MÖRBYLÅNGA KYRKA

KORTFATTAD HISTORISK BESKRIVNING

Mörbylånga kyrkas äldsta historia är inte helt klarlagd. Enligt kyrkohistorikern fil dr Ragnhild Boström uppfördes på 1100-talet en tornlös absidkyrka som på 1200-talet kompletterades med det torn som kyrkan har idag. Dateringen av tornet till ca 1200 har bekräftats genom dendrokronologiska prover. På den medeltida kyrkan hade torn och långhus samma bredd. På långhuset fanns i öster ett vidbyggt smalare kor samt en halvrund absid. Från 1200-talet ska även en sakristian ha funnits i norr. Tornet hade små fönstergluggar och övriga kyrkan endast några få ljusinsläpp. Det är Rhezelius avbildning från 1634 som förmedlat denna bild till nutid. Som så många av de öländska kyrkorna drabbades Mörbylånga kyrka hårt av krigen på 1600-talet. Kyrkans inventarier lär ha förstörts, men kyrkan stod kvar. Vid 1700-talets mitt förändrades tornets övre del och en spira tillkom. Under samma århundrade lär torningången ha upptagits liksom större fönster. Kyrkan fick också ny bänkinredning samt ny predikstol och altaruppsats.

Under 1700-talet och 1800-talets början steg folkmängden kraftigt på Öland. Perioden 1760-1860 kunde räkna till 23 nya kyrkor på ön, varav 16 behöll sitt medeltida torn. Mörbylånga kyrka var en av dessa. Redan i slutet av 1700-talet hade en utbyggnad av kyrkan diskuterats men först i början av det nya seklet tog planerna fart. Församlingen hade vid denna tid 562 invånare och kyrkan var helt enkelt för liten. År 1806 sändes ett första ombyggnadsförslag till Överintendentsämbetet. Förslaget, som var upprättat av murarmästaren från Kalmar Johan Petersson, innebar bevarande av tornet och rivning av övriga kyrkobyggnaden samt uppförande av ett nytt långhus och sakristia. Det lokalt framtagna förslaget omarbetades av arkitekt Axel Almfelt vid Överintendentämbetet och skickades till församlingen för synpunkter. Axel Almfelt var en aktiv kyrkoarkitekt under 1800-talets första hälft och har ritat (helt eller delvis) drygt ett 15-tal kyrkor i landet, varav i Kalmar län Karlslunda och Gullabo träkyrkor och Gamleby och Ukna stenkyrkor. Den kyrka som stod klar i Mörbylånga år 1813 blev en kompromiss mellan det lokala förslaget och Almfelts bearbetning. Under många år, egentligen ända fram till 1850-talet fortgick arbetet med kyrkan vad gäller putsning och målning samt byggande av orgel. Säkerligen var det ekonomiska förutsättningar som bidrog till att arbetet drog ut på tiden.

Det sena 1700-talet och 1800-talets början innebar en brytning med den medeltida kyrkoarkitekturen. Den nyklassicistiska stilen med sina enkla, strama former inspirerade av antiken, kom att bli förhärskande ända fram till 1800-talets mitt. Den rektangulära långkyrkan, salskyrkan, blev lösningen på problemet att med begränsade ekonomiska resurser bygga rymliga gudstjänstlokaler för de många snabbt växande församlingarna. I den stränga nyklassicistiska symmetrin försvann de traditionellt asymmetriska utbyggnaderna som vapenhus och sakristia. På Öland stämmer denna bild väl överens med nybyggnaderna som utfördes och Mörbylånga kyrka kan ses som ett typexempel. Resultatet i Mörbylånga blev ett rektangulärt kyrkorum med fem fönsteraxlar, en lägre och smalare sakristia i öster samt ett bevarat medeltida västtorn som fick en tidsenlig, fyrsidig lanternin med klockformad huv. Sydportalen markerades med en rusticerad omfattning medan torningången fick behålla (eller fick överta från gamla långhusets sydportal) en medeltida omfattning. Tornets bottenvåning förvandlades till vapenhus. Ombyggnaden ledde till att medeltida murverk idag bara finns bevarade i tornet samt i stora delar av långhusets västgavel. Den medeltida kyrkans grundmurar finns dock till vissa delar under det nuvarande långhusets golv och har delvis dokumenterats vid ombyggnader 1931 och 1966.

Kyrkans historik:

1100-talet
En tornlös absidkyrka av sten byggdes. (Av denna kyrka återstår ovan mark idag endast långhusets västgavel, som ingår i tornets östra mur.) Långhuset hade samma bredd som det senare uppförda tornet, ca 8,7 m. En sydportal fanns i södra långhusmuren, nära västra gaveln. Troligen hade kyrkan endast två fönster som satt på sydfasaden. Absiden antas ha haft ett rundfönster mot öster. Med ledning av bindbjälkarnas utförande har man dragit slutsatsen att takstolen var öppen. Absiden hade hjälmvalv eller en halv kupol. Yttertaken var överallt spånklädda och tjärade.

