BLIDSBERGS KYRKA

Kyrkan ligger med koret åt öster på en grusad terrassering inom en närmast rektangulär kyrkogård som är rundad i öster. Kyrkogården omges av en kallmur av gråsten från 1868 (då kyrkogården utvidgades åt väster) som i norr och öster bildar stödmur, i det senare fallet med tre avsatser. Ingången är i väster mitt för kyrkans västport. På muren ligger här två klot av kalksten. I den norra muren finns en trappa med järnräcke. Längs muren löper en rad av gamla askar. Från ingången sträcker sig en kort grusad gång, kantad av tuktade ekar. Gravarna ligger i nord-sydliga rader. I det sydvästra hörnet är det s.k. "Minnenas hörn" med tre runstenar (varav två resta och en skadad). Mot muren står fyra vittrade gravhällar från 1600- och 1700-talet lutade, alla är avtäckta med plåt. En av dem har varit lagd över kyrkoherde Olaus Magnus (död 1651) och hans maka Anna Arvidsdotter. Vidare finns här fragment av porträttgravhäll, några enklare gravstenar från 1600-talet och ett stycke av en romansk lockhäll i granit med inristat Limogeskors. I kyrkogårdens västra del påträffades 1958 en myntdepå från tidigt 1200-tal (vilken nu förvaras i Statens historiska museum). Söder om kyrkogården finns en utvidgning från 1960 som kantas av lövhäckar, utom i väster där det är en kallmur. I dess nordöstra hörn leder en trappa ned till landsvägen och i motsvarande hörn finns en öppning mot parkeringen. Rätvinkliga grusgångar inramar gravkvarteren som kantas av lövhäckar.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var uppförd under romansk tid med långhus, smalare kor och absid av sandstenskvadrar. Troligen under 1300-talet utvidgades kyrkan åt väster och ett torn påbörjades, men överbyggnaden blev enbart av trä. Murverken var av gråsten liksom det vapenhus och den sakristia som också tillkom. Invändigt välvdes kyrkan. 1768 dekorerades valven enligt inskription av Mathias Hasselberg. I 1829 års inventering omnämns dessa dekorationer som "åtskillige osmaklige bilder". Kyrkan revs 1868 efter att under lång tid ha ansetts som förfallen. Byggnadsmaterialet återanvändes i den nya kyrkan. Från den gamla kyrkan härrör även tympanon, två portar, lillklocka och träskulptur.

Kyrkan ligger med koret åt öster på en grusad terrassering inom en närmast rektangulär kyrkogård som är rundad i öster. Kyrkogården omges av en kallmur av gråsten från 1868 (då kyrkogården utvidgades åt väster) som i norr och öster bildar stödmur, i det senare fallet med tre avsatser. Ingången är i väster mitt för kyrkans västport. På muren ligger här två klot av kalksten. I den norra muren finns en trappa med järnräcke. Längs muren löper en rad av gamla askar. Från ingången sträcker sig en kort grusad gång, kantad av tuktade ekar. Gravarna ligger i nord-sydliga rader. I det sydvästra hörnet är det s.k. "Minnenas hörn" med tre runstenar (varav två resta och en skadad). Mot muren står fyra vittrade gravhällar från 1600- och 1700-talet lutade, alla är avtäckta med plåt. En av dem har varit lagd över kyrkoherde Olaus Magnus (död 1651) och hans maka Anna Arvidsdotter. Vidare finns här fragment av porträttgravhäll, några enklare gravstenar från 1600-talet och ett stycke av en romansk lockhäll i granit med inristat Limogeskors. I kyrkogårdens västra del påträffades 1958 en myntdepå från tidigt 1200-tal (vilken nu förvaras i Statens historiska museum). Söder om kyrkogården finns en utvidgning från 1960 som kantas av lövhäckar, utom i väster där det är en kallmur. I dess nordöstra hörn leder en trappa ned till landsvägen och i motsvarande hörn finns en öppning mot parkeringen. Rätvinkliga grusgångar inramar gravkvarteren som kantas av lövhäckar.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var uppförd under romansk tid med långhus, smalare kor och absid av sandstenskvadrar. Troligen under 1300-talet utvidgades kyrkan åt väster och ett torn påbörjades, men överbyggnaden blev enbart av trä. Murverken var av gråsten liksom det vapenhus och den sakristia som också tillkom. Invändigt välvdes kyrkan. 1768 dekorerades valven enligt inskription av Mathias Hasselberg. I 1829 års inventering omnämns dessa dekorationer som "åtskillige osmaklige bilder". Kyrkan revs 1868 efter att under lång tid ha ansetts som förfallen. Byggnadsmaterialet återanvändes i den nya kyrkan. Från den gamla kyrkan härrör även tympanon, två portar, lillklocka och träskulptur.

