Nilsson, Anders, adjunkt, Nilsson, Andreas, adjunkt

Nilsson, som var döpt Andreas, var son till hemmansägare Nils Johnsson och Beata född Nilsdotter. Adjunkt vid Skaraläroverk 1863. Samlare. Testamenterade hela sin samling, 2650 nr, till Göteborgs museum.

Han började sitt samlade under sin tid som adjunkt i Skara. Han åkte runt och köpte eller tiggde sig till föremål runt om i bygderna. Han blev med åren alltmer besynnerlig och blev vad som då betecknades som "nervsjuk" och mindre tillräknelig. Från 1899 fick han därför tjänstledigt från sin adjunktsbefattning. Likafullt fortsatte han att samla om än inte med samma precision som tidigare.

När han dog gjorde de närmaste släktingarna anspråk på samlingarna. Det var fyra syskon och sex syskonbarn, som ville bevaka sina rättigheter i samband med att bouppteckning upprättades. Museimän kontaktades för värderingen och efter 10 dagars arbete fick man en förteckning om 2650 nummer och ett slutligt värde på 20.190 kr och 32 öre. Dock ingick flera föremål under en del nummer så värderingsbeloppet ansågs vara ungefär en tredjedel av det antikvariska värdet. Arvingarna manade på och ville snabbt få samlingarna sålda för att få fram pengar.

Västergötlands fornminnesförening fick först erbjudande om att köpa alltsammans för 100.000 kr. Man försökte insamla medel för inlösen, men arvingarna var otåliga och yrkade på snabbare avyttring. En auktion var utlyst till den 31 mars 1905 och under tiden arbetade föreningen intensivt med att få ihop nödvändigt kapital. Museimän engagerades också för att få med flera museer i räddningsplanen om inte fornminnesföreningen i tid skulle lyckas få fram medel. Man kom fram till att den begärda summan var för hög och sänkte beloppet till 50.000 kr.

Mitt i denna ekonomiska turbulens kom det ur Nilssons gömmor fram ett testamente, som angav Göteborgs Museum som ensam arvtagare till samlingarna under förutsättning att "nämnde stad att den betalar min skuld,omkr tio (10) tusen kr...! Göteborgs Museum var inte sen att bevaka denna oväntade gåva inför Rådhusrätten i Göteborg. Denna gång var handlingen visserligen bevittnad av två personer, men ingen av dem kunde intyga att Nilsson hade varit vid fullt förstånd.

För arvingarna kändes det osäkert hur det hela skulle avlöpa, så de kom med ett kompromissförslag: de avsade sig alla rättsanspråk gentemot Göteborgs Museum om man var villig att betala sterbhusets omkostnader och skulder och betala Nilssons släktingar 25.000:-. Därtill lovade man att inte göra anspråk på hans boksamling.

När Göteborgs Museum och det nybildade Röhsska museet valt ut sina föremål kom turen till Västergötlands fornminnesförening att välja bland sådant som sparats från Skara och Skaraborgs län. Borås fick ca 70 föremål, Nordiska museet ett 30-tal. Restpotten auktionerades ut i oktober 1905 om omfattade 1540 föremål och inbringade 21.578 kr och 30 öre.