Omkring 1200
Ett västtorn byggdes. Tornets östra mur red på långhusets västgavel.
Yttre ingång saknades troligen. Den översta våningen var både klockvåning och skyttevåning med manshöga skottöppningar åt alla håll. Hur den ursprungliga tornhuven såg ut är inte känt. En tid efter tornets färdigställande antas långhusets sydportal ha vidgats och försetts med ny omfattning. Virke i tornet har dendrokronologiskt daterats till ca 1200.

1200-talets andra hälft
Troligen tillkom ett inre plant paneltak i långhuset och en sakristia byggdes i norr. Under senare delen av 1200-talet eller ca 1300 fick koret ett tvådelat gotiskt fönster.

1626
Sakristians tak spånades och tjärades.

1600-talets mitt
En liten klockholk timrades på tornets södra sida.

1677
Kyrkan brändes och plundrades av danskarna. De flesta av kyrkans inventarier gick förlorade.

1680
En ny kyrkklocka anskaffades.

1700-tal
Kyrkans västportal antas ha tillkommit under detta århundrade. Fönstrens antal och storlek utökades. Före ombyggnaden 1811 hade kyrkan två stora fönster i söder, ett i norr, ett litet över ingången i väster och ett fönster till sakristian.

1714
Kyrkan fick ny bänkinredning.

1729
Sakristians inre takvalv revs och ersattes med bjälkar och brädor.

1730-tal
Ny altaruppsats av Peter Buschberg. Ny altartavla av Edvard Orm framställande korsnedtagningen.

1738
Yttermurarna rappades och kalkades, möjligen för första gången.

1747
Ny predikstol utförd av bildhuggaren A. Dahlström, Döderhult.

Före 1748
Tornets sadeltak, som syns på teckningar från 1634 och 1673, ersattes 1748 av ett sadeltak med hög spira.

1764
Senast detta år avslutades en ombyggnad/inredning av tornets bottenvåning. Övriga arbeten som troligen utfördes samtidigt var breddning av tornbågen och möjligen upptagning av ingång från väster.

1765
Ett fönster togs upp över västra dörren.

1777
Församlingen tog beslut om att bygga stolar i de lediga rummen wid wästra dörren (troligen menas vapenhuset) och att reparera taket över läktaren.

1811
Alla medeltida murar utom västtornet revs. Därmed sparades samtidigt det ursprungliga långhusets västgavel. Kyrkan fick ett nytt långhus med sakristia i öster. Ritningar för om- och tillbyggnad upprättades av Axel Almfelt vid Överintendentämbetet. Arbetena utfördes av murmästaren Johan Petersson, Kalmar, som också ritat det första förslaget. Det nya långhuset byggdes omkring den gamla kyrkan. Västportalen antas ha fått sin nuvarande omfattning. Man tror att omfattningen flyttades från den sydportal som revs. Lanterninens och tornets tak täcktes med spån som tjärades, övriga tak täcktes med enkupigt tegel.
Vissa avsteg gjordes från Almfelts ritningar. Lanterninen fick ett svängd takprofil och inte rak så som ritningen visar. De ursprungliga fönsterna och gluggarna på tornet behölls och inga nya stora fönster togs upp där så som ritningen visade. På fasaderna utfördes ingen gördelgesims under fönstren, vilket varit syftet och kring sydportalen gjordes en rusticerad portal som ett avsteg från ritningen. (Portalen syns på I. N. Löfgrens akvarell från 1822). På Almfelts ritning syns ingen läktare, men den verkar ändå ha tillkommit vid tiden tillsammans med två trappor från långhusets västra del. Läktarbröstningen nybyggdes men med integrerade delar från en äldre bröstning. Ny sluten bänkinredning sattes in. Bänkarna gick vid tiden ända bak till långhusets västvägg. Även i koret fanns bänkar. I koret uppsattes en altarpredikstol sammansatt av tidigare predikstolens korg, delar av den tidigare altaruppsatsen och altartavlan. Troligen tillkom en ny altarring.

1813
Invigning av nya kyrkan förrättades av biskop Magnus Stagnelius.

1818 (trol)
Långhusets fasader putsades och avfärgades. Lanterninen målades röd med blå luckor. Invändigt målades kyrkorummet med huvudsaklig färgsättning i vitt, med inredning i pärlgrått och inslag av guld. Läktaren var blå.

1832
Kyrkans murar putsades utvändigt av murmästare Bruse (oklart omfattning). Tegeltaket reparerades. Torntaket ströks med beck. Lanterninen målades grön. Det invändiga trätunnvalvet målades vitt. Målningsarbetena utfördes av Schanntzberg i Bårby. Orgel byggdes av församlingens klockare J Wallander.

1853-54
Ny orgel av N Pettersson. Orgelfasad efter ritning av L. Hedin i nyklassicistisk stil.

1854
Orgelläktaren och barriären målades om, tillsammans med kyrkans övriga interiör. För måleriarbetena svarade målarmästaren Engdahl i Kalmar. Kulörer oklart.

