ENVIKENS KYRKA

Vid en prostvisitation 1885 konstaterades att Envikens gamla, timrade kyrka var i dåligt skick. Församlingen aviserade då målsättningen att bygga nytt på annan plats och började insamla medel därtill. Drygt 40 år senare hade planen modifierats: Den 17/12 1925 antog kyrkostämman ett program för att demontera, flytta och återuppföra kyrkan i Rönndalen, två kilometer norr om kyrkbyn. Där fanns sedan tidigare församlingens prästgård och begravningsplats, invigd 1880. Men beslutet överklagades till Länsstyrelsen, som upphävde detsamma. Den definitiva vändningen kom då församlingen 1927 tog emot kronolänsman Richard Rubenius donation på 10 000:-, avsedda att underhålla den gamla kyrkan, med villkoret att den inte flyttades. Följden blev att församlingen återgick till sin gamla idé att bygga nytt. Arkitekt Sven Ahlbom hade 1933 upprättat nybyggnadsritningar, vilka stadfästes av Kunglig Maj: t den 12/10 1934. På grund av andra världskriget och statliga regleringar fördröjdes dock byggstarten i över tjugo år.

Den 1/9 1956 togs första spadtaget i Rönndalen. Bygget skedde med moderna material, fast i en historisk stil som var ur tiden ritningarna hade ju hunnit bli ganska gamla.

Grunden göts av betong och på denna uppfördes dubbla murar av tegel i kryssförband. Helt jämna murytor undveks, i enlighet med arkitektens påbud att den färdigputsade ytan får den karaktär som exempelvis kan iakttagas i gamla putsade gråstenskyrkor. Av samma skäl sattes en sockel av gråsten i oregelbundet förband. Fasadputsen slogs med grovt bruk som bearbetades till livlig, omväxlande yta. Rundbågiga fönster med blyinfattat glas togs upp på sydsidan, medan den norra enligt mönster från våra tidigaste kyrkor blev helt fönsterlös. Närmast under takfoten murades en dekorativ tegelfris. De branta takfallen var en annan medeltida influens, däremot inte skiffertäckningen (fast visuellt påminner den om tjärade spån). Tornet placerades i nordost, med raka murar och en skifferklädd kupol, vars form anknyter till 1700-talets kyrkor.

Kyrkorummet gavs formen av en basilika, täckt med ett plant trätak. Takbjälkarna bilades av grova stammar från Envikens prästskog och ströks med en linoljebaserad lasyr i grå och rödbruna nyanser. Väggarna slamputsades grovt och revs av med kvast för att få en önskad, rustik yta. I gångarna lades golv av hårdbränt tegel i cement. Korets status markerades med en avskiljande triumfbåge och ett kassettak laserat i starka kulörer. Konstnären Nils-Aron Berge utformade altarskåpet, uppbyggt efter medeltida mönster, men allting i betydligt kraftigare dimensioner. Berge svarade även för dekorationsmålningar i vapenhuset och på gapskullen. För smidesdekorationerna svarade smeden Erik Wrange. I kommunalhusets källare installerades en panncentral, varifrån kulvertar drogs till kyrkan som utrustats med golvvärme. Biskop John Cullberg invigde den 2/6 1957. Året efter invigdes den 17-stämmiga orgeln, byggd av Olof Hammarberg i samråd med arkitekten Sven Ahlbom.

En inre restaurering skedde 1986, utan att kyrkorummets ursprungliga gestaltning förändrades. 2003 genomgick tornet en yttre renovering, då skiffertäckningen lades om och fasaderna kalkavfärgades i en något mer gulaktig nyans än den ursprungliga KC-färgen.

Källor och litteratur

Otryckta källor
Dalarnas museum:
Rapport om 2003 års reparationer på tornet, dnr 95/01

Envikens församlingsarkiv (EF):
Bilaga A till bygglovsansökan19/5 1952
O I a: 5a, Arbetsbeskrivning i oktober 1954, Korrespondens med S O Asplund byggnads AB
O I a: 5b, orderbekräftelse (Nordiska kompaniet)

Litteratur
Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Dalarnas kyrkor i ord och bild, Västerås 1996
Bergquist, Rudolf: Envikens nya kyrka dess tillkomst och invigning/Julbok för Västerås stift 1957, Västerås 1957, s 156-167/

Innanför västra ingången följer ett litet vindfång, med kalkstensgolv. Vapenhuset i söder har en takpanel med målad färggrann dekoration och golvtegel lagt i fiskbensmönster.

Kyrkorummet efterliknar en basilika, täckt av ett plant tak, buret av öppna bjälkar som med järnstänger förankrats i takstolarna. Bjälkarna är laserade i grå nyans, mellanliggande råspontad panel i rödbrun. Väggarna har slammats, rivits med kvast och avfärgats vita. Fönsterbänkarna sluttar brant och är belagda med mejslad kalksten. I gångarna ligger lackat tegel i rutmönster och under bänkarna en gråstrimmig linoleummatta. Bänkinredningen är öppen, med rektangulära gavlar utförda av kvistfritt virke, laserat i gulgrå och rödbruna nyanser. De sju stora ljuskronorna i järn och mässing, formgivna enkom för detta rum, sägs efterlikna gotiska tornspiror.

Läktaren i väster vilar på mörkblå betongkolonner. Barriären av laserad furu har rektangulära, mörkgrå fyllningar och ljusare ramlister. Orgelns fasad är plan, med enkelt profilerade lister, för övrigt ingen dekor.

På norra sidan, inom tornets murar, finns en liten läktare/gapskulle, med gotisk valvbåge och spegelindelad barriär. Bakom gapskullen finns en samlingssal för sammanträden och undervisning.

Koret ligger tre steg över kyrkorummet, avskilt med en triumfbåge. Golvet här är belagt med polerad grå kalksten. Taket indelas i kassetter som strålar samman mot treenighetens symbol. Altaret är till sin bakre del tegelmurat och har framtill fyra pilastrar av cederträ, vilka uppbär en tjock altarhäll av kalksten. Även knäfallen framför är utförda i cederträ. Ovan altaret sitter ett stort, djupt altarskåp, vars utvändiga målningar framställer Kristus och apostlarna. Altarskåpets rikt förgyllda insida upptas av rejält tilltagna träskulpturer. Inbyggd i triumfbågens norra sida är predikstolen, tegelmurad och putsad gråvit, med överliggare av trä. Baldakinen ovan predikstolen har likadana kassetter som i korets tak. På sidan om predikstolen finns murade nischer dekorerade med konstsmide.