Kyrkan ligger med koret åt öster på en grusad terrassering inom en närmast rektangulär kyrkogård som är rundad i öster. Kyrkogården omges av en kallmur av gråsten från 1868 (då kyrkogården utvidgades åt väster) som i norr och öster bildar stödmur, i det senare fallet med tre avsatser. Ingången är i väster mitt för kyrkans västport. På muren ligger här två klot av kalksten. I den norra muren finns en trappa med järnräcke. Längs muren löper en rad av gamla askar. Från ingången sträcker sig en kort grusad gång, kantad av tuktade ekar. Gravarna ligger i nord-sydliga rader. I det sydvästra hörnet är det s.k. "Minnenas hörn" med tre runstenar (varav två resta och en skadad). Mot muren står fyra vittrade gravhällar från 1600- och 1700-talet lutade, alla är avtäckta med plåt. En av dem har varit lagd över kyrkoherde Olaus Magnus (död 1651) och hans maka Anna Arvidsdotter. Vidare finns här fragment av porträttgravhäll, några enklare gravstenar från 1600-talet och ett stycke av en romansk lockhäll i granit med inristat Limogeskors. I kyrkogårdens västra del påträffades 1958 en myntdepå från tidigt 1200-tal (vilken nu förvaras i Statens historiska museum). Söder om kyrkogården finns en utvidgning från 1960 som kantas av lövhäckar, utom i väster där det är en kallmur. I dess nordöstra hörn leder en trappa ned till landsvägen och i motsvarande hörn finns en öppning mot parkeringen. Rätvinkliga grusgångar inramar gravkvarteren som kantas av lövhäckar.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var uppförd under romansk tid med långhus, smalare kor och absid av sandstenskvadrar. Troligen under 1300-talet utvidgades kyrkan åt väster och ett torn påbörjades, men överbyggnaden blev enbart av trä. Murverken var av gråsten liksom det vapenhus och den sakristia som också tillkom. Invändigt välvdes kyrkan. 1768 dekorerades valven enligt inskription av Mathias Hasselberg. I 1829 års inventering omnämns dessa dekorationer som "åtskillige osmaklige bilder". Kyrkan revs 1868 efter att under lång tid ha ansetts som förfallen. Byggnadsmaterialet återanvändes i den nya kyrkan. Från den gamla kyrkan härrör även tympanon, två portar, lillklocka och träskulptur.

Kyrkan ligger med koret åt öster på en grusad terrassering inom en närmast rektangulär kyrkogård som är rundad i öster. Kyrkogården omges av en kallmur av gråsten från 1868 (då kyrkogården utvidgades åt väster) som i norr och öster bildar stödmur, i det senare fallet med tre avsatser. Ingången är i väster mitt för kyrkans västport. På muren ligger här två klot av kalksten. I den norra muren finns en trappa med järnräcke. Längs muren löper en rad av gamla askar. Från ingången sträcker sig en kort grusad gång, kantad av tuktade ekar. Gravarna ligger i nord-sydliga rader. I det sydvästra hörnet är det s.k. "Minnenas hörn" med tre runstenar (varav två resta och en skadad). Mot muren står fyra vittrade gravhällar från 1600- och 1700-talet lutade, alla är avtäckta med plåt. En av dem har varit lagd över kyrkoherde Olaus Magnus (död 1651) och hans maka Anna Arvidsdotter. Vidare finns här fragment av porträttgravhäll, några enklare gravstenar från 1600-talet och ett stycke av en romansk lockhäll i granit med inristat Limogeskors. I kyrkogårdens västra del påträffades 1958 en myntdepå från tidigt 1200-tal (vilken nu förvaras i Statens historiska museum). Söder om kyrkogården finns en utvidgning från 1960 som kantas av lövhäckar, utom i väster där det är en kallmur. I dess nordöstra hörn leder en trappa ned till landsvägen och i motsvarande hörn finns en öppning mot parkeringen. Rätvinkliga grusgångar inramar gravkvarteren som kantas av lövhäckar.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var uppförd under romansk tid med långhus, smalare kor och absid av sandstenskvadrar. Troligen under 1300-talet utvidgades kyrkan åt väster och ett torn påbörjades, men överbyggnaden blev enbart av trä. Murverken var av gråsten liksom det vapenhus och den sakristia som också tillkom. Invändigt välvdes kyrkan. 1768 dekorerades valven enligt inskription av Mathias Hasselberg. I 1829 års inventering omnämns dessa dekorationer som "åtskillige osmaklige bilder". Kyrkan revs 1868 efter att under lång tid ha ansetts som förfallen. Byggnadsmaterialet återanvändes i den nya kyrkan. Från den gamla kyrkan härrör även tympanon, två portar, lillklocka och träskulptur.

