DEGEBERGA KYRKA

Degeberga kyrka uppfördes sannolikt i slutet av 1100-talet av huggen marksten med långhus, kor som avsmalnar något mot öster samt absid. Kyrkorummet lär ha dekorerats med romanska kalkmålningar. Ett kvadratiskt torn med hög takresning och med samma bredd som långhuset tillkom i väster troligen under 1300-talets senare del eller på 1400-talet. Kyrkorummet valvslogs även under den perioden. Under senmedeltiden uppfördes även ett vapenhus i söder.

1741 försågs kyrkan med en ny orgel och en orgelläktare med målade pannåer av bildhuggaren och målaren Niklas Ekekrantz, som då var verksam i Kristianstad.

Degeberga kyrka uppfördes sannolikt i slutet av 1100-talet av huggen marksten med långhus, kor som avsmalnar något mot öster samt absid. Kyrkorummet lär ha dekorerats med romanska kalkmålningar. Ett kvadratiskt torn med hög takresning och med samma bredd som långhuset tillkom i väster troligen under 1300-talets senare del eller på 1400-talet. Kyrkorummet valvslogs även under den perioden. Under senmedeltiden uppfördes även ett vapenhus i söder.

1741 försågs kyrkan med en ny orgel och en orgelläktare med målade pannåer av bildhuggaren och målaren Niklas Ekekrantz, som då var verksam i Kristianstad.

Under 1800-talet påbörjades diskussioner om utvidgning av kyrkan och flera olika förslag med korsarm på norra sidan upprättades. 1858 utförde arkitekten Johan Erik Söderlund vid Överintendentsämbetet ett förslag till utvidgning.

1863 utfördes en omfattande ombyggnad av kyrkan då absiden och valven revs och en stor korsarm i hela långhusets längd uppfördes mot söder. Sannolikt återanvändes byggnadsmaterial från den rivna medeltida väggen. Enligt uppgift påträffades medeltida kalkmålningar vid rivningsarbetet. Kyrkorummets orientering förändrades med ett nytt altare mot den norra medeltida långhusväggen. En liten sakristia uppfördes på norra sidan med direktuppgång till predikstolen. Innerväggarna försågs med dekorativ målning, ny bänkinredning och nytt tegelgolv. Kyrkan fick även nya större fönsteröppningar. Förändringarna gjordes i samband med ombyggnader på Vittskövle gods, då Rudolf Stjernsvärd och Maria Hagerman var ägare och kyrkans patronus.

1880 avskildes tornrummet från kyrkorummet och inreddes till bårhus och begravningskapell. I det medeltida koret i öster inreddes en större sakristia, vilken avskärmades mot väster.
1919 utfördes uppmätningsritningar av kyrka av arkitekt Gunnar Wetterling.
Under 1800-talet påbörjades diskussioner om utvidgning av kyrkan och flera olika förslag med korsarm på norra sidan upprättades. 1858 utförde arkitekten Johan Erik Söderlund vid Överintendentsämbetet ett förslag till utvidgning.

1863 utfördes en omfattande ombyggnad av kyrkan då absiden och valven revs och en stor korsarm i hela långhusets längd uppfördes mot söder. Sannolikt återanvändes byggnadsmaterial från den rivna medeltida väggen. Enligt uppgift påträffades medeltida kalkmålningar vid rivningsarbetet. Kyrkorummets orientering förändrades med ett nytt altare mot den norra medeltida långhusväggen. En liten sakristia uppfördes på norra sidan med direktuppgång till predikstolen. Innerväggarna försågs med dekorativ målning, ny bänkinredning och nytt tegelgolv. Kyrkan fick även nya större fönsteröppningar. Förändringarna gjordes i samband med ombyggnader på Vittskövle gods, då Rudolf Stjernsvärd och Maria Hagerman var ägare och kyrkans patronus.

1880 avskildes tornrummet från kyrkorummet och inreddes till bårhus och begravningskapell. I det medeltida koret i öster inreddes en större sakristia, vilken avskärmades mot väster.
1919 utfördes uppmätningsritningar av kyrka av arkitekt Gunnar Wetterling.