1872
Tornet byggdes om. Murarna förhöjdes med tegel istället för sten. Den gamla lanterningen ersattes av en åttkantig lanternin med spetsig spira, krönt av förgyllt kors. Spiran var plåtklädd, men lanterninen hade träfasader. Tornets fönster förstorades och gjordes rundbågiga. Ritningarna till ombyggnaden utfördes av byggmästare A. Cronvall med förändringar av J. E. Söderlund, ÖIÄ. En trappa i norra muren mellan tornets första och andra våning murades igen. Den ersattes av en fristående trätrappa med uppgång från tornkammaren. I norra muren, vid ett gammalt bjälklag och vid en gammal öppning i muren fanns förbindelsen till stentrappan för vidare uppgång till tornets övre våningar.

1872 alt 1890-tal
Sydportalens rusticerade omfattning togs bort. Inskriptionsplattan av kalksten som är samtida med långhuset behölls dock.

1883
Kyrkans nuvarande storklocka tillverkades och monterades. För att klockan skulle få plats var man tvungna att göra uthuggningar i klockbocken från 1872.

1890-talet
En omfattande restaurering genomfördes. Fönsterbågarna i långhuset byttes ut mot nya med diagonalrutigt spröjsverk. Två järnkaminer installerades, en i långhusets sydöstra hörn och en i sakristian. Orgeln renoverades. Hela interiören målades om. Enligt en beskrivning från 1918, då färgsättningen från 1890-talet troligen var bevarad, var innerväggarna oljemålade i ljusgrönt med vita fönstersmygar. Tunnvalvet var vitt med grågrön, marmorerad skugglist.

1911
Orgeln fick ett nytt orgelverk byggt av J Magnusson, Göteborg, vilket placerades bakom befintlig orgelfasad. Det gamla orgelverket såldes.

1923
Renovering av tornet. Den sk hjärtstocken i tornet i vilken korset är nedfällt byttes ut p g a röta mot en ny i ek. Även korsets kula byttes ut. Korset omförgylldes. Brister åtgärdades i tornets takbeklädnad. Utfördes enligt inskriptionsplatta i tornet av plåtslagare Oskar Anders Oskarsson.

1931
Kyrkan restaurerades och byggdes om enligt ritningar upprättade av stadsarkitekten i Kalmar J. Fred. Olson. Arbetena utfördes av byggmästare John Karlsson från Mörbylånga. Byggnadshistoriska undersökningar gjordes av Manne Hofrén från Kalmar läns museum.

Exteriör: En ny sakristia uppfördes mot norr. Fasaderna spritputsades och avfärgades. Lanterninen och tornet kläddes med kopparplåt. Sydportalen fick en utvändig omfattning av kalksten. Nya fönster insattes i långhus och kor. F d sakristians murar höjdes.

Interiör: Sakristian från 1811 byggdes om till kor, genom att en stor öppning togs upp mot kyrkorummet. Det nya korets murar och tak förhöjdes, sedan dess östra hörn först förstärks. Öppningen i den tidigare altarväggen utformades som en vid triumfbåge. Trägolven i långhus och kor togs bort. Nytt golv göts i betong och belades med slipade kalkstensplattor. Korets golv förlades 47 cm högre än långhusgolvet. I korgolvet placerades fyra gamla gravhällar. Ytterligare två murades in i korväggarna, synliga för kyrkans besökare. Bänkkvarterens inre byggdes om, men bänkdörrar, gavlar och skärmar bevarades. Väggarna putsades om med slätputs samt avfärgades. Det östra korfönstret och det halvmånformiga fönstret i långhusets östgavel murades igen. Det södra korfönstret förstorades till långhusfönstrens storlek och på det norra korfönstrets plats gjordes en dörr till den nya sakristian. Genom ombyggnaden kom altarpredikstolen att delas. Korgen flyttades till långhusets nordöstra hörn med uppgång från den nybyggda sakristian. Korgen och pilastrar återanvändes från den gamla predikstolen, men nytt ljudtak utfördes med skulpturer av G. Th. Karlsson. Ny altaruppsats installerades ritad av J. Fred. Olson med ramverk av kalksten och trä samt med altartavla av Nils Asklund framställande De vise männen hyllar Jestusbarnet. Kyrkorummet målades i ljusgrått i flera nyanser med förgyllda detaljer. En bröstpanel marmoreringsmålades längs långhusväggarna samt troligen i koret. Även tunnvalvets skugglist marmorerades.

Orgeln renoverades och utökades vilket föranledde en mindre utbyggnad av läktarens mittparti. Innanför syd- och västingångarna byggdes vindfång. En dörröppning togs upp mellan läktaren och tornets första våning. Vapenhusets golv täcktes med kalkstensflisor. lagda i cement. En värmekammare installerades i källaren under sakristian, för uppvärmning av kyrkan genom inblåsning av varmluft. Elektrisk belysning installerades. En ringmaskin installerades och kyrkklockorna hängdes om.

