DALS KYRKA

Dals kyrka består av ett medeltida långhus samt smalare rakslutet kor, sakristia i norr och västtorn från 1800-talets slut. Kyrkobyggnaden är uppförd i natursten med tjocka skalmurar, utvändigt slätputsade och vitmålade väggar, sadeltak belagt med svart skivfalsad plåt. Nocken kröns av smideskors med förgyllda klot både på långhuset i öster, kor i öster, sakristian i norr och tornets frontespiser. Ståndrännor och äldre svarta stuprör med trattar, spetsiga "böjar". Sockel svartmålad. Längs långhusets takfot en karnisformad murad list. 1890 tillkom västtornet, under ledning av P. J. Kvist, och det murade tornet kröns av smala putsade frontespiser där dubbla grönmålade ljudluckor infattats i alla väderstreck, samt en hög spetsig spira belagd med längsfalsad kopparplåt av originell karaktär. Kring takfoten en stor hålkälslist, möjligen i trä. Mot norr är tornet påbyggt med en spiraltrappa, i fasaden inlagd som en mindre tornkropp, turell, med smala fönster i tre plan. I bottenplanet har tornet i söder ett grönmålat sjuluftsfönster med blyspröjsade små glas från 1936-37, formen dock från 1890.

Se även exteriör samt interiör beskrivning.

Vapenhusets lilla entré har ett tegelgolv, putsade väggar och sågat, laserat, spåntat brädtak utan lister.I norr går en enkeldörr av lika fason som pardörrarna, men med rundad överdel, till läktaren och tornvinden. I söder sitter ett fönster.

In till långhuset når man genom ytterligare en pardörr lika tidigare. Samtliga har gröngrå målning. Långhuset består av en medeltida salkyrka troligen från tidigt 1400-tal, täcks av två medeltida stjärnvalv och ett likartat valv i öster från 1819-20. Även förlängning mot väster nämns(-vilket är det riktiga?)

Kyrkorummet har tegelgolv i mittgången och i det mot öster 1889-90 tillbyggda mindre koret.
I de slutna och förhöjda bänkkvarteren ligger ett fernissat trägolv. Båda golvslagen inlagda 1936-37.

Väggar och takytor är slätputsade och beigeaktigt målade. Möjligen är de medeltida stjärnvalvens anfanger med knippepelare modifierade 1889-90. Samtliga fönster är invändigt grönmålade.

De slutna bänkkvarteren, som tillkom vid restaureringen 1936-37 under ledning av Einar Lundberg, har bänkar ut mot yttervägg. Skivbeklädda släta ryggar och avsaknad av fotbrädor. Gröngrå målning, blå stoppade dynor på sittbrädorna. Bänkfronter med fyllningar på dörrarna (endast påspikade ramar utan försänkning) och smala bänkgavlar med vegetativ dekor i imiterande plattskärningsteknik. Även här gröngrå färgskala. Det bakersta utrymmet under läktaren har en bänkrad utan inbyggnad och plats för upphängning av ytterkläder. Längst fram på bänkskärmarna står två pyramider, tillverkade av Magnus Gran ca 1740. Över mittgången hänger en malmkrona från 1778 och i koret en elkrona från 1936-37.

På långhusets väggar sitter ett flertal ljuslampetter i koppar. Dessutom finns också två par ellampetter från 1936-37 i söder resp norr.

Koret är utformat med en föryta i samma nivå som långhuset i övrigt. Här finns predikstolen i norr, ett mindre altare i söder med en gotisk dopfunt i sten, kyrkans äldsta föremål, enligt bedömare från 1300-talet, strax intill. Två steg upp finns den absidialt anordnade altarplatsen. Valvbågen flankeras av två gråmålade kvinnofigurer i trä på pelarbaser. Dessa, liksom två bevingade keruber över det södra sidoaltaret, är troligen rester från den gamla altaruppsatsen, som tillverkades av Magnus Gran (nämns också felaktigt som Magnus Granlund i flera källor) 1739.

Gran har också tillverkat predikstolen med ljudtak i barock (den enda han gjort i Ångermanland), placerad på norra långhusväggen. Utförd i trä, femkantig, i hörnen försedd med förgyllda konsoler med röda kanter. Fyllningar är utförda i guld och blått mot röd bakgrund,ramverket är marmorerat i blått. Två änglahuvuden stödjer bokpallen. Den platta korgundersidan döljs av ett nedhängande broskverk som avslutas nedåt med en kraftig knopp.Till predikstolen hör trappa och dörr ornerade med samma slags fyllningar som korgsidorna (broskverk med rocallier). Ovanför dörren kan läsas "Låt Dina Prester Herre Gud warda iklädde med Salighet. 2 Chron: k 6 v 41. Baksidan daterar den till 1739 och har tillverkarens namn, Magnus Gran, inmålat. Det marmorerade ljudtaket försett med nedhängande frans och tofsar, krönt med klot och kors. På undersidan en vit duva. Predikstolen och altaruppsatsen stofferades och förgylldes på 1760-talet av målaren Abraham Segerström från Härnösand.

