ÖRNSKÖLDSVIKS KYRKA

Vapenhuset i söder format som fyrdelad foajé med slätputsade väggar och kryssvalvsförsedda tak. Golvet lagt med kvadratisk grå polerad kalksten med mönster i form av fyllningar, avgränsade med bårder i röd kalksten. In mot kyrkorummet bildar väggen nästan ett husmotiv med sluten bottenvåning och utkragande balkong(läktaren) på kraftiga, murade konsolstöd. Centralt placerad pardörr med tre stående smala fyllningar och sex gula små glas i övre del i vardera blad, gröngrå lasyr i ramverk, klargul fyllning; samt segmentbågeformat överljus. ömse sidor om pardörren två fönster med sirligt guldfärgat arbiskinspirerat smide. Från vapenhuset leder också två symmetriskt placerade sidopardörrar ut i sidogångarna.

Dubbla sidouppgångar till läktaren, den västra även med anslutande sidoentré. Dessa försedda med trappor i grå polerad kalksten och övre trappräcken i trä med jugendform, grön lasyr. I väster entré till läktaren mot norr och till tornet i öster. In till läktaren via dubbla enkeldörrar en trappa upp med tre stående smala fyllningar och sex gula små glas i övre del i vardera blad, gröngrå lasyr i ramverk, klargul fyllning, ett förrum innan sexstegstrappa i ek upp till läktaren.

Till tornet via lägre enkeldörr i trä med tre fyllningar, lika målning. Spiraltrappa i trä, ståldörr till stort vindsrum där den gamla predikstolen, altarringen och altaruppsatsen, allt i grönmålat trä, finns. Dessutom runt "rosettfönsterglas" i mosaikfärgat glas, samt äldre stor urtavla, som varit placerad i tornkroppen högre upp. Många trappor i trä upp förbi de tre klockorna och de dubbla, smala ljudluckorna i samtliga väderstreck upp till urtavlor och över dessa lanterninkammare med ett litet runt fönster med genomsiktligt glas i samtliga väderstreck.

Den gradänguppbyggda, tämligen grunda läktaren, som troligen utvidgades 1939-40, i enlighet med det förslag som ursprungligen upprättades av Améen, men ej genomfördes 1907, har ett bärverk av, från vapenhusväggen i söder, utskjutande konsoler. Läktarbalustrad i jugendform med täta fyllningar och övre öppna rader med svarvade pinnar, tredelad rak front, invinklad mot ytterväggar. Gröngrå målning på både bärverk och barriär. Barriärens täta fyllningar ljust beigegula. Beige heltäckningsmatta på läktargolvet. Litet pentry vid orgelhusets västra sida. På östra sidan ett motsvarande utrymme med ett litet kontorsrum strax innanför trappan. Här ligger originalgolvet lackade furubräder kvar.

Bakre delen av kyrkorummet används för bokbord och ljus/ljudpulpet i väster; lösa stolar och ljuskrona i smide i söder.

Kyrkorummets gångar försett med golv i polerad grå kalksten i 500x500 mm skivor, dessa inramade med bård av röd kalksten, slätputsade väggar och enkla kryssvalv i tak, alla ytor vit målning, senast 1972? Långhuset försett med låga valvförsedda arkadomgångar, över dessa indragna väggar med tre höga tolvluftsfönster i avslutande bågform, okopplade, blyspröjsat ogenomsiktligt glas i yttre båge, vitmålade. Grunda korsarmar mot öster och väster strax intill korabsiden i norr.

Lackade trägolv i de öppna bänkkvarteren, som delvis skjuter ut i omgångarna, bänkgavlarna med ramverk, tre fyllningar och raka avslut, bänksitsar och ryggar klädda med gult tyg. Gröngrå lasering på ramverk, fotstöd, psalmbokhyllor gula fyllningar med röda lister. Bänkskärmar mot koret, indelade med lisener, mellan dem två stående fyllningar och en liggnde ner mot golvsidan. Över kvarteren sex malmkronor, i korsarmarnas sköldbågar ytterligare två stycken.

I västra korsarmen tvärställda bänkar lika kyrkorum. Här insattes i de tre fönstren 1936 den målade glasfönstertriptyken "Kristi förklaring" av Torsten Nordberg.

