Akvarell med accentuering av guld och gouache. Signerad TYRA KLEEN.
Verket föreställer kvinnlig Bedaya Ketawang-dansare. Positionen är en version av ”oekel” på modern indonesiska ”ukel” vilket ungefär betyder ”roterande handled”: dansare i upprätt position, högerhand lyft mot vänster ögonbryn. Handen håller höger danssjalsände mellan tummen och pekfingret medan den utsträckta vänsterhanden, som vilar mot vänster höft, håller den vänstra danssjalsänden mellan pekfinger och långfingret. På baksidan av verket finns överstrukna anteckningar i blyerts.
Akvarellerna föreställande serimpi och bedaya i Tyra Kleens samling 1972.8 tillkom delvis som illustrationer till Het Serimpi Boek (Volkslectuur, Weltevreden 1925) med text baserad på Beata van Helsdingen Schoevers anteckningar. Beata dog hastigt (1921) innan boken hade färdigställts och Tyra avstod rätten till sina originalakvareller till förlaget. Dock återfinns de allra flesta akvarellerna i museets samling Akvarellerna avbildar kvinnliga serimpi- och bedayadansare vid huvudhovet (Susuhunans palats, Kraton) i Surakarta, centrala Java, och är publicerade i den ovannämnda boken. Serimpi och bedayadansarnas danspositioner anges med de javanesiska titlarna.
Bedaya Ketawang (alternativt kedawang) är mycket status- och symbolladdad, graciös och elegant. Strikta regler råder såväl under dansens träning som vid dess uppförande. Publiken till en bedaya ketawangdans utgörs, förutom av fursten ”susuhunan”, själv av medlemmar av hovet.
Bedayadansare har traditionellt rekryterats utanför hovmiljön medan serimpidansare vanligen är fursten närstående, döttrar och barnbarn.
Bedhaya Semang är en typ av ketawang, även kallad bedaya ketawang, som specifik för sultanhovet i Yogyakarta.