NORRA MELLBY KYRKA

Kyrkomiljön
Kyrkbyn Norra Mellby ligger ca 15 km söder om Hässleholm i kuperad och småbruten
jordbruksbygd med inslag av lövskog, i det område mellan Finjasjön och Frosta härad
som i förr kallades Göingeholm. Fornlämningar visar på lång kontinuitet av mänsklig
aktivitet i trakten, bland annat en boplats som är ett av de äldsta tecknen på att de
första åkerbrukande folken även uppehöll sig i de inre delarna av Skåne. Bland socknens
mer kända fornlämningar utmärker sig annars Vätteryds gravfält, ett av Skandinaviens
största. Här finns skeppssättningar från äldre järnåldern liksom delar av exklusiv ryttarutrustning
med kontinentalt ursprung från folkvandringstid kallade Sösdalafynden.
By- och sockennamnet är belagt i skrift sedan 1300-talet och anses ha betydelsen mellanbyn,
syftande på belägenheten vid en knutpunkt i vägnätet. Prefixet Norra tillkom 1885.

Byn har traditionellt legat under storgården Maglö, som sedan åtminstone 1600-talet
hade patronatsrätten över kyrkan. Enskifte genomfördes 1830 och när Södra stambanan
drogs fram tre decennier senare försköts rollen som centralort till närbelägna
Sösdala där ett stationssamhälle växte fram. I kyrkans närmiljö bevarar Norra Mellby
alltjämt karaktären av gammalt sockencentrum, där kyrkan med klockstapel på en liten
kulle omges av före detta präst- och klockaregård liksom ett av Skånes äldsta bevarade
kombinerade skol- och fattighus från tidigt 1800-tal. Bykärnans social- och byggnadshistoriskt
intressanta bebyggelse är ett av motiven till att Norra Mellby tillsammans
med intilliggande byn Adseke är utpekat som en särskilt värdefull kulturmiljö i Länsstyrelsen
i Skånes kulturmiljöprogram för länet.

Kyrkoanläggningen ligger delvis inom registrerat fornlämningsområde Norra Mellby
270:1 som avser bytomten enligt 1825 års karta och skyddas enligt 2 kap. kulturmiljölagen.

Kyrkogård
Norra Mellbys kyrkogård har medeltida anor och är åtminstone samtida med den
nuvarande kyrkan. Medeltida kyrkogårdar var oftast små och omgav kyrkan i dess
direkta närhet. Dateringen av delar av kyrkans takstol till 1000-talet och fynden av en
gravkammare vid rivningen gamla prästgården har emellertid gett upphov till att en
tidigare kyrka funnits på platsen, eller att den medeltida kyrkogården sträckt sig längre
norrut än idag. Vaga uppgifter tyder på en utvidgning på 1870-talet men den första säkerställda
sker på prästgårdens mark runt 1888 då också bogårdsmur uppförs. 1926 invigs
en stor utvidgning i söder efter dåtidens klassicerande symmetriska ideal. Ett något
mindre område adderas 1960-talet som en västlig förlängning av nya kyrkogårdens
norra del och på 1970-talet tas höjden söder därom, den så kallade Ekbacken, i anspråk
för gravplatser. I slutet av den rullstensås som skär in i kyrkogården från sydväst, norr
om Ekbacken och 1960-talets utvidgning, anläggs kring 1980 en minneslund och på
senare tid har en större gravplats på gamla kyrkogården omvandlats till askgravlund.

Gamla kyrkogårdens västra del bevarar en tydlig 1800-talskaraktär anpassad efter den
kraftigt kuperade terrängen, med stora terrasserade och grusade gravplatser omgivna
av stenramar, järnstaket och kedjor samt rumsbildande högvuxna barrträd och buskar.
Norr om kyrkan finns en stor gravplats med liknande karaktär inramad av högresta
tujor för släktena Barnekow, Leijonhufvud och Wrede. Annars har norra liksom östra
och södra delarna påverkats av omläggning på 1950- och -70-talen, där större gravplatser
delats in i mindre och grusade ytor lagts igen med gräs. Gravvårdarna är i dessa
delar följaktligen till stor del av senare datum och lägre format, även om ett fåtal större
gravplatser med stenramar, järnstaket och högresta stenar förekommer.

1920-talets utvidgning präglas av de klassicistiska idealen med symmetriska kvarter
ordnade kring en centralaxel. Gravplatserna närmast mittaxeln är ännu grusade och
inramas av lågt klippta häckar, men i övrigt har ytorna rationaliserats och de relativt
enhetliga vårdarna står idag främst placerade rakt i gräset utan omfattning och i flera
fall sporadiskt utspridda. Klippta avenbokar skapar viss rumslighet och i övrigt utgörs
vegetationen främst av städsegröna buskar som högvuxna solitärer eller formklippta
vid gravplatser.