Den semirunda altarringen är tät, försedd med fyllningar med förgyllda lister, ramverket i gröngrå färgsättning, blått tyg på knäfallet. Tillverkad med förhöjt trägolv 1936-37, senare klätt med grön heltäckningsmatta.

Tegelmurat altarbord med slätputsad och beigemålad yta. Ett modernt snidat krucifix av konstnären Gunnar Torhamn hänger över altaret.

Läktaren, möjligen uppförd under 1730-talet,och utökad mot öster 1936-37, bärs upp av sex runda mörkt grönmarmorerade kolonner,varav fyra med förgyllda ringkapitäl och två med korintiska diton. Läktarens undertak är bearbetade spåntade bräder, grön målning. Här sitter fem stjärnformiga takarmaturer med blyspröjsat antikglas, tillverkade 1936-37.

Den gamla läktarbarriären, tillverkad av Magnus Gran omkring 1740, bortagen 1889-90, konserverades och återinsattes 1936-37. Barriären är indelade i 13 fyllningar av halvrunda kolonetter. Den målades och stofferades ursprungligen på 1760-talet av målaren Abraham Segerström från Härnösand. Motiven föreställer de tolv apostlarna, centralt "Salvator Mundi"-världens frälsare. I sin utformning liknar den ex.vis läktarbarriären i Ljustorps kyrka, som är tiotalet år äldre.

Orgelfasaden tillkom 1898, men ombyggdes troligen i samband med en ny orgelinstallation 1954.

Till läktaren går man i den 1890 påbyggda torndelen. En murad spiraltrappa belagd med räfflad kalksten upp till läktaren, därefter endast tegel. Läktarvåningen har ett förråd över vapenhus i väster med kryssvalv och putsade väggar. Mot kyrkorummet är det öppet där orgelns klaviatur etc är utbyggt. Hela läktaren belagd med röd heltäckningsmatta. På ömse sidor sex små gråmålade bänkrader öppna träbänkar från 1890. Läktarbarriärens baksida brunmålning.

Tornvinden har ett plan med öppning in till långhusvinden, klockornas upphängning med ljudluckor samt öppen spirdel i trä.

Sakristian i norr, liksom koret och tornet, tillbyggdes 1889-90 under ledning av C.F. Ekholm, Stockholm. Golvbeläggningen, väggar och tak utformade lika vapenhuset, liksom dörrar och skåpinredning från 1936-37 års restaurering. I sakristian finns ett litet altare i norr med altarmålning från den gamla altaruppsatsen, målad av Abraham Segerström från Härnösand 1775.

Dals kyrka består av ett medeltida långhus samt smalare rakslutet kor, sakristia i norr och västtorn från 1800-talets slut. Kyrkobyggnaden är uppförd i natursten med tjocka skalmurar, utvändigt slätputsade och vitmålade väggar, sadeltak belagt med svart skivfalsad plåt. Nocken kröns av smideskors med förgyllda klot både på långhuset i öster, kor i öster, sakristian i norr och tornets frontespiser. Ståndrännor och äldre svarta stuprör med trattar, spetsiga "böjar". Sockel svartmålad. Längs långhusets takfot en karnisformad murad list. 1890 tillkom västtornet, under ledning av P. J. Kvist, och det murade tornet kröns av smala putsade frontespiser där dubbla grönmålade ljudluckor infattats i alla väderstreck, samt en hög spetsig spira belagd med längsfalsad kopparplåt av originell karaktär. Kring takfoten en stor hålkälslist, möjligen i trä. Mot norr är tornet påbyggt med en spiraltrappa, i fasaden inlagd som en mindre tornkropp, turell, med smala fönster i tre plan. I bottenplanet har tornet i söder ett grönmålat sjuluftsfönster med blyspröjsade små glas från 1936-37, formen dock från 1890. Samma fönstertyp återfinns i långhuset, fem mot söder med asymmetrisk placering, ett mot norr. Solbänkarna numera kopparklädda. Det mindre koret har ett likadant fönster mot söder. I dess östra vägg, liksom sakristians norra gavel, finns en fördjupad blindering i form av ett kors och två rundlar, numera inmålat i vitt. Den påbyggda sakristian har ett souterrängplan för pannrum utvidgat mot norr. Båda volymerna putsade, vitmålade, sadeltak, resp valmat tak med lika plåt som långhuset. Pannhusets yttre volym uppfört i betong, den inre källaren under sakristian naturstensmurad och putsad vägg. Liggande spåntad panel på de vitmålade trädörrarna. Sakristian har ett fönster mot norr, lika övriga, men med två nedre lufter mindre. Entré i väster, enkeldörr, plåtinklädd.

Ingången till kyrkan är i väster genom tornet. Via en litet vindfång passerar man de dubbla pardörrar med stående fyllningar, som tillkom 1936-37.Ytterdörrarna utfördes utvändigt släta och beslagna med järnplåt. Omfattningen murad med rundvalv i fyra faser och bågsegment över dörr, dekorerat med en fördjupad cirkel. Över detta sitter en minnesplatta "Ombyggd ADCCCXC" med förgyllning. Över denna ett mindre, runt kornspröjsat fönster.