Kyrkan ligger med koret åt öster på en grusad terrassering inom en närmast rektangulär kyrkogård som är rundad i öster. Kyrkogården omges av en kallmur av gråsten från 1868 (då kyrkogården utvidgades åt väster) som i norr och öster bildar stödmur, i det senare fallet med tre avsatser. Ingången är i väster mitt för kyrkans västport. På muren ligger här två klot av kalksten. I den norra muren finns en trappa med järnräcke. Längs muren löper en rad av gamla askar. Från ingången sträcker sig en kort grusad gång, kantad av tuktade ekar. Gravarna ligger i nord-sydliga rader. I det sydvästra hörnet är det s.k. "Minnenas hörn" med tre runstenar (varav två resta och en skadad). Mot muren står fyra vittrade gravhällar från 1600- och 1700-talet lutade, alla är avtäckta med plåt. En av dem har varit lagd över kyrkoherde Olaus Magnus (död 1651) och hans maka Anna Arvidsdotter. Vidare finns här fragment av porträttgravhäll, några enklare gravstenar från 1600-talet och ett stycke av en romansk lockhäll i granit med inristat Limogeskors. I kyrkogårdens västra del påträffades 1958 en myntdepå från tidigt 1200-tal (vilken nu förvaras i Statens historiska museum). Söder om kyrkogården finns en utvidgning från 1960 som kantas av lövhäckar, utom i väster där det är en kallmur. I dess nordöstra hörn leder en trappa ned till landsvägen och i motsvarande hörn finns en öppning mot parkeringen. Rätvinkliga grusgångar inramar gravkvarteren som kantas av lövhäckar.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var uppförd under romansk tid med långhus, smalare kor och absid av sandstenskvadrar. Troligen under 1300-talet utvidgades kyrkan åt väster och ett torn påbörjades, men överbyggnaden blev enbart av trä. Murverken var av gråsten liksom det vapenhus och den sakristia som också tillkom. Invändigt välvdes kyrkan. 1768 dekorerades valven enligt inskription av Mathias Hasselberg. I 1829 års inventering omnämns dessa dekorationer som "åtskillige osmaklige bilder". Kyrkan revs 1868 efter att under lång tid ha ansetts som förfallen. Byggnadsmaterialet återanvändes i den nya kyrkan. Från den gamla kyrkan härrör även tympanon, två portar, lillklocka och träskulptur.

Kyrkan ligger med koret åt öster på en grusad terrassering inom en närmast rektangulär kyrkogård som är rundad i öster. Kyrkogården omges av en kallmur av gråsten från 1868 (då kyrkogården utvidgades åt väster) som i norr och öster bildar stödmur, i det senare fallet med tre avsatser. Ingången är i väster mitt för kyrkans västport. På muren ligger här två klot av kalksten. I den norra muren finns en trappa med järnräcke. Längs muren löper en rad av gamla askar. Från ingången sträcker sig en kort grusad gång, kantad av tuktade ekar. Gravarna ligger i nord-sydliga rader. I det sydvästra hörnet är det s.k. "Minnenas hörn" med tre runstenar (varav två resta och en skadad). Mot muren står fyra vittrade gravhällar från 1600- och 1700-talet lutade, alla är avtäckta med plåt. En av dem har varit lagd över kyrkoherde Olaus Magnus (död 1651) och hans maka Anna Arvidsdotter. Vidare finns här fragment av porträttgravhäll, några enklare gravstenar från 1600-talet och ett stycke av en romansk lockhäll i granit med inristat Limogeskors. I kyrkogårdens västra del påträffades 1958 en myntdepå från tidigt 1200-tal (vilken nu förvaras i Statens historiska museum). Söder om kyrkogården finns en utvidgning från 1960 som kantas av lövhäckar, utom i väster där det är en kallmur. I dess nordöstra hörn leder en trappa ned till landsvägen och i motsvarande hörn finns en öppning mot parkeringen. Rätvinkliga grusgångar inramar gravkvarteren som kantas av lövhäckar.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var uppförd under romansk tid med långhus, smalare kor och absid av sandstenskvadrar. Troligen under 1300-talet utvidgades kyrkan åt väster och ett torn påbörjades, men överbyggnaden blev enbart av trä. Murverken var av gråsten liksom det vapenhus och den sakristia som också tillkom. Invändigt välvdes kyrkan. 1768 dekorerades valven enligt inskription av Mathias Hasselberg. I 1829 års inventering omnämns dessa dekorationer som "åtskillige osmaklige bilder". Kyrkan revs 1868 efter att under lång tid ha ansetts som förfallen. Byggnadsmaterialet återanvändes i den nya kyrkan. Från den gamla kyrkan härrör även tympanon, två portar, lillklocka och träskulptur.

