Blekt och deformerat, Hängande, Bleached, Deformed, and Brittle

Textiles are difficult to preserve and exhibit. Fabric and costumes are best kept in a dark place.
But if we do not show the South African Zulu woman’s apricot work robe, the tapestry depicting a political leader or the Kimono from Kyoto, the image of what is hidden in the storage of the Museum will be feeble and incomplete.

Gå förbi monter D fram till monter C. I den vänstra delen av montern hänger tre kvinnoskjortor från ön Sulawesi i Indonesien (föremål 2, 10 & 11). De är gjorda av innerbarken, tapa, från pappersmullbärsträdet.
Skjortorna tillverkas genom flera arbetskrävande moment. Barken skärs av trädet, bärs hem, kokas, sköljs och jäses. Sedan bankas det under flera dagar till ett sammanhängande stycke. Ett vant öra kan genom bankningens rytm höra var i processen tyget befinner sig och om flera personer arbetar tillsammans kan en ljudlig konsert uppstå. Till sist växtfärgas tyget och geometriska mönster skapas.
Barktyget har länge spelat en viktig roll i Indonesien. Med det har man klätt både sina hem och sig själva. Det har använts både till vardags och till fest, och i det har man svept in sina döda.

Liksom resten av världen, är Indonesien en ständigt föränderlig berättelse om öbornas kontakt med Europa och den samtida västerländska populärkulturen. Numera används bomull och andra textilier till den mesta av klädtillverkningen. Men fortfarande kan man i byarna fortfarande höra den rytmiska ljudet från när barktyget tillverkas.

Go past display D to display C. In the left-hand side of the display hang three women's shirts from the island of Sulawesi in Indonesia (items 2, 10, & 11). They are made from the inner bark, tapa, of the paper mulberry tree.
The shirts are produced through several labour-intensive stages. The bark is cut from the tree, carried home, boiled, rinsed, and fermented. Then it's beaten for several days into a cohesive whole. A tuned ear can hear at what point in the process the cloth is at, through the rhythm of the beating, and if several people are working together, a noisy concert can occur. Finally the cloth is plant-dyed and geometric patterns are created.

Bark cloth has long played an important role in Indonesia. People have used it to clothe both their homes and themselves. It's been used for everyday and special occasions, and people have wrapped their dead in it.

Like the rest of the world, Indonesia is a constantly changing story of the islanders' contact with Europe and with contemporary Western popular culture. Nowadays cotton and other textiles are used for most garment manufacturing. But you can still hear, in the villages, the rhythmic sound of the bark cloth being made.