DREVS OCH HORNARYDS NYA KYRKA

Förslaget att uppföra en ny, gemensam kyrka för Drev och Hornaryd väcktes 1831 av
biskopen i Växjö, Esaias Tegnér. Vid sin visitation i Sjösås pastorat ansåg han att de gamla
kyrkorna var för trånga. 1839 fastställdes ett beslut om en gemensam kyrka för de tre
socknarna i Sjösås pastorat, även denna gång på Tegnérs uppmaning. På församlingarnas
begäran upphävdes dock beslutet och man återgick till det äldre förslaget. När det gällde att
genomdriva förslaget om nybyggnad av kyrkorna i Sjösås var det alltså, som i de flesta fall
under Tegnérs episkopat, biskopen själv och inte församlingen som var initiativtagare och
drivkraft. Under Tegnérs tid som biskop i Växjö slutfördes många gånger under hårt
motstånd från församlingarna 29 nybyggnader. Många andra projekterades, men kom i
likhet med Drevs och Hornaryds nya kyrka att stå färdig först under senare hälften av 1800-
talet. Tegnér dirigerades inte bara av praktiska önskemål utan även av ideologisk övertygelse.
I medeltidskyrkornas dunkla och rikt smyckade rum befästes lätt gammal vidskepelse och
övertro. Empirekyrkan, som med sin stora, ljusa och lugna predikosal innebar en helt ny form
av kyrklig arkitektur, motsvarade däremot de nya idealen om ljus och klarhet.
Den nya gemensamma kyrkan för Drev och Hornaryd uppfördes först 1866-67 och invigdes i
november 1868. Liksom i Sjöås uppstod en långvarig tvist om var den nya kyrkans blivande
plats. De tidigare diskuterade alternativen Grännastämma, Broaryd och Drev utökades 1847
med ett fjärde, nämligen Möllekull dit kyrkvägen ansågs vara bekvämare och utan besvärliga
backar. Dessutom var den senare platsen mera belägen i församlingens mitt, cirka två
kilometer nordost om Drevs gamla kyrka. Det aktuella området i Möllekull inspekterades och
godkändes av arkitekten Theodor Ankarswärd i Växjö. Först 1852 fastställdes Möllekull som
plats för den nya kyrkan och Ankarswärd fick i uppdrag att göra ritningar. Meningen var att
den nya kyrkan skulle vara uppförd senast år 1863. Grundarbetena för kyrkan påbörjades
1862 och i augusti samma år var grunden lagd. Kyrkan färdigställdes 1866-67 och
grundströks invändigt följande år. 1870 hade man råd att måla fönster och dörrar och åtta år
senare målades kyrkan slutligen ut- och invändigt. En sockenstuga byggdes mitt emot kyrkan.
Denna användes även som lärarbostad till närbelägna (nu rivna) folkskolan.

Kyrkobyggnaden är orienterad i
norr-söder med det lanterninförsedda tornet i norr. Planen visar en rektangulär salkyrka med
halvrunt korutsprång i söder samt utbyggd sakristia i öster. Därmed följde Theodor
Ankarswärd Överintendentsämbetets klassiska kardinalregel, att eftersträva största möjliga
symmetri i planen. Ankarswärd ritade en ganska traditionell nyklassicistisk kyrkobyggnad,
som till plan och utformning endast marginellt avviker från det av C. G. Blom Carlsson 1851
utarbetade förslaget till ny kyrka i Sjösås. Flera detaljer till exempel exteriörens
rundbågefris, den kraftiga betoningen av tribunbågen, absidens utformning med valvribbor,
halvkolonner och rundfönster visar emellertid att den något yngre Ankarswärd även
influerats av den medeltidshistoricism som uppstod under allmänt medeltidssvärmeri vid
mitten av 1800-talet.
Kyrkan är byggd i sten och de vitkalkade väggarna är spritputsade med slätputsade listverk
samt partier runt portaler och fönster. Taket är sedan 1995 lagt med tegel.