GRÄSMARKS KYRKA

KYRKOMILJÖN: Den nuvarande stenkyrkan i Gräsmark, vackert belägen på en utskjutande udde i den långsmala sjön Rottnen, kyrkan uppfördes 1733-39 och ersatte då en 1600-talskyrka i trä.
Bland de äldre byggnaderna i kyrkbyn märks främst två tidstypiska gårdar med ljusa mangårdsbyggnader från 1800-talets senare del. Här finns också den rödmålade sockenstugan som tillbyggts och som nu fungerar som församlingshem. På andra sidan om viken ligger prästgården. Byggnaden, som uppfördes under 1900-talets första hälft, ägs av kyrkan och bebos av församlingens präst.
KYRKOGÅRD: Den äldsta delen av kyrkogården anlades 1664 och omfattade endast ett litet område runt kyrkan. I samband med byggandet av nuvarande kyrka utvidgades kyrkogården ett stycke mot öster 1740. 1794 tillfördes mark på södra sidan. År 1848 inköptes "sjöbackarna" norr om kyrkan och ett område i väster. Härefter utvidgades begravningsplatsen fyra gånger åt söder 1881, 1920, 1938 och 1947. Kyrkogården har renoverats och moderniserats vid flera tillfällen. Med undantag av grusgravarna i ett kvarter sydost om kyrkan har alla grusgravar såtts igen och hägnader av olika slag tagits bort. Av de allmänningar som tidigare funnits på kyrkogården har endast den på 1938 års del kvar något av sitt ursprungliga utseende. Ett mindre område öster om kyrkan har aldrig utnyttjats till begravningar, möjligen därför att den gamla kyrkans grundstenar lär finnas kvar här.
Begravningsplatsen har en oregelbundet rektangulär form med nordsydlig sträckning. Marken är i huvudsak plan men sluttar något i norr och öster mot sjön som här utgör naturlig gräns. I väster och söder avgränsas kyrkogården av stenmur mot bebyggelse. Huvudingången i västra muren har smidda grindar från 1920-talet med evangelistsymbolerna örnen, oxen, ängeln och lejonet som ornament. En lindallé leder in mot kyrkan i väster där några ädelgranar står norr och söder om tornet. Mot sjön i norr och mellan 1938 och 1947 års utvidgningar växer björkar och vid byggnaderna i öster ett stort lärkträd. Ett stycke sydväst om kyrkan finns några förädlade tallar och vid den fyrkantiga platsen med fontän i söder står fyra pilar.
Det mest förekommande träslaget är lind som omger 1947 års utvidgning och står i hörnen på gravkvarteren. Kvarters- och familjegravshäckarna utgörs av hagtorn och måbär. Huvudgångarna till kyrkan i väster och söder är asfalterade liksom gången till husgruppen i öster. De övriga är grusbelagda. Även plattgångar finns mellan gravkvarteren och norr om kyrkan.
Ett kvarter med ett 80-tal häckomgärdade och mönsterkrattade grusgravar sydöst om kyrkan visar hur större delen av kyrkogården såg ur förr. Även två järnstaket finns bevarade sydväst och sydöst om kyrkan. Äldsta gravstenen på ursprunglig plats står på östra delen av gamla kyrkogården över Jonas Gråberg (1772-1837). Några smidda järnkors finns spridda på kyrkogården bl.a. ett till minne av spelmannen Per Jönsson-Lumainen, Lomjansgutten (1816-1875).