1926 utfördes ytterligare en omfattande ombyggnad efter ritningar av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin. Korsarmens södra del avskärmades och inreddes i två våningar med vapenhus och bårhus i bottenvåningen och orgelläktare och församlingssal på övre plan. En källare med pannrum inrättades under korsarmens södra del. Den södra gaveln förändrades med bland annat ny fönstersättning. Sakristian från 1863 i norr revs och den äldre dörröppningen samt uppgången till sakristian i norr murades igen. En murad vägg ersatte plankväggen mot sakristian i det före detta koret, som även inreddes till arkivrum. En raserad gravkammare, sannolikt från 1700-talet, påträffades vid grundgrävning av sakristian. Kalkmålningar påträffades på triumfbågen, men kalkades över. Ingången i söder försågs med en ny trappa och nya fönster och dörrar av ek tillkom. Tornets bottenvåning som använts som likbod ändrade till dopkapell. Västportalen murades igen och valvet mellan torn och kyrkorum togs åter upp. Korsarmen försågs med skiffertak. I kyrkorummet förändrades och höjdes korpartiet med bland annat ny altarring efter ritningar av Theodor Wåhlin och ett nytt altarskåp, det senare utfört och skänkt av konstnären Ivar Johnsson, Vittskövle. Bänkarna byggdes om och ett dopkapell inrättades i tornets bottenvåning och avskärmades mot långhuset av en låg dekorativt utformad gallergrind. Predikstolen fick ny placering och kompletterades med ny trappa och återanvändning av den äldre dörren från 1740. Kalkmålningar påträffades i triumfbågen, men målades över. Byggmästare var J N Castell. 1927 installerades en ny orgel, byggd av Olof Hammarberg, Göteborg med fasad ritad av Theodor Wåhlin.

19611963 renoverades kyrkan efter ritningar av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe. Kyrkan ommålades ut- och invändigt och de äldre gjutjärnsbågarna ersattes av nya fönsterbågar av ek och solbänkar av gotlandskalksten. Dopkapellet i tornets bottenvåning fick ny inredning.

1977 inreddes det tidigare bårrummet i korsarmens sydöstra del till personalrum och nytt bårhus inrättades i likvagnsboden på kyrkogården.

1986 utfördes exteriöra reparationer, då trappgavlarna bland annat belades med enkupigt taktegel och fasaderna putsades delvis om.

1993 utfördes en invändig renovering under ledning av arkitekt Hans Ponnert. Kyrkorummet ommålades och konservatorsarbeten utfördes. Sakristian försågs med nytt trägolv.

2007 renoverades kyrkans exteriör under ledning av arkitekt Hans Ponnert. Kyrkans takfall lades då med nya skifferplattor och underbrädningen med ny papp. Fasaderna putsades och avfärgades med kalkfärg. I samband med omputsningen utfördes en murverksdokumentation av arkeolog Jörgen Kling, Malmö Kulturmiljö. Då påträffades bland annat tegel med ritsat mönster.

Interiör
Kyrkorummet består av korsamens norra del och det medeltida långhuset och rummets orientering är mot altaret i norr.

Huvudingången i söder leder in i vapenhuset eller förhallen i korsarmens eller tillbyggnadens södra del. Golvet täcks av rött golvtegel, väggarna och det plana taket är vitputsade. Från vapenhuset i norr leder en gråmålad pardörr med tre fyllningar till kyrkorummet. Dörrbladen och den omgivande dekorativt utformade omfattning tillkom 1926. På den östra sidan finns dörrar till förråd samt till ett personal-eller samtalsrum i sydöstra hörnet. Rummet har ett golv av kalkstensplattor och ingång utifrån från öster. På den västra sidan finns även dörrar, som leder till ett pentry samt till trappan till orgelläktaren och övre våningen. Vid utrymmet framför trapploppet, som har samma golvbeläggning med sexkantiga tegelplattor som långhuset, finns ytterligare två dörrar, som leder till källaren med pannrum samt till en toalett.
Trappan leder upp till ett övre plan, som innehåll övre trapphall med dörrar till orgelläktaren i norr samt till ett musikrum i öster. Musikrummet har bänkar utmed väggarna samt i den östra delen finns även en ingång till orgelläktaren. Orgelläktaren har bevarade gradänger med tre bänkrader på ömse sidor om orgeln.

Långhuset består av korsarmens norra del samt det äldre medeltida långhuset. Golvet är lagt med sexkantiga äldre tegelplattor i olika röda och bruna nyanser. Bänkkvarterens golv är något högre och består av ett gråmålat trägolv. Väggarna är putsade och avfärgade i vitt. Takets trätunnvalvskonstruktion bärs upp av profilerade träpelare mot de lägre plana sidotaken. Fönsteröppningarna är sedan 19611963 försedda med kopplade ekbågar med hela innerbågar med klarglas.

