ASPÖ KYRKA

Sedan Aspö församling 1888 bildats genom en utbrytning från Nättraby församling uppfördes Aspö kyrka 189091 efter stadsingenjören i Karlskrona Hjalmar Thedenius ritningar, som även ritade den parallellt uppförda kyrkan på Hasslö. Kyrkobyggen, liksom andra byggen, godkändes av Överintendentsämbetet och ritningarna kom i samband med detta ofta att bearbetas av någon av ämbetets arkitekter, i detta fall Axel Lindegren medan hans äldre släkting Agi Lindegren ansvarade för Hasslö kyrka. Bland Axel Lindegrens större verk märks ett antal skol- och ämbetsbyggnader liksom biskopshuset i Växjö och Trollesunds herrgård i Södermanland. Dessutom ansvarade han för en rad större kyrkorestaureringar, däribland Fredrikskyrkan i Karlskrona 1915.

Aspö kyrka uppfördes i nygotisk stil som under andra hälften av 1800-talet var helt förhärskande gällande nyuppförda kyrkobyggnader i landet. Kyrkobyggnaderna präglas av en medeltidsinspirerad arkitektur utförd med moderna byggnadsmaterial som formtegel och betong. Teglet till Aspö kyrka hämtades med roddbåtar från Vörta tegelbruk i Nättraby medan grundstenarna höggs på ön. Taket belades med galvaniserad plåt. Invändigt fick kyrkorummet ett för stilen typiskt brutet panelklätt innertak med figursågade bjälkar medan koret avtäcktes med ett blåmålat stjärnvalv. Långhusets fönster uppges ha haft träspröjs medan korfönstret hade blyinfattat katedralglas med glasmålningar. Det senare finns på ritningar daterade 1906 och har alltså adderats senare. Den första kyrkorgeln installerades inte förrän 1912, även om ett harmonium tycks ha använts några år innan dess. Interiörens nuvarande färgsättning med koret i kraftig rosa ska vara ett återskapande av den ursprungliga färgsättningen. På fotografier från 1915 är väggarna liksom det omvittnat blåmålade valvet vita, vilket bör betyda att en första ommålning skett innan dess.

Den första restaureringen genomförs 1928 och omfattar främst utbyte av vittrade fasadtegel och fogar, bland annat muras västra gaveln och tornets västra fasad om i sin helhet. Tidigare kalkbruk ersätts av kalkcementbruk. Ny vindflöjel sätts upp och därutöver utförs underhållsarbeten som ommålning av tak och kalkning av interiören. Mindre reparationer och underhåll av ljudluckor, fönster och dörrar samt installation av brandstegar genomförs 1949 efter förslag av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Tre år senare elektrifieras kyrkan. Länsarkitekt Samuel Fränne ansvarar för en mer omfattande restaurering 1957, där korets rötskadade trägolv och bjälklag ersätts av betonggjutning och klinker och de ursprungliga fönstren byts ut. Två år senare isoleras innertaket med kutterspån och ytterligare två år senare, 1961, målas interiören om med latexfärg i ny färgsättning. Nytt korfönster i ek med öppningsbar ytterbåge i järn ritat av Eiler Græbe sätts in 1962 och 1966 får kyrkan ny dopfunt.

