ÖRA KYRKA

Öra kyrka är placerad ungefär mitt på kyrkogården och båda stammar från medeltiden. Förutom i söder ligger kyrkogården på en högre marknivå än omgivningen, med högst nivåskillnad vid vägen i norr. De omgärdande kallmurarna av natursten utgör därför till största delen stödmurar för kyrkogården. 1963 gjordes en utvidgning i slänten västerut med parkeringsplats vid dess fot och en ekonomibyggnad vid dess södra ände. Parkeringen hägnas av en lövhäck i öster och kallmurar av natursten i övrigt. Från kyrkans tornport, som vetter åt väster, leder en bred grusgång ned till en stentrappa och en smidesgrind vid parkeringen. En trädkrans av lövträd, mest lönnar och lindar, hägnar den äldre kyrkogården och dess sträckning nära kyrkan i väster utmärker den tidigare gränsen. Före 1963 satt där en grind i den dåvarande västra stödmuren, men för att ge bättre avskärmning mellan kyrkogården och parkeringsplatsen anordnades nuvarande grindparti nedanför slänten. Grindparet har raka spjälor och av utseendet att döma tillkom den då. Grindstolparna däremot utgörs av gamla kraftiga, fyrkantiga stenpelare som spritputsats med kalkbruk och har profilerade, plåtavtäckta träkrön med flack, pyramidform och små träklot på toppen. 1913 uppgavs att takkrönen var svarttjärade och nedrivna, men eftersom man fann dem vackra skulle de sättas upp igen. De kom troligen på plats vid kyrkorenoveringen 1913-14 eller senast 1920, då de enligt en beskrivning försetts med tjärade plåthuvar, sannolikt desamma som idag.
Framför tornporten vidgas grusgången till en liten plan och på norra sidan om kyrkan leder en gång av stenplattor till sakristians dörr åt väster. Gravvårdarna är koncentrerade till nordsidan där de står i nord-sydliga asymmetriska rader med variation på gravstenarnas utformning. Här finns enstaka obelisker och stenramar av olika storlek. I sydväst finns fyra strikta rader där stenarna har mer homogen och låg höjd. Ena raden består uteslutande av familjegravar med stora grusade stenramar. Gräsytorna är sammanhållna utan kvartersindelningar och några björkar samt buskar växer ute på södra delen. En modern trägrind finns på södra sidan. Vid kyrkans båda södra hörn finns också idegransbuskage. De 1963 planerade planteringarna tycks aldrig ha kommit till stånd. Då fanns ett litet uthus i nordväst, sannolikt ett avträde, som rivits. Kyrkans tidigare klockstapel kan man se i Ramnaparken i Borås dit den flyttades efter tornets tillkomst 1913-14.

Öra kyrka är placerad ungefär mitt på kyrkogården och båda stammar från medeltiden. Förutom i söder ligger kyrkogården på en högre marknivå än omgivningen, med högst nivåskillnad vid vägen i norr. De omgärdande kallmurarna av natursten utgör därför till största delen stödmurar för kyrkogården. 1963 gjordes en utvidgning i slänten västerut med parkeringsplats vid dess fot och en ekonomibyggnad vid dess södra ände. Parkeringen hägnas av en lövhäck i öster och kallmurar av natursten i övrigt. Från kyrkans tornport, som vetter åt väster, leder en bred grusgång ned till en stentrappa och en smidesgrind vid parkeringen. En trädkrans av lövträd, mest lönnar och lindar, hägnar den äldre kyrkogården och dess sträckning nära kyrkan i väster utmärker den tidigare gränsen. Före 1963 satt där en grind i den dåvarande västra stödmuren, men för att ge bättre avskärmning mellan kyrkogården och parkeringsplatsen anordnades nuvarande grindparti nedanför slänten. Grindparet har raka spjälor och av utseendet att döma tillkom den då. Grindstolparna däremot utgörs av gamla kraftiga, fyrkantiga stenpelare som spritputsats med kalkbruk och har profilerade, plåtavtäckta träkrön med flack, pyramidform och små träklot på toppen. 1913 uppgavs att takkrönen var svarttjärade och nedrivna, men eftersom man fann dem vackra skulle de sättas upp igen. De kom troligen på plats vid kyrkorenoveringen 1913-14 eller senast 1920, då de enligt en beskrivning försetts med tjärade plåthuvar, sannolikt desamma som idag.
Framför tornporten vidgas grusgången till en liten plan och på norra sidan om kyrkan leder en gång av stenplattor till sakristians dörr åt väster. Gravvårdarna är koncentrerade till nordsidan där de står i nord-sydliga asymmetriska rader med variation på gravstenarnas utformning. Här finns enstaka obelisker och stenramar av olika storlek. I sydväst finns fyra strikta rader där stenarna har mer homogen och låg höjd. Ena raden består uteslutande av familjegravar med stora grusade stenramar. Gräsytorna är sammanhållna utan kvartersindelningar och några björkar samt buskar växer ute på södra delen. En modern trägrind finns på södra sidan. Vid kyrkans båda södra hörn finns också idegransbuskage. De 1963 planerade planteringarna tycks aldrig ha kommit till stånd. Då fanns ett litet uthus i nordväst, sannolikt ett avträde, som rivits. Kyrkans tidigare klockstapel kan man se i Ramnaparken i Borås dit den flyttades efter tornets tillkomst 1913-14.