Övrigt: I samband med de ombyggnadsarbetena uppstod eller upptäcktes sättningssprickor på flera ställen. Sprickorna beskrevs som särskilt omfattande i kyrkans nordöstra och sydöstra hörn. Grunden skulle förstärkas eller byggas om i dessa partier. Murarna mot norr och söder hade vid tornavslutning och läktarebröst gett sig utåt. Här utfördes förstärkningar med hjälp av genomgående ankarjärn. Enligt inskriptionsplatta i ett av tornens våningsplan utfördes plåttäckning av tornet av Erik Lavin och Sven Hammarström i juni 1931. Grundmurarna till det medeltida långhusets sydmur och till absidkoret återfanns och mättes upp vid nuvarande kyrkas korparti, intill den östra gaveln. I väster kunde man se att 1811 års långhusväggar lagts ca 0,5 m utanför de gamla. De forna långväggarna har legat i förband med tornväggen. I sydvästra hörnet återfanns i plan med golvet en liten framskjutande klack bevarad efter södra långväggen. I övre delen av samma vägg syntes ovanför orgeln tydliga spår efter en äldre gavel eller ett tidigare takfall. De planerade värmeinstallationerna justerades efter Hofréns undersökning så att det inte skulle beröra det medeltida murverket.

1932-33
Ett krucifix tillverkat av konstnären Arvid Källström, Påskallavik, sattes upp över triumfbågen. Nya nummertavlor installerades.

1933
Ovanför det södra vindfånget placerades en trekantgavel med en strålande stjärna, skulpterad av Theodor Karlsson.

1937
Den medeltida kristusfiguren åtgärdades av konservator Sven Wahlgren, Kalmar. Figuren rengjordes och färgfragment fästes.

1939
Förslag fastställes med vissa anvisningar angående dekorationsmålning av korabsiden. Eventuellt utfördes alltså inte dekorationsmåleriet i koret 1931 utan först 1939. J Fred Olson upprättade handlingarna som först inte godkändes.

1941
Sjuarmade ljusstakar som skänkts till kyrkan placerades i koret, en på var sida om altaruppsatsen, stående på piedestaler.

1951
Kungliga byggnadsstyrelsen godkände församlingens förslag att kalka om väggarna i kyrkans långhus och kor i samma kulör som tidigare. Eventuellt utfördes det inte i koret, se under 1959.

1959
Församlingen fick tillstånd av Kungl. Byggnadsstyrelsen att invändigt kalka om östra korväggen, måla om altarrundeln samt bredda och klä om knäfallet.

1966
Kyrkan restaurerades enligt ritningar upprättade 1963 av byggnadsrådet David Dahl, Stockholm. Till sin hjälp hade Dahl byggnadsingenjören B. A. Bengtsson, Kalmar, och konstnären Sven-Bertil Svensson, Mörbylånga. Svensson svarade för interiörens färgsättning och en del konserveringsarbeten.

Exteriör: Utvändigt rengjordes och putslagades murarna varvid användes cementbruk för en hel del lagningar och kc-bruk för ytpåslag. De spritputsade fasaderna gavs en svagt grå färgton. Tornet fick nya yttertrappor och ledstänger. Ny ytterdörr vid torningången planerades men utfördes ej. Utvändigt fick dörren ny brädbeklädnad och kopparskoning. Oklart hur mycket övrigt måleriarbete som utfördes, men 1977 beskrivs att listerna vid takfoten var vita, fönstersnickerierna och sakristieporten hade ljusgrå kulör medan portarna i söder och väster endast var oljade. Lanterninens vertikala väggar beskrivs vara målade i mörkt gröngrå (svart).

Interiört: Invändigt kläddes långhusvalvets tak med ny träpanel utanpå den gamla. Fönstren fick bänkar av slipad kalksten. Koret utvidgades varvid några bänkar togs bort. Metallräcken sattes upp som skiljelinje mellan kor och långhus. Ljuskronorna hängdes om. Vissa inventarier restaurerades. Bl a fick Källströms kristusfigur ett nytt, enkelt kors. Läktaren fick en underbyggnad, som i söder inreddes till brud- och dopkammare och i norr till stolförråd mm, allt bakom spaljéverk av trä. Några bänkar längst bak i kyrkorummet togs därmed bort. Nya glasade dörrar mellan kyrkorum och vapenhus. I kyrkorummet utfördes kalkning av väggar och målning av snickerier. Takvalvet laserades i en ljus grå kulör, taklisten marmorerades i orange och läktarkolonnerna i grågrönt. Bänkinredningen gavs en färgsättning i främst grått, orange och grönt. Läktarbarriären målades i grått och grönt med framtaget äldre målningsskikt på mittpartiet. Även på altarringen framtogs ett undre målningsskikt.

