MOHEDA KYRKA

Moheda kyrka har en oregelbunden form efter att ha byggts till i flera omgångar genom åren. Den är uppförd i sten och tegel samt orienterad med koret i öster och tornet i väster. Byggnaden består av ett långhus med rakslutet kor och halvrund korabsid. Koret är åt norr utbyggt med en sakristia och långhuset åt söder med ett vapenhus. Tornet är utbyggt i linje med långhusets bredd och har ett yttre vapenhus åt väster. Med sitt bastanta torn och högresta sadeltak får byggnaden ett närmast nationalromantiskt klosterliknande utseende.

Tornet är inte särskilt högt, men har ett högrest sadeltak utan lanternin. Det är av samma bredd som långhuset och kvadratiskt i grundformen, vilket gör det mycket omfångsrikt för kyrkans storlek. På den västra sidan är tornet försett med ett utbyggt vapenhus, smalare än tornet men också med ett högrest sadeltak.
Huvudingången sker via västsidan där en rektangulär port sitter i vapenhusets markplan. Denna omfattas av en rundbåge av ickeputsad sten, vilken överst innefattar en slätputsad blindering i halvmåneform. Tätt intill dörren sitter två mindre fönster i stickbågeform och över porten en lykta i plåt och klarglas. Överst på vapenhusets gavelröste sitter ett litet och smalt rektangulärt fönster, samt precis under takfoten ett något större fönster åt norr och ett åt söder.
Under tornets takfot sitter de åtta rektangulära ljudöppningarna, två åt varje väderstreck, i rundbågeformade blinderingar. De har en klädsel av liggande svartmålad träpanel. Under dessa finns både åt norr och åt söder två tätt sittande små rektangulära fönster. På den västra och östra sidan sitter vardera ett fönster i samma storlek, högt upp på gavelröstet. På tornets bottenvåning sitter åt norr och söder ett större rundbågeformat fönster av samma modell som på långhuset.
På fasaden markeras klocktornets och tornvindens bjälklag av sammanlagt sexton dekorativt smidda ankarslut av svartmålat järn.

Tornet övergår nästan omärkligt i långhuset. Detta är relativt kort i förhållande till tornet och övriga utbyggnaders storlek. Långhuset har ett ganska högrest sadeltak, samt på vardera långsidan två relativt stora fönster i rundbågeform. På den södra sidan sitter mellan dessa en sidoport i en lägre utbyggnad med valmat tak. Den mörkt brunmålade dörren är klädd med träpanel i rombmönster och sitter i ett stickbågevalv. En marksten i huggen granit ligger
framför porten. På västra och östra sidan av utbyggnaden sitter ett mindre fönster, även dessa två i stickbågeform.
Längs långhusets takfot löper en enkel gesims av grågröna brädor.

Mot långhusets östra gavel sitter koret, vilket är nära kvadratiskt till bottenytan med ett högrest sadeltak. Det är dock något smalare och lägre än långhuset.
På den södra korfasaden sitter ett rundbågeformat fönster av något mindre storlek än långhusets fönster. Bredvid detta sitter i markplan en liten stickbågeformad och järnbeklädd dörr infattad i ett rundbågevalv. Denna har ett trappsteg i släthuggen granit.
På den norra sidan är koret hopbyggt med den lägre sakristian, vilken har ett valmat tak som når upp till korets takfot. Sakristian har två ingångar. Dels en rektangulär och järnbeklädd port åt norr, med ett trappsteg av grovhuggen natursten, och dels en djupt liggande rundbågeformad dörr åt öster. På den norra sidan finns dessutom ett litet stickbågeformat fönster som också sitter mycket djupt.

Den halvrunda korabsiden är något lägre och smalare än koret. Åt öster sitter ett litet rundbågefönster.

Samtliga tak är klädda med tjärad spån, medan hängrännor och stuprör är av kopparplåt. Torntaket kröns av två vindflöjlar och korets östra gavel av ett smideskors. Vid långhusets östra gavel sitter på nocken en plåtinklädd skorsten, med tillhörande stege på den norra sidan av takfallet.
Fasaderna är i grunden slätputsade, medan de delar av kyrkan som tillbyggts under senare medeltid och därefter har spritputsats. Det gäller tornet och dess yttre vapenhus, samt den västra delen av sakristian. I långhusets och korets puts har markeringar gjorts efter tidigare muröppningar. På flera ställen har kvaderstenar lämnats synliga, nämligen på långhusets och korets sydöstra hörn, sakristians nordöstra hörn samt där dess tidigare nordvästra hörn befann sig. En av dessa stenar, i långhusets sydöstra hörn, har en huggen dekor i rutform.
Egentlig sockel saknas då putsen går ner till marknivå. Den nyare delen av sakristian har dock synlig sockel av släthuggna granitblock. Det finns inga synliga ventiler i marknivån, endast en under sakristians västra takfot.

