målning, triptyk

Två brev finns från Carl Larsson till doktor Albert Wadstein från 1908, angående inköpet av "Nu är det jul igen" till museisamlingen:

På kuvert:
"Herr doktor Albert Wadstein
Hälsingborg"

Brev:
"d. 5 april 1908
Herr doktor
Vi hafva ett så vackert och gladt minne, min hustru och jag, af det lilla kafferepet hemma hos Er med Er förtjusande dotter och Er måg!
Tack för det så vänliga brefvet! Hvad ni säger om taflan gjorde mig glad och naturligtvis blef jag ej ledsen att ni köpte taflan af mig. Jag håller sjelf mycket … den, och är verkligt lycklig öfver att ha den för alla tider i det landet staden (?) – Skåne och i verldens härligaste stad – åtminstone Sveriges. Sedan många år har jag ett verk förut der, på kyrkogården, der jag gjort vården öfver min ungdoms bäste vän Hugo Birger.
Hvad Ni säger om ramen för mig litet bryderi. Den var först helt förgylld och de två listerna voro då också smalare och i detta tillstånd såg häradshöfding Hägglöf den. Men under den korta tid jag hade taflan hemma i Sundborn föll det mig in att ramen å denna tafla borde vara liksom på alla mina små akvareller, hvit, och så fick jag byns målare att smeta över den, och byns snidare gjorde de bredare listerna. Idealet vore, att denna tafla, denna ”panneau décoratis” fälldes in i väggen liksom en fresk utan egen ram alls, endast en liten, liten fin guldstaf rundtom, och då kunde de två skarfvarna också döljas med en dylik. När ni fått det tillämnade museirummet färdigt, och skola sätta upp era skatter, skulle jag så innerligt gerna kvista ditner och ordna det till både er och min belåtenhet. Herr direktör Malte Sommelius har redan älskvärdt lofvat att taga snällt emot mig.
Väggarnas färg i salen bör hållas ljus, det kräfver både Liljefors’ och mina målningar. Den mörka grunden på rådhussalen var rent mördande för min tafla, så att jag helt hade uppgett hoppet att Ni kunde se ngt vackert i den. (Jag bor f.n. hos mina barn (skolhushållet) i Falun och de ha sådana sylar till pennor att jag rentaf ej kan få ngn läslig stil!)
Hvad den ekonomiska uppgörelsen angår skrifver Häradshöfding Hägglöf i dag, att jag skall vända mig till Er, hvarför jag … … uppmana (?) skicka en ”kvitterad räkning”.
Med utmärkt högaktning
Er
Carl Larsson
Min adress blir en vecka Falun, Moragatan. Sedan Sundborn, d.v.s. Sundborn duger alla tider. C.L."

På kuvert:
"Herr doktor Albert Wadstein
Helsingborg"

Brev:
"Okt. 1908
Herr doktor Wadstein
Ja, det är inte lätt att säga så här på avstånd! Men jag har just nyss listat ut en färg på väggarna i den nya atelien jag byggt här i Falun. Jag undrade hvad i all verlden för färg jag skulle ta, en färg som ej inkräktade på taflornas färg. Så fick jag en dag se en klump kitt (eller var det spackelfärg) och jag utropade: Eureka!
Det blev ateliens färg; med rent hvitt i taket och på panelen samt dörren och dörrposten ser det märkvärdigt fint ut. Och hvad för sorts målning jag sätter emot denna vägg lyser och ”gör det sig” utmärkt.
Färgens prof sändes härmed. Den består af egent. Hvitt och ljusockra, med litet blått och rödt.
Herr doktor låter väl så länge ramen till ”Nu är det jul igen” vara som den är.
Med tack för helsning som min hustru och jag återgäldar.
Förblir er vördsamt tillgifne
Carl Larsson." [se arkivdokument]

Interiör från Carl och Karin Larssons hem i julstämning. Triptyk. Oljemålning på duk inom vitmålad enkel träram.
Motiv enligt beskrivning: "Carl Larssons målning, Nu är det jul igen, skildrar julfirande i Dalarna vid 1900-talets början.
Det är julfrukosten på julafton 1906 i den stora ateljén i familjens hem, Lilla Hyttnäs, i Sundborn som skildras.
Julbordet är dukat och granen tänd. Carl Larsson själv vänder ryggen till och ser ut genom fönstret. Bland familjemedlemmarna och tjänstefolket i färgglada folkdräkter har han placerat in jungfru Maria och Jesusbarnet (framför skåpet i mitten).
Målningen, som tillkom 1907, är ett av Carl Larssons mest omtyckta verk. Den köptes av Helsingborgs museum 1908 direkt av konstnären.
"Den stora målningen, rik på detaljer, visar hur den Larssonska julfrukosten, som intogs i ateljén i Lilla Hyttnäs, kunde gå till.
Personerna är, från vänster till höger: köksan Hilma Sundgren; Kersti Kvarnberg, hustru till rättaren på Spadarvet, sitter på spiselkanten; mannen i länstolen är Carl Larssons far Olof. Vid sidan om honom står Karin Larsson, Lilla Brita sitter vid flygeln medan Suzanne och Pontus fyller sina tallrikar på motsatta sidan av bordet. Erik Kvarnberg, rättaren, är julen till ära klädd i Bodadräkt. Flickan i den tomteröda klänningen är Kersti. Kokerskan Anna Arnbom i Sundbornsdräkt är på väg ut i köket för att hämta mera öl. Brita Kvarnberg, vars ryggtavla vi ser, bär också hon Bodadräkten. Den lille gossen med en smörgås i handen, helt uppslukad av de skimrade ljusen i granen, är sonen Esbjörn, sex år gammal. Bakom honom står Martina, hjälpredan, därefter Augusta som var Olof Larssons hushållerska. Granen skymmer Johan som var Spadarvets tidigare rättare. " ur Käre Calle Larsson - Breven, prinsen och de berömda verken, Prins Eugens Waldemarsudde, 2009 s. 267