STRÖMS KYRKA

HISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA -

FÖRSAMLING 1995 - STRÖM

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 703, 1900: 4573, 1995: 6152

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Befolkningstal 1805: värdet avser år 1810. År 1805 hade Alanäs och Ström tillsammans 832 inv.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i den nordöstra delen av landskapet i utkanten av Strömsunds tätortsbebyggelse nära stranden till Ströms Vattudal. Den gamla kyrkans plats är markerad med en rest sten. Inom socknen finns också Hillsands kapell som uppfördes av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen 1931 för Fridhems barnhem och övertogs av Ströms församling 1956, samt det 1960 uppförda Gärdnäs kapell, vars 1858 bildade kapellag tidigare använt byns skola som gudstjänstlokal.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Ströms medeltida kyrka låg strax väster om nuvarande kyrkan. Enligt en avbildning från 1828 och att döma av en utgrävning 1968 av delar av grunden utgjordes kyrkan av en murad salkyrka med högrest sadeltak, en liten murad sakristia vid östmurens norra del och ett vapenhus utanför långhusets sydportal. Långhusets var av plantypen att döma senmedeltida, kanske från 1300-talet. Sakristians och vapenhusets ålder är okänd, de omnämns 1706 och sakristian skall ha om- eller nybyggts 1756. Kyrkan övergavs 1848, när nya kyrkan stod färdig, och revs sedan i etapper tills murarna på 1880-talet jämnades med marken.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes huvudsakligen 1845-47 och består av rektangulärt långhus med rakslutet korparti i söder (syd-sydost), sakristia vid södra gaveln samt torn i norr. Ingång i norr via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets västra långsida. Grunden påbörjades 1823 av byggmästaren Simon Geting efter egen ritning, som omarbetats vid Överintendentsämbetet av arkitekten Carl Gustaf Blom Carlsson. Bygget återupptogs 1845 av Byggmästaren Frans Agathon Lindstein, sedan denne reviderat ritningarna till tornkrönet och sakristian. För träarbetet svarade Nils Henning Victor af Trolle.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den nyklassicistiska kyrkan har vitputsade gråstensmurar med markerade hörnlisener och stora rundvälvda fönster. Långhuset täcks av sadeltak, sakristian av valmtak, allt plåttäckt liksom östra långhusgaveln. Tornet har plåtklädd kupolhuv med fyrsidig lanternin krönt av pyramidtak. Kyrkorummet täcks av flackt putsat trätunnvalv som är valmat i öster. Väggarna är slätputsade. Fönstersmygarna har dekormålningar av Paul Jonze 1928-30. Altarväggen har skenarkitektur och draperier, målade under ledning av Göran Sundin 1848, kring altaruppsatsen från byggnadstiden, som är snidad av Olof Storm. Altartavlan med Kristi uppståndelse som motiv målades av Bengt Hamrén 1928. Predikstolen och läktarbarriären från byggnadstiden är snidade av Olof Storm. Den slutna bänkinredningen insattes 1928-30. Orgelfasaden på läktaren byggdes 1862, läktarunderbyggnaden 1970-71. Kyrkan restaurerades 1908, varvid den ursprungliga slutna bänkinredningen ersattes med öppna bänkar. 1928-30 restaurerades kyrkan efter förslag av arkitekten Anders Ekman. Bänkinredningen byttes åter ut, ny ingång till sakristian togs upp bakom altaret varvid altarväggens flankerande dörröppningar (den ena blinddörr) avlägsnades och interiören fick ny färgsättning efter förslag av Paul Jonze. 1970-71 restaurerades kyrkan efter ritningar av arkitekten Hans Jäderberg.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - År 1816 fattades beslut av sockenstämman att ny kyrka skulle uppföras. Som byggmästare anlitades Simon Geting, vilken även upprättade ritningar. Från ÖIÄ kom nya lätt reviderade ritningar av Carl Gustaf Blom Carlsson och grunden kunde läggas 1823 av Geting. Kyrkobygget blev sedan på grund av missväxtår m.m. vilande till 1836. Geting hade under tiden avlidit varför man istället tog kontakt med kyrkobyggmästaren Anders Jacob Åkerlund från Stockholm, som samma sommar byggde Häggenås kyrka. Åkerlund sände som ombud sin gesäll Frans Agathon Lindstein. Denne konstaterade att den hopsamlade stenen till stor del var oduglig till annat än kalkbränning samt att det av Geting upprättade materialförslaget var ofullständigt, varför han ombads upprätta ett nytt. Bygget med bevarande av den redan lagda grunden igångsattes först våren 1845, nu helt under Lindsteins ledning, som på församlingens anmodan gjorde vissa ändringar i de godkända ritningarna från 1821. För träarbetena svarade troligen byggmästare N.V.H. af Trolle. Invigningen förrättades den 5 september 1847 av prosten Nils Feltström. Kyrkan föregicks av en medeltida tornlös kyrka belägen norr om den nuvarande kyrkan. Den gamla kyrkan revs stegvis mellan åren 1847 och 1880.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulär kyrkobyggnad med kor och utbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Ingång genom torn och mittportal på sydfasaden. Senare separat upptagen ingång till sakristian från öster. Ovanligt tjocka tornmurar och litet vapenhus trots att tornet är samtida med kyrkan.
Materialet gråsten med tegel i dörr- och fönsteromfattningar. Vitputsade fasader. Taken belagda med kopparplåt, ursprungligen svartmålat plåttak.

