HÖRBY KYRKA

Exteriör
Kyrkans exteriör är sedan Salomon Sörensens ombyggnad 189595 gestaltad i enhetlig nygotik med trappstegsgavlar, vitkalkade fasader och omfattningar av rött tegel. Huvudentrén återfinns i vapenhuset i norr. Sakristian utgörs av en tillbyggnad i sydöst som nås från koret. I söder ligger den romanska långhuset som idag kallas lilla kyrkan.

Kyrkans äldsta delar vilar på en sockel av sandsten medan 1800-talsdelarna har en sockel av råkilad granit med i huvudsak huggen fasad överkant. Samtliga kyrkans murar är uppförda med sandsten utom vapenhuset som är murat med tegel. De mönstermurade gavelröstena, kontreforterna, fönsteromfattningarna och torntrapphuset är samtliga utförda med maskinslaget rött tegel med inslag av svart tegel. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i bruten vit. Takfallen är i huvudsak avtäckta med skivtäckt kopparplåt. Tornet, gavelröstena, kontreforterna är avtäckta med skiffer. Delarna som uppfördes i slutet av 1800-talet, det vill säga stora kyrkan, koret, sakristian, vapenhuset och tornets övre delar, har alla spetsbågiga fönster indelade med masverk av tegel. I den stora kyrkans västra gavel sitter ett stort rosettfönster. Lilla kyrkan och tornets äldre delar har istället rundbågiga fönster. Samtliga fönster har omfattningar av rött och svart maskinslaget tegel.

Kyrkans huvudentré är förlagd i vapenhuset i stora kyrkans nordvästra hörn. Porten är placerad i en spetsbågig perspektivportal i vapenhusets norra fasad vilken är utformad som en trappstegsgavel. Porten är utförd i stående ekplank med stora dekorativt smidda gångjärn. Portalens tympanon bär inskriptionen herren är i sitt heliga tempel ps. 11:4. En tillgänglighetsramp av smågatsten leder upp till en port från 1997 i vapenhusets västra fasad. Långhusets norra mur stöds av fyra kontreforter av putsat rött tegel. Fasaden avslutas upptill av en gesims av rött tegel med växelvis strömskift och koppskift. I takfallet finns fyra små takkupor med diagonalspröjsade gjutjärnsfönster som kröns av trepassornament i plåt.

Koret är tresidigt och stöds av två tegelkontreforter samt två i mötet med långhuset. Det trappstegsformade gavelröstet är utfört i mönstermurat tegel med lansettformade och runda blinderingar. Gaveln kröns av ett nygotiskt ornament i svartmålat smidesjärn.

Sakristian är placerad öster om det gamla långhuset. I den södra fasaden återfinns en ekport med kraftiga nygotiska smidesgångjärn. Ovanför porten sitter ett dekorativt hugget tympanonfält av sandsten. Lilla kyrkans sydfasad bryts upp av två rundbågiga fönster samt ett runt fönster snett ovanför den medeltida sydportalen. Det gamla långhuset försågs med trappstegsgavel åt öster vid omgestaltningen på 1890-talet. Sydportalen är utformad som en perspektivportal i tre språng med karnisformad yttre omfattning och innanför denna en halvkolonn med tärningskapitäl samt närmast porten en pilaster i vardera sidan som bär tympanonfältet av sandsten. Tympanonfältet bär en relief i två liv med symmetriskt betonad ornamentik i blom- och slingmönster. Porten är utförd i trä som utvändigt beslagits med horisontella järnband.

Tornet är medeltida men till stora delar ommurat under 1700-talet och påbyggt 18951896. I fasaderna finns flertalet ankarslutar med varierande utformning. På västfasaden finns svartmålade ankarslut som bildar årtalet 1769 vilket markerar året då stora delar av tornet murades om. På tornets västsida finns ett halvcirkelformat trapptorn av tegel. Tornets trappstegsgavlar är mönstermurade med korsmotiv och urtavlor omgärdade av blindbågar och cirklar med trepassformer. Gavlarna kröns av vindflöjlar av svart smidesjärn. Kyrkans västra fasad domineras av det stora rosettfönstret och det mönstermurade gavelröstet.

Interiör
Kyrkans huvudentré är förlagd i vapenhuset i norr, dels genom den ursprungliga pardörren i gavelfasaden, dels genom tillgänglighetsentrén i vapenhusets västfasad. Vapenhuset täcks av ett enkelt kryssvalv utan ribbor och väggarna är slätputsade och avfärgade i vitt. Golvet är belagt med röda kvadratiska tegelplattor som lagts i skift med en halv plattas förskjutning och friser längs väggarna av svart kalksten. Över den gamla entréporten i norr finns ett tympanonfält med inskriptionen Kyrkans hufvudskepp jemte tornets påbyggnad uppfördes under konung Oscar d II s regering åren 1895-1896. En spetsbågig pardörr leder in till kyrkorummet.

