HÄSSELBY GÅRD

Hässelby Gård
Tunnelbanan närmar sig Hässelby Gård, svänger över Lövstavägen och viker av ner mot Mälaren genom gammal skogsmark och jordbruksbygd. Här ligger tunnelbaneförorten Hässelby Gård, en modern förort som ändå hunnit få nästan femtio år på nacken.

Planering och byggande
När de stora planerna gjordes upp för hur Stockholm skulle byggas ut på 1950-talet var man väl medveten om att tunnelbanan var en förutsättning för den fortsatta utbyggnaden. Utan en snabb förbindelse till stadens centrum gick det inte att bygga förorter. I rask takt växte så förorterna längs tunnelbanans "gröna" linje upp och i Hässelby Gård pågick byggandet som mest under åren 1954 och 1955. Här skulle de många trångbodda familjerna i innerstaden och de stora skaror som flyttade till Stockholm från hela landet finna moderna bostäder.

Hässelby Gård tillhörde den grupp av förorter som ingick i området Stor-Vällingby där de boende förväntades utnyttja de möjligheter till service som skapades i Vällingby Centrum. Ansvarig för planeringen var stadsplanedirektören Sven Markelius, som till hjälp med generalplanerna hade arkitekten Göran Sidenbladh. Detaljplanerna utarbetades av bl a arkitekterna Carl-Fredrik Ahlberg, Göran Sidenbladh och H.H. Uddenberg 1952. Arkitekterna var medvetna om att de under dessa år skapade ett nytt sätt att bygga förorter som skulle vara bättre och mer stimulerande anlagda än 1930-talets smalhusstadsdelar, vilka hade mött kritik från arkitektkåren för sin enformighet. Vid tunnelbanestationen finns ett affärscentrum och Hässelbygårdsskolan, vars aula, "Prisma", även fungerar som biograf. Ute i bostadskvarteren fanns från början ett stort antal småbutiker. Att miljön som helhet hade stor betydelse framgår av att ett flertal trädgårdsarkitekter anlitades för markarbetena i stadsdelen.

Yttre miljö och arkitektur
Bostadshusen är grupperade med omväxlande höga punkthus och låga bostadshus kring skyddade gårdar, som rymmer både lekplatser och bergknallar med björkar och tallar. En del av husen har blivit mycket uppmärksammade som t ex Hässelby familjehotell vid Ormängsgatan 43-71. De 17 olika byggnaderna i detta kollektivhus ritades av arkitekten Carl-Axel Acking och uppfördes av byggmästaren Olle Engkvist 1954. Här fanns allt man kunde önska: välplanerade, moderna lägenheter i olika storlekar, några etagelägenheter, fotoateljé, snabbköp, damfrisering, skrädderi, blomsteraffär, kyrksal, motionshall, vinterträdgård, festvåning, gemensam matsal/restaurang, bensinstation och mycket annat. Utemiljön formgavs av trädgårdsarkitekten Walter Bauer. Ormängstorgets trivsamt rutiga hus med mosaiksockel ritades av arkitekten Ernst Grönwall, samma år. Grönwall har även ritat husen nr 16-58 på södra sidan av Ormängsgatan.

En annan ovanlig husgrupp ligger på Loviselundsvägen 9-11 och Friherregatan 1-15 där det fjorton våningar höga höghuset inrymde ungdomshotell med konstnärsateljéer högst upp, vid senaste ombyggnaden ändrat till vanliga lägenheter. Kvarteret rymde också parkeringsdäck, pensionärslägenheter och barndaghem och allt ritades av arkitekt Hjalmar Klemming för Svenska Bostäder. Ateljéer och etagelägenheter byggdes också på Kvarnhagsgatan 60-110, ritade av arkitekt Nils Tesch, med markplanering av trädgårdsarkitekterna Sven Hermelin och Inger Wedborn. Ytterligare ett kvarter som utmärker sig är husen vid Astrakangatan 41-65 med gedigna röda tegelfasader, ritade av arkitekt Curt Strehlenert för HSB. Utemiljön planerades av trädgårdsarkitekten Erik Anjou.

En intressant arkitektur finner man också hos de många radhusen vid Astrakangatan och Friherregatan som uppfördes av Småstugebyrån 1957. De ansågs mycket moderna när de byggdes med fasader av sidiplattor och tak av svarta invaritplattor, alltså korrugerad eternit, vilket var högsta mode. Eternit - asbestcement - är ett material som funnits sedan sekelskiftet och fick stor användning p.g.a. god hållbarhet, brandhärdighet och lågt pris. Materialet har förbjudits p.g.a. att tillverkningen och hanteringen är hälsovådlig, men så länge skivorna lämnas orörda medför de ingen fara.

Hässelby slott
Som ett minne från den tid då denna trakt var en rik jordbruksbygd ligger Hässelby Slott med flyglar och ladugård i sin slottsträdgård. Det var ätten Bonde som uppförde slottet omkring 1650. Slottet med omgivande mark såldes till staden 1931 och användes efter restaureringen 1963 som centrum för nordiskt kulturutbyte. Verksamheten avvecklades under senare delen av 1990-talet och slottet har sedan dess drivits som konferensanläggning. Flyglarna för konferens- och restaurangverksamheten ritades av arkitekten Sören Thurell och tillkom 1986. En utställningslokal har inretts i Plaisiren, ett f d magasin.

Hässelby Gård idag
Hässelby Gård är idag en stadsdel som har kvar sin välplanerade miljö och ett levande centrum. Här finns butiker av många slag, torghandel och stadsdelsförvaltningens kontor.
Enstaka byggnader tillkommer på de få tomter som förblivit obebyggda, t.ex. i kvarteret Kaskaden 1997 och utmed Maltesholmsvägen där man uppför nya bostadshus under 2004/2005. Flera förtätningar planeras, t. ex. i kvarteren Porslinsköket och Tapetrabatten.

Källa: Texten är baserad på Stockholm utanför tullarna - nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholms stadsmuseiförvaltning och Stockholmia Förlag 2003. Författare till avsnittet är Britt Wisth med smärre tillägg 2005 av Anna-Karin Ericson.