Öra kyrka är placerad ungefär mitt på kyrkogården och båda stammar från medeltiden. Förutom i söder ligger kyrkogården på en högre marknivå än omgivningen, med högst nivåskillnad vid vägen i norr. De omgärdande kallmurarna av natursten utgör därför till största delen stödmurar för kyrkogården. 1963 gjordes en utvidgning i slänten västerut med parkeringsplats vid dess fot och en ekonomibyggnad vid dess södra ände. Parkeringen hägnas av en lövhäck i öster och kallmurar av natursten i övrigt. Från kyrkans tornport, som vetter åt väster, leder en bred grusgång ned till en stentrappa och en smidesgrind vid parkeringen. En trädkrans av lövträd, mest lönnar och lindar, hägnar den äldre kyrkogården och dess sträckning nära kyrkan i väster utmärker den tidigare gränsen. Före 1963 satt där en grind i den dåvarande västra stödmuren, men för att ge bättre avskärmning mellan kyrkogården och parkeringsplatsen anordnades nuvarande grindparti nedanför slänten. Grindparet har raka spjälor och av utseendet att döma tillkom den då. Grindstolparna däremot utgörs av gamla kraftiga, fyrkantiga stenpelare som spritputsats med kalkbruk och har profilerade, plåtavtäckta träkrön med flack, pyramidform och små träklot på toppen. 1913 uppgavs att takkrönen var svarttjärade och nedrivna, men eftersom man fann dem vackra skulle de sättas upp igen. De kom troligen på plats vid kyrkorenoveringen 1913-14 eller senast 1920, då de enligt en beskrivning försetts med tjärade plåthuvar, sannolikt desamma som idag.
Framför tornporten vidgas grusgången till en liten plan och på norra sidan om kyrkan leder en gång av stenplattor till sakristians dörr åt väster. Gravvårdarna är koncentrerade till nordsidan där de står i nord-sydliga asymmetriska rader med variation på gravstenarnas utformning. Här finns enstaka obelisker och stenramar av olika storlek. I sydväst finns fyra strikta rader där stenarna har mer homogen och låg höjd. Ena raden består uteslutande av familjegravar med stora grusade stenramar. Gräsytorna är sammanhållna utan kvartersindelningar och några björkar samt buskar växer ute på södra delen. En modern trägrind finns på södra sidan. Vid kyrkans båda södra hörn finns också idegransbuskage. De 1963 planerade planteringarna tycks aldrig ha kommit till stånd. Då fanns ett litet uthus i nordväst, sannolikt ett avträde, som rivits. Kyrkans tidigare klockstapel kan man se i Ramnaparken i Borås dit den flyttades efter tornets tillkomst 1913-14.

Öra kyrka är placerad ungefär mitt på kyrkogården och båda stammar från medeltiden. Förutom i söder ligger kyrkogården på en högre marknivå än omgivningen, med högst nivåskillnad vid vägen i norr. De omgärdande kallmurarna av natursten utgör därför till största delen stödmurar för kyrkogården. 1963 gjordes en utvidgning i slänten västerut med parkeringsplats vid dess fot och en ekonomibyggnad vid dess södra ände. Parkeringen hägnas av en lövhäck i öster och kallmurar av natursten i övrigt. Från kyrkans tornport, som vetter åt väster, leder en bred grusgång ned till en stentrappa och en smidesgrind vid parkeringen. En trädkrans av lövträd, mest lönnar och lindar, hägnar den äldre kyrkogården och dess sträckning nära kyrkan i väster utmärker den tidigare gränsen. Före 1963 satt där en grind i den dåvarande västra stödmuren, men för att ge bättre avskärmning mellan kyrkogården och parkeringsplatsen anordnades nuvarande grindparti nedanför slänten. Grindparet har raka spjälor och av utseendet att döma tillkom den då. Grindstolparna däremot utgörs av gamla kraftiga, fyrkantiga stenpelare som spritputsats med kalkbruk och har profilerade, plåtavtäckta träkrön med flack, pyramidform och små träklot på toppen. 1913 uppgavs att takkrönen var svarttjärade och nedrivna, men eftersom man fann dem vackra skulle de sättas upp igen. De kom troligen på plats vid kyrkorenoveringen 1913-14 eller senast 1920, då de enligt en beskrivning försetts med tjärade plåthuvar, sannolikt desamma som idag.
Framför tornporten vidgas grusgången till en liten plan och på norra sidan om kyrkan leder en gång av stenplattor till sakristians dörr åt väster. Gravvårdarna är koncentrerade till nordsidan där de står i nord-sydliga asymmetriska rader med variation på gravstenarnas utformning. Här finns enstaka obelisker och stenramar av olika storlek. I sydväst finns fyra strikta rader där stenarna har mer homogen och låg höjd. Ena raden består uteslutande av familjegravar med stora grusade stenramar. Gräsytorna är sammanhållna utan kvartersindelningar och några björkar samt buskar växer ute på södra delen. En modern trägrind finns på södra sidan. Vid kyrkans båda södra hörn finns också idegransbuskage. De 1963 planerade planteringarna tycks aldrig ha kommit till stånd. Då fanns ett litet uthus i nordväst, sannolikt ett avträde, som rivits. Kyrkans tidigare klockstapel kan man se i Ramnaparken i Borås dit den flyttades efter tornets tillkomst 1913-14.