Läktarens golv ändrades. Nytt orgelverk tillkom med ny fasad, utförd av N (eller Olof) Hammarberg, Göteborg. Den gamla orgeln placerades i bisättningskapellet. Bakom orgeln placerades en stege, som leder upp till långhusvinden genom en lucka i taket. Trätrappan från 1872 mellan tornets första och andra våning byttes ut mot en ny. En dörr sattes in i öppningen på andra våningen mot den gamla stentrappan till tornet.

Oljeeldning infördes, elektrisk klockringning monterades och den automatiska lucköppningen förnyades. Hörlurar installerades. Vatten och avlopp drogs in i samband med att WC installerades i sakristian och i källaren under sakristian. Handlingar för installationen upprättades 1965 av AB Värmetekniska byrån, Kalmar. Källartrappan vändes och fick egen ingång i sakristians västvägg.

1967
Renovering av två stolar och ett bord, troligen i sakristian. Utfördes av Sven-Bertil Svensson. (Möblemanget förvaras numera i bårhuset).

1977
En runsten ställdes upp i vapenhuset, hade tidigare stått i tornkammaren.

1978
Exteriören renoverades under ledning av ingenjör Leif Göthberg vid Jerk Altons arkitektkontor, Kumla.
Utvändiga putsytor som bitvis var i mycket dålig kondition lagades och avfärgades. Förslag fanns om att helt frilägga tornet från puts, men det utfördes inte, utan ytorna rengjordes bara, lagades samt avfärgades. Gamla cementhaltiga lagningar skulle tas bort. Kalkbruk användes vid lagningar. Avfärgning utfördes med kalkfärg eller troligare med Serponit KC-färg. Helt nytt tegeltak med enkupigt tegel lades på långhus, kor och sakristia. Tidigare takfönster gjordes om till takluckor för besiktningar. Plåtdetaljer lagades. Hängrännor och stuprör sågs över och kompletterades. Dörrar, portar och fönster målades om, troligen med alkydoljefärg. Entrén mot söder handikappanpassades genom att marken höjdes. Åskskyddet sågs över. Vinden tilläggsisolerades.

1978
Belysningen i koret kompletterades.

1981
Anticimex sanerade inventarier - en bibel, ett krucifix, en ängel, en Kristusbild och en dopfunt - som angripits av strimmig trädgnagare. De aktuella inventarierna gasades med cyanväte. Som en brottsförebyggande åtgärd dokumenterades och märktes kyrkans inventarier av Kalmar läns museum.

1982
Stöld av två ljuslampetter.

1982
Konservering av målning med motivet Jesus nedtagande från korset utfördes av konservator Ola Westerudd. Angrepp av trämask i ramen

1984
Ny kopparplåt lades på tornet och lanterninen. Det nya koppartaket lades på underlagspapp och spontat virke. Tornluckorna och mekanismen för lucköppning byttes ut. Tornets kors förgylldes. Torntaket utfördes med uppvikt kant för att undvika hängrännor. Arbetena utfördes av byggaren och kyrkorådsordföranden Stefan Eriksson, Byggnadsfirma Alert. Handlingar hade upprättats av Leif Göthberg vid Jerk Altons Arkitektkontor, Kumla.

1992
Ett votivskepp tillverkat av Karl Karlsson i Ålem skänktes till församlingen av köpmannen Evert Andersson, Mörbylånga. Votivskeppet var en kopia av skeppet Dagmar som byggdes 1885 i Danmark. Det ägdes 1917 och 1918 av skepparen Fritz Andersson, far till Evert Andersson.

1992
Diskussionen inleddes angående invändig renovering och ett förslag togs fram av Byggkonsult BA Bengtsson AB. Här ingick ombyggnad av bänkar eller nya bänkar, omplacering av bänkar med ett antal vända mot mittgången i, läktarunderbyggnad m m. Inget utfördes dock i detta läge.

1999-2000
Stor interiör renovering efter förslag av arkitekt Jerk Alton Arkitekter AB. Färgsättningen utfördes av konstnär Sven-Bertil Svensson. Generalentreprenör var Hycklinge Bygg Måleri & Puts AB. Arbetena omfattade samtliga utrymmen och berörde i stort alla ytskikt. Målning utfördes mestadels med linoljefärg och oljetempera/äggoljetempera. De putsade väggarna målades, med något undantag, med traditionell kalkfärg. Arbetena omfattade även viss ombyggnad.
I koret togs altarbordet vid altaruppsatsen bort och ersattes av ett fristående altare av röd kalksten. Altarringen togs bort. Golvet plockades upp och återlades med förflyttning av en av gravhällarna
Dekorationsmålning av korväggarna utfördes med ett draperimotiv. I långhuset togs den slutna bänkinredningen bort och en ny öppen inredning tillkom med minskat antal bänkar både baktill och framtill i kyrkan. I långhusets främre del uppställdes lösa stolar vända mot mittgången. Dopfunten flyttades och kororgel tillkom. Nya armaturer ovan bänkkvarteren tillkom. I långhusets bakre del byggdes en läktarunderbyggnad inrymmandes samlingsrum, pentry och HWC samt ny trappa till läktaren. I vapenhusets byggdes ett nytt vindfång. Intill trappan i södra muren som leder till tornkammaren sänktes kalkstensgolvet något för att göra trappan mer tillgänglig. I tornkammaren revs en fristående trätrappa och den gamla trappan i den norra muren återöppnades. I sakristian tillkom ny inredning för bl a textilförvaring. Konservering av altaruppsats, predikstol och änglaskulptur utfördes av Jönköpings läns museum. Bergvärme drogs in i kyrkan med nya radiatorer som följd. El- och vvs-installationer moderniserades och kompletterades liksom ljudanläggningen.