Kyrkan ligger med koret åt öster på en grusad terrassering inom en närmast rektangulär kyrkogård som är rundad i öster. Kyrkogården omges av en kallmur av gråsten från 1868 (då kyrkogården utvidgades åt väster) som i norr och öster bildar stödmur, i det senare fallet med tre avsatser. Ingången är i väster mitt för kyrkans västport. På muren ligger här två klot av kalksten. I den norra muren finns en trappa med järnräcke. Längs muren löper en rad av gamla askar. Från ingången sträcker sig en kort grusad gång, kantad av tuktade ekar. Gravarna ligger i nord-sydliga rader. I det sydvästra hörnet är det s.k. "Minnenas hörn" med tre runstenar (varav två resta och en skadad). Mot muren står fyra vittrade gravhällar från 1600- och 1700-talet lutade, alla är avtäckta med plåt. En av dem har varit lagd över kyrkoherde Olaus Magnus (död 1651) och hans maka Anna Arvidsdotter. Vidare finns här fragment av porträttgravhäll, några enklare gravstenar från 1600-talet och ett stycke av en romansk lockhäll i granit med inristat Limogeskors. I kyrkogårdens västra del påträffades 1958 en myntdepå från tidigt 1200-tal (vilken nu förvaras i Statens historiska museum). Söder om kyrkogården finns en utvidgning från 1960 som kantas av lövhäckar, utom i väster där det är en kallmur. I dess nordöstra hörn leder en trappa ned till landsvägen och i motsvarande hörn finns en öppning mot parkeringen. Rätvinkliga grusgångar inramar gravkvarteren som kantas av lövhäckar.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var uppförd under romansk tid med långhus, smalare kor och absid av sandstenskvadrar. Troligen under 1300-talet utvidgades kyrkan åt väster och ett torn påbörjades, men överbyggnaden blev enbart av trä. Murverken var av gråsten liksom det vapenhus och den sakristia som också tillkom. Invändigt välvdes kyrkan. 1768 dekorerades valven enligt inskription av Mathias Hasselberg. I 1829 års inventering omnämns dessa dekorationer som "åtskillige osmaklige bilder". Kyrkan revs 1868 efter att under lång tid ha ansetts som förfallen. Byggnadsmaterialet återanvändes i den nya kyrkan. Från den gamla kyrkan härrör även tympanon, två portar, lillklocka och träskulptur.