Klockringning och lucköppning elektrifieras 1975 och tio år senare genomförs en ny fasadrestaurering där vittrat tegel och samtliga fogar byts ut, liksom delar av murkrönens plåtavtäckningar. Denna gång sker murning och fogning med kalkbruk. 1988 förnyas avvattningssystem och dränering. Vid en ombyggnad och renovering 1991 efter förslag av arkitekt Rolf Berg vid K-konsult tas tre kyrkbänkar bort och ett podium byggs i långhusets sydvästra del. I vapenhuset installeras wc och en dörröppning tas upp från koret mot det tidigare bisättningsrummet som omvandlas till skrudkammare, med igensatt ytterdörr. Sakristia och städskrubb får samma dörrblad som skrudkammaren. Kyrkorummet målas om i vad som uppges vara den ursprungliga färgsättningen efter undersökning och färgsättningsförslag av antikvarie Karl-Axel Björkqvist vid Blekinge museum. Dessutom tillkommer ny VA-anläggning. Ny ljudanläggning inköps 1999. Plåttak och avtäckningar målas om med blymönja 1995, 2001 och 2008. 2016 genomförs en omfattande restaurering av exteriören där cirka 9000 fasadtegel byts ut mot nya som specialtillverkats för kyrkan vid Glindows tegelbruk i Tyskland. Därtill läggs nytt plåttak, tornet får nya drag- och midjejärn samt tornluckor och kyrktuppen blästras och målas om. Dessutom putsas tornet om interiört. Någon gång efter upprättandet av kyrkans underhållsplan 2008 har altarets podium och altarringen avlägsnats. Kyrkan har därtill nyligen fått ny ljudanläggning och ett mindre podium har byggts för mixerbordet i långhusets nordöstra hörn.

Interiör
Genom kyrkans huvudentré i öster nås vapenhuset vars golv är belagt med rött tegel i fiskbensmönster. Taket utgörs av orgelläktarens undersida i två nivåer som är klädd med pärlspont och målad i vitt respektive ljusgult. Ytterväggarna är putsade och vitmålade medan innerväggarna i läktarunderbyggnaderna är klädda med stående och diagonalställd panel, vitmålad i västra delen och ljusgult i östra. I syd- och nord öst leder stickbågiga dörrar till trapphus respektive elrum, medan de senare läktarunderbyggnaderna för wc och städskrubb nås via rakt avslutade ramverksdörrar. Även pardörrarna som leder mot kyrkorummet är utförda i ramverkskonstruktion och är liksom kyrkportens panelklädda insida och övriga dörrblad målade i två gula kulörer.

Långhuset har gjutet betonggolv som är omålat i mittgången men gråmålat, om än fragmentariskt, i de flankerande bänkkvarteren. Korets högre golvnivå skjuter ut i långhusets västra del där den ansluter till långhuset genom en två steg hög trappa murad i rött tegel och i övrigt är belagt med rött oktagonalt tegel med kvadratiska mellanstenar i samma material. I söder är denna golvnivå utvidgad genom ett podium av brunfernissade bräder. Väggarna är putsade och vitmålade. Rummet täcks av ett panelklätt tredingstak som vilar på en dekorativt utformad takstolskonstruktion av så kallad hammerbeam-typ, vanligt förekommande inom framförallt den engelska nygotiken. Pärlsponten som indelas av profilerade listverk är gulmålad medan takstolarna är målade i mörkgrönt med detaljer i gult, bland annat genombrutna trepass. Den östra väggen upptas av en hög spetsbågig valvöppning som upptas av den utskjutande orgelläktaren som vilar på åtta pelare med oktagonalt tvärsnitt, av vilka fyra är synliga i kyrkorummet och övriga döljs av en panelklädd vägg med samma utförande som tidigare beskrivits för vapenhuset. Pelarna bär upp ett bjälklag med kraftiga profilerade konsoler på vilket den genombrutna läktarbarriären som indelas av pilastrar vilar. Orgelläktaren är färgsatt i grågrönt och gult.

Koret avskiljs från långhuset av en hög spetsbågig triumfbåge som liksom korets väggar är målad i en kraftig rosa kulör. Golvet är belagt med det oktagonala tegel som beskrivs ovan och taket utgörs av ett vitmålat kryssvalv vars ribbor och smärta pilastrar är gulmålade. Fönstret i väster har innerbåge av ek med blyspröjsade nonfigurativa glasmålningar i grönt, gult och rött. Mot norr och söder leder sentida rakt avslutade ramverksdörrar i stickbågiga nischer till skrudkammare respektive sakristia. Det förra rummet har samma golvnivå som koret, belagt med rött rektangulärt tegel. Väggar och tak är putsade och vitmålade. Sakristian har samma lägre golvnivå som långhuset och golvet är belagt med större kvadratisk klinker. Väggarna är putsade och liksom det panelklädda plana innertaket vitmålade.