Öra kyrka är placerad ungefär mitt på kyrkogården och båda stammar från medeltiden. Förutom i söder ligger kyrkogården på en högre marknivå än omgivningen, med högst nivåskillnad vid vägen i norr. De omgärdande kallmurarna av natursten utgör därför till största delen stödmurar för kyrkogården. 1963 gjordes en utvidgning i slänten västerut med parkeringsplats vid dess fot och en ekonomibyggnad vid dess södra ände. Parkeringen hägnas av en lövhäck i öster och kallmurar av natursten i övrigt. Från kyrkans tornport, som vetter åt väster, leder en bred grusgång ned till en stentrappa och en smidesgrind vid parkeringen. En trädkrans av lövträd, mest lönnar och lindar, hägnar den äldre kyrkogården och dess sträckning nära kyrkan i väster utmärker den tidigare gränsen. Före 1963 satt där en grind i den dåvarande västra stödmuren, men för att ge bättre avskärmning mellan kyrkogården och parkeringsplatsen anordnades nuvarande grindparti nedanför slänten. Grindparet har raka spjälor och av utseendet att döma tillkom den då. Grindstolparna däremot utgörs av gamla kraftiga, fyrkantiga stenpelare som spritputsats med kalkbruk och har profilerade, plåtavtäckta träkrön med flack, pyramidform och små träklot på toppen. 1913 uppgavs att takkrönen var svarttjärade och nedrivna, men eftersom man fann dem vackra skulle de sättas upp igen. De kom troligen på plats vid kyrkorenoveringen 1913-14 eller senast 1920, då de enligt en beskrivning försetts med tjärade plåthuvar, sannolikt desamma som idag.
Framför tornporten vidgas grusgången till en liten plan och på norra sidan om kyrkan leder en gång av stenplattor till sakristians dörr åt väster. Gravvårdarna är koncentrerade till nordsidan där de står i nord-sydliga asymmetriska rader med variation på gravstenarnas utformning. Här finns enstaka obelisker och stenramar av olika storlek. I sydväst finns fyra strikta rader där stenarna har mer homogen och låg höjd. Ena raden består uteslutande av familjegravar med stora grusade stenramar. Gräsytorna är sammanhållna utan kvartersindelningar och några björkar samt buskar växer ute på södra delen. En modern trägrind finns på södra sidan. Vid kyrkans båda södra hörn finns också idegransbuskage. De 1963 planerade planteringarna tycks aldrig ha kommit till stånd. Då fanns ett litet uthus i nordväst, sannolikt ett avträde, som rivits. Kyrkans tidigare klockstapel kan man se i Ramnaparken i Borås dit den flyttades efter tornets tillkomst 1913-14.

Öra kyrka är placerad ungefär mitt på kyrkogården och båda stammar från medeltiden. Förutom i söder ligger kyrkogården på en högre marknivå än omgivningen, med högst nivåskillnad vid vägen i norr. De omgärdande kallmurarna av natursten utgör därför till största delen stödmurar för kyrkogården. 1963 gjordes en utvidgning i slänten västerut med parkeringsplats vid dess fot och en ekonomibyggnad vid dess södra ände. Parkeringen hägnas av en lövhäck i öster och kallmurar av natursten i övrigt. Från kyrkans tornport, som vetter åt väster, leder en bred grusgång ned till en stentrappa och en smidesgrind vid parkeringen. En trädkrans av lövträd, mest lönnar och lindar, hägnar den äldre kyrkogården och dess sträckning nära kyrkan i väster utmärker den tidigare gränsen. Före 1963 satt där en grind i den dåvarande västra stödmuren, men för att ge bättre avskärmning mellan kyrkogården och parkeringsplatsen anordnades nuvarande grindparti nedanför slänten. Grindparet har raka spjälor och av utseendet att döma tillkom den då. Grindstolparna däremot utgörs av gamla kraftiga, fyrkantiga stenpelare som spritputsats med kalkbruk och har profilerade, plåtavtäckta träkrön med flack, pyramidform och små träklot på toppen. 1913 uppgavs att takkrönen var svarttjärade och nedrivna, men eftersom man fann dem vackra skulle de sättas upp igen. De kom troligen på plats vid kyrkorenoveringen 1913-14 eller senast 1920, då de enligt en beskrivning försetts med tjärade plåthuvar, sannolikt desamma som idag.
Framför tornporten vidgas grusgången till en liten plan och på norra sidan om kyrkan leder en gång av stenplattor till sakristians dörr åt väster. Gravvårdarna är koncentrerade till nordsidan där de står i nord-sydliga asymmetriska rader med variation på gravstenarnas utformning. Här finns enstaka obelisker och stenramar av olika storlek. I sydväst finns fyra strikta rader där stenarna har mer homogen och låg höjd. Ena raden består uteslutande av familjegravar med stora grusade stenramar. Gräsytorna är sammanhållna utan kvartersindelningar och några björkar samt buskar växer ute på södra delen. En modern trägrind finns på södra sidan. Vid kyrkans båda södra hörn finns också idegransbuskage. De 1963 planerade planteringarna tycks aldrig ha kommit till stånd. Då fanns ett litet uthus i nordväst, sannolikt ett avträde, som rivits. Kyrkans tidigare klockstapel kan man se i Ramnaparken i Borås dit den flyttades efter tornets tillkomst 1913-14.

