Latikbergs kyrka

Kyrkan är uppförd i trä med regelverkskonstruktion år 1934. Den ritades av arkitekt Karl Martin Westerberg, som var knuten till Byggnadsstyrelsen, och byggdes av ett arbetslag från orten under ledning av Adolf Söderlind, Vilhelmina. Med ett brett torn i väster, rektangulärt långhus och indraget kor i öster, samt utskjutande sakristia (numera serveringsrum) i nordost har kyrkan en traditionell form. Lite ovanligt är att det indragna koret ryms inom byggnadskroppen med lägre flankerande byggnadsdelar. Än mer originell är tornavslutningen. Ovanpå den lätt indragna ljudvåningen staplas tre betydligt mindre åttkantiga lanterniner som stegvis blir mindre och överst kröns av glob och kors. Arkitektens tanke var att den skulle påminna om en fjällgran. Bortsett från denna tornavslutning har kyrkan en 20-talsklassicistisk stil. Långhusets flacka sadeltak liksom tornets takfall är täckta av falsad skivplåt. Fasaderna täcks av vitmålad stående locklistpanel. De rektangulära fönstren sitter i liv med fasaden, har tunna omfattningar och är indelad med små spröjsar. Långhusets fönster kröns av svagt utskjutande horisontella överstycken. Entrén i tornets västfasad är också påtagligt enkel, med en djupt indragen dörr klädd med kopparplåt, enkelt foder och en tresidig brun trappa. En bit ovanför entrén sitter ett runt spröjsat fönster.

Utvändigt har kyrkan inte förändrats särskilt mycket sedan byggnadstiden. Vid restaureringen 1960 byggdes ett lägre doprum till mellan det ursprungligen utskjutande koret och långhuset i sydost, lite som en pendang till sakristian i norr, fast i liv med befintliga ytterväggar. Det mindre södra korfönstret, som ersattes av en dörr mot doprummet, flyttades till södra långhusväggen. Istället fick koret dagsljus genom att den höga rundbågiga nisch som fanns inne i koret gjordes om till ett fönster. Eftersom uppvärmningen byttes från kamin till el revs också den kraftiga skorstenen mellan koret och sakristian i nordost. Utöver det är den största förändringen bytet av takmaterial från enkupigt tegel till dubbelfalsad skivtäckt plåt som gjordes 1991.

Invändigt upptar vapenhuset hela tornets bredd och får därför in ljus från båda sidofönstren. Det är också målat i ljusa färger, med ljusgult på väggarna och ljust blågrått på spegeldörrar, foder och socklar. Att vapenhuset är så pass autentiskt och välkomnande upplever man som en stor kvalitet. Kyrksalen är enskeppig med ett smalare korparti i öster. Väggarna täcks av ljust grågrön liggande slätspontad panel, medan korets fondvägg har en mörkare grön färg. Innertaket, i form av ett mycket flackt sadeltak, har gråvit panel. Den smala, profilerade valvlisten är ljust olivgrön. Golvet av smala furubräder är slipat och lackat. I koret ligger ekstavsparkett i fallande längder. Bänkinredningen är öppen och har rektangulära gavlar med speglar. Bänkarna går helt i vinrött utom gavlarnas överliggare som är målade i gråblått. Koret är uppbyggt med ett trappsteg. På norra sidan finns en enkelt utformad tresidigt rektangulär predikstol i naturfärgad bok. På södra sidan finns en mörkbrun flygel, ett litet bord, två stolar och enkel vit nummertavla. Altarringen är enkel och rak med närmast triangulära vitmålade gavlar och en barriär av naturfärgad bok. Särskilt dras uppmärksamheten mot det stora modernistiska korfönstret med tre rosor, stjälkar och blad i färgstarka röda kulörer. Det är skapat av konstnärinnan Berta Hansson 1960. Läktaren i väster upptar endast den mittersta delen av väggen och är gestaltad som en balkong utan pelare. Barriären täcks av fjällpanel, målad i benvit färg, och är höjd med ett gallerverk av naturfärgad bok. Belysningen utgörs av enkla ljuslampetter på väggarna samt två malmkronor i mittgången. De senare har en traditionell utformning men kröns på tidstypiskt sätt av örnvingar.

Interiören har genomgått relativt stora förändringar sedan byggnadstiden, framförallt vid restaureringen 1960 under ledning av kyrkans ursprungliga arkitekt, K.M. Westerberg. Korets ombyggnad och den nya färgsättningen var de förändringar som påverkade kyrkans karaktär mest. Som tidigare nämnts tillkom nu korfönstret och ett doprum (senare förråd och numera sakristia) söder om koret. Ursprungligen var predikstolen inrättad som ett rum på södra väggen, där man gick in från koret och sedan uppför en trappa och kom ut genom en trappstegsformad öppning på en liten avsats mot kyrkorummet. Den trappstegsformade öppningen hade en direkt parallell i den trappstegsformade tornavslutningen. Mellanväggarna till detta predikstolsrum revs nu och istället byggdes en ny enkel predikstol på norra sidan, sedan man rivit kaminen som varit placerad där. Framför den satt det dekorativa galler som nu hänger på väggen i serveringsrummet i gamla sakristian. Effekten av att murstocken och det gamla predikstolsrummet revs var att det tidigare rätt djupa och långsmala koret blev bredare och därför uppfattas som mindre djupt. Korutrymmet ökades ytterligare genom att två bänkrader togs bort på varje sida. Altarringen byggdes också om. Även den hade ursprungligen en ovanlig form med två parallella knäfall i kyrkans längdriktning och helt öppen framåt. Detta arrangemang ersattes av den nuvarande raka altarringen som på mer traditionellt sätt är parallell med korväggen. Ett nytt altare av tegel med skiva av granit tillkom och korgolvet lades om med ekstavsparkett. Kyrkorummet målades om med en delvis ny och mer koloristisk färgsättning. Taket blev vitt och de målade stjärnorna som tidigare prydde taket målades över. Väggarna fick en något ljusare kulör och korets gavelvägg blev grön. Bänkarna, som ursprungligen varit bruna med vita gavlar, målades i vinröd färg.

År 1994 anordnades pentry i anslutning till sakristian, som förvandlades till serveringsrum. En ny sakristia inreddes i förrådsutrymmet till höger om altaret. Fem år senare togs de två nedersta bänkraderna på varje sida i kyrkorummet bort, för att ge plats för en ljusbärare på södra sidan. På norra sidan finns ljusa bord och stolar med möjlighet att inta kyrkkaffet även i kyrkorummet.

Kyrkan är uppförd i trä med regelverkskonstruktion år 1934. Den ritades av arkitekt Karl Martin Westerberg, som var knuten till Byggnadsstyrelsen, och byggdes av ett arbetslag från orten under ledning av Adolf Söderlind, Vilhelmina.

Utvändigt har kyrkan inte förändrats särskilt mycket sedan byggnadstiden. Vid restaureringen 1960 byggdes ett lägre doprum till mellan det ursprungligen utskjutande koret och långhuset i sydost, lite som en pendang till sakristian i norr, fast i liv med befintliga ytterväggar. Det mindre södra korfönstret, som ersattes av en dörr mot doprummet, flyttades till södra långhusväggen. Istället fick koret dagsljus genom att den höga rundbågiga nisch som fanns inne i koret gjordes om till ett fönster. Eftersom uppvärmningen byttes från kamin till el revs också den kraftiga skorstenen mellan koret och sakristian i nordost. Utöver det är den största förändringen bytet av takmaterial från enkupigt tegel till dubbelfalsad skivtäckt plåt som gjordes 1991.