KYRKOMILJÖN: Den nuvarande stenkyrkan i Gräsmark, vackert belägen på en utskjutande udde i den långsmala sjön Rottnen, kyrkan uppfördes 1733-39 och ersatte då en 1600-talskyrka i trä.
Bland de äldre byggnaderna i kyrkbyn märks främst två tidstypiska gårdar med ljusa mangårdsbyggnader från 1800-talets senare del. Här finns också den rödmålade sockenstugan som tillbyggts och som nu fungerar som församlingshem. På andra sidan om viken ligger prästgården. Byggnaden, som uppfördes under 1900-talets första hälft, ägs av kyrkan och bebos av församlingens präst.
KYRKOGÅRD: Den äldsta delen av kyrkogården anlades 1664 och omfattade endast ett litet område runt kyrkan. I samband med byggandet av nuvarande kyrka utvidgades kyrkogården ett stycke mot öster 1740. 1794 tillfördes mark på södra sidan. År 1848 inköptes "sjöbackarna" norr om kyrkan och ett område i väster. Härefter utvidgades begravningsplatsen fyra gånger åt söder 1881, 1920, 1938 och 1947. Kyrkogården har renoverats och moderniserats vid flera tillfällen. Med undantag av grusgravarna i ett kvarter sydost om kyrkan har alla grusgravar såtts igen och hägnader av olika slag tagits bort. Av de allmänningar som tidigare funnits på kyrkogården har endast den på 1938 års del kvar något av sitt ursprungliga utseende. Ett mindre område öster om kyrkan har aldrig utnyttjats till begravningar, möjligen därför att den gamla kyrkans grundstenar lär finnas kvar här.
Begravningsplatsen har en oregelbundet rektangulär form med nordsydlig sträckning. Marken är i huvudsak plan men sluttar något i norr och öster mot sjön som här utgör naturlig gräns. I väster och söder avgränsas kyrkogården av stenmur mot bebyggelse. Huvudingången i västra muren har smidda grindar från 1920-talet med evangelistsymbolerna örnen, oxen, ängeln och lejonet som ornament. En lindallé leder in mot kyrkan i väster där några ädelgranar står norr och söder om tornet. Mot sjön i norr och mellan 1938 och 1947 års utvidgningar växer björkar och vid byggnaderna i öster ett stort lärkträd. Ett stycke sydväst om kyrkan finns några förädlade tallar och vid den fyrkantiga platsen med fontän i söder står fyra pilar.
Det mest förekommande träslaget är lind som omger 1947 års utvidgning och står i hörnen på gravkvarteren. Kvarters- och familjegravshäckarna utgörs av hagtorn och måbär. Huvudgångarna till kyrkan i väster och söder är asfalterade liksom gången till husgruppen i öster. De övriga är grusbelagda. Även plattgångar finns mellan gravkvarteren och norr om kyrkan.
Ett kvarter med ett 80-tal häckomgärdade och mönsterkrattade grusgravar sydöst om kyrkan visar hur större delen av kyrkogården såg ur förr. Även två järnstaket finns bevarade sydväst och sydöst om kyrkan. Äldsta gravstenen på ursprunglig plats står på östra delen av gamla kyrkogården över Jonas Gråberg (1772-1837). Några smidda järnkors finns spridda på kyrkogården bl.a. ett till minne av spelmannen Per Jönsson-Lumainen, Lomjansgutten (1816-1875).

KYRKOMILJÖN: Den nuvarande stenkyrkan i Gräsmark, vackert belägen på en utskjutande udde i den långsmala sjön Rottnen, kyrkan uppfördes 1733-39 och ersatte då en 1600-talskyrka i trä.
Bland de äldre byggnaderna i kyrkbyn märks främst två tidstypiska gårdar med ljusa mangårdsbyggnader från 1800-talets senare del. Här finns också den rödmålade sockenstugan som tillbyggts och som nu fungerar som församlingsem. På andra sidan om viken ligger prästgården. Byggnaden, som uppfördes under 1900-talets första hälft, ägs av kyrkan och bebos av församlingens präst.
KYRKOGÅRD: Den äldsta delen av kyrkogården anlades 1664 och omfattade endast ett litet område runt kyrkan. I samband med byggandet av nuvarande kyrka utvidgades kyrkogården ett stycke mot öster 1740. 1794 tillfördes mark på södra sidan. År 1848 inköptes "sjöbackarna" norr om kyrkan och ett område i väster. Härefter utvidgades begravningsplatsen fyra gånger åt söder 1881, 1920, 1938 och 1947. Kyrkogården har renoverats och moderniserats vid flera tillfällen. Med undantag av grusgravarna i ett kvarter sydost om kyrkan har alla grusgravar såtts igen och hägnader av olika slag tagits bort. En del av de allmänningar som tidigare funnits på kyrkogården har endast den på 1938 års del kvar något av sitt ursprungliga utseende. Ett mindre område öster om kyrkan har aldrig utnyttjats till begravningar, möjligen därför att den gamla kyrkans grundstenar lär finnas kvar här.
Begravningsplatsen har en oregelbundet rektangulär form med nordsydlig sträckning. Marken är i huvudsak plan men sluttar något i norr och öster mot sjön som här utgör naturlig gräns. I väster och söder avgränsas kyrkogården av stenmur mot bebyggelse. Huvudingången i västra muren har smidda grindar från 1920-talet med evangelistsymbolerna örnen, oxen, ängeln och lejonet som ornament. En lindallé leder in mot kyrkan i väster där några ädelgranar står norr och söder om tornet. Mot sjön i norr och mellan 1938 och 1947 års utvidgningar växer björkar och vid byggnaderna i öster ett stort lärkträd. Ett stycke sydväst om kyrkan finns några förädlade tallar och vid den fyrkantiga platsen med fontän i söder står fyra pilar.
Det mest förekommande träslaget är lind som omger 1947 års utvidgning och står i hörnen på gravkvarteren. Kvarters- och familjegravshäckarna utgörs av hagtorn och måbär. Huvudgångarna till kyrkan i väster och söder är asfalterade liksom gången till husgruppen i öster. De övriga är grusbelagda. Även plattgångar finns mellan gravkvarteren och norr om kyrkan.
Ett kvarter med ett 80-tal häckomgärdade och mönsterkrattade grusgravar sydöst om kyrkan visar hur större delen av kyrkogården såg ur förr. Även två järnstaket finns bevarade sydväst och sydöst om kyrkan. Äldsta gravstenen på ursprunglig plats står på östra delen av gamla kyrkogården över Jonas Gråberg (1772-1837). Några smidda järnkors finns spridda på kyrkogården bl.a. ett till minne av spelmannen Per Jönsson-Lumainen, Lomjansgutten (1816-1875).