Öra kyrka är placerad ungefär mitt på kyrkogården och båda stammar från medeltiden. Förutom i söder ligger kyrkogården på en högre marknivå än omgivningen, med högst nivåskillnad vid vägen i norr. De omgärdande kallmurarna av natursten utgör därför till största delen stödmurar för kyrkogården. 1963 gjordes en utvidgning i slänten västerut med parkeringsplats vid dess fot och en ekonomibyggnad vid dess södra ände. Parkeringen hägnas av en lövhäck i öster och kallmurar av natursten i övrigt. Från kyrkans tornport, som vetter åt väster, leder en bred grusgång ned till en stentrappa och en smidesgrind vid parkeringen. En trädkrans av lövträd, mest lönnar och lindar, hägnar den äldre kyrkogården och dess sträckning nära kyrkan i väster utmärker den tidigare gränsen. Före 1963 satt där en grind i den dåvarande västra stödmuren, men för att ge bättre avskärmning mellan kyrkogården och parkeringsplatsen anordnades nuvarande grindparti nedanför slänten. Grindparet har raka spjälor och av utseendet att döma tillkom den då. Grindstolparna däremot utgörs av gamla kraftiga, fyrkantiga stenpelare som spritputsats med kalkbruk och har profilerade, plåtavtäckta träkrön med flack, pyramidform och små träklot på toppen. 1913 uppgavs att takkrönen var svarttjärade och nedrivna, men eftersom man fann dem vackra skulle de sättas upp igen. De kom troligen på plats vid kyrkorenoveringen 1913-14 eller senast 1920, då de enligt en beskrivning försetts med tjärade plåthuvar, sannolikt desamma som idag.
Framför tornporten vidgas grusgången till en liten plan och på norra sidan om kyrkan leder en gång av stenplattor till sakristians dörr åt väster. Gravvårdarna är koncentrerade till nordsidan där de står i nord-sydliga asymmetriska rader med variation på gravstenarnas utformning. Här finns enstaka obelisker och stenramar av olika storlek. I sydväst finns fyra strikta rader där stenarna har mer homogen och låg höjd. Ena raden består uteslutande av familjegravar med stora grusade stenramar. Gräsytorna är sammanhållna utan kvartersindelningar och några björkar samt buskar växer ute på södra delen. En modern trägrind finns på södra sidan. Vid kyrkans båda södra hörn finns också idegransbuskage. De 1963 planerade planteringarna tycks aldrig ha kommit till stånd. Då fanns ett litet uthus i nordväst, sannolikt ett avträde, som rivits. Kyrkans tidigare klockstapel kan man se i Ramnaparken i Borås dit den flyttades efter tornets tillkomst 1913-14.

Öra kyrka är placerad ungefär mitt på kyrkogården och båda stammar från medeltiden. Förutom i söder ligger kyrkogården på en högre marknivå än omgivningen, med högst nivåskillnad vid vägen i norr. De omgärdande kallmurarna av natursten utgör därför till största delen stödmurar för kyrkogården. 1963 gjordes en utvidgning i slänten västerut med parkeringsplats vid dess fot och en ekonomibyggnad vid dess södra ände. Parkeringen hägnas av en lövhäck i öster och kallmurar av natursten i övrigt. Från kyrkans tornport, som vetter åt väster, leder en bred grusgång ned till en stentrappa och en smidesgrind vid parkeringen. En trädkrans av lövträd, mest lönnar och lindar, hägnar den äldre kyrkogården och dess sträckning nära kyrkan i väster utmärker den tidigare gränsen. Före 1963 satt där en grind i den dåvarande västra stödmuren, men för att ge bättre avskärmning mellan kyrkogården och parkeringsplatsen anordnades nuvarande grindparti nedanför slänten. Grindparet har raka spjälor och av utseendet att döma tillkom den då. Grindstolparna däremot utgörs av gamla kraftiga, fyrkantiga stenpelare som spritputsats med kalkbruk och har profilerade, plåtavtäckta träkrön med flack, pyramidform och små träklot på toppen. 1913 uppgavs att takkrönen var svarttjärade och nedrivna, men eftersom man fann dem vackra skulle de sättas upp igen. De kom troligen på plats vid kyrkorenoveringen 1913-14 eller senast 1920, då de enligt en beskrivning försetts med tjärade plåthuvar, sannolikt desamma som idag.
Framför tornporten vidgas grusgången till en liten plan och på norra sidan om kyrkan leder en gång av stenplattor till sakristians dörr åt väster. Gravvårdarna är koncentrerade till nordsidan där de står i nord-sydliga asymmetriska rader med variation på gravstenarnas utformning. Här finns enstaka obelisker och stenramar av olika storlek. I sydväst finns fyra strikta rader där stenarna har mer homogen och låg höjd. Ena raden består uteslutande av familjegravar med stora grusade stenramar. Gräsytorna är sammanhållna utan kvartersindelningar och några björkar samt buskar växer ute på södra delen. En modern trägrind finns på södra sidan. Vid kyrkans båda södra hörn finns också idegransbuskage. De 1963 planerade planteringarna tycks aldrig ha kommit till stånd. Då fanns ett litet uthus i nordväst, sannolikt ett avträde, som rivits. Kyrkans tidigare klockstapel kan man se i Ramnaparken i Borås dit den flyttades efter tornets tillkomst 1913-14.