2000
Dendrokronologiskt prov togs i mellanbjälklaget i tornkammaren (ek). Provet hade rester av splint, fällningstid 1209 +/- 7 år, årsringen strax under splinten daterades till år 1192.

2000
Arkeologisk undersökning utfördes i samband med schaktning för el, jordvärme och VA. Ett hål togs upp i väggen i norra långhusets västra ände. Här blottlades en del av den medeltida långhusmuren vilken bestod av gråsten med vissa inslag av kalksten sammanfogade av kalkbruk. Övriga schakt på kyrkogården gav inget av antikvariskt intresse.

2000
Utvändig ommålning av fönster och dörrar.

2003
Nya radiatorer installerades i sakristian och i samlingsrummet i tornet.

2004
Jönköpings länsmuseum utförde färgskiktsundersökning på äldre bänkinredning som tagits bort från kyrkorummet 2000.

2004
Vid kyrkans invändiga renovering år 2000 hade den äldre slutna bänkinredningen tagits bort och ersatts av en ny öppen inredning, utan att de gamla bänkdörrarna och skärmarna återmonterats. Efter dom i Regeringsrätten återmonterades bänkdörrar och skärmar år 2004. Bänkdörrarna monterades för att öppnas bakåt i långhuset, detta för att tillmötesgå församlingens önskan att kunna ha bänkdörrarna helt uppställda. Vid återmonteringen krävdes viss anpassning av bänkdörrarna som fick kortas av nedtill där de vid något tidigare tillfälle förhöjts. Även skärmarna fick justeras något samt kompletteras med överliggare. Färgsättning skedde med anpassning till kyrkans senaste renovering 2000 samt med viss inspiration av färgsättningen från 1966. Linoljefärg användes. Konstnären Sven-Bertil Svensson stod bakom färgsättningen. Snickeriarbetet utfördes av Michélsen Möbelsnickeri, Stora Frö och måleriarbetet av Wideqvist Måleri & Färg AB, Mörbylånga.

Kalmar läns museums topografiska arkiv (KLM)
Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet (ATA)
Mörbylånga församlingsarkiv, dock ingen fullständig genomgång
Boström. Ragnhild, Sveriges kyrkor. Öland. Mörbylånga kyrka, Stockholm 1997
Ullén, Marian. Öland, landskapets kyrkor, Rikantikvarieämbetet, Stockholm 2003.
Sveriges kyrkor, Konsthistoriskt inventarium nr. 216. Kyrkobyggnader 1760-1860, del 2 Småland och Öland, Uppsala 1993 (SvK)
Håkansson, Gunnar, Öländska personminnen bevarade i äldre gravstenar, epitafier och andra kyrkliga föremål, Göteborg 1942
Stenvall, John, Kyrkan och folket, I: Mörbylånga En öländsk socken i ord och bild, i helg och söcken, Utgiven av Mörbylånga Hembygdsförening, Mörbylånga 1983.
Nationalencyklopedien på Internet

Interiört innebar nybyggnaden av långhuset i Mörbylånga 1811 en anpassning till tidens nya krav på rymd och ljus. De stora rundbågiga fönstren bidrog tillsammans med det höga takvalvet och en färgsättning som mestadels gick i en ljus färgskala. Pärlgrått till ljusgrönt med förgyllda detaljer var en färgsättning som hörde samman med den nyklassicistiska perioden. Läktaren i Mörbylånga ska dock ha målats blå. Så som tidens smak föreskrev fanns stora symmetriskt placerade och slutna bänkkvarter längs med långhusets hela längd, med en gång i mitten. Symmetrin betonades ytterligare genom placeringen av en predikstol direkt i anslutning till altaret i korets mitt. Altarpredikstolar byggdes vid denna tid både på Öland och på fastlandet. Bruket hörde samman med den liturgiska utvecklingen mot ett större betonande av ordet i gudstjänsten. På Öland byggdes mellan 1803 och 1839 nio altarpredikstolar. Åtta av dem utfördes av lokala hantverkare och sammansattes av återanvända delar av äldre predikstolar och altaruppsatser. Så blev det även i Mörbylånga där det troligen var Johan Petersson som låg bakom altarpredikstolen som kom att byggas av spegelmakaren från Kalmar, Anders Högström. Altarpredikstolarna har med tiden försvunnit från de öländska kyrkorna och återfinns idag endast i Ås och Ventlinge kyrkor. På var sida om altarpredikstolen i Mörbylånga kyrka fanns en dörr till sakristian. I väster var läktaren, vilken nåddes via två trappor från kyrkorummet. De symmetriska arrangemangen var en viktig del av tidens kyrkobyggnader.