Vid renoveringen 1953-55 tillkom i östra korsarmen glasmålningar i de fyra fönstren med åtta lufter av Otte Sköld, som sedan 1972 års ombyggnad numera fungerar som mindre gudstjänstrum, avgränsat av väggskärm lika bänkkvarterens bänkskärmar framme mot koret. Fönstermålningarnas motiv Jesu undergärningar består av sammanlagt 16 st motiv, bl.a. Jesus uppväcker Lasarurs, Jesus botar en kvinna som rör vid hans klädfåll, Jesus stillar stormen och Jesus bespisar femtusen män. På golvet röd heltäckningsmatta på ursprungligt stengolv. Här finns en kororgel mot norra väggen av Johannes Menzel 1996.

Det 1953-55 utvidgade koret ligger fem steg högre än kyrkorummet, golv i polerad grå kalksten kvadratiska rutor lika kyrkorummet. Slätputsade vitmålade väggar med högt sittande sidoljus i öster och väster i form av två kopplade enluftsfönster, blyspröjsade glas i ytterbåge, vit målning.

Öppen tredelad, rektangulär altarring från 1953-1955, solid ek, med dekorfält mellan öppna åttkanter. Konstnären Clarence Blum utförde skisserna som utgör de skulpterade fälten i ringen, en ung kvinna bär fram säd, en yngling skördar druvor. Överliggare i rundad ek. Knäfall med gult tyg på lösa kuddar. Inre golv belagt med blå heltäckningsmatta. Rödtegelmurat altarbord med öppna sidogaller i stål. Skiva i vit marmor, altarkors i silver av Thure Jerkman.

Korets snedställda fondvägg erhöll vid samma restaurering en stor målning utförd av Sigurd Möller, motivet är "Den stora gästabudet" utförd i al seccoteknik. Överst tronar den unge gästabudsvärden, Kristus själv. Detta på bekostnad av ett runt fönster med glasmålningar över den äldre altaruppsättningen. De målningar med bibeltexter och schabloner som fanns på väggarna målades också över.

Predikstolen från 1955 på västra sidan om korabsiden, originellt nog i betong och klädd med vit ekebergsmarmor, trots att den var avsedd att uppföras i ek. Ritad av Clarence Blum och huggen av Per Palm, medarbetare till Carl Milles. Fyrsidig rakbottnad korg mot vägg, med reliefer ur Jesu lidandes och uppståndelses historia. Korgen står på sex runda kolonner med ansiktskapitäl, som symboliserar familjen och samhället som stödjer kyrkan. Predikstolen står på ett upphöjt steg från kyrkorummets golv. Ljudtaket däremot utfört i ek som avsett, i upp och nedvänd form, varför kombinationen ser aningen udda ut.

På korabsidens östra sida finns på ett stegs avsats ett litet sidoaltare inramat av ett konstfärdigt utformat mässingsräcke i trappan, trappan har sedan 1972 också två likadana mässingsräcken(dock utan dekor) centralt. Vid det lilla sidoaltaret finns också dopfunten från uppförandetiden, ritad av Améen, huggen i granit av A.F. Berg. Över densamma hänger ett votivskepp. På ömse sidor om korabsidarrangemanget finns två entréer, den östra ut mot sidoingång från öster, den västra leder in i sakristian och är låst. Båda med pardörr i trä, två stående smala fyllningar, fyra små, kvadratiska glas i vardera svängdörrsblad, grå ramverksmålning, ljusare klargul fyllning, stickbågevalv.

Koret utvidgades vid en renovering 1953 till 1955 under ledning av arkitekt Karl Martin Westerberg. Det breddades och fördjupades mot norr genom rivning av väggen mot den befintliga sakristian. En ny sakristia byggdes i nordväst och fick som pendang en skrudkammare i nordöstra hörnet. De båda tillbyggnaderna förbands genom ett rum bakom koret.

Från koret når man sakristian i väster genom en slät enkeldörr i ek med glas i mindre grekiskt korsform i övre delen. Golv av ekstavsparkett, fast väggskåp i väster, putsad och vitmålad vägg med tre mindre okopplade fönster i norr, två lufter, varav den övre en liten segmentbågeruta. Blyspröjsat antikglas i ytterbåge. Vit målning.

Ommålad brädpanel i tak i furu. Strax till vänster (söder) om kordörren finns en sjustegstrappa upp till enkeldörren i obehandlad furu ut till predikstolen. Bortom trappan i söder en slät enkeldörr i ek ned till västra sidoentrén och den låsta pardörren till kyrkorum. Wc i sydvästra delen. I länken mellan sakristia och brudkammaren finns diskbänk, kollekthåvar, stolupplag mm. Brudkammaren i öster har golv i ekstavsparkett, väggskåp från golv till tak i ek mot söder, ekskiveinklädda väggar i öster och väster och en motsvarande yttervägg med fönster mot norr, tak lika sakristia.