Öra kyrka är placerad ungefär mitt på kyrkogården och båda stammar från medeltiden. Förutom i söder ligger kyrkogården på en högre marknivå än omgivningen, med högst nivåskillnad vid vägen i norr. De omgärdande kallmurarna av natursten utgör därför till största delen stödmurar för kyrkogården. 1963 gjordes en utvidgning i slänten västerut med parkeringsplats vid dess fot och en ekonomibyggnad vid dess södra ände. Parkeringen hägnas av en lövhäck i öster och kallmurar av natursten i övrigt. Från kyrkans tornport, som vetter åt väster, leder en bred grusgång ned till en stentrappa och en smidesgrind vid parkeringen. En trädkrans av lövträd, mest lönnar och lindar, hägnar den äldre kyrkogården och dess sträckning nära kyrkan i väster utmärker den tidigare gränsen. Före 1963 satt där en grind i den dåvarande västra stödmuren, men för att ge bättre avskärmning mellan kyrkogården och parkeringsplatsen anordnades nuvarande grindparti nedanför slänten. Grindparet har raka spjälor och av utseendet att döma tillkom den då. Grindstolparna däremot utgörs av gamla kraftiga, fyrkantiga stenpelare som spritputsats med kalkbruk och har profilerade, plåtavtäckta träkrön med flack, pyramidform och små träklot på toppen. 1913 uppgavs att takkrönen var svarttjärade och nedrivna, men eftersom man fann dem vackra skulle de sättas upp igen. De kom troligen på plats vid kyrkorenoveringen 1913-14 eller senast 1920, då de enligt en beskrivning försetts med tjärade plåthuvar, sannolikt desamma som idag.
Framför tornporten vidgas grusgången till en liten plan och på norra sidan om kyrkan leder en gång av stenplattor till sakristians dörr åt väster. Gravvårdarna är koncentrerade till nordsidan där de står i nord-sydliga asymmetriska rader med variation på gravstenarnas utformning. Här finns enstaka obelisker och stenramar av olika storlek. I sydväst finns fyra strikta rader där stenarna har mer homogen och låg höjd. Ena raden består uteslutande av familjegravar med stora grusade stenramar. Gräsytorna är sammanhållna utan kvartersindelningar och några björkar samt buskar växer ute på södra delen. En modern trägrind finns på södra sidan. Vid kyrkans båda södra hörn finns också idegransbuskage. De 1963 planerade planteringarna tycks aldrig ha kommit till stånd. Då fanns ett litet uthus i nordväst, sannolikt ett avträde, som rivits. Kyrkans tidigare klockstapel kan man se i Ramnaparken i Borås dit den flyttades efter tornets tillkomst 1913-14.

Öra kyrka är placerad ungefär mitt på kyrkogården och båda stammar från medeltiden. Förutom i söder ligger kyrkogården på en högre marknivå än omgivningen, med högst nivåskillnad vid vägen i norr. De omgärdande kallmurarna av natursten utgör därför till största delen stödmurar för kyrkogården. 1963 gjordes en utvidgning i slänten västerut med parkeringsplats vid dess fot och en ekonomibyggnad vid dess södra ände. Parkeringen hägnas av en lövhäck i öster och kallmurar av natursten i övrigt. Från kyrkans tornport, som vetter åt väster, leder en bred grusgång ned till en stentrappa och en smidesgrind vid parkeringen. En trädkrans av lövträd, mest lönnar och lindar, hägnar den äldre kyrkogården och dess sträckning nära kyrkan i väster utmärker den tidigare gränsen. Före 1963 satt där en grind i den dåvarande västra stödmuren, men för att ge bättre avskärmning mellan kyrkogården och parkeringsplatsen anordnades nuvarande grindparti nedanför slänten. Grindparet har raka spjälor och av utseendet att döma tillkom den då. Grindstolparna däremot utgörs av gamla kraftiga, fyrkantiga stenpelare som spritputsats med kalkbruk och har profilerade, plåtavtäckta träkrön med flack, pyramidform och små träklot på toppen. 1913 uppgavs att takkrönen var svarttjärade och nedrivna, men eftersom man fann dem vackra skulle de sättas upp igen. De kom troligen på plats vid kyrkorenoveringen 1913-14 eller senast 1920, då de enligt en beskrivning försetts med tjärade plåthuvar, sannolikt desamma som idag.
Framför tornporten vidgas grusgången till en liten plan och på norra sidan om kyrkan leder en gång av stenplattor till sakristians dörr åt väster. Gravvårdarna är koncentrerade till nordsidan där de står i nord-sydliga asymmetriska rader med variation på gravstenarnas utformning. Här finns enstaka obelisker och stenramar av olika storlek. I sydväst finns fyra strikta rader där stenarna har mer homogen och låg höjd. Ena raden består uteslutande av familjegravar med stora grusade stenramar. Gräsytorna är sammanhållna utan kvartersindelningar och några björkar samt buskar växer ute på södra delen. En modern trägrind finns på södra sidan. Vid kyrkans båda södra hörn finns också idegransbuskage. De 1963 planerade planteringarna tycks aldrig ha kommit till stånd. Då fanns ett litet uthus i nordväst, sannolikt ett avträde, som rivits. Kyrkans tidigare klockstapel kan man se i Ramnaparken i Borås dit den flyttades efter tornets tillkomst 1913-14.