KYRKOMILJÖN: Den nuvarande stenkyrkan i Gräsmark, vackert belägen på en utskjutande udde i den långsmala sjön Rottnen, kyrkan uppfördes 1733-39 och ersatte då en 1600-talskyrka i trä.
Bland de äldre byggnaderna i kyrkbyn märks främst två tidstypiska gårdar med ljusa mangårdsbyggnader från 1800-talets senare del. Här finns också den rödmålade sockenstugan som tillbyggts och som nu fungerar som församlingshem. På andra sidan om viken ligger prästgården. Byggnaden, som uppfördes under 1900-talets första hälft, ägs av kyrkan och bebos av församlingens präst.
KYRKOGÅRD: Den äldsta delen av kyrkogården anlades 1664 och omfattade endast ett litet område runt kyrkan. I samband med byggandet av nuvarande kyrka utvidgades kyrkogården ett stycke mot öster 1740. 1794 tillfördes mark på södra sidan. År 1848 inköptes "sjöbackarna" norr om kyrkan och ett område i väster. Härefter utvidgades begravningsplatsen fyra gånger åt söder 1881, 1920, 1938 och 1947. Kyrkogården har renoverats och moderniserats vid flera tillfällen. Med undantag av grusgravarna i ett kvarter sydost om kyrkan har alla grusgravar såtts igen och hägnader av olika slag tagits bort. Av de allmänningar som tidigare funnits på kyrkogården har endast den på 1938 års del kvar något av sitt ursprungliga utseende. Ett mindre område öster om kyrkan har aldrig utnyttjats till begravningar, möjligen därför att den gamla kyrkans grundstenar lär finnas kvar här.
Begravningsplatsen har en oregelbundet rektangulär form med nordsydlig sträckning. Marken är i huvudsak plan men sluttar något i norr och öster mot sjön som här utgör naturlig gräns. I väster och söder avgränsas kyrkogården av stenmur mot bebyggelse. Huvudingången i västra muren har smidda grindar från 1920-talet med evangelistsymbolerna örnen, oxen, ängeln och lejonet som ornament. En lindallé leder in mot kyrkan i väster där några ädelgranar står norr och söder om tornet. Mot sjön i norr och mellan 1938 och 1947 års utvidgningar växer björkar och vid byggnaderna i öster ett stort lärkträd. Ett stycke sydväst om kyrkan finns några förädlade tallar och vid den fyrkantiga platsen med fontän i söder står fyra pilar.
Det mest förekommande träslaget är lind som omger 1947 års utvidgning och står i hörnen på gravkvarteren. Kvarters- och familjegravshäckarna utgörs av hagtorn och måbär. Huvudgångarna till kyrkan i väster och söder är asfalterade liksom gången till husgruppen i öster. De övriga är grusbelagda. Även plattgångar finns mellan gravkvarteren och norr om kyrkan.
Ett kvarter med ett 80-tal häckomgärdade och mönsterkrattade grusgravar sydöst om kyrkan visar hur större delen av kyrkogården såg ur förr. Även två järnstaket finns bevarade sydväst och sydöst om kyrkan. Äldsta gravstenen på ursprunglig plats står på östra delen av gamla kyrkogården över Jonas Gråberg (1772-1837). Några smidda järnkors finns spridda på kyrkogården bl.a. ett till minne av spelmannen Per Jönsson-Lumainen, Lomjansgutten (1816-1875).

FÖRSAMLING 1995 - GRÄSMARK

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 2867, år 1900: 4096, år 1995: 1251

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Gräsmark utbröts som kapellförsamling ur Sunne socken 1751. År 1796 blev den en annexförsamling.

LÄGE OCH OMGIVNING - Den nuvarande stenkyrkan i Gräsmark, vackert belägen på en udde i sjön Udden nordväst om Sunne, härrör från 1700-talets mitt.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: En träkyrka uppfördes 1662-63. Riven i samband med att en ny kyrka uppfördes strax intill.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den murade kyrkan uppfördes 1733-39 med rektangulärt långhus, tresidigt avslutat korparti samt västtorn. Sakristia vidbyggdes 1762 i nordost.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans murar är putsade, såväl ut- som invändigt samt genombryts av rundbågiga muröppningar. Västtornets flacka huv och lanternin fick nuvarande utformning 1836. Tornhuven är klädd med plåt, långhusets och sakristians tak är skifferbelagda. I samband med en exteriör restaurering 1975 frilades en målad dekoration i röd tegelfärg på hörn och kring muröppningar. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets sydsida. Kyrkorummet framstår efter restaureringen 1924 av arkitekt Gustaf Birch-Lindgren, då förändringar vidtagna år 1874 avlägsnades, som en till utsmyckning och fasta inventarier väl bevarad 1700-talskyrka. Det välvda brädtaket dekorerades 1770 av målaren Erik Jonaeus. Altaruppsatsen utfördes 1753 av Isav Schullström, medan predikstolen, ursprungligen från 1663, omgestaltades 1759. Orgelfasaden tillkom 1858.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1994 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2005.