Kyrkan ligger med koret åt öster på en grusad terrassering inom en närmast rektangulär kyrkogård som är rundad i öster. Kyrkogården omges av en kallmur av gråsten från 1868 (då kyrkogården utvidgades åt väster) som i norr och öster bildar stödmur, i det senare fallet med tre avsatser. Ingången är i väster mitt för kyrkans västport. På muren ligger här två klot av kalksten. I den norra muren finns en trappa med järnräcke. Längs muren löper en rad av gamla askar. Från ingången sträcker sig en kort grusad gång, kantad av tuktade ekar. Gravarna ligger i nord-sydliga rader. I det sydvästra hörnet är det s.k. "Minnenas hörn" med tre runstenar (varav två resta och en skadad). Mot muren står fyra vittrade gravhällar från 1600- och 1700-talet lutade, alla är avtäckta med plåt. En av dem har varit lagd över kyrkoherde Olaus Magnus (död 1651) och hans maka Anna Arvidsdotter. Vidare finns här fragment av porträttgravhäll, några enklare gravstenar från 1600-talet och ett stycke av en romansk lockhäll i granit med inristat Limogeskors. I kyrkogårdens västra del påträffades 1958 en myntdepå från tidigt 1200-tal (vilken nu förvaras i Statens historiska museum). Söder om kyrkogården finns en utvidgning från 1960 som kantas av lövhäckar, utom i väster där det är en kallmur. I dess nordöstra hörn leder en trappa ned till landsvägen och i motsvarande hörn finns en öppning mot parkeringen. Rätvinkliga grusgångar inramar gravkvarteren som kantas av lövhäckar.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var uppförd under romansk tid med långhus, smalare kor och absid av sandstenskvadrar. Troligen under 1300-talet utvidgades kyrkan åt väster och ett torn påbörjades, men överbyggnaden blev enbart av trä. Murverken var av gråsten liksom det vapenhus och den sakristia som också tillkom. Invändigt välvdes kyrkan. 1768 dekorerades valven enligt inskription av Mathias Hasselberg. I 1829 års inventering omnämns dessa dekorationer som "åtskillige osmaklige bilder". Kyrkan revs 1868 efter att under lång tid ha ansetts som förfallen. Byggnadsmaterialet återanvändes i den nya kyrkan. Från den gamla kyrkan härrör även tympanon, två portar, lillklocka och träskulptur.

Kyrkan ligger med koret åt öster på en grusad terrassering inom en närmast rektangulär kyrkogård som är rundad i öster. Kyrkogården omges av en kallmur av gråsten från 1868 (då kyrkogården utvidgades åt väster) som i norr och öster bildar stödmur, i det senare fallet med tre avsatser. Ingången är i väster mitt för kyrkans västport. På muren ligger här två klot av kalksten. I den norra muren finns en trappa med järnräcke. Längs muren löper en rad av gamla askar. Från ingången sträcker sig en kort grusad gång, kantad av tuktade ekar. Gravarna ligger i nord-sydliga rader. I det sydvästra hörnet är det s.k. "Minnenas hörn" med tre runstenar (varav två resta och en skadad). Mot muren står fyra vittrade gravhällar från 1600- och 1700-talet lutade, alla är avtäckta med plåt. En av dem har varit lagd över kyrkoherde Olaus Magnus (död 1651) och hans maka Anna Arvidsdotter. Vidare finns här fragment av porträttgravhäll, några enklare gravstenar från 1600-talet och ett stycke av en romansk lockhäll i granit med inristat Limogeskors. I kyrkogårdens västra del påträffades 1958 en myntdepå från tidigt 1200-tal (vilken nu förvaras i Statens historiska museum). Söder om kyrkogården finns en utvidgning från 1960 som kantas av lövhäckar, utom i väster där det är en kallmur. I dess nordöstra hörn leder en trappa ned till landsvägen och i motsvarande hörn finns en öppning mot parkeringen. Rätvinkliga grusgångar inramar gravkvarteren som kantas av lövhäckar.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var uppförd under romansk tid med långhus, smalare kor och absid av sandstenskvadrar. Troligen under 1300-talet utvidgades kyrkan åt väster och ett torn påbörjades, men överbyggnaden blev enbart av trä. Murverken var av gråsten liksom det vapenhus och den sakristia som också tillkom. Invändigt välvdes kyrkan. 1768 dekorerades valven enligt inskription av Mathias Hasselberg. I 1829 års inventering omnämns dessa dekorationer som "åtskillige osmaklige bilder". Kyrkan revs 1868 efter att under lång tid ha ansetts som förfallen. Byggnadsmaterialet återanvändes i den nya kyrkan. Från den gamla kyrkan härrör även tympanon, två portar, lillklocka och träskulptur.

FÖRSAMLING 1995 - BLIDSBERG

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 491, år 1900: 691, år 1995: 757