Kyrkorummet utgörs av den stora kyrkan vars travéer är dubbelt så breda som de i den medeltida lilla kyrkan. Långhuset täcks av två stjärnvalv vars ribbor har rektangulärt tvärsnitt. Gördelbågarna är spetsbågiga. De båda delarna är förbundna genom en spetsbågig arkad. Golvet är belagt med kvadratiska tegelplattor lagda med en halv plattas förskjutning, och väggarna är slätputsade och vitmålade. Golvet under bänkarna utgörs av brunmålade brädor vilket även markerar att två bänkrader tagits bort åt koret. Framför barriären som avslutar bänkkvarteren åt öster står lösa stolar och en flygel. I långhusets nordöstra hörn står dopfunten och på motstående sida i söder står predikstolen. Fem trappsteg av svart kalksten leder upp till koret.

Koret har tresidig avslutning åt öster och täcks av ett stjärnvalv vars ribbor har rektangulärt tvärsnitt. I valvkapporna finns referensytor där det ursprungliga dekormåleriet från 1800-talet som målades över på 1950-talet med guldstjärnor mot blå botten och band med slingor frilagts. Koret domineras av altaruppsatsen från 1600-talet och de tre östfönstrens blyglasmålerier. Korgolvet är belagt med kvadratiska tegelplattor lagda med en halv plattas förskjutning. I den södra väggen finns en dörr till sakristian med spetsbågig slätputsad omfattning med ett tympanonfält av lågerhuggen sandsten och inhuggen bemålad slingornamentik.

Västra delen av långhuset upptas av orgelläktaren som bärs upp av tjugo kolonner med släta skaft och enkelt profilerade kapitäl. I entablementets mitt, över ingången till utrymmet under läktaren, står texten LOFVER HERREN EDER GUD med förgylld text. Barriären utgörs av en rundbågig arkad med pilastrar framför arkadpelarna. Ovanför kolonnerna som bär läktaren delas barriären upp med kraftigare kannelerade pilastrar. Barriärens överliggare är försedd med en förgylld tandsnittsfris. Orgelläktaren är oljefärgsmålad i grågrön kulör med förgyllda detaljer. Läktarens undersida utgörs av ett kassettak målat i ljusgrå kulör.

Lilla kyrkan saknar sedan 1950-talet fast bänkinredning och har istället lösa stolar riktade mot altaret och krucifixet i öster. Golvet är belagt med samma tegelplattor och friser av svart kalksten som i den stora kyrkan och väggarna är vitmålade. Rummet utgörs av tre travéer med kryssvalv med bandribbor som vilar på inställda knippepilastrar med polykroma kapitäl. Valvkapporna och valvbågarna är bemålade med schablonmåleri i gult, blått, grönt och rött som tillkom vid restaureringen och tillbyggnaden på 1890-talet. Fönsternischerna är rundbågiga och slätputsade samt bemålade med kvader- och schablonmålningar. Framför den medeltida sydportalen står ett gråmålat vindfång uppbyggt av ramverk med profilerade fyllningar.

Tornrummet har en öppen förbindelse med lilla kyrkan och är inrett till begravningskapell. I kapellets mitt står en ljusbärare och över denna hänger dopfuntens baldakin. Dopfunten flyttades 2015 och står nu framför stora kyrkans norra bänkkvarter. Ett högt kryssvalv täcker rummet. Gördelbågar, valvribbor och valv är kvadermålade medan valvhjässorna är schablonmålade likt den lilla kyrkans valv. I kapellet hänger två epitafier från slutet och 1600-talet. Mot den västra väggen står en gravhäll från 1572 tillhörande Anna Skaldersdotter och mot den norra väggen står en gravhäll av röd kalksten från 1585 till minne av Mandbjörn Saxtorp och Magdalena Bildt.

Inredning och inventarier

Altaret och altaruppsatsen är samkomponerade och tillverkades 1632. Som upphovsman har både träsnidaren Statius Otto från Nüneburg och den så kallade Trelleborgsmästaren föreslagits, vilka hade en likartad stil.

Altarets antemensale utgörs av ramverk med pannåer föreställande dygder. Ramverken delas in med hermer föreställande dygder, åt kyrkorummet syns Tron, Kärleken och Hoppet. Altaruppsatsen är rikt snidad och polykromt bemålad. Altartavlan återger Nattvarden. Tavlan flankeras av kolonner, skulpturer, hermer samt vingar som bland annat pryds av det danska riksvapnet. Den övre våningen har två tavlor, där den vänstra föreställer Korsfästelsen och den högra Treenigheten. Mellan bilderna står Kristus som världshärskare. Till vänster syns Moses med budorden och till höger Johannes Döparen med lammet. Till vänster om Moses sitter evangelisten Johannes på en kartusch med en bok och på motstående sida sitter Markus. Altaruppsatsen kröns av Kristian IV:s monogram flankerat av vildmän.

