SKIVARPS KYRKA (SANKT LAURENTII KYRKA)

Skivarps kyrka är orienterad i öst-västlig riktning med ett rektangulärt långhus, kor och absid i öster, korsarmar i söder och norr samt ett brett torn i väster. Kyrkans murverk består främst av gråsten och kalksten. Tornet och långhuset ska ha hörnkedjor av fint huggna kalkstenskvadrar under nuvarande puts. Torn, långhus, kor och absid är försedda med en något utskjutande skråkantad spritputsad sockel, den norra korsarmen saknar sockel och det finns tydliga markeringar i sockeln mellan olika byggnadsdelar. Mot tornets södra sida finns ett gjutet fundament av cement där äldre gravhällar har murats in. Fasaderna är spritputsade och avfärgad i vitt med en dekorativ sågtandslist vid takfoten på korsarmarna. På södra korsarmens södra gavel finns en klöverkorsformad blindering. Över absidens taknock på korets östvägg finns ett krönt manshuvud, troligen gjutet i bly, vilket utgör ett ovanligt inslag. Kyrkan är täckt med sadeltak med sexkantiga skifferplattor, på absiden med blyplåtsintäckning. Tornet och samtliga gavlar är försedda med trappstegsgavlar, vilka sannolikt är sekundära, och avtäckta med enkupigt tegel.

De rundbågiga fönsteröppningarna är försedda med sidohängda spröjsade träfönster med tvärpost, sannolikt från ombyggnaden 1848 samt med solbänkar av ölandskalksten från 1956. Tornets stickbågiga ljudöppningar är oregelbundet placerade och skär av takfoten i norr och söder. De har luckor av svartmålad panel. I väster finns en kopparklädd ljudöppning och däröver två mindre muröppningar. I södra och västra muren finns mindre öppningar försedda med glasbetong.

Kyrkans huvudingång är via tornet i väster och tillkom i samband med ombyggnaden 1848. Den rundbågiga porten består av en pardörr, nytillverkad 1995 med återanvända äldre beslag, med ett överljusfönster. Söder om huvudentrén finns en dörröppning, som också togs upp 1848, med en gjuten trappa till tornets övre våningar. Dörrbladet är klätt med kopparplåt och försedd med dekorativt utformade bandgångjärn. I öster finns en mindre kopparklädd dörr till absiden med äldre smidda gångjärn med en där över rundbågig fönsteröppning. På den södra korsarmens södra gavel finns en nedgång till källaren omgiven av ett dekorativt smidesräcke.

Interiör
Kyrkans huvudentré är via tornet i väster. Kyrkorummet består av långhus med smalare kor och absid samt korsarmar i söder och norr. Sakristia är inredd i korsarmens södra del och orgelläktare i den norra korsarmen. Tornets bottenvåning är inkorporerad i långhuset. Golvet är belagt med röda och grå kalkstensplattor. Väggarna har fragment av kalkmålningar, som tillkommit under 1400-talet och tillskrivs den s k Skivarpsmästaren. Såväl långhus, kor och absid har målningar av samme mästare. De övermålades under 1700-talet och påträffades på 1890-talet. Men först vid den omfattande renoveringen 19341935 togs de fram och konserverades av konservator Osvald Owald. Taket täcks av ett tunnvalv med anfanglister av kalksten i öster och väster. Det är oklart huruvida tunnvalvet är ursprungligt eller inte. Mot öster finns en låg rundbågig tornbåge med kalkmålningar föreställande S:t Olof och Erik den helige. Till vindfånget i väster finns en gråmålad pardörr med svängdörrsfunktion med fyllningar och opakt glas i den övre fyllningen, som tillkom 19341935 men flyttades något i samband med renoveringen 1997, samt ett rundbågigt överljusfönster. I söder finns en sekundär bräddörr till ett utrymme under torntrappan i den tjocka södra tornmuren. Golvet är belagt med ett rött, sannolikt medeltida handslaget tegel och torntrappan har sannolikt ursprungligen mynnat ut här.

Långhusets golv är belagt med röda och grå kalkstensplattor. Golven i bänkkvarteren ligger något högre och består av ett smalt lackat brädgolv. Väggarna är vitputsade och delvis försedda med kalkmålningar. Långhuset utgörs av två travéer med kryssvalv, uppmurade med halvstens tegelvalv med fyrkantsribbor som vilar på knippepilastrar. Valven är försedda med kalkmålningar från 1400-talet, vilka har tillskrivits den s k Skivarpsmästaren. I den västra travén framställs bl. a Jesu födelse och Bebådelsen och i den östra är det fyra scener som framställer den Yttersta domen. Fönsteröppningarna är försedda med innanfönster av trä med antikglas i blyspröjs från 19341935.

