BRO KYRKA

Kyrkan omramas av kyrkogårdens äldsta del, som under 1770-80-talet utvidgats åt söder och åt väster under 1880-talet. Den i väster tillkomna delen markeras av äldre träd, som då planterades på kyrkogårdens mitt. Kyrkans träd härrör, förutom från 1880-talet, även från en stor plantering som företogs kring 1700-talets mitt. Kyrkogårdens bogårdsmur omlades helt i samband med kyrkogårdsutvidgningen 1779-80. Bogårdsmuren reparerades även under 1840-talet.

Under 1970-talet utvidgades kyrkogården ytterligare och i dag finns en anlagd minneslund på en kulle, norr om kyrkan. Samtliga gravvårdar är utförda i sten, och de flesta relativt enkla, utan stenramar.

Tidigare var kyrkogårdsentrén försedd med stigluckor, men är sedan 1800-talets mitt försedd med grindstolpar och järngrindar. Fram till kyrkan och gravkvarteren leder grusade gångar.
Ytan närmast kyrkoporten är dock belagd med gatsten.

Klockstapeln uppfördes 1731 och hade ursprungligen en öppen konstruktion, förutom den övre delen, den s.k. klockstapelskorgen som var brädfodrad. Stapeln brädfodrades under 1880-talet. Upptill avslutas stapeln av en spåntäckt och karnissvängd huv, och kröns av en vindflöjel. Stapeln är idag svarttjärad.

I kyrkogårdens sydvästra hörn finns ett gravkor, uppfört för greven Erik Josias Filip Sparre, år 1886. Gravkoret ritades av arkitekt Herman Holmgren, samma arkitekt som ritade Brogård. Byggnaden är uppförd i en för tiden typisk eklektisk stil, där de olika historiska stilarna är rikt blandade. Byggnaden är uppförd av tegel och puts med kvaderimitation, avfärgad i vit kulör. Fasaderna är även försedda med stuckdekorationer. Taket är täckt med svartmålad plåt.

Kyrkans äldsta delar härrör från 1100-talet och utgör den romanska kyrkans långhus. Under 1300-talet revs det äldre koret och kyrkan förlängdes österut till en rektangulär salkyrka, med ett kor som hade samma bredd som långhuset och med en sakristia i norr. Under 1400-talet förlängdes kyrkan med en travé åt väster och ett vapenhus kom till i söder.
Den nuvarande sakristian uppfördes 1778-80. Samtidigt revs den medeltida sakristian.
Under 1700-talet upphöggs den norra långväggens fönster, och äldre fönster på sydsidan samt befintliga fönster åt väster förstorades. Under 1770-talet tillkom entrén i väster, som dock har breddats under 1900-talets början.

Kyrkans äldsta delar härrör från 1100-talet och utgör den romanska kyrkans långhus. Under 1300-talet revs det äldre koret och kyrkan förlängdes österut till en rektangulär salkyrka, med ett kor som hade samma bredd som långhuset och med en sakristia i norr. Under 1400-talet förlängdes kyrkan med en travé åt väster och ett vapenhus kom till i söder.
Den nuvarande sakristian uppfördes 1778-80. Samtidigt revs den medeltida sakristian.
Under 1700-talet upphöggs den norra långväggens fönster, och äldre fönster på sydsidan samt befintliga fönster åt väster förstorades. Under 1770-talet tillkom entrén i väster, som dock har breddats under 1900-talets början.

Kyrkan omramas av kyrkogårdens äldsta del, som under 1770-80-talet utvidgats åt söder och åt väster under 1880-talet. Den i väster tillkomna delen markeras av äldre träd, som då planterades på kyrkogårdens mitt. Kyrkans träd härrör, förutom från 1880-talet, även från en stor plantering som företogs kring 1700-talets mitt. Kyrkogårdens bogårdsmur omlades helt i samband med kyrkogårdsutvidgningen 1779-80. Bogårdsmuren reparerades även under 1840-talet.

Under 1970-talet utvidgades kyrkogården ytterligare och i dag finns en anlagd minneslund på en kulle, norr om kyrkan. Samtliga gravvårdar är utförda i sten, och de flesta relativt enkla, utan stenramar.

Tidigare var kyrkogårdsentrén försedd med stigluckor, men är sedan 1800-talets mitt försedd med grindstolpar och järngrindar. Fram till kyrkan och gravkvarteren leder grusade gångar.
Ytan närmast kyrkoporten är dock belagd med gatsten.

Klockstapeln uppfördes 1731 och hade ursprungligen en öppen konstruktion, förutom den övre delen, den s.k. klockstapelskorgen som var brädfodrad. Stapeln brädfodrades under 1880-talet. Upptill avslutas stapeln av en spåntäckt och karnissvängd huv, och kröns av en vindflöjel. Stapeln är idag svarttjärad.

I kyrkogårdens sydvästra hörn finns ett gravkor, uppfört för greven Erik Josias Filip Sparre, år 1886. Gravkoret ritades av arkitekt Herman Holmgren, samma arkitekt som ritade Brogård. Byggnaden är uppförd i en för tiden typisk eklektisk stil, där de olika historiska stilarna är rikt blandade. Byggnaden är uppförd av tegel och puts med kvaderimitation, avfärgad i vit kulör. Fasaderna är även försedda med stuckdekorationer. Taket är täckt med svartmålad plåt.

Bro kyrka är belägen i lantlig miljö någon kilometer sydväst om Bro samhälle ungefär halvvägs mellan Stockholm och Enköping. Kyrkan är murad av kluven gråsten med tegelbitar som skolstenar. Vapenhusets gavel, långhusets östgavel och sakristian är dock helt av tegel. Murarna formar en salkyrka med fullbrett korparti, vapenhus i söder samt sakristia i öster. Två ingångar finns, den ursprungliga i långhusets sydmur och den sekundärt upptagna i västgaveln. Mansardtaket är spånklätt. Den äldsta delarna av kyrkan utgörs av långhusets murar och härrör troligen från 1100-talets slut. Ungefär ett sekel senare eller o 1300 utvidgades kyrkan mot öster med ett fullbrett korparti. I samband med en förlängning av långhuset mot väster på 1400-talet uppfördes även vapenhuset. Under samma århundrade utfördes valvslagning i olika etappet. Fragment av en grund och märken på muren samt arkeologiska utgrävningar visar att det funnits en medeltida sakristia mot norr. Denna sakristia revs i samband med att en ny uppfördes 1778-1780 vid den östra gaveln. Under slutet av samma århundrade togs nya fönster upp och befintliga vidgades. Ingången i väster upptogs. Under denna tid byggdes även mansardtaket. Läktaren byggdes 1777. Dess fältindelade målningar utfördes 1857. Vid en omfattande renovering 1914 fick kyrkan delvis ny färgsättning, ingången i väster utvidgades och nytt spåntak lades. Filip Månsson försåg koret med dekorativa kalkmålningar som dock målades över vid en ny renovering 1947. Den senaste renoveringen utfördes 1993. Ett golv av kalksten lades i koret som även fick en ny altarring. Bänkarnas sittvinkel justerades och ett nytt tegelgolv lades in vapenhuset. Exteriören ger idag ett medeltida intryck trots 1700-talstaket. I interiören harmonierar medeltid och barock. De medeltida valven täcker hela kyrkorummet, vars altarmur uppfylls av ett sällsynt vackert altarskåp från o 1520. I koret står kyrkans äldsta föremål, en dopfunt från slutet av 1100-talet. Barocken representeras i långhuset av predikstolen från 1650 och den samtida, slutna den fasta bänkinredningen.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998