Under 1800- första hälft fortgick arbetet i Mörbylånga med att färdigställa den nya kyrkan som putsades och avfärgades utvändigt i ljus kulör medan lanterninen målades röd med blå luckor. Ganska snart målades sedan lanterninen grön. Redan år 1872 skedde dock en ombyggnad av tornets övre parti vilket ledde till att murarna höjdes och den fyrsidiga lanterninen ersattes av dagens åttkantiga med spetsig spira. Samtidigt förstorades tornets fönster och gjordes rundbågiga. Ombyggnaden har drag av det sena 1800-talets vurm för gotiskt inspirerade spiror och kom att förändra byggnadens uttryck. Lanternindelen var från början vitmålad och kläddes först senare med kopparplåt. År 1931 genomfördes en tillbyggnad av kyrkan med en ny sakristia i norr. Samtidigt tillkom en ny portal till sydingången och nya fönster insattes i alla byggnadsdelar. Det var stadsarkitekten i Kalmar, J. Fred. Olson som låg bakom ombyggnaden som bl a var ett resultat av önskemål om utökade utrymmen i kyrkan.

Kyrkans interiör genomgick inga större förändringar mellan åren 1811 och 1931. 1930-talets ombyggnad innebar dock stora förändringar, framförallt i korpartiet. Arbetena ledde bl a till att den ursprungiga sakristian gjordes om till kor och att en ny sakristia byggdes vid norra sidan av det nya koret. Altarpredikstolen splittrades och predikstolskorgen placerades på den tidigare östra korväggen med uppgång från den nya sakristian. Bänkinredningen byggdes om med bevarande av ursprungliga skärmar och dörrar samt kompletterades med fler bänkar i öster, så att bänkarna kom att gå ända fram till långhusväggens slut i öster. I det nya, smalare och tunnvälvda koret uppsattes en ny altartavla med omfattning av kalksten och trä i klassicistisk stil. Den gamla altarringen återanvändes. Ombyggnaden förändrade kyrkorummet men utfördes med förståelse för det ursprungliga nyklassicistiska uttrycket. Den fasta inredningen gavs dock en mörkare kulör som upplevdes som främmande. År 1966 genomfördes nästa större renovering. Denna innebar att bänkarnas antal minskades såväl i öst som i väst i och med att koret utökades och utrymmen för brud- och dopkammare samt förråd tillkom bakom spaljéväggar under läktaren. Samtidigt byggdes ett nytt orgelverk med ny fasad i modern stil som kom att ersätta det nyklassicistiska orgelhuset från 1850-talet. Detta innebar en tydlig förändring som påverkade upplevelsen av kyrkorummet. Vid samma renovering sattes ny träpanel upp i taket, vilket sedan laserades i grå kulör. Taklisten marmoreringsmålades i orange färgskala, en kulör som gick igen i bänkinredningens inre. Övrig inredningen målades huvudsakligen i en grå till grön färgskala vilket delvis innebar en återgång till en ljusare färgskala, mer trogen kyrkans ursprung.

De senaste stora interiöra arbetena i kyrkan år 1999-2000 under ledning av arkitekt Jerk Alton innebar genomgripande förändringar i kyrkorummet samt renovering av samtliga övriga utrymmen. I kyrkorummet innebar det bl a att en läktarunderbyggnad tillkom i väster. Bänkar togs bort både i kyrkans västra och östra del. I öster tillkom i stället lösa stolar på rader där besökarna sitter vända mot mittgången. Vid de nybyggda bänkarna monterades (år 2004) skärmar och dörrar från den gamla inredningen. I koret byggdes ett nytt fristående altarbord av kalksten och dekorationsmåleri utfördes på väggarna. Kyrkorummet gavs en ny färgsättning med blått tak, gråbrun marmorerad taklist samt bänkar i främst gråa och rosa till rosaorange toner. Läktarbröstningen som sedan 1966 varit målad i grå nyanser med förgyllda detaljer fick nu ny färgsättning i ljusrosa och grått. Mittpartiet med framskrapade äldre målningsskikt lämnades dock orört och uppvisar för kyrkans besökare ett äldre färgskikt. 2000 års renovering utfördes med traditionella material och med kvalitet i detaljer. Helhetsverkan blir dock obalanserad och har liten historisk förankring. I en salskyrka av Mörbylångas typ är längdriktningen viktig med inträdet i kyrkorummet och den långa vandringen fram till koret. Genom den stora reduceringen av antalet bänkar har långhuset kraftigt förkortats. De nya bänkarna upplevs som oproportionerligt låga och med bänkdörrarna öppna finns föga kvar av den ursprungliga karaktären. Det är dock positivt att bänkdörrar och skärmar från den ursprungliga bänkinredningen är återmonterade och att dörrarna när så önskas kan stängas. Vid 2000 års arbeten tillkom i övrigt få tillägg i kyrkorummet förutom vissa armaturer.

