bebyggelse, bostadsbebyggelse

HISTORIK
Stadsplanechef Koj Jonsson och Folke Björck
utformade en stadsplan 1959 som 1965 kompletterades
av dåvarande stadsplanechef Folke Skugghall och
Lars Våge. Området var något av ett försöksområde i
storskaligt byggande, inför miljonprogrammet.
Den norra delen, Pennygången, ritades av White
medan arkitekterna Arne Nygård och Poul
Hultberg stod för gestaltningen av den södra delen,
Växelmyntsgatan. Läget högst upp på ett berg hade
en avgörande betydelse för utformningen av området.
Eftersom området skulle komma att ses både från
havet och från staden inriktades planarbetet på att
åstadkomma en låg, utåt sluten mur i terrängen för att
tillvarata utsikten, skapa vindskydd samt spara en del
vegetation.
På grund av avståndet till spårvägen ansågs det i
planen lämpligast att bygga bostadshus för bilburna,
förslagsvis radhus, men eftersom terrängen inte
passade för radhusbygge i serieproduktion planlades
istället flerbostadshus och ett fåtal radhus. Butiker
planerades i bottenvåningen på bostadshusen som
vette mot det centrala grönområdet Fyrkgången.
Högsbohöjd började bebyggas 1959 av det
kommunala fastighetsbolaget Göteborgsbostäder.
Över 700 likadana fyrarummare byggdes i ett för
fastighetsbolaget typiskt elementbyggnadssystem som
tidigare hade provats i enstaka experimenthus som
i Kortedala, men här genomfördes i stor skala i ett
projekt av den dimension som nu började bli vanlig i
allmännyttans bostadsbyggande. Större lägenheter än
vanligt var också en framåtsyftande tanke i en tid när
bostadsstandarden höjdes snabbt. Göteborgsbostäder
krävde att det i Pennygången endast skulle finnas en
lägenhetstyp om 4 rum och kök, för områdets alla
760 lägenheter. Lösningen blev en ”turbinlösning”
med identiska (inte spegelvända) kök kring ett
mörkt trapphus. Stadsbyggnadskontorets krav på
slutna gårdshörn i det blåsiga läget krävde emellertid
speciallösningar i hörnen.
MOTIVERING
Pennygången är ett för Göteborg välbevarat
tidstypiskt elementbygge av experimentkaraktär, vars
motsvarigheter på andra håll i staden blivit ombyggda.
På grund av att ombyggnaden i Pennygången inte
har varit genomgripande har karaktären i området
bibehållits. Arkitekturen anpassades omsorgsfullt till
platsen för att tillvarata utsikten, skapa vindskydd
samt spara en del av vegetationen.
BESKRIVNING KARAKTÄR
Bostadsbebyggelsen består av sammanbyggda
lamellhus i tre till fyra våningar. Bebyggelsen
uppfördes med pelare och balkar i betong och
fasader i betongelement klädda med eternitskivor, ett
fasadmaterial som användes mycket i det regniga och
blåsiga Göteborg kring 1960. Längs fasaderna, som är
fältindelade, löper fönster i jämn höjd. Området har
utformats som en mur i terrängen för att tillvarata
utsikten, skapa vindskydd samt spara en del av
vegetationen.
GENOMFÖRDA FÖRÄNDRINGAR
Pennygången genomgick under 1990-talet en
ombyggnad. Eterniten på fasaderna täcktes in med plåt
och lägenheterna förnyades. Även Växelmyntsgatan
byggdes vid den här tiden om och områdets karaktär
förändrades helt. Husen byggdes på, fick hiss och
fasaderna gavs olika utformning av många olika
arkitekter för att ge det karaktären av en stegvis
utbyggd stad, snarare än ett förortsområde.