Raus kyrka

Raus kyrka byggdes troligen under 1100-talet och bestod då av långhus med smalare kor och halvrund absid. Sannolikt fanns också ett smalt kvadratiskt västtorn. Fönstren var små, rundbågade och högtsittande. Innertaket var ett plant trätak. Under senare delen av 1400-talet ersattes trätaket med valv som kalkmålades. Vid denna tid gjordes också en västförlängning med ytterligare en travé i långhuset och det äldre tornet revs. Huruvida utbyggnaden var enbart en förlängning eller det var ett västtorn som senare raserats är inte klarlagt. Brunius anser att det var en tornförlängning i väster medan T. Mårtensson avvisar torntanken och anser att de tjocka murväggarna har att göra med att de anpassats för valvslagning.
Likt många romanska kyrkor var den från början oputsad med blev troligen under senare delen av 1700-talet vitputsad. Kyrkan har sen lång tid haft en fristående klockstapel, 1782 var den fallfärdig och byggdes upp på nytt.
Kyrkan har renoverats, underhållits och byggts om under årens lopp, tak har bytts flera gånger.
I början av 1800-talet gjordes en planritning av kyrkans dåvarande utseende. Den bestod då av långhus, kor med absid, västparti och ett kvadratiskt vapenhus i söder. På södra sidan fanns två fönster och i väster ett större fönster.

På grund av den stora befolkningsökningen under 1700-1800-talet och tidsandan byggdes kyrkan till 1840 efter ritningar av arkitekt Johan Fredrik Åbom. Detta innebar att befintligt kor, absid och vapenhus revs och sydportalen sattes igen. Ett tvärskepp byggdes samt ett nytt kvadratiskt kor. Nykyrkan och den gamla kyrkan fick enhetliga rundbågiga fönster av trä. Taket täcktes av gult Höganästegel som svarttjärades.
JF Åbom (1817-1900) var anställd på överintendentsämbetet och har ritat ett flertal offentliga byggnader i hela Sverige, bland dem Berns salonger.
1850 byggdess nuvarande läktare i sidoskeppen och en läktarbarriär köptes in från S:ta Mariakyrkan i Helsingborg. 1868 uppfördes orgelläktaren i kyrkans västdel.

1886 och 1905 slogs valv i kor och tvärskepp och fönster- och dörröppningar byggdes om till spetsbågiga öppningar. Fönstren försågs med gjutjärnsbågar.
1905 sänktes golvet och ett äldre golv av sandsten hittades. Viktoriaplattor lades på golvet. Orgelläktaren byggdes ut. En blå stjärnhimmel målades vid altaret och valvet som senare målades över.
1931 kläddes alla dörrarna med koppar och taket över gamla delen täcktes med koppar. Arkitekt var stadsarkitekt Arvid Fuhre.

1934 sattes nya fönster med antikglas in i kyrkan. Golvet byttes från viktoriaplattor till tegel i gångarna och trä i bänkkvarteren. Nya bänkar tillverkades. Äldre kalkmålningar togs fram. Arkitekt var Arnold Salomon-Sörensen. Året efter fick fönstren i långhuset glasmålningar av Hugo Gehlin. Klockstapelns tak täcktes med ekspån istället för papptak. 1938 flyttades sakristian från koret till norra korsarmen.
1949 täcktes kyrkans valv med stenullsmattor.
1953 gjorde Hugo Gehlin glasmålningar i korfönstren.
1990 gjordes en invändig renovering efter handlingar av Forsberg & Wikerstål arkitekter omfattande bla nya väggar av ek till vapenhus, sakristia och vaktmästeri. Ny trappa till orgelläktaren. Sex bänkrader togs bort vid västingången. Nya ankarjärn och dragstag. Ljuskronorna elektrifierades. Konservatorarbete genomfördes på inventarierna.
2004 byggdes en handikappramp av granit vid västentrén och 2007 byggdes ett wc i vapenhuset efter handlingar av Wikerstål arkitekter.