Tornet med klockvåningen och kyrkvinden nås via en brant trappa i trä i orgelläktarens nordöstra hörn. Klockvåningen har obehandlat furugolv, vitmenade väggar och är öppet upp i nock mot tornets sadeltak. Via gångbryggor kring klockstolen i furu nås en liten lucka i västväggen som leder in till vinden som endast utgörs av det lilla utrymmet mellan innertak och nock. Takstol och underbrädning är i furu och bjälklaget mot kyrkorummet är isolerat med lös kutterspån.

Inredning och inventarier
Aspö kyrka bevarar i stor utsträckning ursprunglig inredning och inventarier. Om inte annat anges är nedanstående föremål samtida med kyrkan och troligen ritade av Axel Lindegren.

Altaret utgörs av ett blockaltare i trä, uppbyggt i ramverkskonstruktion med spetsbågetema och stående panel i nedre fyllningarna. På bakstycket luckor för förvaring. Målat i ljusgul kulör med marmoreringsmålad altarskiva. Av äldre fotografier har altarets placering ändrats flera gånger i östlig/västlig riktning. Ännu vid upprättande av kyrkans underhållsplan 2008 hade altaret ett två steg högt podium och koret avskärmades av den ursprungliga altarring med spetsbågiga genombrytningar som inte påträffades i kyrkan vid inventeringstillfället 2020. I de äldre fotografierna fungerar det förgyllda klöverbladskors som idag är placerat på golvet bakom altaret som altarprydnad.

Predikstolen är placerad i långhusets sydvästra hörn. Korgen har oktagonal planform men endast fem sidor, vilka är utformade med spetsbågemotiv som bryts av en profilerad gördellist. Hörnen markeras av figursågade listverk och överstycket är profilerat. Det oktagonala och konformade understycket övergår via profilerade listverk till en låg fot med runt skaft och kvadratisk bas. Utmed västra väggen, mot dörren till sakristian i sydväst, leder en trappa vars barriär pryds av lansettbågar enligt samma princip som på korgen. Färgsättningen går likt stora delar av den övriga fasta inredningen i trä i ljusgult med detaljer grågrön, blågrönt och turkos.

Dopfunten i lackad lind är tillverkad av skulptören Nils O. Sandberg, Karlskrona och tillkom 1966 genom en donation från bröderna C.G. och E.J.B. Tobiæson. Den kvadratiska och nedåt avsmalnande cuppan vilar på fyra smala och kannelerade kolonnetter stående på en kvadratisk bas. Cuppan har skuren dekor i högrelief i form av murgröna, änglahuvuden och trepass samt inskriptioner över dopfuntens tillkomst och bibelcitatet Låten Barnen komma till mig. På fotografier från tidigt 1900-tal syns en dopfunt i trä med oktagonal planform.

Den öppna bänkinredningen i brunlaserad furu flankerar mittgången i två kvarter. Ryggstöden är uppbyggda av liggande fasspontpanel medan de utpräglat nygotiska figursågade gavlarna kröns av trepass. Bänkarna har sittdynor klädda med orange linneväv, psalmbokshyllor, klädhängare och fotstöd. Hasslö kyrka har en närmast identisk bänkinredning.

Orgeln med sex stämmor fördelade på en manual och bas är tillverkad av Grönlunds orgelbyggeri i Gammelstad och var fram till 1993 kororgel i Fredrikskyrkan i Karlskrona. Fasaden har ett rakt och enkelt modernistiskt formspråk, trären med piporna bakom jalusiliknande luckor.

Kyrkklockan i malm göts till kyrkans invigning 1891 av K.G. Bergholtz i Stockholm och pryds av bladfriser, girlander, lyror och inskriptioner.

