ramnäs kyrka

Kyrkan är omfångsrik, utbyggd i etapper men med ett enhetligt, sammanhållet yttre. Planen är nära nog kvadratisk, till två tredjedelar bestående av mitt- och sidoskepp, till en tredjedel av kor och flankerande smårum med rundade hörn i öster. Mot väster är torn med vapenhus.

I västra långhusgaveln, sammanbyggd med tornet, finns medeltida naturstensmurverk bevarade. Även södra sidoskeppet från 1685-87, koret och norra sidoskeppet från 1791-92 är till större delen murade av natursten, tegelmur dock i de västra gavlarna, murkrön och muröppningar. Tornet är till större delen tegelmurat.

Sockeln består av stora naturstensblock i bruk, sedan 1975 oputsad vilket gör att den ligger indragen från murlivet ovanför. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i oxidgul nyans, medan omfattningar och takfot är slätputsade vita. Murarna genombryts av stora rundbågiga fönsteröppningar. Fönstrens gråmålade ytterbågar är från 1840-talet, har täta spröjsverk och handsmidda beslag. På norra, västra och södra sidorna finns stora portaler med dörrar i ek och omfattningar av putsrustik. Koret framhävs i den breda byggnadskroppen av en grund risalit med vikt takfotslist i hörnen. Långhusets tre skepp förenas under ett gemensamt kopparklätt sadeltak, som i öster rundas av över hörnrummen och övergår i ett brutet valmtak över koret.

Tornet har likadan fasadputs som långhuset, därtill prydd med vita blinderingar. På tornets murkrön är rest en åttakantig trälanternin i två avsatser, utvändigt plåtklädd och målad med svart och vit oljefärg. Lanterninen kröns av lökformig kopparklädd kupol, samt spira av smidesjärn med en förgylld tupp.

Kyrkorum och angränsande rum har putsade väggar med kvastad yta, avfärgade i gråvit nyans. Över mittskeppet är ett högt putsat trätunnvalv, slaget 1792 och sedan 1975 målat ljusblått med mörkare blå band. Valvet vilar på fyra kraftiga, runda kolonner. Sidoskeppen har platta trätak från samma tid, putsade och målade ljusrosa.

Fönstren har sedan 1937 innerbågar med blyinfattade blå, rosa och ofärgade antikglasrutor. Golvet består av kilsågade, fernissade furubräder och utmed väggarna en fris av stålslipad cement. I koret ligger grön heltäckningsmatta. Bänkinredningens gavlar och överstycken är sedan 1975 strålaserade i beige nyans med förgyllda detaljer, medan bänkryggar och sitsar är blå.

En predikstol från 1799, pärlgrå och prydd med förgyllda bildhuggeriarbeten, står längst fram på mittskeppets södra sida med murad trappuppgång från sakristian. Altaruppsatsen är från samma tid, med agatfärgade speglar inom förgyllda lister och på detta ett förgyllt kors, samt marmorerad båge runt korfönstret. Orgelfasaden är från 1832, medan orgelläktarens ljusgröna barriär fick nuvarande utseende 1937 då läktaren förstorades.

Troligen uppfördes Ramnäs kyrka på 1400-talet. Den ursprungliga kyrkobyggnaden omfattade långhus murat av natursten och brant sluttande, spånklätt sadeltak, samt sakristia utbyggd mot norr. Klockstapel fanns sannolikt på ett tidigt stadium.

År 1653 tillbyggdes vapenhus på västra långhusgaveln och över kyrkorummet slogs ett trätunnvalv, klätt med hyvlade bräder som bemålades med bibliska motiv. 1685-87 tillbyggdes södra sidoskeppet. Bygget av ett västtorn över vapenhuset inleddes 1713 och tycks ha pågått i många år. Tornet kompletterades 1740 med sin nuvarande lanternin och lökformig kupol, ett arbete under ledning av specialiserade byggmästaren Anders Boman från Köping. Därmed kunde klockorna flyttas från den då förfallna klockstapeln.

Vid nästa stora om- och tillbyggnad 1791-92 fick kyrkan sitt alltjämt befintliga omfång. Dåvarande sakristian mot norr revs och norra sidoskeppet tillbyggdes, symmetriskt med det södra. Kyrkans östparti förlängdes för att rymma ett nytt kor, därtill vidbyggt med flankerande sidopartier med rundade ytterväggar. Över mittskeppet byggdes ett nytt högre tunnvalv i trä, som putsades. Sidoskeppen fick platta, putsade trätak. Mellan mittskepp och sidoskepp murades fyra kraftiga kolonner på postament. Kyrkans utbyggnad skedde efter ritningar av byggmästare Johan Sundberg, mer känd för att ha ritat rådhuset i Sala.