Altarringen formgavs av Torsten Leon-Nilson 1953 och utgörs av en rak överliggare i oljad ek som bärs av ett enkelt svart järnräcke. Knäfallet vilar på en sockel av ek och är klätt med ulltyg i varmgrå ton.

Predikstolen med baldakin tillverkades samtidigt som altaranordningen, det vill säga 1632, och sannolikt av samme mästare. Korgen har en oregelbunden femsidig planform som delas in med evangelistfigurer krönta av joniska kapitäl. Fyllningarna återger Adam och Eva i paradiset, Jesu födelse, Korsfästelsen och de sista två Uppståndelsen. Predikstolen är polykromt bemålad i blågrått, rött och grönt med förgyllda detaljer. Arkitraven är dekorerad med ett förgyllt textband. På den vilar ett kraftigt bokstöd som flankerat av kotteornament. Baldakinen är sexsidig med volutformade gavlar prydda av bevingade änglaansikten. Under dess mitt hänger en försilvrad duva. Predikstolen och baldakinen konserverades 2004 av konservator Magnus Wihlborg.

Dopfunten är placerad framför kortrappans norra del. Till funten hör en baldakin som hänger i tornrummet i lilla kyrkan. Arbetena är daterade till 1647 och har tillskrivits Trelleborgsmästaren. Den åttkantiga cuppan är dekorerad med relativt kraftiga bildtavlor. Enligt kyrkans vård- och underhållsplan (2006) ska foten vara tillverkad på 1900-talet, en uppgift som emellertid saknar källa. Baldakinen är åttkantig, polykromt bemålad och har sidostycken med bevingade änglaansikten.

När den första bänkinredningen i Hörby kyrka tillkom är inte klarlagt. Bilder från sent 1800-tal visar slutna bänkkvarter, åtminstone delvis tillkomna samtidigt som bygget av nykyrkan 1818. När kyrkan byggdes till 189596 revs den gamla bänkinredningen och kyrkorummet försågs med ny öppen bänkinredning i nygotisk stil fördelad i fyra kvarter. Bänkgavlarna är ekådrade och dekorerade med fyrpass, rosetter och rundbågemotiv. Bänkryggarna är fyllningsindelade och målade i grågrön kulör. Spår av den ursprungliga färgsättningen visar en bottenfärg i ockra och accenter i rött och mörk- blått. Stolarna i lilla kyrkan tillkom i samband med Græbes restaurering 195662 då bänkinredningen i den delen av kyrkan togs bort.

Kyrkans orgel är placerad på orgelläktaren i väster i stora kyrkan och byggdes 1963 av A. Mårtensson Orgelfabrik AB i Lund. Orgeln är mekanisk och har 23 stämmor fördelade på två manualer vända åt fasaden. Den ekådrade orgelfasaden med detaljer i guld, blått och rött är från 1897 och utgörs av tre huvudpartier i eklektisk stil med tydliga referenser till kyrkans bevarade renässansinredning. Den tidigare orgeln var byggd 1897 av Salomon Molander & Co, Göteborg och hade 16 stämmor, vilken i sin tur ersatte en orgel byggd 1851 av Johan Niklas Söderling, Göteborg.

Kyrkan har två kyrkklockor, vilka hänger i tornets klockbock av ek som antas vara från 17691771 års tornombyggnad och flyttades med vid ombyggnaden på 1890-talet. Den lilla kyrkklockan göts om 1730, medan storklockan göts om senast 1752. Båda omgjutningarna utfördes av Andreas Wetterholz i Malmö.

Ett medeltida triumfkrucifix hänger över altaret på östväggen i lilla kyrkan. Enligt konsthistorikern Lena Liepe bör krucifixet ha tillkommit vid 1300-talets slut eller omkring år 1400. Kristusfiguren av ek är bemålad men färgen är inte medeltida. Kristus har långt brunt hår och är iförd ett rött draperat ländkläde. På huvudet bär han en svart törnekrona. Fötterna är placerade över varandra i gotiskt manér. På bröstkorgens högra sidan syns stora spikar och ett sår. De ursprungliga händerna saknas. Korset av ek tillkom 1958.