I söder finns orgelläktaren, som uppfördes i samband med ombyggnaden 1926 med återanvändning av delar av den äldre läktarbarriären, vilka placerades på läktarbarriärens mittparti. Pannåerna med bibliska motiv målades 1741 av bildhuggaren och målaren Niklas Ekekrantz, Kristianstad. Vid ombyggnaden 1863 användes pannåerna delvis till bänkskärmar.
Det 1863 och 1926 nygjorda koret i norr är förhöjt och ligger tre steg högre än långhusets golvnivå. Golvet är täckt med kalkstensplattor.

I öster i det ursprungliga koret är sakristian inrymd sedan slutet av 1800-talet. Den bevarade höga rundbågiga triumfbågen har skråkantade vederlag. Den är igenmurad och i väggen finns en gråmålad dörr. Golvet är sedan 1993 lagt med ett ljust furugolv. Väggarna och takets trätunnvalv är putsade och avfärgade i vitt. Rummet är avdelat mot söder av ett inbyggt arkivrum. I öster finns en innerdörr till ett litet vindfång samt ytterdörren. Dörrbladen är gråmålade med tre fyllningar.

Tornets bottenvåning i väster används som kapell. Öppningen mellan långhus och torn är spetsbågig och avgränsas av ett lågt gråmålat skrank med dekorativt utformade grindar från 1926. Golvet är lagt med gulbrännande tegel. Rummet täcks av ett vitputsat kryssribbvalv, som vilar på hörnpilastrar. Väggarnas naturstensmurverk syns genom den vita avfärgade putsen. I västra muren finns ett litet rundbågigt fönster som saknar innanfönster.

Tornets övre våningar nås via en dörr på tornets södra sida. Trappan, som är ursprunglig, utgörs av huggen marksten och mynnar vid ett vilplan, som är lagt över bottenvåningens kryssvalv. Däröver finns klockvåningen. Tornets högresta takstol är i stort sett intakt med medeltida ekvirke.

Vindarna över kyrkan nås via den övre trapphallen i korsarmens södra del. I långhusets och korets takstolskonstruktion ingår även äldre medeltida ekvirke.

Inredning och inventarier
Altaret är murat och täcks av en kalkstenshäll. Det är uppfört 1926 efter ritningar av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin.

Altaruppsatsen är av trä och polykromt bemålad. Den är utförd av konstnären Ivar Johnsson, Vittskövle, som skänkte den till kyrkan i samband med restaureringen 1926. Skulptören Ivar Johnsson (18851970) var född i Vittskövle och utbildad på Tekniska skolan i Stockholm, nuvarande Konstfack samt på Konstakademin. Han har utfört ett stort antal offentliga skulpturer runt om i landet. Ivar Johnssons ateljé flyttades 1992 till Hembygdsparken i Degeberga och 2001 uppfördes utställningslokalen Ivar Johnssonhallen.

Altarringen är tresidig med enkla svarvade balusterdockor, uppfört 1926 efter ritningar av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin.

Dopfunten är tillverkad 1976 av Balzar Beskow AB, Stockholm.

Predikstolen är placerad längs kyrkorummets östra sida. Den är skänkt av Lene Thott 1592, änka efter kyrkans patronus Henrik Brahe på Vittskövle. Den hade ursprungligen påkostade intarsiainläggningar bland annat i mahogny och ebenholts, men ändrades på 1740-talet och försågs med träarbeten och målningar av Niklas Ekekrantz. Den ombyggdes och övermålades åter på 1860-talet i en grå färg, vilken borttogs i samband med kyrkans restaurering 1926. Då frilades även ett fält med den ursprungliga intarsiainläggningen. Vid renoveringen 1926 tillkom även en ny trappa med tillhörande skärm, i vilken predikstolsdörren från 1740 monterades.

Bänkinredningen är indelad i två kvarter i korsarmen med öppna bänkar och ansluter mot ytterväggarna i öster och väster samt mot innerväggen i söder. Öster och väster om koret finns slutna bänkkvarter med luckor med äldre beslag. Bänkinredningen är ursprungligen från kyrkans ombyggnad 1863 och förändrades i samband med renoveringen 1926. Bänkarna är målade i en ljusgrå färg med detaljer i engelsk rött.
Orgelverket och orgelfasaden är byggd 1966 av Gebrüder Jehmlich, Dresden.

Kyrkan har två klockor, storklockan lär vara tillverkad 1494 och lillklockan är gjuten av 1760 av Andreas Wetterholtz.

Bland kyrkans övriga inventarier bör kormattan nämnas. Mattan Nejlikan är formgiven av textilkonstnären Barbro Nilsson 1950 och vävd av Märta Måås-Fjetterströms ateljé i Båstad.