Kyrkan består av ett romanskt långhus, en senmedeltida västförlängning med samma bredd som långhuset samt nykyrkan från 1840 med tvärskepp och rakavslutat kor. Murarna är vitkalkade och spritputsade med slätputsade omfattningar. Fönster- och dörröppningar är spetsbågiga och taket belagt med kopparplåt. En fristående klockstapel ersätter torn.
Kyrkans grundläggning är förmodligen gråsten. Murarna i den romanska delen är byggd av kvaderhuggen nordvästskånsk sandsten. Västförlängningen är byggd av återanvänd kvaderhuggen sandsten med inslag av tegel.
Nykyrkans murar är av kluven gråsten. Återanvända delar från det rivna koret och absiden är använt i nykyrkan och i de övre skiften finns kvaderhuggen sandsten och skulpturala detaljer. Nykyrkan har en putsad taklist av trä, gavlarna en gesims av putsat tegel, hörnen är markerade med slätputsade pilastrar.
I västgaveln finns ett grovt hugget ansikte av sandsten som eventuellt är en återanvänd skulptur från kyrkan som fått en ny placering när kyrkan västförlängdes. Västdelen har en gesims av tegel med sågskift.
De romanska delarna av långhuset har en skråkantad sockel och profilerad takgesims.

De tolv större fönsteröppningarna är spetsbågiga med ett språng och slätputsade. Fönstren är av järn, svartmålade och spröjsade. Solbänkarna är klädda med svart plåt.
Dessutom finns tre mindre runda fönster över portalerna.
En romansk fönsteröppning togs fram 1960 vid en renovering. Den är synlig på kyrkans norra sida och visas som blindfönster med omfattning av gul sandsten. Ytterligare ett romanskt fönster är synligt på vinden ovan valven på långhusets södra sida.

Kyrkan har fyra ingångar. Samtliga har trappor av granit och sitter i spetsbågiga öppningar med ett till tre språng. Dörrarna är rakavslutade dubbeldörrar, klädda med kopparplåt som är indelad i kassetter. Ovan dörrarna sitter fönster som tar upp den spetsbågiga formen. Den östra portalen skiljer sig och flankeras av två pilastrar med kapitäl vid sidan om dörren.

Taket är belagt med kopparplåt i skivtäckning med förskjutna hakfalsar. I nocken sitter små takhuvar för ventilation av vinden. Hängrännorna är av koppar medan stuprören är utbytta mot svart och brun plåt. Trappgavlarna på långhusets västfasad är avtäckta med munk och nunnetegel.

Från västporten når man vapenhuset. Dörren sitter i en djup nisch som visar murens kraftiga dimension. I vapenhuset finns toalett och en ektrappa med öppna steg upp till orgelläktaren. Vapenhuset har golv av tegel, putsade, vitkalkade väggar och i tak av gråmålade brädor som är orgelläktarens golv. En vägg av stående ekpanel avdelar toalett och långhus.

Kyrkorum
Kyrkorummet består av långhus, korsarmar och kor. Kyrkorummet är avdelat med skiljeväggar i väster för vapenhus och i korsarmen mot söder för sakristia och i korsarmen mot norr för vaktmästaren.
Genom en dubbeldörr klädd i ek kommer man in under orgelläktaren i långhuset där bakre delen är inredd med bokbord, mixerbord och barnhörna.
Slutna bänkar står på ömse sidor om mittgången, både i långhuset och i korsarmarna. Dopfunten står på södra sidan och predikstolen på norra sidan i långhuset.
De lågt sittande fönstren i långhuset har fönsterbänkar av tegel. Innanfönstren är blyinfattade antikglas med glasmålningar i ett rektangulärt fält i mitten av fönstret. Korets två fönster är helt täckta med glasmålningar.

Golvet är belagt med rött tegel lagt på flatan, i bänkkvarteren ligger fernissat brädgolv. Väggarna är putsade och kalkade, utom i den nordvästra delen där murverket är synligt och väggen endast är kalkad.

Den romanska delen av långhuset är täckt med tre spetsbågiga kryssvalv av tegel. Valven är sekundära, uppförda på 1400-talet, och vilar på pilastrar med tre språng och kapitälband. Ribborna är rektangulära och avsmalnar mot pilastrarna. Sköld-, gördelbågar och ribbor är försedda med kalkmålningar i rött och blått med vinrankor och hjärtformade blad. Av valvkappornas målningar är endast mycket små fragment bevarade. I långhusets norra vägg finns större fragment av en kalkmålning av korsfästelsen. Målningarna dateras till 1475-1500 och anses tillhöra Helsingörsgruppen.
I taket hänger mässingljuskronor och en glaskrona.

Västförlängningen är välvd med ett kryssvalv som förmodligen är uppfört samtidigt med murarna. Valvet vilar på väggarna utan pilastrar. Västdelen är antagligen uppfört strax efter långhuset kalkmålades eftersom västdelen inte målats.