Samtliga fönster har ytterbågar av grågrönt trä, samt solbänkar av kopparplåt. De svagt färgade katedralglasen är infattade i blyspröjs.

Moheda socken nämns första gången år 1334 i de skriftliga källorna och kallas då Moahde. Moheda kyrka är dock äldre än så och härstammar från 1100-talets slut, men saknade då valv, torn och sakristia. Omkring 1400-talets slut slogs valven över kyrkorummet och tornet byggdes. Eventuellt byggdes tornet om och höjdes efter krigshärjningarna på 1570-talet.
Kyrkan ansågs på 1800-talet för trång och beslut togs 1867 om att bygga en ny vid Nacke kvarn. Beslutet verkställdes dock aldrig, utan den gamla kyrkan byggdes istället ut vid nästa stora restaurering år 1914. Då fick tornet den höjd det har idag och ett nytt vapenhus byggdes framför det

Exteriöra förändringar

Exteriören präglas dels av sitt tidigmedeltida ursprung, men i mycket också av den restaurering som genomfördes 1914.

Kyrkan uppfördes troligen under 1100-talets andra hälft och tillbyggdes med torn, sakristia och absid något senare. Under 1400-talet ersattes de ursprungliga rundbågiga fönstren med större stickbågiga med tegelomfattningar.
Kyrkan var under 1600-talet färgad röd eller laxrosa, med visst dekorativt måleri. Tornet var knappt högre än långhuset och hade spånklädda gavelrösten.

Vid restaureringen 1914 gjordes betydande förändringar av exteriören. Tornet byggdes upp till sin nuvarande höjd, samt försågs med ett yttre vapenhus. 1919 förlängdes sakristian åt
väster med ett separat pannrum. Fönstren till kyrkorummet, som förstorats så sent som 1881-82, omändrades och flyttades ut i fasadlivet. Takens spån lades också om.

1957 gjordes en restaurering då fasadernas puts lagdes och avfärgades. De större stickbågsformade fönstren på långhus och kort omändrades till rundbågiga och drogs in från fasadlivet. Nya stuprör och hängrännor av kopparplåt sattes upp.

Vid restaureringen 1994 knackades nästan all puts från fasaderna. Sedan slätputsades de äldsta delarna av kyrkan, medan de som tillbyggts 1914 spritputsades. Markeringar gjordes i putsen efter tidigare muröppningar. Tidigare var hela kyrkan spritputsad. Nya hängrännor och stuprör sattes upp.

Interiöra förändringar

Under 1400-talet välvdes kyrkorummet med stjärnvalv och de ursprungliga rundbågiga fönstren ersattes med större stickbågiga, även i koret. De bänkfasader och den predikstol som finns idag härrör från 1600-talet.

När kyrkan restaurerades 1914 omdanades interiören delvis. I kyrkorummets bakre del tillkom delvis ny bänkinredning. Läktaren förlängdes och försågs med nya bänkar och ett nytt orgelverk bakom den gamla fasaden. På golvet lades cementplattor i gångarna och inredningen målades i vitt och guld. Predikstolen flyttades från den södra till den norra sidan.
Ett pannrum grävdes ut under kyrkan och värmeledning installerades.
Korets fönster försågs med färgat glas och altarringen gjordes ny. En altartavla av Thorvaldsen placerades i koret några år senare.

1939 40 kom inredningen delvis att målas om. Bänkarna fick då en gråblå färg.

Absidfönstret minskades i storlek och försågs med glasmåleri vid restaureringen 1957. De större fönstren i långhuset gjordes rundbågiga. Då murades också ett nytt altare upp och predikstolen fick en ny uppgång. Bänkar och eventuellt predikstol målades i varmt brun färg medan resterna av innerväggarnas måleri togs fram av konservator Sven Wahlgren. I sakristian ersattes cementgolvet med tegel och en ny skåpinredning tillverkades. Series pastorum sattes också upp där.

1998 flyttades triumfkrucifixet med nytillverkat kors till triumfbågen.