Öra kyrka är placerad ungefär mitt på kyrkogården och båda stammar från medeltiden. Förutom i söder ligger kyrkogården på en högre marknivå än omgivningen, med högst nivåskillnad vid vägen i norr. De omgärdande kallmurarna av natursten utgör därför till största delen stödmurar för kyrkogården. 1963 gjordes en utvidgning i slänten västerut med parkeringsplats vid dess fot och en ekonomibyggnad vid dess södra ände. Parkeringen hägnas av en lövhäck i öster och kallmurar av natursten i övrigt. Från kyrkans tornport, som vetter åt väster, leder en bred grusgång ned till en stentrappa och en smidesgrind vid parkeringen. En trädkrans av lövträd, mest lönnar och lindar, hägnar den äldre kyrkogården och dess sträckning nära kyrkan i väster utmärker den tidigare gränsen. Före 1963 satt där en grind i den dåvarande västra stödmuren, men för att ge bättre avskärmning mellan kyrkogården och parkeringsplatsen anordnades nuvarande grindparti nedanför slänten. Grindparet har raka spjälor och av utseendet att döma tillkom den då. Grindstolparna däremot utgörs av gamla kraftiga, fyrkantiga stenpelare som spritputsats med kalkbruk och har profilerade, plåtavtäckta träkrön med flack, pyramidform och små träklot på toppen. 1913 uppgavs att takkrönen var svarttjärade och nedrivna, men eftersom man fann dem vackra skulle de sättas upp igen. De kom troligen på plats vid kyrkorenoveringen 1913-14 eller senast 1920, då de enligt en beskrivning försetts med tjärade plåthuvar, sannolikt desamma som idag.
Framför tornporten vidgas grusgången till en liten plan och på norra sidan om kyrkan leder en gång av stenplattor till sakristians dörr åt väster. Gravvårdarna är koncentrerade till nordsidan där de står i nord-sydliga asymmetriska rader med variation på gravstenarnas utformning. Här finns enstaka obelisker och stenramar av olika storlek. I sydväst finns fyra strikta rader där stenarna har mer homogen och låg höjd. Ena raden består uteslutande av familjegravar med stora grusade stenramar. Gräsytorna är sammanhållna utan kvartersindelningar och några björkar samt buskar växer ute på södra delen. En modern trägrind finns på södra sidan. Vid kyrkans båda södra hörn finns också idegransbuskage. De 1963 planerade planteringarna tycks aldrig ha kommit till stånd. Då fanns ett litet uthus i nordväst, sannolikt ett avträde, som rivits. Kyrkans tidigare klockstapel kan man se i Ramnaparken i Borås dit den flyttades efter tornets tillkomst 1913-14.

Öra kyrka är placerad ungefär mitt på kyrkogården och båda stammar från medeltiden. Förutom i söder ligger kyrkogården på en högre marknivå än omgivningen, med högst nivåskillnad vid vägen i norr. De omgärdande kallmurarna av natursten utgör därför till största delen stödmurar för kyrkogården. 1963 gjordes en utvidgning i slänten västerut med parkeringsplats vid dess fot och en ekonomibyggnad vid dess södra ände. Parkeringen hägnas av en lövhäck i öster och kallmurar av natursten i övrigt. Från kyrkans tornport, som vetter åt väster, leder en bred grusgång ned till en stentrappa och en smidesgrind vid parkeringen. En trädkrans av lövträd, mest lönnar och lindar, hägnar den äldre kyrkogården och dess sträckning nära kyrkan i väster utmärker den tidigare gränsen. Före 1963 satt där en grind i den dåvarande västra stödmuren, men för att ge bättre avskärmning mellan kyrkogården och parkeringsplatsen anordnades nuvarande grindparti nedanför slänten. Grindparet har raka spjälor och av utseendet att döma tillkom den då. Grindstolparna däremot utgörs av gamla kraftiga, fyrkantiga stenpelare som spritputsats med kalkbruk och har profilerade, plåtavtäckta träkrön med flack, pyramidform och små träklot på toppen. 1913 uppgavs att takkrönen var svarttjärade och nedrivna, men eftersom man fann dem vackra skulle de sättas upp igen. De kom troligen på plats vid kyrkorenoveringen 1913-14 eller senast 1920, då de enligt en beskrivning försetts med tjärade plåthuvar, sannolikt desamma som idag.
Framför tornporten vidgas grusgången till en liten plan och på norra sidan om kyrkan leder en gång av stenplattor till sakristians dörr åt väster. Gravvårdarna är koncentrerade till nordsidan där de står i nord-sydliga asymmetriska rader med variation på gravstenarnas utformning. Här finns enstaka obelisker och stenramar av olika storlek. I sydväst finns fyra strikta rader där stenarna har mer homogen och låg höjd. Ena raden består uteslutande av familjegravar med stora grusade stenramar. Gräsytorna är sammanhållna utan kvartersindelningar och några björkar samt buskar växer ute på södra delen. En modern trägrind finns på södra sidan. Vid kyrkans båda södra hörn finns också idegransbuskage. De 1963 planerade planteringarna tycks aldrig ha kommit till stånd. Då fanns ett litet uthus i nordväst, sannolikt ett avträde, som rivits. Kyrkans tidigare klockstapel kan man se i Ramnaparken i Borås dit den flyttades efter tornets tillkomst 1913-14.