Koret avskiljs från långhuset av den rundbågiga triumfbågen, vars kalkmålningar bl. a föreställer S:t Laurentius och Knut den helige. Kyrkan är helgad åt S:t Laurentius, som avbildas med sitt attribut halstret. Golvnivån ligger ett steg högre än långhuset med samma golvbeläggning och täcks av ett kryssvalv med kalkmålningar föreställande apostlarna. Även väggarna har fragment av kalkmålningar. I den södra muren, väster om knippepelaren finns en öppning i muren, som tolkats som en relikgömma. Där förvarades under lång tid en relik som sades vara jungfru Marias hand, men som vid senare forskning visades vara en sälfot. Fönsteröppningarna är försedda med glasmålningar utförda av Gunnar Torhamn 1946 och tillverkade hos N P Ringström Glasmästeri, Stockholm.

Mellan kor och absid finns en spetsbågig tribunbåge. Absiden har samma ytskikt som koret och glasmålningar av Gunnar Torhamn. Absiden täcks av ett ursprungligt hjälmvalv av natursten med fragment av kalkmålningar föreställande treenigheten. I öster finns det en gråmålad bräddörr och över den ett rundbågigt fönster, som sannolikt är det ursprungliga romanska absidfönstret.

Södra korsarmen har samma golvbeläggning som långhuset och den södra delen är inredd som sakristia. Väggarna och kryssvalvet är putsade och avfärgade i vitt. Kryssvalven tillkom vid ombyggnaden 1848. Fönsteröppningarna är försedda med målade glasfönster, utförda av konstnären Gunnar Torhamn. Den södra glasmålningen tillkom redan 1934 och föreställer Jesu dop. Sakristian inreddes 1997 och är avdelad bakom ett skrank med ett smalt brädgolv.

Norra korsarmen har samma ytskikt som den södra. I den norra delen är orgeln placerad på en läktare, som ligger tre steg högre än korsarmens golvnivå. Orgelläktaren uppfördes i den södra korsarmen i samband med renoveringen 19341935.

Tornets södra mur är betydligt tjockare än övriga murar och i muren löper trappan till tornets övre våningar. Trappan har tidigare mynnat i tornets bottenvåning, men den nedre delen är nu igenfylld och trappan nås utifrån tornets västsida. Trappspindeln utgörs av en fint huggen rund kalkstenskolonn och torntrappan består av finhuggna kalkstensblock. Tornets första våning består av ett golvbjälklag som vilar över bottenvåningens tunnvalv. I söder och väster finns små muröppningar. I den östra muren finns en ursprunglig öppning med fint huggna kvaderstenar till långhusvinden, vilket är oklart om den har någon koppling till en eventuell tidigare emporvåning. I den norra delen finns en stentrappa som leder upp till klockvåningen.

I långhusvindens södra mur finns en romansk rundbågig fönsteröppning bevarad över valven och mellan kor och absid finns den ursprungliga öppningen bevarad. Samtliga takstolar innehåller återanvänt ekvirke från tidigare takstolar eller byggnadskonstruktioner. Flera av dessa är sannolikt medeltida.

Inredning och inventarier
Altaret är av trä och tillkom 1934 i samband med att kyrkans äldre altaruppsats återplacerades i kyrkorummet.

Altaruppsatsen är från 1600-talet med altartavlor från 1700-talet. Den renoverades och kompletterades av konstnären och konservatorn Hans Erlandsson i Lund i samband med att den återplacerades i kyrkorummet vid renoveringen 1934. Den nedtogs vid ombyggnaden 1848, då en ny altaruppsats av snidat trä tillkom. Delar av den finns idag i tornrummet. Den äldre altaruppsatsen övertogs av Albert Wallis på Dybäcks slott i samband med att han bekostade den nya 1848. Den hamnade senare på Historiska museet vid Lunds universitet. Den är tillverkad av ek med dubbla pilastrar krönta med kvinnofigurer, som flankerar mittpartiets altartavla och bär upp en arkitrav dekorerad med änglahuvud och däröver ytterligare en mindre altartavla.

Altarringen är en rekonstruktion av en äldre altarring från tiden före renoveringen 1934 och nytillverkades 1993.

Dopfunten är tillverkad 1934 i sandsten med ett äldre dopfat från 1653. Kyrkans romanska dopfunt av kalksten, komstadsten, är daterad till mitten av 1100-talet och förvaras sedan 1923 i Historiska museet vid Lunds universitet.

Predikstolen är placerad på norra sidan vid korsmitten och är från 1600-talet med en femsidig korg. I de fem rundbågeformade fälten står skulpturer av evangelisterna och Paulus. Även predikstolen konserverades och kompletterades 1934 och den ursprungliga färgsättningen togs fram. Samtidigt tillverkades en ny trappa.

Kyrkan har en öppen bänkinredning i två kvarter i långhuset samt i södra och norra korsarmarna. Bänkarna ansluter mot ytterväggarna och gavlarna mot mittgången är arkitektoniskt uppbyggda med pelare och rundbågemotiv. De är gråmålade med detaljer i rött. Bänkarna är ritade av arkitekt Theodor Wåhlin och tillkom i samband med renoveringen 19051909.

Orgeln är tillverkad 1934 av Marcusson & Son och orgelfasaden utgör läktarbarriärens mittstycke. Fasaden är målad i grått med förgyllningar.