EXTERIÖR - Exteriören återgår närmast på Getings ritning med tillägg tagna från ämbetets ritning av en gördelgesims på tornet och hörnmarkeringar. Församlingens önskemål om avvikelser från godkänd ritning som Lindstein genomförde gällde tornavslutningen och sakristians utformning. Kyrkan synes vara exteriört vara tämligen välbevarad sedan byggnadstiden förutom byte av takmaterial och kopparbeklädnad av porten i tornportalen samt vissa förändringar i sakristian.

INTERIÖR - Ljus och luftig interiör med tunnvalv, kraftig marmorerad taklist runt hela kyrkorummet. Korväggens skenarkitektur och draperimålning målad 1848 av Jöns och Pehr Sundin under fadern Göran Sundins ledning. De utförde även en numera försvunnen draperimålning på muren och i valvet bakom och över predikstolen. Nuvarande altartavla av Bengt Hamrén 1928, vilken ersatte ett kors med törnekrona och förgylld svepduk stående på en grönmålad kulle, allt snidat av Olof Storm. Tidigare var två dubbeldörrar (varav en blinddörr) inkomponerade med altaruppställningen, numera en dörr bakom altaruppställningen. Storm utförde även altarringen, predikstolen och sannolikt även dopängeln som inköptes 1850 samt den ursprungliga bänkinredningen och den ännu existerande läktarbarriären. I kyrkan finns två äldre altarprydnader, dels ett altarskåp från 1400-talet, dels en altaruppsats tillkommen 1759 och tillskriven Jon Göransson Westman, målad och förgylld av Erik Tideman och Jöns Byman.
Den slutna bänkinredningen i fyra kvarter är tillkommen vid 1928-30 års renovering med en utformning som ansluter till äldre stil. Läktaren ursprunglig. Orgelfasaden tillhör 1862 års orgel, verket byggt 1973. Läktarunderbyggnad med glasat överparti och panelad vägg utgör ett främmande inslag i kyrkorummet. Dekormålningar i fönstersmygarna utförda av Paul Jonze 1928-30. Kororgel från 1977.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. D 4, Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland

Kyrkogården vid kyrkan är tämligen liten och kan nås från tre håll. Vid de allmänna entréerna i söder och väster sitter smidda grindar av relativt sentida modell mellan kvadratiska grindstolpar, putsade och avfärgade i samma ton som kyrkobyggnaden. I öster leder en liknande smal grind in till sakristian genom den magnifika, kallmurade bogårdsmuren som omsluter kyrkan. Muren är av relativt sentida datum. Någon gång efter 1930 ersatte den ett trästaket. Gången till sakristian är belagd med betongplattor med frilagd ballast och vid västentrén har man tillgänglighetsanpassat med skifferplattor. Norr om sakristientrén är marken grästäckt och här finns endast en gravvård. Utanför muren i norr är en regelbunden björkrad planterad och på södersidan står tre lövträd innanför muren. I övrigt är den sällsynt vackra och idag närmast unika kyrkogården grusbelagd och helt öppen. Det idag ovanliga intrycket består i en stadsmässighet skapad av regelbundna kvarter med häckar som avgränsar gravar med vårdar i sten. Flera prominenta personer har påkostade vårdar, här märks särskilt en tung nationalromantisk kringbyggd vård av sten som skulpterats av Olof Ahlberg.

Intill hembygdsgården och brofästet ligger platsen för Ströms gamla kyrka. På den av ett gjutjärnsstaket i nygotisk stil inhägnade kyrkogårdens centrala delar är den medeltida kyrkans utsträckning redovisad och en minnessten är rest. Längs två av kyrkogårdens sidor är björkrader planterade och mot riksvägen står en tät rad höga granar. Kyrkogården har en strikt rektangulär form och är helt öppen. Ligusterhäckar inramar samtliga vårdar i de regelbundna kvarteren och häckarna bildar sommartid ett grönt hav. Grus täcker merparten av gångarna, i mitten är ett parti igensått, men i gravarna är marken jordtäckt.

Någon kilometer i nordvästlig riktning längs vattudalen ligger den nya kyrkogården från 1910-talet. Kyrkogården ligger som ett band vid sjön med naturliga trädrader mot strandremsan. Centralt står ett mångkantigt gravkapell, uppfört med vitputsade väggar och koppartak i mitten av 1980-talet. Kapellet har långtgående likheter med kapellbyggnaden i Hammerdal. Kyrkogården har utvidgats två gånger och har olika karaktärer, däribland ett parti skogskyrkogård. De tre byggnadsetapperna är relativt tydliga. Mittdelen med kapellet är öppen och har ett monumentalt anslag, den mindre delen skogskyrkogård uppvisar också monumentalitet och en klockstapel i betong från slutet av 1960-talet. Ett långt enkelt smidesstaket avgränsar kyrkogården mot vägen.