1960-talsdelen är utformad med gräsade ytor i enlighet med de rationellare ideal
som slog igenom kring mitten av 1900-talet. Gravvårdarna är till största del utförda
i polerad granit i varierande kulörer, även detta tidstypiskt, men har för tidsperioden
säregna former. Istället för låga stenar med horisontell karaktär har vårdarna vertikal
riktning och närmast enhetlig storlek. Ytterligare ett särdrag är att kvarteret norr om
den grusade mittgången har stående stenar medan de i det södra kvarteret är liggande
och svagt lutade. Vegetationen är sparsam, med några formklippta städsegröna buskar
samt planteringar vid gravarna. 1970-talets tillskott på Ekbacken har istället karaktär
av skogskyrkogård, där en stensatt slingrande gång av röd kalksten leder runt kullen
som inramas av högresta ekar. Gravplatserna är små med individuellt utformade gravstenar,
inte sällan liggande. Minneslunden på åsen är enkelt utformad med en minnessten
och ljusbärare.

Byggnader på kyrkogården
Klockstapeln direkt öster om kyrkan är Skånes äldsta, bockkonstruktionen i ek har
genom dendrokronologisk undersökning konstaterats vara fällda vintern 148081
vilket gör den drygt ett decennium äldre än stockstapeln i grannsocknen Brönnestad.
Planformen är rektangulär och fasaderna klädda med rödfärgad lockpanel. Takfoten är
öppen och huven utgörs av ett spånklätt sadeltak som kröns av två vimplar i smide.

Söder om kyrkan ligger den före detta vaktmästarbostaden som idag bland annat
fungerar som kontor för kyrkogårdspersonalen. Byggnaden har vitmålad locklistpanel,
flaggpostfönster och sadeltak belagt med tvåkupigt rött tegel.

I rullstensåsens östra ände, strax väster om vaktmästarbostaden, finns sedan 1950-talet
ett utgrävt gravkapell eller bisättningsrum. Exteriört är det endast synligt i norr i form
av ett konkavt kvadermurverk med centralt placerat trapetsformat entréparti med
djupt placerade plåtklädda och grönmålade portar.

Källor och litteratur
Norra Mellby kyrka Underhållsplan (2006-08-11), Restaurator AB, Malmö.
Norra Mellby kyrkogård Vård- och underhållsplan (2013), Regionmuseet Kristianstad/
Landsantikvarien i Skåne.
Norra Mellby kyrka: Renovering av vapenhusets tak Antikvarisk medverkan. Regionmuseet
Kristianstad, 2010.
Dahlberg, M och Sjöström, I [red.]. Skåne Landskapets kyrkor, Stockholm:
Riksantikvarieämbetets förlag, 2015.
Karlson, W. Johan Ullberg: en skånsk träskulptör under 1700-talet: http://
kulturarvsdata.se/ raa/fornvannen/html/1929_348, hämtad 2018-02-23.
Länsstyrelsen i Skåne. Kulturmiljöprogram. Hässleholms kommun: https://www.
lansstyrelsen.se/skane/besoksmal/kulturmiljoprogram/oversiktliga-beskrivningar/oversiktligakommunbeskrivningar/
hassleholm.html, hämtad 2021-03-09.
Länsstyrelsen i Skåne. Kulturmiljöprogram. Mellby och Adseke: https://www.
lansstyrelsen.se/skane/besoksmal/kulturmiljoprogram/omraden/mellby-och-adseke.html, hämtad
2021-03-09.
Länsstyrelsen i Skåne. Byggnadsminnen. Norra Mellby skol- och fattighus: https://
www.lansstyrelsen.se/skane/besoksmal/byggnadsminnen/norra-mellby-skol--och-fattighus.html,
hämtad 2021-03-09.
Skånes målerikonservatorer. Livets hjul i Norra Mellby kyrka: http://
skanesmalerikonservatorer.blogspot.com/2015/04/livets-hjul-i-norra-mellby-kyrka.html,
hämtad 2021-03-10.
Norra Skåne. Koppartjuvar stal från kyrka, publicerad 2020-01-08: https://www.nsk.
se/2020/01/08/koppartjuvar-stal-fran-kyrka/, hämtad 2021-03-09.
Riksantikvarieämbetet. Fornsök: https://app.raa.se/open/fornsok/, hämtad 2021-03-09.