I tornet hänger två klockor av malm, storklockan är gjuten 1934 av M&O Ohlsson i Ystad och skänkt till kyrkan i samband med renoveringen samma år. Lillklockan är gjuten 1912 av Joh. A Beckman & Co i Stockholm. Ytterligare en klocka som tillhört kyrkan finns på Malmö museer.

Kyrkan har en fattigbössa tillverkad av trä med kraftiga järnbeslag och märkt Anno 1693.

Skivarps kyrka uppfördes i huggen kalksten, komstadsten, och gråsten under 1100-talet med ett rektangulärt långhus med syd- och nordportal, smalare kor med absid. Ett brett torn tillkom i väster sannolikt under 1200-talet. Tornet är bredare än långhuset, vilket lett till olika tolkningar av tornets ursprungliga funktion. Kyrkans höga läge och närhet till kusten indikerar att det kan ha varit ett försvarstorn. En annan tolkning är att det är uppfört på initiativ och bekostnad av en storman, en patronus. Västverk, d v s ovanligt påkostade medeltida torn, tyder ofta på världsliga eller andliga stormäns påverkan. Kolonnen och de fint huggna kalkstenarna i torntrappan är intressanta byggnadsdelar, liksom det speciella mansansiktet ovanför absiden i öster.

Under 1400-talet valvslogs kyrkan och försågs med kalkmålningar av den s k Skivarpsmästaren. Ett vapenhus tillbyggdes vid sydportalen under samma period, eventuellt fanns även ett vapenhus på norra sidan.

På 1700-talet byggdes en nykyrka eller en korsarm mot långhusets norra sida och sannolikt överkalkades målningarna vid samma tidpunkt. En ritning över ett nytt orgelverk är daterad 1812.

År 1848 genomfördes en omfattande renovering. Det södra vapenhuset revs och en korsarm nybyggdes i söder, samtidigt ombyggdes nykyrkan på norra sidan och fick samma storlek och utformning som den södra korsarmen. Portarna i söder och norr murades igen och en ny huvudentré togs upp i tornets västfasad och även en ny dörr togs upp från väster till tornets övre våningar. Långhuset och koret försågs med nya, större fönster. Ritningen är daterad 1847 och signerad H W Bredberg. Henrik Wilhelm Bredberg (18191877) var jurist, svensk ämbetsman och stadsråd. Han tjänstgjorde som Överintendentsämbetets sekreterare 18461858. Huruvida det även ingick i hans uppdrag att utföra arkitektuppdrag är osäkert. Att likheten överensstämde med originalet intygade däremot arkitekten Johan Fredrik Åbom. Kyrkan försågs även med en ny altaruppsats. Den lär ha bekostats av Albert Wallis på Dybäcks slott i Östra Vemmenhögs socken mot att han fick den gamla altaruppsatsen i utbyte. Under samma period utvidgades kyrkogården åt öster och försågs delvis med en ny mur och en gjutjärnsgrind.

År 1880 byggdes läktare i korsarmarna, vilka togs ner vid nästa renovering 19051909. En ny orgel byggdes 1887 och placerades på en läktare i väster. År 1893 upptäcktes kalkmålningar i långhusets östra valv, men kalkades över.

Mellan åren 19051909 genomgick kyrkan ytterligare en renovering, efter ritningar upprättade av arkitekt Theodor Wåhlin. Wåhlin (18641948) var domkyrkoarkitekt i Lund mellan åren 19021943 och har ritat ett flertal kyrkor samt profana byggnader och medverkat vid ett stort antal kyrkorenoveringar. Då tillkom bland annat kalkstensgolvet med mönsterlagda plattor, en ny öppen bänkinredning i långhus och korsarmar ersatte de slutna bänkkvarteren och läktarna i korsarmarna borttogs.

På 1920-talet uppfördes ett fundament på tornets sydsida, där äldre gravstenar och hällar placerades.

Mellan åren 19341935 utfördes en omfattande invändig renovering efter ritningar utförda av arkitekt Einar Lundberg. Orgelläktaren i långhusets västra travé togs ner och en ny uppfördes i norra tvärskeppet. Eventuellt återanvändes en del av materialet. En ny altarring och en ny dopfunt tillverkades och en ny trappa till predikstolen tillkom. Den äldre altaruppsatsen, som hamnat hos släkten Wallis och därefter på Historiska museet i Lund konserverades och placerades åter i kyrkorummet. De medeltida kalkmålningarna togs fram av konservator Osvald Owald.

År 1934 och 1946 försågs kyrkorummets fönster med glasmålningar av konstnären Gunnar Torhamn, vilka bekostades genom en privat donation. Torhamn (18941965) var verksam som målare och skulptör och har i olika material utfört dekorationsarbeten till en rad kyrkliga och offentliga byggnader, bl. a i Högalidskyrkan i Stockholm.

År 1956 utfördes exteriöra restaureringsarbeten, bl. a med nya solbänkar efter ritningar av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe. Därefter har framför allt vård och underhållsåtgärder utförts exteriört.

Interiört ombyggdes södra korsarmen 1997 för att inrymma en sakristia och då ommålades även bänkinredning m m träarbeten.