Åren efter utbyggnaden iordningställdes kyrkorummet successivt. År 1799 hade valv och väggar vitlimmats och en ny bänkinredning blåmålats. En predikstol färdigställdes på brukspatron Tersmedens bekostnad och ett altare på brukspatron Schenströms. Stort orgelverk av den kände Per Zacharias Strand tillkom 1832.

Åren 1843-46 ersattes yttertakets dåvarande spåntäckning med järnplåt, lanterninen plåtkläddes och alltjämt befintliga fönstersnickerier blev insatta. Från denna tid är också de tidigaste uppgifterna om att kyrkans fasader färgsatts i gult och vitt. År 1887 omlades golven, altarrunden ombyggdes och kyrkorummet fick sin nuvarande, öppna bänkinredning, tillverkad av lokalt verksamme snickaren Per Olof Östling. Bänkarna var från början ekådrade, men vid stor in- och utvändig upprustning 1937 målades de istället ljusgröna. Då blev också orgelverket från 1832 mekaniserat och läktaren utvidgad. Kyrkorummets vedeldade kaminer revs ut för att ersättas med vattenburen centralvärmeanläggning, vars panncentral placerades i sidoutrymmet söder om koret.

1954 ersattes yttertakets mer än 100-åriga järnplåtar med kopparplåt och fasaderna renoverades återigen. Vid nästa renovering 1975 klistrades juteväv över putsytorna i kyrkorummets tak, mittskeppets valv målades ljusblått med mörkare band och sidoskeppens tak målades ljust rosa. En yttre förändring var att sockelputsen bilades bort och sockeln sedan dess bara varit fogstruken. Vid yttre renovering 2004 ersattes yttertakets kopparplåt från 1954 med ny, som lades dubbelfalsad. Fasaderna lagades och avfärgades. Motivmålade panelbräder från 1653, som varit uppsatta som panel för plåttaket, blev nedtagna. De mest välbevarade placerades för allmän åskådan i kyrkorummet medan resterande sattes upp inne i kyrkvinden.

För specifik information om respektive händelse med årtal, upphovsmän och källa, se bifogad PDF med bifogad händelselista.

Källor och litteratur

Otryckta källor

Riksantikvarieämbetets antikvarisk-topografiska arkiv (ATA)
Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900.

Landsarkivet i Uppsala (LAU):
Kyrkbok liber eclesice Ramnesium L1: nr 1
Sockenstämmoprotokoll från 1600- och 1700-talen

Ramnäs församlingsarkiv (RF):
Volym O Ia 1: Handlingar rörande restaurering av Ramnäs kyrka 1937
Volym O Ia 3-4: Handlingar från restaurering av Ramnäs kyrka 1975

Riksarkivet (RA): Överintendentsämbetet huvudarkivet; ritningssamlingen och skrivelser

Västmanlands läns museums arkiv (VLM): Fotografier, skrivelser

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E IV a: volym 66 a & b, Visitationsprotokoll 1685, 1740, 1742 och 1783
Västerås domkapitel E IV b: 87, Visitationsprotokoll från 1800- och 1900-talet
Västerås domkapitel F III a: 29, Visitationsprotokoll 1780

Litteratur

Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Västmanlands kyrkor i ord och bild -
Förlag: Staffan Björklund 2000
Berggren, Bonzo: Kyrkorna i Västmanlands län: en presentation i text och bild
över samtliga kyrkor tillhörande Svenska kyrkan,
utgiven av Västmanlands nyheter - Västerås 1982
Kyrkobyggnader 1760-1860, Del 5 - Sveriges Kyrkor (under utgivning 2004)
Ramnäs kyrka en kort historik Stockholm 1958
Sandberg, Eiwor: Ramnäs kyrkomiljö söder om själva brukssamhället/Tidernas kyrkplatser, utgiven av Västmanlands läns museum 1998, s 68-73/
Wigardt, Astrid: Ramnäs kyrka öppnas åter i morgon efter slutad restaurering
/VLT 22/5 1937/