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i tätorten vid Ätrans strand. Läget är högt och fritt. Odlingsmarken är koncentrerad till dalgångarna med nordost-sydvästlig sträckning. Socknen är fornlämningstät. Blidsberg, som ligger norr om Ulricehamn, ingår i större riksintresseområde omfattande flera socknar längs Ätrans dalgång.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den medeltida, nu helt raserade stenkyrkan, bestod till sin kärna av långhus och smalare absidkor från 1100- eller 1200-talets första hälft. Från denna återstår nu ett några finhuggna byggnadsdelar samt ett skulpterat tympanonfält, föreställande Agnus Dei (tympanonfältet inmurat i det befintliga tornets innervägg). Medeltidskyrkan hade också sakristia i norr och vapenhus framför sydportalen. Enligt uppgift från 1788 var kyrkan förlängd i väster och tillbyggd med torn. Enligt minnesinskrift på triumfbågsmuren var kyrkan utsmyckad med målningar av Mathias Hasselberg, troligen tillkomna omkring 1770. Från medeltidskyrkan återstår en runristad, egenartad dopfunt, sannolikt från 1200- talet, och flera medeltida träskulpturer. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes, troligen på samma plats.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan är uppförd 1868-69 efter ritningar av byggmästare Fredrik Bergström. Kyrkan och består av långhus med femsidigt korutsprång, sakristia i norr samt västtorn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den nyklassicistiska exteriören har ljust gulputsade fasader med vita hörnlister och rundbågefönster. Tornet kröns av en åttkantig lanternin med spira. Ingång genom tornet. Det ljusa kyrkorummet täcks av ett tredingstak, rutindelat med listverk. Koret är välvt och skiljs från långhuset av en stickbågeformad öppning; det lyses upp av stora fönster på vardera sida om den klassicerande, rundbågeformade altaromfattningen. År 1934 utbyttes det tidigare enkla altarkorset mot arkitekt Knut Nordenskjölds nya altaruppställning, som även innefattade fem träskulpturer från kyrkans gamla predikstol från 1600-talet. Kyrkan genomgick en restaurering 1939, under ledning av arkitekt Ärland Noreen, då den södra ingången igensattes. Rund predikstol från byggnadstiden.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

Kyrkan ligger med koret åt öster på en grusad terrassering inom en närmast rektangulär kyrkogård som är rundad i öster. Kyrkogården omges av en kallmur av gråsten från 1868 (då kyrkogården utvidgades åt väster) som i norr och öster bildar stödmur, i det senare fallet med tre avsatser. Ingången är i väster mitt för kyrkans västport. På muren ligger här två klot av kalksten. I den norra muren finns en trappa med järnräcke. Längs muren löper en rad av gamla askar. Från ingången sträcker sig en kort grusad gång, kantad av tuktade ekar. Gravarna ligger i nord-sydliga rader. I det sydvästra hörnet är det s.k. "Minnenas hörn" med tre runstenar (varav två resta och en skadad). Mot muren står fyra vittrade gravhällar från 1600- och 1700-talet lutade, alla är avtäckta med plåt. En av dem har varit lagd över kyrkoherde Olaus Magnus (död 1651) och hans maka Anna Arvidsdotter. Vidare finns här fragment av porträttgravhäll, några enklare gravstenar från 1600-talet och ett stycke av en romansk lockhäll i granit med inristat Limogeskors. I kyrkogårdens västra del påträffades 1958 en myntdepå från tidigt 1200-tal (vilken nu förvaras i Statens historiska museum). Söder om kyrkogården finns en utvidgning från 1960 som kantas av lövhäckar, utom i väster där det är en kallmur. I dess nordöstra hörn leder en trappa ned till landsvägen och i motsvarande hörn finns en öppning mot parkeringen. Rätvinkliga grusgångar inramar gravkvarteren som kantas av lövhäckar.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var uppförd under romansk tid med långhus, smalare kor och absid av sandstenskvadrar. Troligen under 1300-talet utvidgades kyrkan åt väster och ett torn påbörjades, men överbyggnaden blev enbart av trä. Murverken var av gråsten liksom det vapenhus och den sakristia som också tillkom. Invändigt välvdes kyrkan. 1768 dekorerades valven enligt inskription av Mathias Hasselberg. I 1829 års inventering omnämns dessa dekorationer som "åtskillige osmaklige bilder". Kyrkan revs 1868 efter att under lång tid ha ansetts som förfallen. Byggnadsmaterialet återanvändes i den nya kyrkan. Från den gamla kyrkan härrör även tympanon, två portar, lillklocka och träskulptur.

