Väckelsångs Kyrka

Stommen utgörs av sten som är in- och utvändigt putsad. Huvudingången är placerad i det i öster liggande tornet. Den rektangulära sakristian i väster har en egen ingång och på södra långhusväggens mitt är en portal placerad. Tornlanterninen är av enklaste utformning med täckande brädpanel och urverk. Lanterninen kröns av ett kors utan förgyllning, enligt en vedertagen förklaring hålls korset svart till minne av en under byggarbetet avliden hantverkare. De vitkalkade fasaderna är spritpustade med begränsat inslag av slätputsade omfattningar och listverk, koncentrerat till huvud- och sidoentré, medan sockeln är avfärgat i grått.

Taktäckningen på långhus, sakristia och torn består av falsad kopparplåt. Vid långhusets västra gavelspets återfinns en mindre, kopparinklädd skorsten. Häng- och stuprännor är även de tillverkade av koppar.

Kyrkan har på sin norra långhusvägg fem stora fönster och på sin södra fyra. Sakristian har två dylika fönster och så även tornet. Dessa tretton fönster är konstruerade med korspost med vardera fyra bågar. De två översta förenas i en rundbåge och innehar fyra rutor per båge medan de två nedre har tio rutor vardera. Fönstren är brunmålade och har solbänkar av kopparplåt. Ovanför huvudentrén sitter ett runt, spröjsat fönster medan man på motsvarande plats vid sidoentrén placerat ett ovalt, spröjsat fönster. Ovanför entrén till sakristian sitter ett traditionellt rundbågat fönster med fyra rutor i vardera bågen.

Ett udda inslag utgör den förgyllda kungakronan på svart botten som är uppsatt på långhusets sydöstra gavelparti. Kronan murades in som minne efter kronprins Oscar I besök 1826 då han lade en byggsten i det pågående arbetet.

Tornet har sammanlagt fem ljudluckor, två mot öster och en i de andra väderstrecken, bestående av liggande träpanel. I norr och söder finns ett skottgluggsliknande ljusinsläpp utan glastäckning som ger visst ljus till ena tornkammaren. På den östra tornsidan, strax under ljudluckorna, har årtalet 1828 markerats med kraftiga järn. Runt tornkroppen sitter även ett antal högst enkla ankarjärn.

Källarnedgången som ligger på sakristians nordsida täckes 1999 om varvid en helt ny byggnadskropp tillkom. Fasaden spritputsades och taket belades med koppar. Kyrkans exteriör är överlag mycket enkel där fasaderna exempelvis saknar inslag av dekorativa putsdetaljer. Huvudentrén är egentligen den enda sektion där ett uttalat förskönande av formspråket är påtagligt. Dubbelporten är klädd med koppar där två större figurer, troligtvis Mose och Jesus, har punsats in i plåten. Portomfattningen utgörs av en kraftig rusticering med ett överskjutande, kopparklätt, takutsprång. I direkt anslutning till takutsprånget är en minnessten, innehållandes ett längre förgyllt textstycke, placerad i en nisch. Lydelsen är följande: Under Konung Carl XIV Johans regering lades den 6 aug.1827 av Oscar Sveriges och Norriges kronPrins grundvalen till denna kyrka som fullbordades 1829. Kommer, och låter os gå up på Herrans berg till Jacob Guds hus, at Han låter oss fina vägar och vi vandre på Hans stigar. Ef:2:3.

Sidoentrén har enkel slätputsad omfattning med ett kort, kopparklätt, takutsprång. Portarna är kopparklädda med saknar motsvarande dekorationer som förekommer på huvudentrén. En stenlagd handikappramp tillkom 1998. Sakristians entré saknar helt omfattning men porten är liksom övriga kopparklädd.

Väckelsångs kyrka ligger monumentalt placerad på en höjd invid ortens norra infart. Cirka en kilometer nordost om dagens kyrkplats låg den medeltida kyrkan, detta område är idag ödekyrkogård. Redan i slutet av 1700-talet beställdes nya ritningar för en större kyrka då befintlig kyrka dömdes ut. Byggstarten dröjde dock och först 1826 inleddes arbetet där ritningsunderlaget hade framställts av Jakob Wilhelm Gerss vid Överintendentsämbetet (ÖIA). Församlingen framförde dock krav på att exteriören i större utsträckning skulle efterlikna den just påbörjade kyrkan i Nöbbele. Resultatet blev ett mellanting där varken Nöbbele kyrka eller ritningarna från ÖIA helt överensstämmer med den färdigställda exteriören.

I samband med att kronprins Oscar passerade Väckelsång murade denne år 1827 in en väggsten och i juni 1832 kunde domprosten Heurlin inviga den nya kyrkan. Den exteriöra karaktären är högst enkel men samtidigt typisk för de ideal som rådde vid tidpunkten. Interiörens ljusa färgsättning är till stor del ett verk från tidigt 1990-tal medan dekorativt måleri i tak och kor härstammar från en större restaurering 1907. Kyrkorummet har förändrats ett flertal gånger men ger trots allt ett förhållandevis enhetligt intryck.

Kyrkogården ligger söder om kyrkan i en enhetlig rektangulär öst-västlig sträckning. Området direkt väster om kyrkan domineras av ett större järnåldersgravfält med ett femtiotal fornlämningar och invid gravfältet ligger hembygdsgården med flera olika byggnader. Hit flyttades 1971 det kyrkstall från 1924 som tidigare hade stått strax öster om kyrkan.

Exteriöra förändringar

Det är framförallt fyra påtagliga förändringar som utförts under 1900-talet som inverkat på exteriörens karaktär. Hela taket täcktes 1955 om med kopparplåt men i alla fall sedan 1907 har taktäckningen utgjorts av plåt, troligtvis av järn, varav förändringen får anses som begränsad. Vid 1966-67 års restaurering tillkom nya portar (eventuellt ombyggnad av befintliga) som var kopparklädda där huvudentréns dörrar även försågs med punsade figurdekorationer. Härmed skedde ett uttalat försök att försköna exteriören vilket bröt mot kyrkans ytterst enkla utformning.

Den mindre byggnadskropp som tillkom 1999 då nedgången till källaren byggdes in ligger närmast dold vid kyrkans nordvästra hörn och får anses som väl anpassad och smälter in i rådande fasadstruktur.

Den åtgärd som främst bör anses som karaktärsförändrande där intrycket av kyrkan påverkats negativt ifråga om estetik är lanterninfönstrens täckande vilket skedde 1956. Då installeras tornur och de smäckra, tätspröjsade, fönstren erhåller en brunmålad brädtäckning. Dessa är dock till vissa delar bevarade och kan skådas på ursprunglig plats uppe i lanterninen.

Ytterligare ett ingrepp, som emellertid är svårare att bedöma, utfördes 1907 då enligt uppgift nya fönster tillkom. Om dessa konstruerades som kopior eller fick en annorlunda utformning går inte att avgöra. Fönstren får ändå anses som högst traditionella och passande i sitt utseende varför åtgärden eller stilen inte är att beklaga.