Kyrkobyggnaden
Hörby kyrka uppfördes under 1100-tals första hälft och helgades åt Sankt Laurentius. Byggmästare anses ha varit Carl Stenmästare, vilket är en slutsats som dragits då likheterna mellan den ännu bevarade sydportalens rika stenhuggerier och den av honom signerade portalen i Östra Herrestads kyrka är påfallande. Carl Stenmästare var en framstående byggmästare under tidig medeltid i Skåne och var bland annat verksam vid domkyrkobygget i Lund. Stenkyrkan i Hörby utgjordes sannolikt ursprungligen av långhus, kor och absid i öster. Tidigt, möjligen redan vid uppförandet, restes ett brett västtorn. Det breda västtornet antyder att en storman bekostade kyrkan, och möjligen var det dennes relation med biskopssätet i Lund som gjorde att Carl Stenmästare kunde knytas till kyrkbygget. Valven i absiden och koret försågs med kalkmålningar föreställande Kristus och apostlarna. Senare under medeltiden tillkom ett vapenhus framför sydportalen.

Under 1400-talet ersattes långhusets plana innertak av träplank med valv som liksom den romanska triumfbågen försågs med gotiska kalkmålningar. 1632 tillkom altaranordning och predikstol med baldakin, och 1647 inköptes dopfunt med tillhörande baldakin. Samtliga är rikt utskurna med motiv hämtade från gamla testamentet. Det romanska västtornet förändrades väsentligt vid en ombyggnad 17691771. I början av 1800-talet rymdes inte längre församlingen i det medeltida kyrkorummet, varför en så kallad nykyrka lät uppföras i vinkel mot långhusets norra fasad 1818.

Under seklets senare del utvecklades Hörby till järnvägs- och municipalsamhälle, befolkningen ökade och kyrkan ansågs återigen för trång. Församlingen tillkallade den nyblivne stadsarkitekten i Malmö, Salomon Sörensen, som fick i uppdrag att rita en utbyggnad av kyrkan. Sörensens förslag blev färdigt 1894 och innebar att kyrkan förstorades med ett parallellställt och längre långhus med kor placerat längs det medeltida långhusets norra sida. En sakristia byggdes söder om den nya, så kallade stora kyrkans kor i vinkeln mot det medeltida långhuset. På den nya kyrkans norrfasad uppfördes ett vapenhus medan tornet höjdes och försågs med trappstegsgavlar. Av den medeltida kyrkan bevarades endast långhuset och de resterande delarna av det breda medeltida västtornet. Absiden, koret, vapenhuset och nykyrkan revs och därmed försvann de romanska målningarna. Det gamla långhusets rektangulära fönster förstorades och gjordes rundbågeformade och en cirkulär fönsteröppning togs upp bredvid den medeltida dörren i långhusets västra travé. Det gotiska måleriet i långhusets valv målades över med schablon- och linjemåleri av målarfirman Pettersson i Hörby. Bänkinredningen i det gamla långhuset byttes ut och vändes mot den stora kyrkan. Det gamla långhuset fick därmed funktionen som sidoskepp med dopfunten placerad i det medeltida tornrummet. Det nya långhuset försågs med tresidigt högkor i öster, fullbred orgelläktare i väster och öppen bänkinredning i nygotisk stil. Valv och väggar försågs med kalkmålerier av Pettersson motsvarande de i gamla långhuset.

1937 utvidgades orgelläktaren efter ritningar av arkitekt Widmark och ett vattenburet värmesystem installerades. 1951 försågs korets fönster med blyinfattade glasmålningar formgivna av Gunnar Theander i Köpenhamn, och i slutet av 1950-talet restaurerades kyrkan efter förslag av domkyrkoarkitekt Eiler Græbe. Bland annat ersattes skiffertaket från 1896 med kopparplåt på samtliga byggnadsdelar utom tornet, vilket i sin tur försågs med urtavlor på de norra och södra sidorna. Triumfbågen i det gamla långhuset togs fram och fragment av de medeltida kalkmålningarna frilades medan 1890-talsmåleriet målades över i det gamla långhuset. Bänkarna från 1890-talet togs bort i lillkyrkan och ersattes med stolsinredningen som riktades mot ett nytt stenaltare som murades i den nisch som bildades under den framtagna triumfbågen. Samtliga tegelgolv lades om och kortrappan i stora kyrkan breddades.

1994 genomfördes en underhållsrestaurering under ledning av Forsberg & Wikerstål arkitekter AB, och 19971998 tillgänglighetsanpassades kyrkan exteriört genom en stensatt ramp som anlades vid en ny entré i vapenhusets västra mur. 2003 installerades fjärrvärme och radiatorer mm byttes ut. 2015 togs de två främre bänkraderna bort i den stora kyrkan. Dopfunten har därefter flyttats från sin plats i tornrummet för att istället placeras norr om koret. Baldakinen hänger emellertid ännu kvar i tornrummet.