Kyrkan ligger med koret åt öster på en grusad terrassering inom en närmast rektangulär kyrkogård som är rundad i öster. Kyrkogården omges av en kallmur av gråsten från 1868 (då kyrkogården utvidgades åt väster) som i norr och öster bildar stödmur, i det senare fallet med tre avsatser. Ingången är i väster mitt för kyrkans västport. På muren ligger här två klot av kalksten. I den norra muren finns en trappa med järnräcke. Längs muren löper en rad av gamla askar. Från ingången sträcker sig en kort grusad gång, kantad av tuktade ekar. Gravarna ligger i nord-sydliga rader. I det sydvästra hörnet är det s.k. "Minnenas hörn" med tre runstenar (varav två resta och en skadad). Mot muren står fyra vittrade gravhällar från 1600- och 1700-talet lutade, alla är avtäckta med plåt. En av dem har varit lagd över kyrkoherde Olaus Magnus (död 1651) och hans maka Anna Arvidsdotter. Vidare finns här fragment av porträttgravhäll, några enklare gravstenar från 1600-talet och ett stycke av en romansk lockhäll i granit med inristat Limogeskors. I kyrkogårdens västra del påträffades 1958 en myntdepå från tidigt 1200-tal (vilken nu förvaras i Statens historiska museum). Söder om kyrkogården finns en utvidgning från 1960 som kantas av lövhäckar, utom i väster där det är en kallmur. I dess nordöstra hörn leder en trappa ned till landsvägen och i motsvarande hörn finns en öppning mot parkeringen. Rätvinkliga grusgångar inramar gravkvarteren som kantas av lövhäckar.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var uppförd under romansk tid med långhus, smalare kor och absid av sandstenskvadrar. Troligen under 1300-talet utvidgades kyrkan åt väster och ett torn påbörjades, men överbyggnaden blev enbart av trä. Murverken var av gråsten liksom det vapenhus och den sakristia som också tillkom. Invändigt välvdes kyrkan. 1768 dekorerades valven enligt inskription av Mathias Hasselberg. I 1829 års inventering omnämns dessa dekorationer som "åtskillige osmaklige bilder". Kyrkan revs 1868 efter att under lång tid ha ansetts som förfallen. Byggnadsmaterialet återanvändes i den nya kyrkan. Från den gamla kyrkan härrör även tympanon, två portar, lillklocka och träskulptur.

Kyrkan ligger med koret åt öster på en grusad terrassering inom en närmast rektangulär kyrkogård som är rundad i öster. Kyrkogården omges av en kallmur av gråsten från 1868 (då kyrkogården utvidgades åt väster) som i norr och öster bildar stödmur, i det senare fallet med tre avsatser. Ingången är i väster mitt för kyrkans västport. På muren ligger här två klot av kalksten. I den norra muren finns en trappa med järnräcke. Längs muren löper en rad av gamla askar. Från ingången sträcker sig en kort grusad gång, kantad av tuktade ekar. Gravarna ligger i nord-sydliga rader. I det sydvästra hörnet är det s.k. "Minnenas hörn" med tre runstenar (varav två resta och en skadad). Mot muren står fyra vittrade gravhällar från 1600- och 1700-talet lutade, alla är avtäckta med plåt. En av dem har varit lagd över kyrkoherde Olaus Magnus (död 1651) och hans maka Anna Arvidsdotter. Vidare finns här fragment av porträttgravhäll, några enklare gravstenar från 1600-talet och ett stycke av en romansk lockhäll i granit med inristat Limogeskors. I kyrkogårdens västra del påträffades 1958 en myntdepå från tidigt 1200-tal (vilken nu förvaras i Statens historiska museum). Söder om kyrkogården finns en utvidgning från 1960 som kantas av lövhäckar, utom i väster där det är en kallmur. I dess nordöstra hörn leder en trappa ned till landsvägen och i motsvarande hörn finns en öppning mot parkeringen. Rätvinkliga grusgångar inramar gravkvarteren som kantas av lövhäckar.
ÄLDRE KYRKA - Den gamla kyrkan var uppförd under romansk tid med långhus, smalare kor och absid av sandstenskvadrar. Troligen under 1300-talet utvidgades kyrkan åt väster och ett torn påbörjades, men överbyggnaden blev enbart av trä. Murverken var av gråsten liksom det vapenhus och den sakristia som också tillkom. Invändigt välvdes kyrkan. 1768 dekorerades valven enligt inskription av Mathias Hasselberg. I 1829 års inventering omnämns dessa dekorationer som "åtskillige osmaklige bilder". Kyrkan revs 1868 efter att under lång tid ha ansetts som förfallen. Byggnadsmaterialet återanvändes i den nya kyrkan. Från den gamla kyrkan härrör även tympanon, två portar, lillklocka och träskulptur.