt 30/9 - 1950, jämte komplettering den 20/3 - 1953

Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA):
Hildebrand, BE: Reseminnen II (manuskript) 1820-talet
Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900.

Västmanlands läns museums arkiv (VLM):
Kyrkogårdsinventering, redovisad 1984-06-25 av Ulla Bergquist
Beskrivning av Kärrbo kyrkas historia, av Åke Tiberg 1957-11-13

Västerås kyrkliga samfällighets arkiv (VKS):
Anbud, fakturor, kontrakt från 1970-2001

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E IV a: 42 b; beskr. den 30/9- 1816, författad av prosten Muncktell
Västerås domkapitel E IV a: 42b; Inventarium 30/7 1824
Västerås domkapitel E IV b: 57; Prostvisitation den 14-15/6 1873
Västerås domkapitel E IV b; 57, visitation 1882

Litteratur
Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Västmanlands kyrkor i ord och bild - Förlag: Staffan Björklund 2000
Berggren, Bonzo: Kyrkorna i Västmanlands län; en presentation i text och bild över samtliga kyrkor tillhörande Svenska kyrkan/utgiven av Västmanlands nyheter - Västerås 1982
Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län en inventering
/Västmanlands museums årsskrift nr 62, Västerås 1984, s 64-66/
Flodin, Barbro: Kärrbo kyrka. Utgiven av Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1980
Förnyade helgedomar/Julbok för Västerås stift 1954, s 177-180/
Simonsson, Henry: Kärrbo en kyrkomiljö i Mälarbygd/Tidernas kyrkplatser, tolv kyrko- miljöer i Västmanlands län Red. Krister Ström, Västmanlands läns museum 1998, s 47-51/
Karlsson, Lennart: Medieval ironwork in Sweden, Volume II - Stockholm 1988, s 251-252
Tiberg, Åke: Kärrbo kyrka/Julbok för Västerås stift 1949, s 32-35/
Tångeberg, Peter: Altarskåpet i Kärrbo och altarskåpsforskningens metodik/Västmanlands fornminnesförening årsskrift IL 1970-71, s 5-49/

Se också bifogad PDF.

Inträde till kyrkan sker genom södra vapenhuset, täckt av kryssvalv med avfasade ribbor och upplyst med en blyinfattad glasarmatur. I östra muren finns en nisch, ursprungligen troligen kombinerad med ett sidoaltare. Golvet är av stortegel, lagt 1921. Dörren mellan vapenhus och kyrkorum, troligen tillverkad under 1400-talets senare hälft, består av furuplank och är prydd med avancerat järnsmide.

Kyrkorummet omfattar fyra travéer med stjärnvalv. Sidogången och koret har golv av stortegel, lagda 1921, medan mittgångens tegelgolv består av mindre stenar från 1953. Där mitt- och sidogångarna möts ligger en stor gravhäll av kalksten. På väggarna förekommer medeltida målningsfragment och ett fragment från 1600-talet, i övrigt är valv och väggar kalkavfärgade i bruten vit nyans. De två mellersta valven har ankarjärn, vilka vittnar om stora förstärkningsarbeten, genomförda 1815. I fönstren sitter spröjsade innerbågar med rutor av munblåst glas.

En trappuppgång murad genom triumfbågens norra sida leder till predikstolen, med korg från 1633 och underrede från 1872. Vid restaurering 1953 frilades vad som återstod av predikstolens ursprungliga färger. Med utgångspunkt i dessa färgsattes kyrkorummets slutna bänkinredning, nytillverkad vid samma tidpunkt med en återfunnen 1600-talsdörr som förlaga. Gavlar och skärmar har rödbruna ramar, brandgula lister och marmorerade speglar.
Nuvarande ovala altarring är från 1872, liksom altaret av trä med förgylld bladdekor. Altarskåpet är tillverkat i Lübeck omkring 1500, har enkla flygeldörrar och förgyllda figurer snidade i ek. Korfönstret är runt, försett dels med målning av Yngve Lundström 1921, dels med en äldre - möjligen medeltida - avbildning av Lillies släktvapen.

Läktarens orgelfasad från 1888 är i nygotik, ritad av Fritz Eckert, medan orgelverket förnyades 1970. Läktarskrank och bärande pelare tillverkades av lokalt verksam snickare 1840, sedan 1953 endast laserade i brun ton. En bredare svängd trappa av lackad furu nybyggdes 1953. Uppe på läktaren finns några bänkar från 1872 års inredning kvar.

Sakristian har golv av stortegel, vitrappade väggar och ett handhyvlat paneltak, vars tidigare limfärg togs bort 1953. Härifrån är uppgång till kyrkvinden, med murverksrester efter sakristians tidigare valv, långhusets östra gavel och skorstensstockar.
, I långhusets taklag finns många olika delar från olika tider, bl a medeltid. 1 m cc mellan takstolarna. Åtta takstolar har bevarade saxsparrar. Sentida förstärkningar genom brädor spikade på takstolsdelar döljer mycket av virket. I vapenhuset finns fyra senmedeltida takstolar. I sakristian finns fyra senmedeltida takstolar, 148586 enligt historiken, vilket bekräftas av utseendet. Virket är tvärbilat till övervägande del. En sprättäljd hanbjälke (återanvänt högben) sitter i mellersta delen av långhuset. Dymlingar finns i sakristia och vapenhus. Spik i långhus. Timmermärkning finns på hanbjälkar och högben i sakristia. I koret finns märkning i form av jack.

Ytterligare undersökning och mer tid krävs för att reda ut långhusets byggnadshistorik och datering på de olika delarna där.