Rock

Buren av Gustav III då han 7 mars 1789 på Drottningholm inspekterade den frikår av 1400 dalkarlar som Gustaf Mauritz Armfelt i hemlighet och hast sammankallat till Stockholm och Drottningholm. Dalkarlskåren hade sammankallats för att kompensera för det ordinarie gardet som förflyttats till Kristianstad eftersom dess officerare till största del var adelsmän som var missnöjda med kungen. Vid riksdagen i Stockholm 1789 retade Gustav III ytterligare upp adelskapet då han drev igenom Förenings- och säkerhetsakten trots deras förbittrade motstånd. Dalkarlskåren kunde därför fungera som en effektiv markering mot adelsoppositionen, såväl som en säkerhet. Dessa dalkarlar bar som uniform sina sockendräkter och var uppdelade i två förband efter färgen rockarna: det ena förbandet i ljusa rockar från Mora och Ovansiljan och det andra förbandet i mörka rockar från Leksand och Nedansiljan. För att garantera dalkarlskårens lojalitet, som ansågs kunna bli påverkad av oppositionens missnöje, höll Gustav III parad och inspektion vid Drottningholm klädd i en daluniform som skulle efterlikna dalkarlararnas egna dräkter. Två olika rockar, en ljus och en svart, användes vid de respektive förbanden från Ovan- och Nedansiljan.

Efter konungens död 1792 sändes daluniformen till landshövding Johan Magnus af Nordin i Falun. Med dräkten följde en värja som burits av Gustav III under slaget vid Svensksund samt under hans resa i Dalarna 1788.

Det uppåtvända svärdet, tecknet för Riddare med Svärdsordens stora kors av 1. klass, är en värdighet som Gustav III själv instiftade 1788. Det delas bara ut i krigstid och mottagare av värdigheten skulle som befälhavare i krig agerat på ett sätt som påverkade krigets utgång. Till skillnad från de flesta andra kungliga ordnar och värdigheter tillkommer inte svärdstecknet konungen i egenskap av sitt ämbete, utan först efter att en svensk krigshär segrat under hans befäl. Gustav III tilldelade sig själv riddartecknet 2 maj 1790, vilket är efter det tillfälle som daluniformen brukades. Tecknet har därför antingen sytts på daluniformen i efterhand (troligast) eller så bar konungen det utan att egentligen ha rätt att göra det.

Daluniformen ansågs tidigare vara en dräkt som Gustav III ska ha burit då han 1788 talade i Mora för att värva dalfolket till det då pågående kriget. Efterforskningar har emellertid visat att han vid det tillfället bar gardesuniform.

Rock tillhörande Gustav III:s daluniform. Av vit vadmal. Långrock, fodrad med vitt linne. Blå ärmuppslag knäppta med hyskor och hakar av mässing. Ståndkrage. Knäpps åt vänster med hyskor och hakar av mässing. På högra axeln knopplik knapp av kork, överklädd med vadmal. På vänstra sidan av bröstet Serafimerordens kraschan av silvertråd och silverpaljetter, därunder ett uppåtvänt svärd av silvertråd och dubbelt, ljusblått sidenband för Serafimerorden. Det uppåtvända svärdet är tecknet för Riddare med Svärdsordens stora kors av 1. klass.

Serafimerkraschanen är signerad M:s : Serg., vilket tyder på att den broderats av Maria Sofia Sergell (född omkr 1735), syster till skulptören Johan Tobias Sergel och dotter till hovbrodören Christopher Sergell och hans maka Elisabet Zvorger.