Sidoskepp och kor hade vid nybyggnaden 1840 trätunnvalv respektive plant trätak, senare slogs spetsbågiga kryssvalv. Valvribborna vilar på pilastrar utan gördelband.
Det röda teglet på golvet är genomgående även i sidoskeppen, koret, sakristian och vaktmästeriet. Koret är upphöjt två steg, trappan är tegelklädd. Altare med altaruppsats står i koret, liksom ljusbärare och dopträd.
Båda sidoskeppen har läktare. Dess barriärer är från 1628 och kommer från S:ta Maria kyrka i Helsingborg och köptes in 1850 då läktarna byggdes. Barriären är i renässansstil med broskornamentik. Svarvade smala balustrar avdelas med stolpar med kvinnofigurer med attribut som symboliserar dygderna.
Sidoskeppen avdelas längst i norr och söder med ekpanelklädda väggar med smala slitsar av glas och en ekdörr med mässingshandtag. Från dessa utrymmen, sakristia och vaktmästeri, nås läktarna via trätrappor.

Orgelläktaren i väster har en barriär från sekelskiftet 1800/1900 som är tillverkad i samma stil men enklare än sidoskeppens barriärer. Den saknar broskornamentik och figurer på stolparna.
Orgelläktaren har golv av linoleum och taket är långhusets kryssvalv som vilar på muren utan pilastrar.

Vinden nås med lång lös stege till en lucka i valvkappan i långhuset. Takstolen av ek över långhuset består av genomgående takbjälkar med sparrar och högtsittande hanband. I varje takstol finns sex snedsträvor placerade som en solfjäder. Taklaget kan vara delvis romanskt enligt T Mårtensson, eller en senare efterbildning av en romansk konstruktion enligt antikvarie Petter Jansson.

Inredning och inventarier
Altare av målat trä från 1600-talet. Framsidan är indelad i tre rundbågsfält avdelade med kannelerade pilastrar. I rundbågsfälten finns ljusgrön beslagsornamentik. Altarskivan är av trä.

Altaruppsatsen är daterad till 1600-talets första hälft. Den består av tre altartavlor omgivna av broskornamentik och en inskriftstavla. Överstyckets tavla föreställer korsfästelsen. Mittpartiets två tavlor föreställer syndafallet och nattvarden. Tavlan med syndafallet är troligen av Sören Kjær.

Altarringen av ek är byggd 1953 efter A Salomon-Sörensens ritningar. Den består av över- och underliggare och stolpar. Mellan stolparna finns ett gallerverk av rektanglar. Knäfallet är tygklätt.

Dopfunten av ignabergakalksten från 1938 är ritad av arkitekt A. Salomon-Sörensen. Funten är utformad som en bred kolonn på en dorisk bas som står på ett kvadratiskt fundament. Cuppan som vidgar sig något uppåt har en hålkäl och inskription i ovankant.

Predikstolen av målad ek är daterad till 1600-talet utförd med rik skulptur i renässansstil. En åttkantig korg står på en pelare. Korgens sidor avdelas med kvinnliga joniska halvfigurer med maskaroner nedtill. Figurerna personifierar dygderna och framställs med sina attribut.

Bänkinredningen är av ek från 1934 ritad av A. SalomonSörensen. De slutna bänkarna är uppbyggda av ramverk med speglar i dörr, sidostycken och bakstycke. Gavlar och dörrar är rakt avslutade i ovankant.
På läktarna står en äldre öppen, gråmålad bänkinredning från 1932 av Arvid Fuhre.

Orgeln tillverkades 1966 av orgelbyggare Hammarberg. Fasaden av gråmålat trä är indelad i sex rektangulära fält med snedskurna avslutningar. I övre delen finns genombruten förgylld dekor i ett abstrakt mönster.

Kyrkklockorna av malm hänger i den fristående klockstapeln. Storklockan är omgjuten 1817 av klåckgjutaren Lars Ohlsson i Malmö och dessförinnan av Jonas Wetterholtz i Malmö 1782. Den äldsta klockan göts 1456.
Lillklockan är omgjuten 1881 av A. Beckman & co, den äldre lillklockan göts 1788.

Övrigt
Glasmålningar i långhus från 1935 och i kor från 1953 av Hugo Gehlin. Målningarna skildrar scener ur Jesus liv. De är utförda i klara färger mot en blå bakgrund.
Ambo av fur. Omnämns 1662 bland inventarier. Är en tidigare klockarstol som gjorts om.
Triumfkrucifix av ek daterat till 1400-talet.
Madonnaskulptur av ek daterad till 1400-talet. Maria med Jesusbarnet sittande på hennes vänstra knä.
Gravhäll av kalksten från 1673 som tidigare legat inne kyrkan. Står nu mot kyrkans norra fasad.