Öra kyrka är placerad ungefär mitt på kyrkogården och båda stammar från medeltiden. Förutom i söder ligger kyrkogården på en högre marknivå än omgivningen, med högst nivåskillnad vid vägen i norr. De omgärdande kallmurarna av natursten utgör därför till största delen stödmurar för kyrkogården. 1963 gjordes en utvidgning i slänten västerut med parkeringsplats vid dess fot och en ekonomibyggnad vid dess södra ände. Parkeringen hägnas av en lövhäck i öster och kallmurar av natursten i övrigt. Från kyrkans tornport, som vetter åt väster, leder en bred grusgång ned till en stentrappa och en smidesgrind vid parkeringen. En trädkrans av lövträd, mest lönnar och lindar, hägnar den äldre kyrkogården och dess sträckning nära kyrkan i väster utmärker den tidigare gränsen. Före 1963 satt där en grind i den dåvarande västra stödmuren, men för att ge bättre avskärmning mellan kyrkogården och parkeringsplatsen anordnades nuvarande grindparti nedanför slänten. Grindparet har raka spjälor och av utseendet att döma tillkom den då. Grindstolparna däremot utgörs av gamla kraftiga, fyrkantiga stenpelare som spritputsats med kalkbruk och har profilerade, plåtavtäckta träkrön med flack, pyramidform och små träklot på toppen. 1913 uppgavs att takkrönen var svarttjärade och nedrivna, men eftersom man fann dem vackra skulle de sättas upp igen. De kom troligen på plats vid kyrkorenoveringen 1913-14 eller senast 1920, då de enligt en beskrivning försetts med tjärade plåthuvar, sannolikt desamma som idag.
Framför tornporten vidgas grusgången till en liten plan och på norra sidan om kyrkan leder en gång av stenplattor till sakristians dörr åt väster. Gravvårdarna är koncentrerade till nordsidan där de står i nord-sydliga asymmetriska rader med variation på gravstenarnas utformning. Här finns enstaka obelisker och stenramar av olika storlek. I sydväst finns fyra strikta rader där stenarna har mer homogen och låg höjd. Ena raden består uteslutande av familjegravar med stora grusade stenramar. Gräsytorna är sammanhållna utan kvartersindelningar och några björkar samt buskar växer ute på södra delen. En modern trägrind finns på södra sidan. Vid kyrkans båda södra hörn finns också idegransbuskage. De 1963 planerade planteringarna tycks aldrig ha kommit till stånd. Då fanns ett litet uthus i nordväst, sannolikt ett avträde, som rivits. Kyrkans tidigare klockstapel kan man se i Ramnaparken i Borås dit den flyttades efter tornets tillkomst 1913-14.

Öra kyrka är placerad ungefär mitt på kyrkogården och båda stammar från medeltiden. Förutom i söder ligger kyrkogården på en högre marknivå än omgivningen, med högst nivåskillnad vid vägen i norr. De omgärdande kallmurarna av natursten utgör därför till största delen stödmurar för kyrkogården. 1963 gjordes en utvidgning i slänten västerut med parkeringsplats vid dess fot och en ekonomibyggnad vid dess södra ände. Parkeringen hägnas av en lövhäck i öster och kallmurar av natursten i övrigt. Från kyrkans tornport, som vetter åt väster, leder en bred grusgång ned till en stentrappa och en smidesgrind vid parkeringen. En trädkrans av lövträd, mest lönnar och lindar, hägnar den äldre kyrkogården och dess sträckning nära kyrkan i väster utmärker den tidigare gränsen. Före 1963 satt där en grind i den dåvarande västra stödmuren, men för att ge bättre avskärmning mellan kyrkogården och parkeringsplatsen anordnades nuvarande grindparti nedanför slänten. Grindparet har raka spjälor och av utseendet att döma tillkom den då. Grindstolparna däremot utgörs av gamla kraftiga, fyrkantiga stenpelare som spritputsats med kalkbruk och har profilerade, plåtavtäckta träkrön med flack, pyramidform och små träklot på toppen. 1913 uppgavs att takkrönen var svarttjärade och nedrivna, men eftersom man fann dem vackra skulle de sättas upp igen. De kom troligen på plats vid kyrkorenoveringen 1913-14 eller senast 1920, då de enligt en beskrivning försetts med tjärade plåthuvar, sannolikt desamma som idag.
Framför tornporten vidgas grusgången till en liten plan och på norra sidan om kyrkan leder en gång av stenplattor till sakristians dörr åt väster. Gravvårdarna är koncentrerade till nordsidan där de står i nord-sydliga asymmetriska rader med variation på gravstenarnas utformning. Här finns enstaka obelisker och stenramar av olika storlek. I sydväst finns fyra strikta rader där stenarna har mer homogen och låg höjd. Ena raden består uteslutande av familjegravar med stora grusade stenramar. Gräsytorna är sammanhållna utan kvartersindelningar och några björkar samt buskar växer ute på södra delen. En modern trägrind finns på södra sidan. Vid kyrkans båda södra hörn finns också idegransbuskage. De 1963 planerade planteringarna tycks aldrig ha kommit till stånd. Då fanns ett litet uthus i nordväst, sannolikt ett avträde, som rivits. Kyrkans tidigare klockstapel kan man se i Ramnaparken i Borås dit den flyttades efter tornets tillkomst 1913-14.