Kyrkan byggdes 1908-10 efter ritningar av arkitekt Gustaf Améen. Enligt originalritningen var koret avslutat med en kupolkrönt absid och bakom denna fanns plats för sakristia och arkiv i vardera hörnet. Man uteslöt emellertid korutbyggnaden av ekonomiska skäl.

Kyrkan är en treskeppig tegelbyggnad med nord-sydlig orientering. Rektangulär plan med det 1953-55 förlängda, lägre, rakslutna koret, omgivet av 1953-55 påbyggda utrymmen för sakristia i nordväst och skrudkammare i nordost. Korta, breda korsarmar - den östra sträcker sig längre ut och är femsidigt avslutad. Takformen avslutas tresidigt valmat, brant sluttande. I västra korsarmen tre höga fönster, i östra fem. Torn placerat mot det sydvästra hörnet, samt en mångkantig förrådsutbyggnad i sydost. Vita blinderingar på fasaderna. Taken, varav även hela den övre tornspiran, belagda med falsad kopparplåt.

Arkitekturen är idag, framför allt exteriört, nationalromantisk i en tid då de svenska arkitekterna sökte ett nytt uttryck för sin tids byggande. Här finns många referenser - den höga 1600-talsinspirerade tornhuven, troligen hämtad från Strängnäs eller Västerås domkyrkor, den medeltida tegelarkitekturen med vitmålade blinderingar bl.a. från Sigtuna och diverse takgavlar och tornspiror från Vasatiden, gör den historiska upplevelsen framträdande. Men kanske är också paralleller i samtiden också intressanta, inte minst Lars Israel Wahlmans vinnande förslag till Engelbrektskyrkan i Stockholm 1906, som med sina murmassor, fördelning av volymer och sidoställda torn, har ett likartat angreppssätt, men möjligen något radikalare och mindre historicerande.

En hög sockel i grovt huggen granit tar upp höjdskillnader i söder och öster. Rödtegelfasad med blinderingar på gavlarna, som här är ganska sluten med högt sittande små fönster, samt löpande band under takfot runt om. Livfull murrörelse genom utskjutande partier kring tornkropp, kontreforer vid gravkapelliknande tornutbyggnad i sydöst och på långsidor mm, listförband i fasaden, alla utskjutande delar täckta av kopparplåt. Mönstermurning på gavelpartier, tornkropp, korsarmar. Gavlar utformade med volutformade takavslut.

Huvudentrén placerad i söder. Den svängda trappformen i granit öppnar upp mot den högt placerade pardörren i ek med överljus. Dubbla pardörrar med tre stående smala fyllningar och sex gula små glas i övre del i vardera blad. Brunlasering inre paret. Entrén inramas av en kraftigt förstorad och närmast barocksvängd portal i granit. I densamma över entrén är placerad en relief, föreställande Kristus-"nådenes sol, så härlig och blid", omgiven av de gamla evangelistsymbolerna, Markuslejonet, Lukasoxen, Matteusängeln och Johannesörnen.

Sidoentré i torndelen mot väster, femstegstrappa i slät grå granit, enkelt stålräcke med böjt svartmålat rundjärn, omfattning i slät grå granit med segmentbågeformat avslut, djupt indraget ekparti med pardörrar, spröjsade små glas i övre delar, och fast överljus. Granitomfattning med förkroppad kula i granit i slutstensläge. Tornet i övrigt med utkragad solid bas, tornkropp med dubbla öppningar för ljudluckor i koppar på trä i samtliga väderstreck, däröver tornspira med tornur i alla väderstreck samt krönande klot och kors i smide. Strax över dess takfot vid den insvängda spirans fot finns i varje hörn ett stående kopparklätt ornament som i sin form ser ut som en bonde i ett schackspel.

Sidoentré mot väster vid den 1955 utbyggda sakristian, mindre ekparti utformat som västra entrén i tornet med pardörr, spröjsade glas och överljus. Den murade välvningen dock med rundbågeform, och utan stenomfattning. Lägre koppartäckt tak, flackt valmat i två fall. Lika utbyggnad i nordöst med sidoentré. Nivåskillnad en våning ned mot öster. Där, under kyrkans östra sidoskepp, finns den s.k. Kryptan, ett begravningskapell med intilliggande bårhus, kylrum och hiss. Kopparklädd pardörr med tre enkla små rektangulära glas i vardera blads överdel, och fast bågsegmentformat övre parti, inramas av slät grå granitomfattning med inskriften"Saliga äro de döda som i Herren dö".