Det välbevarade kyrkorummet med en stor majoritet av ursprunglig inredning och inventarier utgör ett av kyrkans främsta kulturhistoriska värden. Belysningsredskap, psalmnummertavlor, textilier, gudstjänstredskap och andra föremål samtida med kyrkan är därmed också av största betydelse för upplevelsen av helhetsmiljön. Nämnas bör även en oljemålning förställande korsfästelsen som skänktes till kyrkan av Aspö lotsar på 1800-talet samt de två votivskeppen av Karl August Hansson respektive Ingvar Bergljung, vilka symboliserar socknens maritima koppling.

Kyrkans planform utgörs av rektangulärt långhus, lägre och smalare kor i väster med korsarmar inrymmande sakristia och skrudkammare samt ett tvärrektangulärt torn i öster med mindre utbyggnader för trapphus i söder och installationsrum i norr. Utbyggnaderna sträcker sig knappt till tornets halva höjd. Tornets, korets och korsarmarnas hörn markeras av grunda strävpelare som också delar in långhusets tre fönsteraxlar. Samtliga gavelfasader avslutas med trappstegsgavlar, där är en skorsten ingår i långhusets västgavel.

Grundläggning och sockel är utförd i granit medan murverken är murade med rött tegel i kryssförband med rödfärgade fogar. Relativt stora delar av fasadteglet har vid olika tillfällen bytts ut. Tegelfasaderna pryds av ett stort antal slätputsade blinderingar i form av bland annat rundlar, trianglar och grekiska kors. I tornets östfasad syns ett stort klöverbladskors och samtliga trappstegsgavlar utom långhusets har ett centralt hjulkors omgivet av lansettbågar. Frånsett tornutbyggnadernas branta pulpettak utgörs alla takfall av sadeltak, som liksom trappstegsgavlar, strävpelare och solbänkar är avtäckta med rödmålad plåt i skivtäckning.

Tornet har i öster ett framskjutande entréparti med spetsbågig perspektivportal som flankeras av lyktor och två mindre fönsteröppningar i svagt stickbågiga nischer. Kyrkporten nås via en två steg hög trappa i granit och utgörs av en spetsbågig pardörr klädd med brunmålad stående panel och stora dekorativa smidesgångjärn. Entrépartiet avtäcks av rödmålad plåt, över vilket tre högsmala och stickbågigt avslutade fönster i spetsbågiga nischer utgör ljusinsläpp till orgelläktaren. Tornets utbyggnader har spetsbågiga nischer i östfasaderna och mindre fönstergluggar i norr respektive söder. Klockvåningens spetsbågiga ljudöppningar, dubbla i öster och väster och enkla i söder och norr, har rektangulära ljudluckor av grönmålad stående panel. Öppningarnas övre del täcks av fasta partier med samma panel som nedtill avslutas med en sågtandad list. Tornets östgavel kröns av ett smideskors i form av ett hjulkors med kyrktupp.

Långhusets spetsbågiga fönsteröppningar, tre i norr och tre i söder, har sedan Samuel Frännes restaurering 1957 småspröjsade fönster i sex lufter målade i en gulgrå kulör. Sakristians och skrudkammarens fönster åt väster har liknande gestaltning men med fyra lufter. Ytterbågarna har planglas medan de vitmålade innerbågarna har antikglas. Korets västfönster, nytillverkat 1962 med ytterbågar av T-järn i samma kulör som övriga fönster, har däremot en gestaltning som tydligt ansluter till den ursprungliga nygotiska med tre spetsbågar och rundlar. Detta formspråk hade även långhusets, sakristians och skrudkammarens (då bisättningsrum) ursprungligen. Sakristian har en ingång i söder i form av ett stickbågigt dörrblad med panel i lackad ek och sparkplåt i koppar. Dörren täcks av ett stickbågigt skärmtak i röd plåt. Det före detta bisättningsrummet har en stickbågigt avslutad port med två dörrblad klädda med brunmålad stående panel i en tresprångig nisch. Ingången används inte längre, i skrudkammaren är textilskåp placerade framför dörrhålet som enligt ritningarna från restaureringen 1991 skulle muras igen.