Öra kyrka är placerad ungefär mitt på kyrkogården och båda stammar från medeltiden. Förutom i söder ligger kyrkogården på en högre marknivå än omgivningen, med högst nivåskillnad vid vägen i norr. De omgärdande kallmurarna av natursten utgör därför till största delen stödmurar för kyrkogården. 1963 gjordes en utvidgning i slänten västerut med parkeringsplats vid dess fot och en ekonomibyggnad vid dess södra ände. Parkeringen hägnas av en lövhäck i öster och kallmurar av natursten i övrigt. Från kyrkans tornport, som vetter åt väster, leder en bred grusgång ned till en stentrappa och en smidesgrind vid parkeringen. En trädkrans av lövträd, mest lönnar och lindar, hägnar den äldre kyrkogården och dess sträckning nära kyrkan i väster utmärker den tidigare gränsen. Före 1963 satt där en grind i den dåvarande västra stödmuren, men för att ge bättre avskärmning mellan kyrkogården och parkeringsplatsen anordnades nuvarande grindparti nedanför slänten. Grindparet har raka spjälor och av utseendet att döma tillkom den då. Grindstolparna däremot utgörs av gamla kraftiga, fyrkantiga stenpelare som spritputsats med kalkbruk och har profilerade, plåtavtäckta träkrön med flack, pyramidform och små träklot på toppen. 1913 uppgavs att takkrönen var svarttjärade och nedrivna, men eftersom man fann dem vackra skulle de sättas upp igen. De kom troligen på plats vid kyrkorenoveringen 1913-14 eller senast 1920, då de enligt en beskrivning försetts med tjärade plåthuvar, sannolikt desamma som idag.
Framför tornporten vidgas grusgången till en liten plan och på norra sidan om kyrkan leder en gång av stenplattor till sakristians dörr åt väster. Gravvårdarna är koncentrerade till nordsidan där de står i nord-sydliga asymmetriska rader med variation på gravstenarnas utformning. Här finns enstaka obelisker och stenramar av olika storlek. I sydväst finns fyra strikta rader där stenarna har mer homogen och låg höjd. Ena raden består uteslutande av familjegravar med stora grusade stenramar. Gräsytorna är sammanhållna utan kvartersindelningar och några björkar samt buskar växer ute på södra delen. En modern trägrind finns på södra sidan. Vid kyrkans båda södra hörn finns också idegransbuskage. De 1963 planerade planteringarna tycks aldrig ha kommit till stånd. Då fanns ett litet uthus i nordväst, sannolikt ett avträde, som rivits. Kyrkans tidigare klockstapel kan man se i Ramnaparken i Borås dit den flyttades efter tornets tillkomst 1913-14.

Öra kyrka är placerad ungefär mitt på kyrkogården och båda stammar från medeltiden. Förutom i söder ligger kyrkogården på en högre marknivå än omgivningen, med högst nivåskillnad vid vägen i norr. De omgärdande kallmurarna av natursten utgör därför till största delen stödmurar för kyrkogården. 1963 gjordes en utvidgning i slänten västerut med parkeringsplats vid dess fot och en ekonomibyggnad vid dess södra ände. Parkeringen hägnas av en lövhäck i öster och kallmurar av natursten i övrigt. Från kyrkans tornport, som vetter åt väster, leder en bred grusgång ned till en stentrappa och en smidesgrind vid parkeringen. En trädkrans av lövträd, mest lönnar och lindar, hägnar den äldre kyrkogården och dess sträckning nära kyrkan i väster utmärker den tidigare gränsen. Före 1963 satt där en grind i den dåvarande västra stödmuren, men för att ge bättre avskärmning mellan kyrkogården och parkeringsplatsen anordnades nuvarande grindparti nedanför slänten. Grindparet har raka spjälor och av utseendet att döma tillkom den då. Grindstolparna däremot utgörs av gamla kraftiga, fyrkantiga stenpelare som spritputsats med kalkbruk och har profilerade, plåtavtäckta träkrön med flack, pyramidform och små träklot på toppen. 1913 uppgavs att takkrönen var svarttjärade och nedrivna, men eftersom man fann dem vackra skulle de sättas upp igen. De kom troligen på plats vid kyrkorenoveringen 1913-14 eller senast 1920, då de enligt en beskrivning försetts med tjärade plåthuvar, sannolikt desamma som idag.
Framför tornporten vidgas grusgången till en liten plan och på norra sidan om kyrkan leder en gång av stenplattor till sakristians dörr åt väster. Gravvårdarna är koncentrerade till nordsidan där de står i nord-sydliga asymmetriska rader med variation på gravstenarnas utformning. Här finns enstaka obelisker och stenramar av olika storlek. I sydväst finns fyra strikta rader där stenarna har mer homogen och låg höjd. Ena raden består uteslutande av familjegravar med stora grusade stenramar. Gräsytorna är sammanhållna utan kvartersindelningar och några björkar samt buskar växer ute på södra delen. En modern trägrind finns på södra sidan. Vid kyrkans båda södra hörn finns också idegransbuskage. De 1963 planerade planteringarna tycks aldrig ha kommit till stånd. Då fanns ett litet uthus i nordväst, sannolikt ett avträde, som rivits. Kyrkans tidigare klockstapel kan man se i Ramnaparken i Borås dit den flyttades efter tornets tillkomst 1913-14.