Kyrkorummets karaktär präglas av de olika förändringsfaser det genomgått. I grunden kan dock det nyklassicistiska kyrkorummet urskiljas med långhusets stora, rundbågiga fönsteröppningar, det tunnvälvda, höga taket och läktarpartiet. Den fasta inredningen och de olika inventarierna härrör från olika tidsperioder och berättar om de förändringsfaser som kyrkan genomgått. Speciellt på Öland var det vanligt att man inte hade råd, eller ville, ersätta all äldre inredning när en ny kyrka byggdes. Vanligt var att man återanvände exempelvis predikstol och altaruppsats från en äldre kyrka, precis som man gjorde i Mörbylånga. Predikstolen är än idag bevarad, om än i något förändrat skick. Korgen härrör från 1747 och förfärdigades av bildhuggaren A. Dahlström i Döderhult, efter mönster från Ålems kyrka. Ljudtaket tillkom först 1931 då predikstolen fick sin nuvarande placering. De korintiska pilastrarna kring predikstolens dörr skulle kunna härröra från kyrkans äldre altaruppsats som tillverkats av Buschberg. Altaruppsatsen tillkom 1931 efter ritning av J. Fred Olson och är utförd i klassicistisk stil i öländsk kalksten. Altartavlan från samma år är målad av Nils Asplund och föreställer Heliga tre konungars tillbedjan. Korset som hänger i triumfbågen är tillverkat 1931 av den kände bildhuggaren Arvid Källström från Påskallavik. Av medeltida inventarier finns endast norra långhusväggens krucifix, vilket har daterats till omkring år 1200 och funnits i kyrkorummet sedan 1931.

Vapenhuset i det romanska tornets bottenvåning är kyrkans enda rum med bibehållen medeltida karaktär. Till denna bidrar den låga takhöjden och valven, de kraftiga väggarna med ojämn yta och det ringa ljusinsläppet. För framtiden är det önskvärt att detta rum i allt väsentligt bevaras orört. Även tornets övriga våningsplan har mycket intressant att förmedla när det gäller murverk, tidigare öppningar och bjälklag m m.

Exteriört utgör Mörbylånga kyrka ett typexempel på en öländsk kyrka, som är kraftigt ombyggd/utbyggd på 1800-talet. Kyrkan har i stort ett nyklassicistiskt uttryck med sitt flacka sadeltak, de stora rundbågiga fönstren, de släta odekorerade fasaderna samt den markerade sydingången.

Det breda och höga tornet upplevs som stort i jämförelse med långhuset och bevarar med sina kraftiga murar något av sin medeltida karaktär. Intrycket förstärks av de relativt små fönstren och den nygotiskt inspirerade tornspiran, även om det är ett senare tillägg. Det medeltida tornet gör att kyrkan bevarar en tydlig förbindelse till den tidigare kyrkobyggnaden som fanns på samma plats. Tillbyggnaden av sakristia i norr, byte av fönster, inklädnad av lanterninen med kopparplåt samt tillkomst av ny portal vid sydentrén har förändrat kyrkans utseende under 1900-talet och påverkat karaktären. I stort bevarar ändå kyrkan sitt nyklassicistiska uttryck. När det gäller ytskikt och enskilda byggnadsdetaljer kan sägas att långhusets fasader troligen inte helt putsats om sedan 1810-talet. Huruvida tornet någon gång putsats om helt är oklart. Senast utfördes putslagning och avfärgning 1978, då i en ljusgul kulör med vita slätputsade partier. Den ljusa färgsättningen hör samman med kyrkans karaktär. Samtliga fönster gjordes sannolikt nya på 1930-talet. Målning har utförts kontinuerligt, sedan 1978 i en djup röd kulör. Bågarna var vid 1900-talets början vita med mörkare spröjsar. Taken, som förutom på tornet, varit belagda med enkupigt lertegel sedan de uppfördes, bevarar ännu detta material. Till de mer ålderdomliga inslagen i kyrkans exteriör hör naturligtvis den medeltida västra portalen. De medeltida portalerna av öländsk kalksten, som finns på många av öns kyrkobyggnader, ger tillsammans en aning om den stora och konstnärligt kvalitativa produktion som fanns på ön under medeltiden. När J. Fred. Olson 1931 fogade en kalkstensportal i klassicistisk stil till sydentrén återknöts både till långhusets ursprung, med den markerade portal som funnits där från början, och till en öländsk tradition av kalkstensportaler. I den nya portalen infogades den inskriptionsplatta som berättar om kyrkans nybyggnad i början av 1800-talet. Dubbeldörren vid sydentrén härstammar från 1811 och är arbetad både med träsniderier och smidesdetaljer. Dörren är sannolikt den enda bevarade snickeridetaljen från 1811.